Idag fick jag gåshud när jag red Bröta. Det var så alldeles, alldeles underbart! Vi smälte verkligen samman till ett. Jag har tidigare skrivit att vi smält ihop och fått lite kentarukänsla, men tidigare gånger bleknar mot dagens träning. Det vi tidigare har uppnått var inget mot idag!

Den här veckan har lektionerna med Hanna fortsatt med fokus på att lösgöra mina axlar och dessutom även lösgöra min ryggrad och få den följsam. Jag vill kunna släppa igenom rörelsen från hästen genom hela min kropp. Givetvis får man då börja öva på marken. Ryggradsövningar som jag har gjort är att gå från bäcken upp till nacken och i varje del av ryggraden föra den fram och tillbaka. Gå upp för ryggraden och därefter ner igen.  Man märker snabbt att vissa delar av ryggen är väldigt rörliga och andra sitter mer fast och är stelare. Det viktiga är att inte hoppa över de stelare delarna utan att verkligen försöka jobba med dem. Det behöver inte bli perfekt, men fortsätter man så blir det lite lättare för varje gång! En annan ryggradsövning är att snurra de olika delarna i ryggraden i en cirkel, både framåt och bakåt, som om man hade en rockring.

Idag jobbade vi även med en ny favoritövning, ormen eller (eftersom det är roligare att skriva masken Mia än ormen Mia) som jag valt att kalla den; masken! Masken innebär att man lägger sig raklång på marken med magen nedåt. Sträck armarna över huvudet så att du blir så lång som möjligt. Därefter börjar du maska dig framåt, genom att dra dig fram med hjälp av bäcken och axlar. Det är bara att börja åla på! Denna övning gav fin rörlighet och även stretch. Till saken hör att jag igår kväll stretchade och tryckte ut muskelknutor i höfter, rumpa och lår så jag kände mig lagom demolerad från navel till knä, men efter mitt maskande så kändes det helt ok igen. När jag reste mig upp för att gå några varv kände jag mig väldigt grundad. Superhäftig övning! Masken Mia var redo att rida!

När jag väl satt upp på Bröta var jag så otroligt avslappnad redan från början och min tyngdpunkt låg långt nere mot marken. Efter en liten stunds arbete och än mer avslappning smälte Brötas och min ryggrad ihop. Då fick jag i uppdrag att börja göra små öppnor och skolor. Genast spände jag mig lite men jag fick tänka mig själv som ett timglas. Ju mer jag koncenterar mig desto större avslappning blir det i mig. Avslappningen är som sanden i timglaset och den rinner ner och ner och jag blir bara tyngre och mer grundad ju mer jag arbetar och fokuserar. Jag har ju så otroligt lätt för att spänna mig så fort jag gör något men denna tanke hjälpte mig att slappna av. Det var då det hände. Jag fick en så total sammansmältning med Bröta och jag bara vred mitt bäcken för att göra skolorna och Bröta följde med. Jag hade henne så totalt i min sits att dett räckte med små, små impulser för att be om vad jag ville. Jag gick med Brötas bakben, och benen bara gav. Det fanns inget push eller motstånd i benen utan de bara mjuknade och gav allt. Det var så fantastiskt att jag fick gåshud där jag satt. Även nu när jag skriver, många timmar senare, ryser jag när jag tänker på det.

Idag tränade jag även Mira och en träningshäst som jag har en månad. De har lite samma problem med stelhet och en bog som gärna vill falla ut. Jag jobbar dem båda lite liknande, med fokus på ledövningar. Denna veckan har jag kombinerat ledövningar som jag lärt mig från Celina (när man leder hästen framlänges, gåendes på sidan om hästen) med den typ av ledövning som Christofer Dahlgren visade på ARena (där man går baklänges, som i groundworkposition). Ja, eller jag ska väl säga att jag blev inspirerad av hans ledövning. Kan väl inte gärna påstå att jag vet exakt hur han gör efter att ha sett en enda teroilektion. Nåja, hästarna är verkligen med på noterna och båda lyckades böja sig i både öppna och sluta, i båda varven! Jag blev så ofantligt stolt över båda hästarna för de kämpade på och försökte och försökte trots att det var jobbigt. Det är så fantastiskt när man känner att man mentalt har med hästarna och att de verkligen vill göra vad man ber om. Gåshud igen!

