Oj vilken dag! Vissa dagar känns det som om utvecklingen tar ett stort skutt och idag var en sådan dag.

Jag började med in hand-arbete från utsidan med Bröta och nu börjar jag få lite kontroll över mig själv och därmed även Bröta. Vi lyckades få till öppna flera gånger och hålla oss på en stor volt. Det har lätt blivit så att framdelen går in och forstätter in på en pytteliten volt för att jag inte är där och ber om att inner bak kliver ut mot tyngdpunkten, men idag lyckades jag åtminstone emellanåt koordinera mig rätt. När jag sedan tappar bort mig själv går jag för nära och det blir sluta istället. Men idag kändes verkligen som om jag börjar greppa detta i min kropp. Kul!

Sedan var det dags att sitta upp och jag var direkt medveten om att ha kvar Bröta i sitsen och hör och häpna men hon stannade faktiskt lydigt kvar i sitsen för det mesta. Jag jobbar med öppnan och ber bakdelen kliva på ut och framdelen kliva in och runt på volten. Även uppsuttet har vi lyckats komma in på för liten volt för att jag inte är snabb nog att be att hon kliver ut med inner bak mot tyngdpunkten nu när jag ber att bogarna ska mer in än tidigare, men idag lyckades jag ganska bra och då gör Bröta fina öppnor. Vi jobbade även lite i trav, med fokus på öppna och att stanna kvar i min sits. Ja det blir förstås även lite slutor men öppnorna är de viktigaste. Vi fick fina travstarter där jag bara ber om en taktförändring, inte hastighetsförändring, och då börjar hon trava så mjukt och fint under mig. Ja idag kändes det som om flera saker klickade! Världens bästa, älskade Bröta!

Med lilla Miramis var det samma sak, ett stort skutt fram i utvecklingen. Jag började med lite öppnor och slutor i groundwork och de börjar blir riktigt runda och fina nu. Sedan var det dags för in hand från insidan och förklaringen av öppnan, dvs spö på ytter bog och min kropp som inner skänkel. Det var betydligt lättare för Mira idag än vad det varit de senaste dagarna och jag fortsatte med öppna-arbetet på longerlinan. I höger varv faller hon fortfarande lite för mycket på ytterbogen men vänstervarvet börjar bli riktigt fint och det var trots allt en stor förbättring! Det är bara att jobba lite mer i höger varv så ska det nog också bli bra. Jag kan ju iallafall be bogen komma in igen när den fallit ut och då får vi några fina steg innan den faller igen. Jag jobbade även lite med slutan i skritt på longen pch sedan var det lite trav och öppna. Man blir så glad äver att se sin vackra häst avspänt trava på och söka fram och ned. Slutligen satt jag upp en liten stund och utvecklingen känns som sagt väldigt tydligt i ridningen där allt blivit så mycket mjukare. Vi ökade och minskade volterna samt jobbade lite i öppna och sluta. Sen fick världens bästa häst gå ut i hagen och hon riktigt njöt av vår lilla kli-stund och gäspade.

#ridkonst

Idag jobbade jag först Bröta en stund in hand från utsidan. Först stillstående och då flyttade jag bogar och bakdel in och ut och sedan skrittade vi och jobbade på öppnan. Det kändes som om jag kunde koordinera mig lite lättare i rörelse idag och vi hamnade inte på en så pytteliten volt som igår.

Sedan satt jag upp och fokuserade på att ha Bröta i min sits och inte låta henne springa iväg. Det blev en hel del stopp i början men sedan började hon lyssna lite mer och väntade på mig. Det ska kännas som om jag går med Brötas bakben när det är bra. Hon får inte ta större kliv än vad jag släpper fram i min sits. När det kändes hyfsat började jag med öppnorna och jobbade med de diagonala hjälperna, inner ben och ytter skänkel. Jag blev riktigt nöjd på slutet och det var Bröta också. Efteråt när vi hade vår lilla kli-stund gäspade hon otroligt mycket.

