Nu har jag lanserat min nya hemsida och jag kommer hädanefter blogga på den.

Spana in www.mariapihl.se

What a wonderful day it has been! I continued my training to become a horse origopath by balancing some horses. I am so grateful to the owners they allow me to meet their horses and train on them, and hopefully make their day a bit better too. After the balancings I was training my own horses. It was an almost religious expericence riding Bröta today. We were so into each other, both mentally and physically and that touched me soo deeply. I am so lucky to have such a horse!

Then, how come the ride could move me so deeply? Well, last weekend I was attending a clinic for my trainer, Celina Harich. Yesterday I wrote a blog post about it in Swedish. Shortly, we were working on keeping the horse in the frame, or in-between the aids. Whenever a hindleg starts pushing more than it is carrying, I ask it to move into the frame, and whenever Bröta is hanging on a frontleg I ask her to move away from it. The hindlegs I feel in my seat, the litte circles my seatbones are making due to the horse movement, forward down and backwards up. If these circles are uneven, oval or egg-shaped I need to adjust them into even circular movements, equally big for both hindlegs.  For example, Bröta easily drops her right hindleg on the left circle, and I feel this as the half circle backwards up is getting more oval insted of circular. Then I just add a tiny leg aid to ask the hindleg to come into the frame and step under to the point of weight.  

Today I was doing exactly this. Focusing so much inwards, feeling how the hindlegs were moving underneath. Asking Bröta to stay inbetween my aids and not push. I went so well! We had long periods where we really stayed within the frame and then riding is so soft. I could feel Bröta starting to loose it, add a soft aid and again feel the relaxation of her into the frame. Sure, we lost it every now and then, but then I could just quitely ask her to come into my seat and frame and she did, over and over again we got into the frame. And in the frame the magic happens! Thank you so much Celina for reminding my about this! With your guidance I could again start feeling again and use my sensations to create something good. My clinic lessons were so perfect in timing. This was exactly what I needed to hear and do. Let the magic continue!

Förra helgen var jag på weekend clinic hos Celina Harich. Jättekul! Det började med en hel del stress, Bröta for runt och var orolig men med Celinas hjälp blev hon lugn och vi kom till arbete. Hur gjorde vi då för att vända stress till lugnt arbete?

Genom hästens sinne kan vi nå kroppen, men det fungerar även tvärtom, genom kroppen kan vi nå hästen mentalt. Med Brötas stress var det uteslutet att nå henne mentalt först , utan vi fick börja jobba med kroppen för att därigenom nå sinnet och lugnet. Hur går man då? Jo, placera hästen i ramen och håll den där!

Ramen är den form hästen ska arbeta i. Bakbenen ska kliva in till tyngdpunkten, och alla benen ska kliva åt samma håll. I öppnan går benen lite i riktning utåt och i slutan går benen lite i riktning inåt. Hästen ska placera mellan hjälperna. Faller ett bakben ut plockar man in det igen i ramen och faller hästen på en bog ber man den att balansera upp sig igen.

Jag var väldigt noga med vägen och satt tydligt inåt i volten och bad bakbenen kliva in till tyngdpunkten. Därefter började jag med mjuka underben be Brötas bakben lämna marken lite tidigare, få lite mer samling och mer diagonalt tänk på skritten. Jag strök alltså mina underben mjukt framåt när respektive hästinnerben var i marken, för att initiera lyftet lite tidigare, och därmed samla skritten lite mer.

I min sits känner jag hur sittbenen cirklar runt i takt med hästens gång, fram och ner när bakbenet kliver fram och sedan bak och upp när det går i marken. Båda sittbenen ska ha lika stora cirklar och båda halvorna, fram och ned respektive bak och upp, ska vara lika stora. När Bröta tappade ett bakben och började skjuta istället för att bära kändes det som att cirkeln blev oval istället, att bak och upp blev mycket längre än fram och ned. Jag fokuserade på mina cirklar och att behålla dem lika stora hela tiden. När inner bakben tappades tänkte jag mer öppna för att plocka in det och när jag tappade ytter bakben tänkte jag sluta.

Vi fick till slut även en väldigt fin trav. Jag tänkte skolskritt för att få diagnolaiseringen och därefter är det lätt att be om travsteg. Framåtandan varierar också med Bröta. I höger varv är hon betydligt långsamare eftersom det svagare högerbakbenet måste bära upp mer. För att få henne att kliva på öppnade jag upp sitsen  och mjuknade. I vänster varv vill Bröta istället springa på lite mer och då stänger jag sitsen och sitter till lite om hon vill springa ifrån  mig.

Det är så otroligt häftigt att ge sig in i dessa fina detaljer. Ju mer jag lär mig desto striktare blir även Bröta med att jag verkligen rider, att jag är tydlig, mjuk, känslig och rider med min sits. Denna lilla pärla kommer lära mig så otroligt mycket om ridning! Och jag är djupt tacksam över att ha en så fantastisk lärare som Celina Harich. Hon är banne mig bäst! 

"Return to the original balance."

This is the intention when balancing horses according to the Origopathy method. A wonderful intention and soft method. Last week I started my education and it is definitely life changing!

I feel like I have started the next era of my life, and I was so full of joy and love during the course. It was like coming home. I am meant to do this. I met some wonderful people, worked in a a fantastic environment, got new insights to who I am as a person and of course learnt a lot about balancing horses and releasing tensions. Now I just need horses to start practicing and I am so much looking forward to this!