Oj jösses, imorgon åker jag hem till Göteborg! Vad var det som hände? Hur gick tiden så fort?! Hur kan ett halvår på Gotland kännas som om jag precis kom? Jag får väl konstatera att tiden går fort när man har roligt. Givetvis har det varit bitvis tufft. Det är hårt arbete men oj vad det är värt det! Jag har fått en så otroligt bra utbildning med mig hem i bagaget och jag ser fram emot att så småningom dela mina kunskaper med alla er därute.

Nu är bilen packad, rummet städat, hästarna avmaskade, transporten ströad och försedd med hösilage. Nu är det snart dags för mig att krypa till kojs och påbörja en ny period i mitt liv, med nytt jobb och numera två hästar. Vi får väl se vad som väntar i framtiden, men jag är säker på att det blir bra!

Idag har jag ridit för sjunde gången på Mira och vi jobbar på att öka och minska volten och lite med öppna och sluta. Hon är så duktig så jag knappt tror det är sant. Nu är hon helt ok med att gå på volt runt longören, vilket var lite läskigt tidigare och att stanna och starta för ryttarens röst fungerar ganska bra. Vad som är fantastiskt bra är följsamheten för sitsen. Om jag bara sitter rätt så får jag Mira att rotera bröstkorgen och börja kliva på med bakbenen. Även med Bröta jobbar jag ju med följsamheten för sitsen så att jag inte behöver använda sekundära hjälper till skolorna. Bröta är förstås enormt mer skolad och gymnastiserad än vad Mira är så det är ju en helt annan kvalitet, men stackars Bröta är ju min första häst så hon får agera försökskanin och stå ut med att lära mig rida. Mira har det ju lite lättare då jag hade större erfarenhet av AR när jag började träna henne, men för varje häst lär man sig något nytt. Dessutom är ju Mira den första häst jag rider in så på det viset får hon agera försökskanin i inridning. Men om alla hästar är så här lätta är det inga problem. :)

Mira är ju så otroligt mycket stelare än vad Bröta någonsin varit. När jag började träna henne var hon stel som en pinne och satt riktigt ordentligt fast i nacken. Nu har hon mjuknat betydligt men det är fortfarande en hel del att jobba på. Jag är tvungen att placera bakbenen korrekt och få inner bakben att kliva på för att få en ren gång i skritt och framför allt i trav. Om hon inte kliver på korrekt med sina bakben gör stelheterna att hon blir oren. Jag måste jobba mycket med skolorna och varje pass börjar jag med lite groundwork och därefter longering i skritt och lite trav, innan ev. ridning. Mira är ju ganska sävlig jämfört med hurtbullen Bröta, men det är intressant att känna att när jag lyckas placera Mira korrekt så mjuknar hon och energin går igenom kroppen. För att få Mira energisk handlar det alltså om placering av ryggraden. Intressant!

#ridkonst

Inridningen av Mira fortskrider. Vi har börjat föra ut Mira på volten så att hon longeras medan jag sitter på, och inte bara tas i groundwork-position med ryttare på vilket vi började med. Det var lite läskigt i början tyckte Mira men nu börjar hon vänja sig vid att vara lite längre bort från longören. Vi jobbar med att öka och minska volten. Jag ändrar först i min sits och behövs det lägger jag till skänkel och/eller hand. Vi ökar volten med insidans hjälper och minskar volten med utsidans hjälper (där det inte räker med enbart sitsen). Därefter förtydligar jag vad jag menar med spöet då det är det hon kan efter vårt groundwork- och longeringsarbete. Det går riktigt bra och hon följer sitsen fint och roterar sin bröstkorg. Det är dock lite svårt att få Mira att stanna och starta på ryttarens kommando, och där behöver vi longören som kan hjälpa till och skapa trygghet. Jag får träna på ett röstkommando som alltid betyder gå resp. stopp så att det blir stensäkert och inte skapar oro i lilla Mira.

#ridkonst

Ja nu äntligen börjar det kännas som att vi verkligen får till våra öppnor i ridningen! Det är lustigt hur man tycker det går fint och man gör rätt, sen lär man sig mer och så inser man att det finns mer kvalitet att hämta. Det är väl det som är utveckling. Vad jag tycker är jättebra idag kanske inte är vad jag tycker är jättebra om några månader?