#ridkonst

Ja då är det väl dags för några reflektioner om ARena, och det jag mest tänker på är hästens grundarbete, basic. Vad är egentligen basic? Det finns säkert många svar på det men för mig är det så enkelt som att lära hästen hjälperna och att få hästen att arbeta korrekt, dvs att hästens bakben kliver fram till tyngdpunkten, böjning och ställning. Detta låter så lätt men är i praktiken ser man väldigt ofta att det saknas bitar här. För egen del blir jag mer imponerad av att se en häst som på en "lägre" utbildningsnivå arbetar korrekt än att se någon jobba med "piaff" på en häst som inte ens kan böja sig. Och då är förstås frågan vad som är den lägre utbildningsgraden? Kan man säga att man är på en avancerad nivå om hästen inte ens kan böja sig pga stelheter? Det "piaff"-arbete som då utförs tillför ju inte hästens utbildning något. Hästen blir inte bättre av övningen. Ett gott basic-arbete tillför ju dock hästen något och gör den bättre. Jag lutar nog åt att ett korrekt utfört basic-arbete ändå är på en högre nivå än en bensprattelpiaff på en stel och ovillig häst. Det är min högst personliga åsikt men jag njuter mer av att se en häst i god form göra ett gott groundwork-arbete än av att se en piaff piskas fram.

Denna reflektion kommer ur att ha sett Christofer Dahlgrens teori-lektion med Saxo. Han visade hur han från grunden utbildar sina hästar med ledövningar/longering/groundwork till avancerad longering med levad. Det var väldigt imponerande att se med vilken lätthet allt arbete utfördes. Givetvis så ligger det enormt mycket arbete bakom!

Han började med att visa en ledövning där han gick baklänges och där hästen ska följa människan. När hästen följer går han vidare med groundwork eller longering och arbetar vidare därifrån och lär in hjälperna. Hans första fokus är att hästen ska vara avspänd och därefter strävar han efter lätthet för hjälperna. Jag gillar verkligen detta tänk! Jag har ju lärt mig Celinas system, vilket skiljer sig lite från Christofers system, men just det här med fokus på avspändhet och mjukhet genomsyrar bådas utbildning. Just ledövningarna är ju så enormt bra men jag tror att många tycker att det är lite för "lätt" för att faktiskt lägga tid på det. Men när man verkligen förstår syftet med ledövningarna så är de ju guld värda! Ledövningarna är grunden för basic och basic är grunden för din och hästens vidare utbildning. Utan en avspänd, mjuk och böjd häst kommer man aldrig vidare med någon kvalitet i sin utbildning! Länge leve basic!

#ridkonst

Såhär strax innan sju på morgonen är det alldeles kav lugnt på ARena. Inte en annan människa ser jag och hästarna står lojt i sina hagar och njuter av den än så länge behagliga temperaturen. Snart kommer det åter att myllra av folk och temperaturen ökar till riktigt hett. Men jag får väl ändå säga att bättre denna sol och värme än om det ösregnat och varit 10 grader. Det hade varit riktigt hemskt! Fast jag är riktigt imponerad av hur instruktörerna som arbetar ute hela dagen lyckas hålla fokus och leverera sina lektioner med samma skärpa och energi från morgon till kväll. Själv var jag väl mosig i huvudet när jag tittade på de sista lektionerna igår kväll.

Jag tror det bästa med festivalen är alla möten med människor, såväl nya som gamla bekantingar. Att bara få prata häst med folk som sysslar med samma sak som en själv. Det ger intressanta diskussioner och nya infallsvinklar. "Så här gör vi, medan någon annan gör så". Så får man fundera lite på vad som sägs och se om det går att inkorporera i sitt eget system eller om man låter det vara därhän. Jättekul! Jag ser redan fram emot nästa års ARena!

Ja jag tror verkligen att jag platsar i department of silly walks numera... Jag går runt och rullar mina höfter, tar dem uppåt och neråt och min armar och axlar rullas runt, fram och tillbaka osv. Allt som ett sätt att lära känna min egen kropp, släppa spänningar och hitta goda positioner. Jag är säker på att det ser ganska lustigt ut får en utomstående.

Idag fokuserade vi återigen på axlarna under min ridlektion på Bröta och idag hoppade jag upp utan föregående behandling, så att vi skulle se om det blivit någon skillnad. Jag kunde hålla armpositionen hyfsat men jag var inte riktigt lika mjuk som efter gårdagens pass med bhandling före. Vi jobbade vidare med att kunna vara avslappnad även om jag använder armarna. Med vänster arm lyckas jag hålla de onödiga spänningarna borta, vare sig den agerar tygelhand eller spöhand men höger arm var svårare. Jag lyckades hitta och behålla avslappningen i höger som tygelhand men då den var spöhand var det riktigt svårt. Ett spö innebär ju större rörelser och så fort jag rörde lite mer spände jag till i axeln. Med Hannas övningar lyckades vi dock hitta moment av avslappning även i rörelse. Måste träna mycket på detta känner jag! Så fort jag spänner axlarna åker nämligen armbågarna ut som om jag skulle dansa fågeldansen. Nu ska jag träna på att hålla överarmen bara rakt ner och vinkla armbågen och röra underarmen utan att göra några större åthävor i axeln. Funkar bättre om man vrider om underarmen så att handflatan pekar uppåt istället för åt sidan eller neråt. Idag hade vi dessutom besök på gården av av en gammal vän till mig, Anette. Det är riktigt trevligt med besök så är du på gotland i sommar så hör av dig och se om det passar att titta in!

