Idag fortsatte longerarbetet med Mira och traven gick riktigt bra. Jag fick henne att kliva på och runt på volten så att hon inte föll ut på ytterbogen och for iväg utåt i någon slags äggformad volt. För att undvika att detta sker måste jag få inner bakben att aktiveras och bära och samtidigt be bogen att komma in och runt på voltspåret så att den inte far iväg. Det är så tydligt att när hon börjar bära och få en form som stämmer bättre med volten så kommer fram och ned-sökningen som ett brev på posten. Vi jobbade lite med att flytta bogar och bakben in och ut på volten i traven och sedan gjorde vi lite galoppfattningar. I början var det vilt och vackert med sedan lugnade det ner sig och blev lite mer vettiga galoppfattningar.  Jag har bett Bröta titta på hur Mira gör... Dessutom har vår relation fördjupats på senaste tiden och Mira står nu gärna och gosar och klappas och klias runt öronen efter träningen och vill vara nära. Innan hade hon en lite mer skeptisk blick även om hon stod kvar men nu verkar hon tycka om det mer och mer och söka det själv. Det känns som att både kropp och psyke mjuknar och vi har en fin uppåtgående spiral. Min lilla flicka, så stolt jag är över henne!

Med Bröta var första delen som en dröm idag. Jag jobbade på volten i öppna/fram och ned samt sluta/samling. Vi fick några helt gudomliga samlingar där jag bara satt och bad om samling i sitsen och fick ett fantastiskt gensvar och därefter även lätt gick ur smalingen. Detta efter att Bröta var riktigt rädd när vi kom till paddocken för det var ett vajande snöre uppsatt som grind och det var nya människor och häst i paddocken. Bröta blåste upp sig rejält då och det tog tre uppsittningar innan Bröta äntligen faktiskt kunde stå stilla när jag satt upp. Det var dock otroligt viktigt att jag hoppade av och bad om en ny uppsittning när hon började flytta sig innan jag bad om det. Hade jag bara låtit det bero och börjat rida är jag tämligen säker på att Brötas stress fortsatt men nu hoppade jag helt enkelt av och hoppade upp på nytt och bad att hon skulle stå stilla. När vi till slut började rida var stressen borta och varken människorna eller snöret var läskigt längre. Det var då vi fick till de underbara samlingarna.

Sedan var det dags att träna lite på travstarter. Jag har inte jobbat så mycket i trav på senaste tiden och då ökar lätt Brötas spänning vilket gör det svårt att skritta efteråt, då Bröta gärna vill trava iväg. Men vi jobbade lite i trav och därefter gav jag långa tyglar och bad om skritt på volten. När stressen sätter in är det bäst att hålla så lite som möjligt i henne, och därför är långa tyglar bättre än korta. Då blir det lätt mer "slagsmål"  mot tyglarna och det vill jag undvika. Så långa tyglar och forma hästens kropp på volten med min egen kropp och vara supernoggrann i min sits så att jag inte sitter och smyghåller någonstans. Det gick fint och snart skrittade Bröta relativt lugnt. En riktigt bra dag alltså!

#ridkonst