Med Mira var det fokus på diagonala hjälper i groundwork, in hand från insidan och i longering. Det blir lite lättre för varje dag och kvaliteten ökar så då får man vara nöjd. I groundwork har vi stunder då hon är riktigt rund och fin, men det bli lite svårare i longerpositionen så vi jobbar på att få till samma kvalitet där, och att hon inte ska falla på ytter bog då jag ber insidans bakben kliva in mot tyngdpunkten. På slutet satt jag upp och red en liten stund och under den sista lilla ridstunden var det så uppenbart hur arbetet går fram. Celina-kursen gav så otroligt mycket och vi har gjort stora framsteg denna vecka!

#ridkonst

Idag var det dags at träna Bröta för första gågnen sedan kursen och jag började lite med work in hand från utsidan. Stillastående gick det riktigt bra i vänster varv men höger är lite besvärligare. Precis samma mönster som jag ser när vi börjar gå. Jag begär inte så mycket just nu av oss utan det är mer så attjag ska hitta min kropp och mina positioner så att jag kan be Bröta om att följa mig. Jobbigt, krävs lite tankeverksamhet!

Därefter var det daga att sitta upp och jag jobbade på öppnan och de diagonala hjälperna. Jag gjorde detta i både skritt och trav och mitt udner traven insåg jag att jag glömt det viktigaste, att hålla Bröta i min sits så hon inte springer ifrån. Ja då var det bara att be om det och se genast gick det mycket bättre. Vi fick ta ett litet skrittpass till efter traven för att öva. Vänster varv gick kanon men höger var jobbigt och hon ville springa iväg från min sits. Jag får se til latt fokusera på bara detta ett tag så det blir naturligt.

Med Mira var det också fokus på de diagonala hjälperna och öppnan. Jag jobbade förrst i groundwork-position och därefte välxlade jag mellan in hand från insidan och longering. In hand-position från insidan gör att jag kan lägga spöet på ytterbogen och agera innerskänkel med min kropp så at det blir tydligt. När jag förklarat med in hand-positionen släppte jag ut henne på longerlinan och bad om samma sak och så växlade jag lite melllan dessa. När jag fått till det hyfsat i longeringen satt jag upp på henne och bad om samma sak och det gick ritkgit fint. Jag satt bara på henne några minuter, men jag vill inte tappa ridnginen helt så därför kommer jag sitta på henne nästan varje pass även om det bara blir några minuter.

#ridkonst

Igår då jag kom till stallet var Bröta halt så med henne blev det ingen träning. Tror att hon sprang lite för vilt med de andra hästarna när hon kom hem från kursen i söndags kväll och lyckades vricka sig lite lätt. Det är en ganska liten hälta så det ska nog bli bra med några dagars vila. Men det innebar att Mira får all fokus vad gäller träning just nu.

Både igår och idag körde jag samma typ av pass, med en början en stund i groundwork. Nu fokuserade jag på att få reaktioner på hjälperna, och att flytta bakdelen in och ut. Sedan var det dags för longering och samma sak där. Ber jag om något så förväntar jag mig ett svar. Svaret måste inte vara rätt men en reaktion vill jag ha, för att lära Mira att inte ignorera mina hjälper.

På Celina-kursen pratade vi en del om ledarskap och partnerskap med hästen.Vi ska vara hästens partner och vi vill att den frågar oss vad den ska göra om den blir orolig. Vi tar över ledningen så att hästen kan slappna av och bara följa. Dock är inte ett partnerskap något som tas med våld. Vi vill ju att hästen ska tycka om att vara med oss och vi vill vara vänner. Jag är inte någon envåldshärskare i relationen med hästen utan vi är kompisar. Men man får ett bra partnerskap med strikthet, tydlighet och konsekvens. Jag visar hästen vad jag vill och ber om ett svar. Svarar hästen fel får jag tydligare förklara vad det var jag ville. Svarar hästen inte alls får jag se till att pocka på uppmärksamheten och göra mig själv till det mest intressanta i omgivningen så att hästen lyssnar på mig. Med Mira har jag haft lite för lätt att vara för "snäll". Jag ber om något och märker att jag ibland inte får något svar på mina hjälper och då hittar jag på ursäkter åt henne. Detta är ju i längden faktiskt inte alls något snällt och leder bara till en häst som inte lyssnar, blir avtrubbad och stel. Nu måstejag alltså bli väldigt strikt och se till att få reaktioner på mina hjälper.

