Idag var det åter dags att rida Mira efter en stunds longering. Det var dessutom premiär för "sadel", dvs ett schabrak över ryggen. Det vill man ha om hästen är blöt och man har en häst till att träna... Om ni undrar vad det är för blått "smycke" hon har i manen så är det chipet till kraftfoderautomaten som jag bundit fast med ett balband.

Mira var helt med på att ha "sadel" och det vara bara att sitta upp och börja rida. Idag tog jag tyglarna i två händer så att jag kunde leda bättre och visa Mira fram och ner och runt på volten, genom att ta ut handen åt sidan. Det blir som en "självlongering" där tygeln kommer mer från sidan som om jag longerade. Det fungerade fint och Mira sökte bättre fram och ned idag än igår och kändes generellt rundare i kroppen. Vi började jobba med att öka och minska volten. Det finns ingen anledning att använda grova hjälper på en unghäst utan jag använder samma fina hjälper som till Bröta, men förtydligar förstås då det behövs. Jag börjar med min sits och kropp och om det behövs så lägger jag till de sekundära hjälperna. Mira var riktigt duktig och jag rider bara korta pass nu för att vi ska vänja oss vid det igen. Härligt att ha en ridhäst!

Idag blev jag lite förvånad över hur härligt det är att longerna Bröta och framförallt att jag verkar ha glömt av det lite. Vi har en sådan häftig kommunikation där att jag helt enkelt får fortsätta longera något pass i veckan även framöver när vi fått rätt på traven och jag börjar rida igen. Innan jul började jag att jobba lite med skolhalt i longeringen och jag började att kolla av det. Bröta var helt med på noterna och vinklade bakbenen när jag höjde handen, strök med spöet över rumpan och neg. Vänster varv är lite bättre än höger och vi får inte riktigt så mycket samling som när jag står i groundwork-position men vad stolt jag är över hur hon kommer ihåg och är inställd på samarbete.

Sedan var det dags för lite trav och de första minutrarna höll hon lite tillbaka i kroppen precis som igår och slängde lite med huvudet, men sedan började jag arbeta henne och be om öppnor och slutor och varvbyte och då fokuserade hon på det istället. Vi gjorde fina galoppfattningar(!) och hittade sedan lugnet i traven igen och därefter skrittade vi fint. Hela kroppen arbetade och hon släppte så fint igenom kraften från bakben genom hela kroppen. Det är då man blir alldels tårögd och undrar varför man inte longerat på länge?! Får kanske ta mig iväg till Christofer och lära mig mer om den avancerade logneringen eftersom både Bröta och jag gillar det så mycket!

#ridkonst