Idag var det åter dags att rida Mira efter en stunds longering. Det var dessutom premiär för "sadel", dvs ett schabrak över ryggen. Det vill man ha om hästen är blöt och man har en häst till att träna... Om ni undrar vad det är för blått "smycke" hon har i manen så är det chipet till kraftfoderautomaten som jag bundit fast med ett balband.

Mira var helt med på att ha "sadel" och det vara bara att sitta upp och börja rida. Idag tog jag tyglarna i två händer så att jag kunde leda bättre och visa Mira fram och ner och runt på volten, genom att ta ut handen åt sidan. Det blir som en "självlongering" där tygeln kommer mer från sidan som om jag longerade. Det fungerade fint och Mira sökte bättre fram och ned idag än igår och kändes generellt rundare i kroppen. Vi började jobba med att öka och minska volten. Det finns ingen anledning att använda grova hjälper på en unghäst utan jag använder samma fina hjälper som till Bröta, men förtydligar förstås då det behövs. Jag börjar med min sits och kropp och om det behövs så lägger jag till de sekundära hjälperna. Mira var riktigt duktig och jag rider bara korta pass nu för att vi ska vänja oss vid det igen. Härligt att ha en ridhäst!

Idag blev jag lite förvånad över hur härligt det är att longerna Bröta och framförallt att jag verkar ha glömt av det lite. Vi har en sådan häftig kommunikation där att jag helt enkelt får fortsätta longera något pass i veckan även framöver när vi fått rätt på traven och jag börjar rida igen. Innan jul började jag att jobba lite med skolhalt i longeringen och jag började att kolla av det. Bröta var helt med på noterna och vinklade bakbenen när jag höjde handen, strök med spöet över rumpan och neg. Vänster varv är lite bättre än höger och vi får inte riktigt så mycket samling som när jag står i groundwork-position men vad stolt jag är över hur hon kommer ihåg och är inställd på samarbete.

Sedan var det dags för lite trav och de första minutrarna höll hon lite tillbaka i kroppen precis som igår och slängde lite med huvudet, men sedan började jag arbeta henne och be om öppnor och slutor och varvbyte och då fokuserade hon på det istället. Vi gjorde fina galoppfattningar(!) och hittade sedan lugnet i traven igen och därefter skrittade vi fint. Hela kroppen arbetade och hon släppte så fint igenom kraften från bakben genom hela kroppen. Det är då man blir alldels tårögd och undrar varför man inte longerat på länge?! Får kanske ta mig iväg till Christofer och lära mig mer om den avancerade logneringen eftersom både Bröta och jag gillar det så mycket!

#ridkonst

Idag började jag rida Bröta och skulle jobba lite med traven men insåg ganska snabbt att det inte skulle gå så bra. Bröta blev bara spänd och gick och höll emot i kroppen. Istället för att fortsätta hoppade jag av för att titta på traven i longeringen. Även där gick hon och höll emot i början men sen bjöds det på galopp. Jag har ju bett Bröta titta på Mira i longeringen och det var som om hon sa att nu ska jag visa dig vad jag kan. För att vara Bröta var det riktigt bra galopp också. Såklart snabb om man jämför med "vanliga" hästar men fin för att vara just hon. Efter galoppen fick jag även en fin trav som gick igenom hela hennes kropp och sen fin avspänd skritt. Ja det kanske har varit lite för mycket samlande arbete på senaste... Nu ska jag longera några pass och få rätsida på traven (och förstås jobba med galoppen) så får jag se hur det blir sen igen när jag sitter upp.

Ja man får ju ha en ridhäst iallafall och då Bröta blev markarbeteshäst fick Mira bli ridhäst. Jag började dock med en stunds longering i skritt, trav och galopp för att därefter sitta upp. Jag har ju inte suttit på henne på kanske två månader nu men senaste veckan har jag varit riktigt sugen på att sitta upp och nu var det alltså dags. Det var helt i sin ordning tyckte Mira och det var bara att fortsätta där vi slutade senaste. Jag försöker sitta så väl som möjligt, och ge små impulser i sitsen om att mjukna och rotera bröstkorgen. Det är inte helt lättstyrt och vi faller ut lite på ytterbogen, men jag kunde åtminstone be ytterbogen komma in genom att peta med spöet. Tidigare när jag satt på henne var det väldigt svårt så jag tror att vårt arbete på marken gjort stor nytta.  Det är dock stelheter kvar i henne och hon har ett besvärligt högerbakben så nu har jag kontaktat en kiropraktor som ska få titta på henne och så får vi se om hon kan bli hjälpt av det. Annars är det bara att fortsätta med kvalitativ träning för att mjuka upp henne och bygga rätt muskler.