Detta har jag fokuserat på under gårdagens och dagens pass. Även i ridningen måste jag bli lite striktare och där ber jag nu först och främst om lateral böjning och sökning mot yttertygeln. Det blev lite protester först men sedan gav hon med sig och mjuknade. Några pass till så blir det en god vana och då kan man börja använda finare hjälper. När jag har en hyfsad böjning har jag även prövat på trav. Det är som att traven är så självklar för Mira och mig nu när vi faktiskt har prövat en gång. Jag är inte det minsta orolig för att trilla av utan litar på vår förmåga till detta. Jag har väl hyfasd balans också eftersom jag ridit Bröta barbacka så länge. Det är en riktigt spännande period nu och vi fick så otroligt mycket matnyttiga tips med från kursen. Jisses vad det ska jobbas framöver!

Sadel ja. Både Bröta och Mira blev mätta på kursen för en Branderup Stubben-sadel. Lyckligtvis har de samma storlek så det räcker att skaffa en sadel, inte två. Jag fick ju rida i dessa sadlar när jag var på Gotland och de är helt fantastiska. De hjälper verkligen sitsen till det bättre! Ja det är bra kvalitet och det kostar ju förstås så för tillfället får jag hålla mig till mitt schabrak för att skydda byxorna mot damm. Men man får se det positiva med barbacka också, det blir bra balans och lätt att känna hästens rörelser under sig.

#ridkonst

Ojojoj, jag vet knappt vart jag ska börja. Det här har varit en så fantastisk helg och just nu är jag så fullproppad av olika tankar, inslag, information, känslor, upplevelser m.m så jag vet knappt vad jag ska ta mig till. Det har varit en så fantastisk helg på så många sätt att jag blir alldeles rörd. Tack Jenny, Monica, Marit, Frauke, Ellinor, Emma och Celina för denna helg!

Med min söta lilla Bröta började jag arbetet i hand från utsidan denna helg. Det har jag aldrig prövat på tidigare men Celina föreslog det och ju mer jag tänkte på det desto mer rätt kändes det och så här i efterhand inser jag att detta kommer hjälpa mig otroligt mycket och var precis helt rätt att införa nu. Celina känner ju oss väl så hon hade nog en tanke bakom sitt förslag...

Till att börja med jobbade jag i stillastående och det svåra är att man nu inte längre vill att hästen böjer runt ryttarens kropp utan böjer ifrån för ytter tygel. Jag började med tvåhandsfattning för att lättare kunna ställa inåt och sedan flyttade vi bogarna inåt och utåt. Bröta är ju i en väldigt behändig ponnystorlek, men det blir ändå ganska jobbigt i armarna. Vi jobbade lite med öppnan och slutan stillastående och sedan satt jag upp och red lite. Första passet var Bröta lite spänd och vi fokuserade på avslappning och lite öppna.

Pass två började åter med work in hand från utsidan och först jobbade vi lite i stillastående. Först med tvåhandsfattning och därefter med enhandsfattning. Vi flyttade bogar och jobbade med att separera böjning och ställning och därefter lite öppna och sluta och sedan var det dags att börja röra sig framåt. Mja, det tog en stund innan jag fick in rätt rörelsekoordination i mig själv. I öppnan skulle jag gå ifrån henne och ta henne med mig och det tog ett tag innan jag kom på hur jag ska göra för jag gick tydligen emot henne i början och då blev det sluta istället. Vi fixade det lite hyfast till slut. Sedan satt vi upp och då fick jag en uppenbarelse gällande öppnan. Jag har helt enkelt tagit bogen alldeles för lite in och istället stoppat upp henne för tidigt för att förhindra att vi faller in och gör volten mindre. Nu fick jag ta in bogen mer och då började jag känna svinget i diagonalen inner bak-ytter fram. Så kändes öppnorna när jag var på Gotland men jag har tappat bort det på vägen så det var jätteviktigt att få koll på igen.

