Imorgon åker jag hem från Gotland. Det är tråkigt att åka men härligt att få komma hem igen, och på måndag börjar jag jobba i ett nytt forskningsprojekt. Kul!

Nu så här sista dagarna innan det är dags att åka hem sätter stressen in i mina lektioner. Detta är min egen "nu måste jag lära mig allt jag bara kan för nu ska jag snart åka hem och blir då ensam"-stress. I grund work som jag känner mig mer säker i är det ok och gårdagens arbete med genomsläpplighet fungerade väldigt fint, men i ridlektionerna gör det att jag spänner mig i sitsen. En spänd sits på Bröta innebär att ridningen inte riktigt fungerar och det gör mig ännu lite mer stressad då jag känner att jag behöver dessa sista lektioner. En ond spiral blir det... Jag försöker sitta och andas lugnt och slappna av men attan vad svårt det kan vara ibland. Nåja, jag får försöka ta till mig så mycket jag kan av teorin under lektionerna och så får jag försöka hitta tillbaka till min egen avslappning när jag kommer hem.

Idag jobbade vi iallafall lite med sökning fram och ned kontra samling. Celina har så bra frågor och hon tvingar mig att tänka efter vad som är fel. Det gäller att hela tiden fundera på vad man gör, och faktiskt även låta hästen göra fel. Sitter man och parerar hästen hela tiden blir det bara fel, utan ge en hjälp och gör därefter ingenting i några steg. Känn efter vad hästen gör och låt den göra fel innan du korrigerar den. När Celina började fråga ut mig vad jag faktiskt gjorde i varje ögonblick kunde jag tydligt känna att Bröta var förböjd, att inner bakben tog ett längre kliv än ytter bakben, att hon föll på ytterbogen etc. Det är just där problemet är som störst som man ska sätta in sina hjälper, men för att kunna göra detta måste man först känna efter vad som händer. För att kunna göra detta och analysera vad som är fel (eller rätt) måste man göra ingenting en liten stund där uppe på hästryggen. Fram för mer ingenting! Men rackans vad svårt det är ibland att bara göra ingenting och inte sitta och smygparera vad hästen kan tänkas hitta på.

#ridkonst

Idag stod ground work på schemat med Bröta och jag fick träna på att samla och på att få halvhalterna genom hela kroppen ända ner i bakbenen.

Passet började med lite stillastående, där jag flyttade bogarna lite ute och in. I vänster varv gick det fint men i höger varv ville hon gärna falla på ytterbogen när jag bad henne att flytta ut mot ytter. Jag vill ju att hon flyttar bogen, men inte så mycket att hon faller på den. För att undvika själva fallet fick jag tänka sluta och använda spöet som en ytterskänkel, medan jag med kroppen bad om att flytta bogen. Det gick riktigt bra.

Därefter började skrittarbetet och jag fick hitta en mjuk fin böjning och en häst som ger i handen. När man har detta kan man börja be om lite samling. Jag insåg att jag har gjort lite för mycket, och nu fick jag göra mindre, speciellt med handen. Jag har väldigt lätt för att be Bröta söka fram och ned alldeles för mycket så nu fick jag se till att hålla kvar handen lite högre och i princip bara be om fram och ned genom att flytta handen någon centimeter nedåt och för samling någon centimeter uppåt. Det finns fram och ned men även fram och upp, och det är mot fram och upp som jag måste börja tänka nu. Detta speciellt då Bröta av sig själv börja komma upp och jag då tenderar att be henne att söka ner istället. Fy på mig, får inte be om så mycket fram och ned längre! Samtidigt som jag samlar  "sätter" jag mig själv lite mer i kroppen, så att jag faktiskt även samlar mig själv.

När detta fungerade bra fick jag göra halt igen och vi började be om halvhalter. Dessa halvhalter vill vi ha genom hela hästens kropp och ända ner i bakbenen, så att hästen tar mer vikt på dem. En början till skolhaltsarbetet. För att detta ska fungera msåte hästen vara genomsläpplig, dvs hela hästens ryggrad måste vara böjd och hästen är ställd i nacken, och detta utan minsta "felknix" någonstans. Ibland är hästen förböjd och tar man en halvhalt då stoppar den runt bogen och hästen släpper alltså inte igenom halvhalten genom kroppen. När Bröta verkligen var genomsläpplig var det två lätta fingertryck på nosryggen som fick henna att ta vikt på bakbenen och ett lätt tag om tygeln som fick henne att söka fram och ned igen. Det är så enkelt att om det behövs mycket kraft för att be hästen komma bak på bakbenen i halvhalten så är hästen inte helt genomsläpplig. Då är inte böjningen jämn i hela kroppen uten det finns åtminstone en knix någonstans i ryggraden. Då gäller det att försöka lista ut var knixen finns och hur man kan hitta tillbaka till den jämna böjningen.