#ridkonst

Idag var det inget vidare med pass med Bröta. Senaste passet var ju så härligt och jag fick så fin känsla av eftergift för sitsen, men det var som bortblåst idag. Känslan vara bara stel och motsträvig. Ett riktigt skitpass helt enkelt! Men de kommer ju ibland och då är det bara att glömma dem och gå vidare med öppet sinne till nästa pass. Vet inte riktigt vad jag gjort men att det sitter i min egen kropp är jag övertygad om. Får tänkta bra tankar och fundera lite extra på mjuka höfter i mig själv tills nästa pass.

Med Mira var det longering och traven utvecklas mycket just nu! I "rätt stund" i passet klarar vi att byta varv i traven, medan lilla damen gärna saktar av eller stannar helt i "fel stund" i passet. Jag får helt enkelt jobba på att göra de rätta stunderna längre och längre och de felaktiga stunderna kortare. Vi jobbade även lite med galoppfattningarna men där var det ganska lite energi idag. Dock blev ju traven betydligt bättre efter galoppen så galoppfattningarna gör definitivt nytta!

#ridkonst

I mina ridpass med Bröta fokuserar jag väldigt mycket på min sits och att rida primärt för sitsen. Hur gör man det? Man måste först och främst jobba på att få en hyfsad sits så att man sitter i hyfsad balans och sen får man jobba med sin kroppskännedom och att känna efter i sitsen vad som händer under en. Jag är inte supermjuk i kroppen men väldiga stelheter runt höfterna blockerar förmågan att följa hästen och då kan man behöva jobba på det också.

I dagens pass fokuserade jag på bröstkorgens rotation. I min övre, inre sits, dvs sittben och den översta delen av låret, följer jag med när hästens inre bakben går fram och ner och ger då små impulser ner och ut samtidigt som jag slappnar av i min yttre sits och ger plats åt hästens börstkorg att svinga ut och upp. Brötskorgen skall alltså sänkas på insidan och "skålas ur" lite medan utsidan går lite upp och fylls ut. Tidigare hade jag lite problem att koordinera min sits till att bara använda den övre delen att ge impulser om urskålning med och då vill jag gärna trycka till lite med knäet istället. Nu har jag dock hittat rätt i koordinationen och får till en mycket bättre urskålning och har en betydligt finare känsla i sitsen. Det är bara att jobba med sina problem så löser de sig till slut!

Om jag bara får till bröstkorgsrotationen på Bröta så faller resten av hästen på plats och vi får en korrekt form. Jag jobbade lite med halter, med fokus på bilden av att skåla ur bröstkorgens insida och därefter be om skritt med bibehållen urskålning, från första steg. Det fungerade fint när jag tänkte aktivt på det men jag märkte ganska snabbt att om jag glömde tänka på det så kunde Bröta lite grann trycka emot och gå emot sitsen lite och inte skåla ur bröstkorgen helt de första stegen efter halten, för att efter några steg komma in i urskålningen. Men för att få de där riktigt underbara ögonblicken vill man ha urskålningen i varenda steg, direkt när vi går ur halten. Därför måste jag fokusera på det ett tag tills det blir helt automatiskt och Bröta följer direkt utan att gå emot. Vi jobbade även med varvbyten och urskålning åt det nya hållet direkt. Varvbytena är inte perfekta på långa vägar än och vi behöver några steg (ibland måååånga steg) på oss för att hitta formen i nya varvet. Utöver detta behöver vi ha mjuka bakben i hästen och här tänker jag ofta på Hanna Engströms liknelse av bakbenen som smält choklad. Känns bakbenen stumma och stötiga under sitsen tänker man sig dem som choklad och börjar smälta dem så att de blir mjuka och fjädrande. Fungerar jättebra för mig att ha den bilden i huvudet!

Vi jobbade även lite i trav och där har Bröta svårare att ge efter och skåla ut, speciellt i starterna, Troligen pga att jag sitter lite sämre i traven än i skritten och därmed blir lite stelare och mindre följsam. Suck, är det inte alltid vi ryttare som sabbar ridningen och hästanra förmåga att göra rätt?! ;) Jaja, det är bara att jobba på, och vi fick efter hand flera steg med fin rotation även i traven. Får jobba lite mer intensivt med travstarterna när skrittstarterna fungerar mer automatiskt.