Pass tre med Bröta började med work in hand precis som de tidigare passen, först i stillastående men ganska snabbt gick vi över mot skritten. För att man inte ska behöva springa som en blådåre måste hästen vara ganska samlad och jag hade lite problem att koordinera mig själv för att dels kunna samla och dels kunna göra skolorna, men det är bara lite tid och träning som behövs så ska det nog kännas mer naturligt. Jag fick ihop mig själv i både öppna och sluta ett par gånger, med ena varvet som klart favoritvarv för mig. Hehe, någon som tänkte oliksidighet ;)? När jag gjorde halt skulle jag tänka lite mot skolhalt och det var egentligen först då jag började samla Bröta för att förbereda skolhalten som jag fick till den samling som jag bör ha hela tiden. Det var riktigt kul och jag ska jobba mer med detta hemma! Efter in hand-arbetet så var det uppsittning och mer öppna-arbete. Nu fick jag till diagonalen igen och vi jobbade även i trav och gjorde riktigt fina travöppnor där. Det var här som jag insåg hur precis rätt i tid in hand-arbetet var för då jobbade vi med böjning från ytter tygel och det fick jag fortsätta med i ridningen för att få till mina öppnor. Det var så otroligt kul och Bröta var så duktig!

Nu måste jag börja jobba med galoppen uppsuttet för traven är så bra att jag bör gå vidare och testa galoppen. Nu är det dessutom bara galoppen som hindrar oss från väpnarprovet. Jag ska jobba mer intensivt med traven någon vecka till och sedan en vacker dag då vi har en fin, samlad sluta så ska jag be om ett galoppsprång eller två och se vad som händer. Tur att det är mycket man att hålla i på lilla yrvädret, min älskade lilla häst!

Lilla Mira har varit enormt duktig i helgen! Det är hennes andra kurs någonsin och hon är ju förstås inte så van att åka iväg men hon var mycket duktig och inte alls speciellt orolig över den nya miljön. Men hon är ju avlad till stridshäst i flera hundra år så psyket är det ju inget fel på! Lene Dursben som är uppfödare har gjort ett fantastiskt jobb för denna ras och har gett mig min lilla diamant Mira. När Celina såg Mira för första gången nu under kursen tyckte hon att Mira blivit så vacker. Hon börjar få en nacke och har satt fina muskler.

Första passet med Mira var ett groundwork/longerpass. Jag behöver bli ännu tydligare på att kräva en reaktion på mina hjälper. Där jag alltid är väldigt strikt med Bröta är jag en riktig mjukis med Mira och hittar på ursäkter åt henne. Det hjälper dock inte Mira i längden så nu måste jag bli lite mer strikt med henne också. Vi jobbade med ordentliga svar på mina hjälper, att flytta bakdelen ut och in i öppnan och slutan och be om ställning i nacken. Sedan var det dags för longering och det var likadant där, att be om tydliga svar på mina hjälper och tydligt ta ut eller in bakdelen. Sedan var det dags för trav och där fick jag till en riktigt rund och fin trav när jag jobbade mer med halvhalter och inte lät henne springa iväg. Vi prövade även lite galoppfattningar men de blev inget vidare. Jag ska ha henne rundare och be om galoppen från slutan så ska det nog gå fint med galoppfattningarna framöver.

Pass två med Mira började några varv i groundwork men sedan var det fokus på ridningen. Jag fick först jobba lite med de laterala hjälperna (dvs insidans tygel/skänkel resp. utsidans hjälper) för att öka och minska volten. Vi vill få Mira att böja sig för de invändiga hjälperna och fylla ut utsidan och söka ytter tygel och när det var hyfsat på plats så var det introduktion av de diagonala hjälperna, dvs inner skänkel och ytter tygel för öppnan och inner tygel/ytter skänkel för slutan. Jag har helt enkelt även här varit för snäll och låtit henne gå iväg lite och inte böja ordentligt. Men hon kan och jag ska inte göra ursäkter längre utan se till att få vad jag ber om. Det mår vi båda bäst av i längden.