Celina har varit på mig lite på senaste om att vi faller ut en liten aning på ytterbogen i öppnorna. Nu när jag börjat träna mer på att rida från sitsen, separera min hjälper och bara ge en hjälp i taget samt jobba med samlingen har det blivit väldigt uppenbart för mig när bakbenen inte jobbar för då blir det ingen korrekt böjning och ställning och då går det förstås inte att samla för bara sitsen. Därför har vi jobbat ordentligt på att få bakbenen att arbeta och kliva fram till tyngdpunkten och det gör vi förstås med skolorna. Givetvis måste båda bakbenen kliva fram till tyngdpunkten men fokus i skolorna är att med öppnan arbetar vi med inner bak och i slutan med ytter bak. Nu under helgen när jag jobbat med mina läxor har jag jobbat mycket med öppnan och givetvis har jag varit väldigt sträng med att bogarna ska in. Det är bara att be bogarna flytta in, be igen och igen och igen, men till slut så blir det faktiskt en riktigt fin öppna där man känner hur ytter fram lyfter. Och när man har en vettig öppna kan man lugnt vrida om i sitsen, fånga upp ytter bak och be om en liten sluta och så kan man be om lite samling och vips så har man en samlad skritt.

#ridkonst

Det blev visst en riktigt fullmatad helg. Fullt upp mest hela tiden. Fast jag har ju inte direkt stressat utan tagit det ganska lugnt. Jag har tagit långa "second breakfasts" med våra tyska gäster efter morgonrutinen och sen har jag tränat 3 hästar; Bröta, Mira och en av Celinas hästar. Bröta har dessutom fått gå två pass om dagen nu i helgen. Utöver träningen har förstås det vanliga stalljobbet gjorts och jag har lasttränat med både Mira och Bröta, och även kört några svängar. Det går fint och båda står lugnt och äter och tycker det är ganska trevligt. Nu ska vi nog vara redo att åka hem, vilket vi gör om en vecka! Tiden har gått fort...

Anledningen till att jag fick träna en av Celinas hästar i helgen stavas galopp. Bröta och jag har jobbat på den länge och det blir alltid bättre ju mer vi tränar, men jag har ett hjärnspöke vad gäller galopp och jag får helt enkelt inte riktigt till några lugna fattningar. Det blir alltid lite ståhej och hets i fattningarna pga av mina hjärnspöken. Våra tyska gäster hjälpte mig genom att titta på när jag longerade Bröta och de gav lite tips. Jag har lite släppt iväg Bröta och "varsågod, galoppera om det går bra" istället för att kräva att hon fattar galopp på min signal. Jag började be om fattningar här och nu, direkt och det var precis rätt melodi! Dessutom skulle jag inte trava så länge innan fattningarna utan bara ta några steg i travsluta och sen direkt be om galopp. Visst är fattningarna fortfarande yviga och vilda, men det är inte slängtrav in i galoppen längre utan fattningar. Detta ska vi jobba vidare med! Därefter fick jag träna på en av Celinas hästar. Hon kan ju detta och jag fick lite känsla för hur det ska vara. Kul!

Eftersom jag inte kan sluta rida Bröta för att bara longera fick det bli två pass per dag. Jag jobbar på mina läxor från veckan och det är att rida för sitsen, samla och att börja använda underskänklar för att ange takten så vi kan få en samlad skritt och så småningom trav. Det börjar kännas mer naturligt nu och jag lyckas rida mer och mer för sitsen. De indirekta tygeltagen behöver jag fortfarande ganska mycket för att flytta bogarna men skänklarna kan jag hyfsat ofta koppla bort i skolorna. Det ska blir riktigt spännande att rida mina sista lektioner nu under veckan!

#ridkonst

Jag hoppas att ingen har missat att Bent Branderup och Christoffer Dahlgren har gjort en video där de visar ett groundwork/longer-prov? Det var precis rätt ögonblick för mig att få den för jag och Bröta ska ju göra detta test i december på vår första Bent-kurs.

https://www.youtube.com/watch?v=FpMJun0PvvQ&feature=youtu.be

Ojoj, nu händer det massor och jag har knappt tid att blogga...