#ridkonst

Tygeln kan verka direkt, genom att man tar i tygeln, och indirekt, då tygeln läggs på bogen/halsen. Vi vill kunna föra hästens bogar med de indirekta tygeltagen och detta måste man lära hästen så att den förstår vad den ska göra. Med Bröta fungerar det fint från marken, men det är lite svårare när jag sitter på så nu har vi hårdtränat på detta. Problemet i ridningen är att Bröta emellanåt faller in eller ut på ena bogen och då har de indirekta tygeltagen inte riktigt fungerat för att föra tillbaka bogen där den skall vara. 

Vi började om med basic tygeltag från stillastående och förstärkte med spöet. Med de indirekta tygeltagen vill jag att bogen flyttas bort från trycket, dvs lägger jag på höger indirekt tygel vill jag att bogarna flyttas åt vänster. Det är viktigt att man inte drar i den indirekta yttertygeln för då ställer hästen om, utan man lägger bara tygeln mot halsen. Flyttar inte hästen för detta förstärker man genom att knacka med spöet. Förflyttningen som jag ber om är inte ett helt steg, utan bara en förskjutning av vikten åt ena eller andra sidan. Hästen står alltså kvar där den är men "gungar" åt sidorna varefter jag ber den flytta vikten med tygelhjälperna.

När det fungerar i stillastående är det bara att pröva i skritt. Kan du be hästen gå på cirkeln och flytta bogarna lite ut och lite in? Det handlar om små, små förflyttningar av bogen så att man inte tappar balansen.

Bröta och jag får ju träna lite till på det här, men det blev faktiskt genast betydligt bättre. Sen gäller det ju förstås även att känna exakt var man vill placera hästens bogar, dvs där den är rak. Lite svårare, men vi får träna på detta också. Ska ju ha någonting att jobba på när jag kommer hem ;).

#ridkonst

Idag hade jag en väldigt givande lektion med Bröta. I ground work har vi haft lite svårt med öppnorna längs fyrkantspåret. Problemet var att innerhöften inte gick fram ordentligt utan att den snarare trycktes ut lite mot väggen. Jag fick tipset att tänka sluta-position i mitt bäcken och i axlarna visa öppna-positionen. Sluta-tänket fick innerhöften att kliva framåt och öppna-tänket med axlarna fick bogarna att kliva in i öppnan. Vilken skillnad det blev! När innerhöften kom fram blev bogarna fria och kunde lyfta ordentligt. Bättre öppnor längs fyrkanten har vi aldrig gjort.

Vi vill ju att innerhöften sänks och går fram oavsett om det är en öppna eller sluta vi arbetar med så tänk på att ta med innerhöften i båda rörelserna! 

#ridkonst

Idag jobbade jag med Tristan, en kallblodstravare som tillhör Ekeskogs, igen efter att han fått ta det lugnt under ridlägret. Vi har vår normala rutin där vi arbetar lite i ground work på volt och på fyrkantspåret, samt lite i longering. Det märktes att vi inte jobbat på några dagar för det var lite hej och hå och vi for lite fram och tillbaka på volterna. Att jag dessutom bara var halvt fokuserad på hästen då jag samtidigt hade en liten demonstration och pratade om vad jag gjorde, gjorde väl inte saken bättre...

Men ett tips i longeringen är att använda en körpisk och gå nära i början. Det är previs samma signaler i longering som i ground work, men man är lite längre ifrån så det blir lite svårare att få till kommunikationen. Som ni ser på bilden kan man med körpisken fånga upp utsidan (utsidans tygelhjälp given med pisken) om bogen håller på att falla iväg. När kommunikationen fungerar fint med körpisken kan man börja gå längre ifrån och bara peka med pisken dit du vill.

#ridkonst

Vad är det som är så logiskt? Jo, akademisk ridkonst!

Vi avslutar ridlägret idag och har ju gått igenom basics med ungdomarna och försökt förklara att AR är logiskt. Vi gör en sak och bygger vidare på detta för att vidareutveckla kommunikationen med vår häst och vi gör samma sak både från marken och när vi sitter upp. Vi behöver aldrig "lära om" nya signaler när vi börjar med en ny sak för alla signaler följer med genom utbildningsskalan och betyder hela tiden samma sak.

I grunden hittar vi den akademiska ledövningen, där vi går framlänges med vår häst. I denna övning hittar vi våra privata sfärer. Jag får inte gå och hänga på hästen och hästen får inte gå och hänga på mig. Vi går bredvid varandra men i egen balans. Vi lär oss hitta en gemensam takt i våra ben och hästens bakben och vi lär oss att stanna och starta tillsammans. Det betyder att jag inte stannar ett steg innan hästen eller vice versa, utan vi stannar på samma gång, med benen placerade på samma sätt. Jag och hästen lyfter tillsammans våra högra respektive vänstra ben (hästens bakben) och vi lär oss att hitta en takt som är bekväm för oss båda. Vi är partners i detta och delar på ansvaret. 

