För några dagar sedan skrev jag om att ett inaktivt inre bakben kan ge oren trav på volten. Jag tänkte spinna vidare på detta inre bakben och hur viktigt det är i all form av hästträning. Det inre bakbenet är motorn!

Här är dock en brasklapp på sin plats. Celina brukar alltid säga "don´t chop the horse like a salami" och det är synnerligen sant. Hästen är en helhet och vi kan inte dela upp hästen i små, små bitar och bara fokusera på dem och glömma bort helheten. Vi får förstås inte glömma bort det yttre bakbenent, det är ju också en del av motorn och så har vi framben, bröstkorg, hals och huvud. Men det är det inre bakbenet som bör skolas först och därför är öppnan så otroligt viktig och hyllas så av de gamla mästarna. Om inner bak inte längre bär så tappar man bröstkorgsrotationen, korrekt böjning och ställning. Då har övningen (oavsett vilken övning det är) tappat sin funktion och man bör genast arbeta på att få inner ben att bära och korrigera böjning/ställning.

Sluta är ju en rörelse där det är oerhört lätt att glömma bort att det inre bakbenet måste bära. Man tittar bara på att man får in rumpan från spåret och glömmer bort kvaliteten på slutan. Om hästens inre höft börjar gå fram och upp istället för fram och ned i slutan (händer t.ex då man tvärar för mycket vilket är väldigt lätt hänt) då har övningen tappat sin skolande verksamhet och man lär in en felaktig rörelse. Då är det bättre att avsluta, gå in i öppnan och när det inre bakbenet är på plats så smyger man över i en sluta igen och fokuserar på att inner höft går fram och ned. All träning vi gör med våra hästar lär hästen något, oavsett om det är ett korrekt röerlsemönster eller ett felaktigt! Hästen kan ju inte veta att vi inte menade på ett visst sätt utan vi måste visa och berömma när det är rätt och korrigera om det blir fel. Mycket av detta felaktiga rörelsemönster leder till oren tav på volten, men som jag skrev i tidigare inlägg är det inte värre än att det går att korrigera ganska snabbt och man fokuserar på att aktivera inner bakben.

#ridkonst

Idag blev det en väldigt lång dag i stallet, med träning av hästar, verkning av hovar, vårfix av transporten och lastning av hästar. Men det var härligt väder och duktiga hästar så jag kände mig mäkta nöjd när jag till slut åkte hem.

Min söta lilla Bröta har jag bestämt mig för att fortsätta rida på kaspon ett tag för det är ju lite meckigt att lära sig rid apå två tyglar igen och just nu måste jag fokusera på att hålla Bröta och mig lugna som en filbunke. Då har jag inte simultankapacitet nog för att dessutom lära mig använda två tygelpar, så jag vätnar ett tag tills lugnet lägra sig och då kan jag börja fokusera lite mer på min hand och tygelfattningen. Sagt och gjort, jag red på kaspon idag och höll Bröta fin och lugn nästan hela tiden. Lite spänd rygg blev det emellanåt men jag kunde hitta avslappningen i min sits och be Bröta föja med i den och då slappnade hon av igen efter en stund. Jag jobbade lite på travstarter från samlas skritt och det gick riktigt fint och vi fick som sagt den lugna skritten efteråt så jag var supernöjd.