Pass tre började med lite groundwork och work in hand från insidan för att tydliggöra de diagonala hjälperna. Jag gick alltså i in hand-position på insidan och min kropp agerade innerskänkel och spöet på ytter bog agerade yttertygel. Det blev mer tydligt för Mira att det var diagonalerna vi jobbade med. Sedan var det ridning och då började vi med böjningen och utfyllnaden mot ytter och sedan jobbade vi med de diagonala hjälperna. Vi fick några fina steg och då tyckte Celina att det var dags för trav. Ja, jag har ju förstås haft de tankarna själv och i fredags pratade jag med Celina om att det kanske var dags för trav denna helg. Sagt och gjort, jag bad om trav och så travade vi. Det var bara att ta ett litet extra tag i manen, lätta lite från ryggen och komma upp på lårens insidor så att det inte blir för jobbigt för Mira och sen bar det iväg. Sa jag att jag skulle slappna av också? Ja till slut lyckades jag slappna en aning. Vi kom runt på volten och travade några varv åt vardera hållet, så nu har jag två travhästar! Min lilla Mira börjar bli ridhäst! Celina sa att jag kommer aldrig trilla av Mira, för så fort hon blir lite osäker stannar hon och vänder huvudet mot mig och frågar om det är ok eller inte och vad vi ska göra. Hennes pyske är så otroligt bra. Under vår första trav så kom det in en fyrhjuling i ridhuset (jag förstod inte ens först att den var inne i ridhuset utan hörde den bara och trodde den var utanför). Det gick lite snabbt och ingen hann stoppa dem och de hade tyvärr inte vett nog att fråga först om det var ok att komma in. Men Mira var lugnet själv och berördes inte alls av det och tur var det för annars hade det skett en olycka. Min modiga, vackra älskade stridshäst!

Ja den här helgen har varit så otroligt bra och jag är så nöjd med Brötas och Miras prestationer, och inte minst mina egna prestationer! Jag själv har faktiskt också varit riktigt duktig denna helg och jobbat järnet med mina hästar och försökt hitta avslappning och kroppskoordination och samtidigt ge de andra deltagarna en bra kurs. Vad roligt vi har haft och så jag redan längtar till nästa Celina-kurs! Ibland är livet helt enkelt bara så underbart!

#ridkonst

Hihihi, det är ju helt underbart att ha en travhäst! :) Idag har jag jobbat Brötchen i trav igen och jag är så nöjd med henne. Hon gör så fina travstarter och har en så mjuk och fin trav. Men det gäller att aktivera inner bakben för om hon tappar det benet tappar vi all bärighet och det blir bara studs, studs, studs. Idag jobbade jag med lite öppna/fram och ned och sluta/samling. Känns det igen från mina skrittpass? Nu kanske det är någon som tycker att jag gjort detta till leda, men det är för att det är så bra övningar! Så fort jag tappar inner bak går jag mot öppnan för att få tag på det och sen kan jag glida över i en sluta och sedan öppna igen. Jag leker fram och tillbaka och det är små sidvärtsrörelser. Hästen ska kunna "hålla ihop" under rörelsen. Blir det för mycket faller hästen isär och då har det helt enkelt blivit för mycket sidvärts.  I öppnan får jag fatt på inner bak och i slutan testar vi att vi kan behålla bärigheten i inner bak och dessutom lägga till ytter bak. Jag fick dessutom några fina travsamlingar för sitsen i slutan i vänster varv. Jag har svårare i höger varv och är lite stelare i den höften så det påverkar ju förstås Bröta men vi jobbar på det och mer kan man ju inte begära. Men nu känns det verkligen som om vi skördar frukterna av allt det arbete som vi lagt ner i skritten. Det här är hur kul som helst!!!