Med Mira fortskrider arbetet riktigt bra. I longeringen har traven varit lite oren pga stelheter och att bakbenen inte jobbat på ordentligt men det har blivit ofantligt mycket bättre på dessa fyra dagar som vi tränat denna vecka. Vi har även påbörjat galopparbetet i longeringen just för att öka travkvaliteten. I det uppsuttna arbetet går det också otroligt bra och idag började Celina släppa ut oss på en lite större volt så att det ska kunna börja likna longering.

Med Bröta jobbar jag för fullt med att kunna rida för sitsen och så att jag ska kunna börja använda benen till annat än öppnor och slutor. Vi har påbörjat det samlande arbetet och idag började vi även jobba lite med takt för att kunna få en mer samlad skritt och så småningom även trav. När jag samlar ska jag slappna av i benen och då dinglar benen med och berör hästens sidor lätt för att be om en annan takt. Viktigt, samling kan INTE åstadkommas genom att dra i tyglarna, utan det måste komma bakifrån.

Dessutom har jag nu återigen satt ett stångbett i Brötas mun, efter 1.5 år med bara kapson! Det innebär 4 tyglar att hålla reda på! Hujedamej, det gäller att hålla tungan rätt i mun, och sen rätt vad det är ska man byta varv och därmed tygelhand... Jaja, jag lär mig nog så småningom! Utöver samlingsarbetet jobbar även med den oberoende handen, hur jag vrider för att öka/minska ställning, hur bogarna flyttas och så småningom hur jag ber om ökning och minskning av ramen. Det är mycket nu men ack så roligt. Nu börjar det verkligen bli ridning av det hela. Superspännande och varenda pass är en fröjd att genomföra!

Hästar är så ofantligt vänliga och storsinta djur. De står ut med oss trots alla våra fel och brister. De har inte själva valt att leva sin liv med oss människor utan det är vi som väljer åt dem. Därför förtjänar de den största respekt och vår kärlek. De förtjänar en matte eller husse som tycker att just den hästen eller hästarna är världens bästa.

Varför går det då så ofta fel? Varför hör man så ofta dumma häst, jä**a häst, det var hästens fel, den vägrar samarbeta etc, etc? Varför ser man hårda tygelryck och sparkande sporrar? "Nu ska den lära sig veta hut!" Betyder det att ägaren är "ond"? Nej, jag tror att ägaren ofta är fast i ett ekorrhjul, en nedåtgående spiral som han eller hon inte kan ta sig ur. Man saknar helt enkelt kunskap för att ta sig ur situationen. Där förståndet går ur tar våldet vid. I ren frustration över situationen prövar man den sista utvägen - våld. Givetvis kommer detta aldrig att hjälpa. Visst, man kan piska en hel del hästar till lydnad, göra robotar av dem, men det kan aldrig bli något angenämt av det.

Det finns förstås sätt att ta sig ur situationen. Ta hjälp! Lär dig att kommunicera med din häst och se till att ni kan ha roligt ihop! Jag tror att just det att kunna känna glädje ihop med sin häst är det absolut viktigaste för all träning. Om ni är kompisar så hjälper ni varandra och tar hand om varandra, och utvecklas tillsammans.

Och så kommer den lilla brasklappen förstås: hästar är levande varelser med olika personlighet. Givetvis kan en häst vara sur och ovillig en dag och faktiskt inte vilja vara med. De är ju inte en enorm ocean av kärlek som konstant flödar över oss. Det är ju inte vi människor heller. Min söta lilla Bröta kan lätt "räcka fingret" åt mig och säga nej tack, inte idag. Oftast beror ju dock det på mig själv, är jag trött, sur och ledsen, ur balans? Ja men då kanske inte hon vill träna med mig utan det kan få räcka med lite borstning. Om inte jag är där i ögonblicket så är inte Bröta det heller. Hon är en sträng lärare men belönar sin elev rikligt när eleven börjar fatta...