Med Mira förstår jag nästan inte vilka framsteg vi gör just nu för det känns nästan lite overkligt. Jag började några minuter i groundwork och bad om böjning och ställning och snurrade runt mellan öppna och sluta. I vänster varv höll hon böjning så fint när vi lekte runt mellan skolorna och i höger varv var det lite jobbigare och hon ville slå sig fri lite, men då jag bad lite mer enträget fick vi fin böjning även där i bytena mellan skolorna. Detta arbete tog alltså max nåra minuter och jag fick nästan en tår i ögonvrån av glädje. Sedan longerade vi en liten stund och därefter red jag. Det känns som om ridningen utvecklas kollosalt. Celina brukar säga att "it feels like the sinking Titanic" att rida en unghäst. Man faller hit och dit och det är ostadigt. Ja, det gör Mira och jag också men hon börjar svara så fint för min hjälper. Det är enorm skillnad mot hur det var bar för någon vecka sedan. Minska volt och slutorna känns som om hon tar direkt men  i öka volt och öppnorna tappar hon bakbenen lite och leder vägen ut med bogen. Dock kan jag rätta in bogen igen och be inner bak kliva på. Jag märker ganska tydligt när jag sitter och spänner i sitsen  ör så fort jag slappnar och och korrigera min sits så slappnar även lilla Miris av. Ja jag kommer nog att få massor av tips på kursen för Celina nästa helg. Det ska bli så ofantligt kul!

#ridkonst

Idag blev det ett ridpass med Bröta och ett lite-av-varje-pass med Mira. Med Mira var det först några minuter groundwork sedan lite longering och slutligen lite ridning. I groundwork fokuserade jag på böjning, mjukhet och eftergift och i longeringen var det framåtandan jag fokuserade på. I longeringen kollade jag först av svaren på tygel- och skänkelhjälperna och därefter började vi trava. Så fort jag kände att energin började tryta i traven så blev det några galoppsprång för att få upp energin. Det gick riktigt fint och nu måste jag verkligen fokusera på att energin och framåtandan är där. Lilla Mira har ju inte riktigt Brötas energi utan det blir lätt lite lojt. Galopp gör dock susen för energin! I ridningen var Mira så duktig! Jag jobbade med att öka och minska volten och att få rätt svar på min hjälper. Jag fokuserar på min sits och att i den hjälpa henna att rotera brötskorgen . Hon mjuknade fin emellanåt och svarade bra på hjälperna. Fina lilla Mira!

När jag började jobba med Mira var hon stel som en planka och i traven var hon oren på volten, men efter all vår träning är hon nu ganska fin. Givetvis kan hon bli mjukare men det är enorm skillnad mot hur hon var i början. Det är inte helt ovanligt med hästar som är orena i traven på volten men här gäller det att fundera lite över vad det är man egentligen ser. Det behöver inte vara en "riktig" hälta utan det kan bero på ett inaktivt inre bakben. Med Mira var fallet så och det är tyvärr inte så ovanligt som man kanske skulle tro. När vi började aktivera inre bakbenet så försvann hälten på en gång! Kontentan av det hela är att inre bakbenet alltid måste arbeta!

#ridkonst

Jag har varit iväg och firat påsk med familjen några dagar, men idag var jag åter hemma och tränade mina underbara pållar.

Bröta fick för första gången på länge ett stångbett och kapson på och jag red hela passet. Jag jobbade med samling och travstarter. I samling och touchar jag lätt, lätt med mina underben för att sätta takten i hästen. Till att börja med samlad skritt och sen ändrar jag till travtakt. Det är jobbigt att starta traven på detta sätt så jag kräver bara några steg. Det bästa av allt var att Bröta inte hetsade så mycket efteråt utan kunde skritta ganska lugnt och avslappnat. Lite hetsvar det förstås men hon lugnade sig snabbt så det var verklgien toppen!

Mira fick en kombinerat groundwork/longerpass. Först lite jobb i groundwork med fokus på mjukhet och böjning och sedan lite longering. Det börjar verkligen hända saker med Mira och hon var riktigt framåt under passet och full av energi. Härligt! Vi fick till flera mycket lugna och fina galopper som vi höll ett helt varv. Tidigare har jag inte galopperat så långt utan mest fokuserat på starten men nu ville jag se om vi kunde hålla en fin galopp ett helt varv. Tänk så långt vi kommit sedan vi började träna tillsammans! Stel som en planka och med en oren trav pga att inre bakbenet inte aktiverades till idag men en fin trav och böjning och dessutom galopp. Det är faktiskt rikigt kul att se hur arbetet fortskrider!