Min lilla Miramis fick trava och galoppera några varv på longen idag innan jag satt upp och red. Återigen så är det fokus på att aktivera inner bak för att hitta mjukhet och böjning samt sökning fram och ned. Detta kan ju bara komma av bakbenen aktiveras, inte av att jag drar med tyglarna eller pressar i sitsen. Det skulle bara leda till spänningar och felaktiga rörelser. Man kan aldrig med handen få hästen att aktivera bakbenen och handen kan aldrig får hästen till korrekt böjning eller ställning. Det är alltid bakbenen som måste göra jobbet! Låt hästens huvud vara fritt och håll tyglarna med en mycket mjuk kontakt!

#ridkonst

Idag blev det mycket travträning med Bröta. Jag har ju jobbat ett tag med travstarterna men har ju även travat lite längre sträckor emellanåt. Det gäller ju för både häst och ryttare att bli vana vid travtakten när man inte gjort det på att tag. Jag har ju själv inte ridit speciellt mycket trav sedan i höstas så jag är tvungen att hitta min avspända travsits och Bröta har ju inte heller travat under ryttare så mycket sedan dess så hon måste hitta rätt i sin kropp och komma på hur hon ska bära upp oss båda. Jag har inte begärt så mycket i traven mer än att det ska vara trav, men jag har nog återigen kommit på att släppa hästen vind för våg och låta den bestämma själv hur det blir är helt fel väg, åtminstone vad gäller Bröta och mig. Bröta blir tryggare och mer avslappnad när hon vet precis vad jag begär och jag hela tiden ber om nya saker. Då har hon något att fokusera på istället för att mentalt fladdra iväg och blir stressad av omgivningen. Sagt och gjort, igår började jag begära att hon inte skulle tränga mot mitt högerben i höger varv och att vi minsann skulle flytta bogarna in och ut och göra små öppnor och slutor. När jag lämnade henne vind för våg att bestämma själv blev det visserligen trav men hon rätade ut sig och sluta bära ordentligt och i höger varv tryckte hon inåt hela tiden och respekterade inte min skänkel och sits. Dessutom ville hon springa iväg titt som tätt. Bröta är ju ponnystorlek och låt mig säga att det känns i traven när hon inte bär sig. Det är studs, studs, studs och ganska obekvämt, vilket förstås har fördelen att det är väldigt lätt att känna när hon inte bär sig. Så fort hon bär blir hon så otroligt mjuk och fin att sitta på. Dessutom kan jag ju förstås inte låta henne ignorera och gå emot mina hjälper för då kommer hon ju lära sig att det är rätt och det vill jag ju absolut inte! Nåja, igår började jag begära att Bröta skulle lyssna på mina hjälper även i traven och vi fick till lite hyfsad trav.Idag gick det ännu bättre och vi jobbade med öppna och sluta och små förflyttningar av bogen in och ut i skolorna. Helt plötsligt bara satt jag som en kung och allt var mjuk och fint. Återgien var öppnan nyckeln för att aktivera inner bak, få en bröstkorgsrotation och korrekt böjning och ställning. Nu är traven på gång! Hurra!