#ridkonst

Idag fortsatte longerarbetet med Mira och traven gick riktigt bra. Jag fick henne att kliva på och runt på volten så att hon inte föll ut på ytterbogen och for iväg utåt i någon slags äggformad volt. För att undvika att detta sker måste jag få inner bakben att aktiveras och bära och samtidigt be bogen att komma in och runt på voltspåret så att den inte far iväg. Det är så tydligt att när hon börjar bära och få en form som stämmer bättre med volten så kommer fram och ned-sökningen som ett brev på posten. Vi jobbade lite med att flytta bogar och bakben in och ut på volten i traven och sedan gjorde vi lite galoppfattningar. I början var det vilt och vackert med sedan lugnade det ner sig och blev lite mer vettiga galoppfattningar.  Jag har bett Bröta titta på hur Mira gör... Dessutom har vår relation fördjupats på senaste tiden och Mira står nu gärna och gosar och klappas och klias runt öronen efter träningen och vill vara nära. Innan hade hon en lite mer skeptisk blick även om hon stod kvar men nu verkar hon tycka om det mer och mer och söka det själv. Det känns som att både kropp och psyke mjuknar och vi har en fin uppåtgående spiral. Min lilla flicka, så stolt jag är över henne!

Med Bröta var första delen som en dröm idag. Jag jobbade på volten i öppna/fram och ned samt sluta/samling. Vi fick några helt gudomliga samlingar där jag bara satt och bad om samling i sitsen och fick ett fantastiskt gensvar och därefter även lätt gick ur smalingen. Detta efter att Bröta var riktigt rädd när vi kom till paddocken för det var ett vajande snöre uppsatt som grind och det var nya människor och häst i paddocken. Bröta blåste upp sig rejält då och det tog tre uppsittningar innan Bröta äntligen faktiskt kunde stå stilla när jag satt upp. Det var dock otroligt viktigt att jag hoppade av och bad om en ny uppsittning när hon började flytta sig innan jag bad om det. Hade jag bara låtit det bero och börjat rida är jag tämligen säker på att Brötas stress fortsatt men nu hoppade jag helt enkelt av och hoppade upp på nytt och bad att hon skulle stå stilla. När vi till slut började rida var stressen borta och varken människorna eller snöret var läskigt längre. Det var då vi fick till de underbara samlingarna.

Sedan var det dags att träna lite på travstarter. Jag har inte jobbat så mycket i trav på senaste tiden och då ökar lätt Brötas spänning vilket gör det svårt att skritta efteråt, då Bröta gärna vill trava iväg. Men vi jobbade lite i trav och därefter gav jag långa tyglar och bad om skritt på volten. När stressen sätter in är det bäst att hålla så lite som möjligt i henne, och därför är långa tyglar bättre än korta. Då blir det lätt mer "slagsmål"  mot tyglarna och det vill jag undvika. Så långa tyglar och forma hästens kropp på volten med min egen kropp och vara supernoggrann i min sits så att jag inte sitter och smyghåller någonstans. Det gick fint och snart skrittade Bröta relativt lugnt. En riktigt bra dag alltså!

#ridkonst

Då var det dags att sparka igång bloggen igen efter en period av stiltje. Träningen med hästarna har forgått och vi har även tränat på att gå in i kraftfoderstationen i lösdriften. Mira var först att gå in själv och någon vecka senare var även Bröta inne själv. Nu knallar de in och mumsar mat flera gånger om dagen. Toppen!

Bröta har varit väldigt stressad en tid. Hon speglar mig direkt så jag har fått ta mig i kragen och jobba med mig själv. Det har gett resultat och nu börjar vi hitta en vettig träning igen där vi kan jobba i lugn och ro utan en massa stress och hets. Vi jobbar med lätthet och ridning för sitsen och samling, öppna och sluta. Dessutom jobbar vi med skolorna och böjd rakt fram på rakt spår. Jag har oerhört mycket fokus på mig själv och avslappning i sitsen.

Med Mira har jag jobbat med longeringen på senaste tiden och hon har mjuknat så oerhört mycket sedan årskiftet. Först har jag jobbat pedagogiskt med att flytta bogarna och bakdelen ut och in, i skritt, för att få till skolorna. När hon har förstått det har vi gått vidare med det gymnastiska arbetet och även börjat med traven. Hon har ju fortfarande stelheter kvar så traven har varit lite svår och hon har tappat bjudningen och har lätt fallit ut på ytterbogen. Jag har jobbat med att få inner bakben på plats så att formen blir bättre och då ökar även framåtbjudningen. Dessutom har vi jobbat med galoppfattningarna. I början var det riktigt jobbigt med galoppen och läskigt att gå fram men vi har jobbat med det lite dag för dag. Idag gjorde vi ett riktigt bra pass där Mira bjöd fram i trav i båda varven och gjorde fina galoppfattingar. Kul! Jag ska jobba med longeringen någon/några veckor till och sedan ska jag börja rida igen. Vi tog ju ett uppehåll från ridningen när det var fruset och knaggligt i paddocken, men groundwork- och longerarbetet har gett så fina resultat att jag vill fortsätta med det lite till innan vi börjar rida igen och gör ridhäst av Mira.

#ridkonst