Efter ledövningarna börjar vi arbetet i ground work, både i stillastående och i skritt. Här använder vi våra kunskaper från ledövningen i att hålla våra privata sfärer och inte tränga in i varandra (vem vill ha hästen i magen?). Vår gemensamma takt utvecklas och förfinas men här är vi "spegelbilder" av varandra, så om jag lyfter mitt högra ben lyfter hästen sitt vänstra bakben. Vi lär in sökningen fram och ned och böjning. I stillastående lär vi in vad tygeltagen betyder, men vi gör detta med ett spö. Knackar jag med spöet på insidan av manken (där tygeln senare ligger) vill jag att hästen behåller sin böjning inåt men förflyttar bogarna en aning utåt. Det yttre tygeltaget är lite svårare för här vill vi att hästen ska behålla sin böjning inåt och inte böja om utåt. Vi vill att hästen förflyttar bogen inåt. Vi ber att hästen förflyttar tyngdpunkten något bakåt och roterar bröstkorgen, och då detta sker lägger vi på spöet precis där inner sittben senare ligger an, så att hästen lär sig att ett tryck där betyder att bröstkorgen skall rotera (detta är inner överskänkels hjälp). I skritt börjar vi öka och minska volten för att få hästen att börja hitta en mjuk och fin böjning genom hela kroppen. Denna ökning och minskning av voltstorleken är i själva verket små öppnor och slutor. Här gäller verkligen "Less is more". Vi har nog inom det akademiska varit så benägna att få till sidvärtsrörlesen i öppna och sluta så vi glömt bort att hästen ska bära med båda bakbenen och att framdelen måste vara med. Målet är ju att hitta våra "järnvägsskenor", där hästen i balans kan gå på två spår, ett lite mindre för det inre benparet, och ett lite större för det yttre benparet. Här gäller ju förstås att även vi människor klarar av detta! Det är svårare än man tror och många människor korsar vägen med sitt inre ben istället för att gå på två spår.

När man får till en fin böjning i ground work och har utvecklat kommunikationen kan man börja longera, och här gör man precis som i ground work, men man är bara lite längre från hästen (vilket gör det hela lite svårare).

Därefter kan man sitta upp och rida och signalerna är precis samma som man använt hela tiden! Logiskt? JA! Lätt? Nja, här krävs mycket träning framförallt av oss människors kroppskontroll. Men det är bara att träna på!!

#ridkonst

Idag har lektionerna på ungdomsridlägret startat på riktigt och jag har hållit lektioner i ledövningar och, tillsammans med Jenny Franzén, i sitsövnignar.

Det var så otroligt roligt att undervisa och de lär sig så snabbt dessa ungdomar så det är en fröjd att se dem! Tiden bara flyger iväg och plötsligt har halva dagen gått. Hur undervisar man då på bästa sätt? Ja, jar har ju en ganska liten erfarenhet av att undervisa hästlektioner, även om jag när jag var yngre faktiskt jobbade lite som ridinstruktör på knatteridning. Min huvudsakliga undervisningserfarenhet kommer från Malmö högskola där jag doktorerade och samtidigt deltog i undervisningen av tandvårdstudenterna. Jag tror dock att det inte finns ett svar på hur man undervisar på bästa sätt, utan att det faktiskt beror på läraren, hur man är som person.

Jag har undervisat lite i AR hemma för min enda elev Cinnamon, men tillsammans med dagens ridlägerlektioner tror jag att jag identifierat att min stil är att visa mycket, med hästen och i min egen kropp för att förmedla vad jag vill till eleverna. Det ska faktiskt bli riktigt spännande att framöver följa min egen utveckling i hur jag undervisar.

#ridkonst

Nu har sommarens ridläger för ungdomar startat och vi har haft en session med hästarna, där ungdomarna har fått visa hur de hanterar hästarna och vilken nivå de är på nu. De är så duktiga så jag är riktigt imponerad. Imorgon står ledövningar och sitsträning på schemat.

Idag har Bröta fått vila men jag har tränat Tristan, en annan kallblodstravare här på gården. Han har varit trav-tävlad så det är omskolning till ridhäst som gäller för honom och han har lite balansproblem. Vi har haft svårt för slutorna på rakt spår i höger varv men nu börjar det lossna lite och vi faller inte på väggen hela tiden. I longeringen går han riktigt fint i skritt och han börjar inse att man även kan böja sig i trav, och att trav inte måste betyda full fart framåt. 

#ridkonst