Mira fick stå över träningen igår för hon hade fått ett balltramp så det blev bara omplåstring för hennes del. Det var nog ingen större fara egentligen men jag tyckte det var bäst med vila. Idag blev det ett pass i skritt. Först några minuter groundwork och därefter ridning. Idag jobbade jag med att försöka hitta den mjukhet vi har i grundwork även under ryttare. Det innebär öppna, öppna och ännu mer öppna! Ständigt denna fantastiska öppna! Men det inre bakenet måste helt enkelt aktiveras för annars kommer hon aldrig att bli riktigt mjuk. Det ett ständigt jobb med att flytta in bogen och be inner bakben kliva in mot tyngdpunkten men det ger resultat! Vi fick flera gånger där Mira mjuknade fint och sökte fram och ned. Det bästa är ju att har man en gång lyckats så vet man att det går och då är det bara att försöka igen och igen och igen tills det är en god vana. Det känns som om Mira blir en liten aning bättre för varje ridpass. Som Celina alltid säger, om du bara blir en liten ynka procent bättre per dag så är du dubbelt så bra om 3 månader. Det stämmer verkligen! Dessutom tror jag verkligen på konceptet att skynda långsamt och att verkligen sätta grunden först. När du har en stabil grund att stå på så går det betydligt snabbare sedan. Går du vidare utan en stabil grund så kommer du för eller senare till en punkt i träningen där du måste gå tillbaka och jobba med grunden. Givetvis måste man våga testa på nya saker för att utvecklas. Allt kan inte vara perfekt från första stund, men att t.ex jobba på piaffen om hästen inte ens kan böja sig korrekt är i min mening bara dumt och leder bara till spänningar, mentala och fysiska. Nej, fram för ett bra grundarbete där hästen får lära sig arbeta korrekt! Hellre en korrekt skritt än en dålig piaff!

Snart är det Celinakurs! Jippiii!!!! :)

#ridkonst

Ja det är väl så att man ska leva som man lär? Igår diskuterade jag vikten av det inre bakbenet och idag var det återigen dags att praktisera det med hästarna.

Dagens pass med Mira blev en kort stund i groundwork och där växlade vi mellan öppnan och slutan. I vänster varv är det riktigt bra och Mira känns mjuk och fin och kliver på bra, men i höger varv är det lite jobbigare och stelare och där vill ibland inner bak falla ut i öppnan. Hon lyfter det inre bakbenet i rätt riktning men blir osäker på dess placering mot marken och faller ut med bakbenet så att det blir en liten utåtsväng i luften. Då får jag vara där och säga "nej sätt ner det i riktningen som du började i, mot tyngdpunkten, sväng inte ut under luftfärden". Vi kan få till fina öppnor men det är som sagt lite svårare i det varvet.

Sedan var det dags för ridning och även där (förstås) är ju öppnan svårare. Lilla Mira vill gärna falla ut med bogen och låta bogen leda övningen och det blir ju helt fel och då tappar vi det inre bakbenet. När vi fallit långt på ytterbogen så kan jag inte justera in bakbenet för vi är för långt ifrån balanspunkten utan då hämtar jag in bogen med ytter indirekt tygel (och lite spö på bogen om det behövs). När bogen är hyfsat på plats kan jag återigen be om att inner bak ska kliva till tyngdpunkten. Hon är så duktig lilla Mira och försöker göra rätt och emellanåt känner man hur hon lyfter upp ryggen och verkligen bär och slappnar av i sökningen fram och ned. Det börjar bli ridhäst av min lilla flicka!

Med Bröta är det verkligen upp och ner. Ena dagen fint och avslappnat och andra dagen spänt och stressat. Men vi håller på att ta oss ut stressen så det är väl inte konstigt om vi får lite bakslag. Den första stunden som jag satt på Bröta var helt fantastisk och man inser vilken enorm skillnad det är på Mira som är unghäst och Bröta som har många års träning. Bröta är stadig, lösgjord och svarar så mjukt och fint på små, små signaler. Det var verkligen häftigt och jag insåg vilket privilegium det är att ha en sådan häst. Vi lekte runt mellan öppna och sluta och jag vrider bara lite i min sits för att få henne att glida med mig. Sedan blev det lite spänning och då fick vi jobba på lösgjordheten igen och slutligen jobbade jag lite med travstarter. För att undvika mer spänning samlade jag inte så mycket i travstarterna men jag krävde förstås att hon inte skulle springa ifrån min sits utan lungt och mjukt i lösgjordhet följa mig in i trav. Det blev riktigt fina travstarter men söta Bröta tycker det är lite jobbigt så vi travade inte så många steg innan jag stannade och berömde. Hon såg mäkta nöjd ut när passet var klart och njöt lite extra mycket av vår kli-stund när jag släppte ut henne i hagen igen. Kli runt vänster öra var dagens favoritställe.

#ridkonst