Jag får fortsätta i department of silly walks! Nu bär det av till ARena där jag ska hjälpa Hanna att informera om Gotlands ridakademi och om akademisk ridkonst i allmänhet. Vi ses väl där?!

Idag har jag suttit på Mira för första gången och det gick fint. Hon fick massor av beröm och godis. Godiset var det intressanta och vad som var på ryggen spelade inte så stor roll. Jag satt upp från pallen och så tog vi några steg bort och så hoppade jag av. Inte det minsta dramatiskt, precis som det ska vara!

Då Celina är i Danmark nu en månad och tränar för Bent och förbereder sommarakademin får vi lektioner av Hanna. Jag har känt att mina axlar är spända så detta har vi fokuserat på under gårdagens och dagens lektion. Igår började Hanna med att lösa upp lite spänningar genom att föra min armar och skuldror åt olika håll, trycka lite, dra lite osv. Lite tusen nålar blev det också! Efter en arm fick jag resa mig upp och gå ett varv för att känna hur det kändes och armen som var behandlad kändes verkligen närvarande och levande, medan den obehandlade armen mer hängde som en död lem och inte riktigt kändees som "min". Men min "döda" arm fick därefter behandling och till slut hade jag två "levande" armar igen. Då var det dags att hoppa upp på Bröta. Jag fick ganska snabbt byta det grepp varmed jag håller spöet på, från att greppa det med hela handen till att mer hålla det som en fiolstråke. Anledningen var förstås att jag med mitt helhandsgrepp lätt triggar igång de spänningar som jag har i axlarna. Jag märkte att så fort jag behövde ta något mer i tyglarna så stelnade axlarna till. Endast då det räckte med riktigt små och fina tag klarade jag av att fortsätta vara avslappnad. Jag fick i läxa att gå ut och hitta mig en kvist till spö, så att jag får ett spö med rätt balans för min hand. Det räcker faktiskt inte att ta första bästa pinne utan man måste testa dem lite, jonglera runt dem i handen som en drillflicka så att man känner om man kan hantera dem på ett bra sätt eller inte. Det slutade med att jag kom hem med tre pinnar, varav en var riktigt bra och de andra kändes ok, något att ta till i nödfall om det skulle behövas.

Dagens lektion började med mer lösgörning av min axlar och lite övningar där jag fick öva på att släppa loss höfter och axlar och röra mig i en mjuk takt medan allt gungar på fritt. Riktigt bra övning! Sedan var det dags att sitta upp på Bröta och jag skulle behålla känslan av frihet och gung. När jag är fri i kroppen gungar jag i takt med hästen och min ytteraxel gungar runt och fram med hästens ytterbog medan min innersits gungar ner med innerbakbenet. Kort sagt, jag följer verkligen rörelsen! Det gick så bra och Bröta följde verkligen med runt på volten och böjde sig riktigt fint. Detta innebar ju förstås att jag inte direkt behövde ta något i tyglarna och därmed hade vi skapat en god spiral för avslappning i mina axlar och övriga kropp vilket gjorde att Bröta böjde och följde mig och allt blev bättre och bättre. Vi ska fortsätta detta arbete imorgon och därefter bär det iväg till ARena.

#ridkonst

Äntligen har det hänt! I longeringen lyckades Bröta idag att både böja sig och samla upp galoppen lite så den blev riktigt fin! Hon lyckades hålla denna fina galopp några steg, sedan tappade hon den men lyckades därpå igen hitta den.  Alldeles underbart! Detta har vi ju jobbat på så länge och nu börjar vi se det resultat jag vill se!

Även i det stillastående arbetet gick det jättebra. I höger varv gjorde vi vårt bästa arbete någonsin, med mjuk böjning och sökning fram/ner samt flytta bogarna in och ut. Från öppnan smög vi runt med en vridning runt vår stabila karusellhäststång-center till en sluta och väl där kunde jag be om lite samling och böjning av bakbenen. Fantastiskt! Vi har ju lyckats göra detta i vänster varv för några dagar sedan men nu lyckades det alltså även i vårt högra varv.

Efter detta underbara arbete fortsatte vi lite i skritt och jobbade med att flytta bogar in och ut, hitta bended straight och göra små skolor, allt med fokus på att jag skulle kunna vara avslappnad i sitsen och att Bröta hela tiden skulle kunna behålla innerhöften fram och bröstkorgen roterad.  Även detta arbete gick riktigt bra så jag är otroligt nöjd med mitt och söta Brötas pass idag. Guldstjärna till oss!

Med Mira fortsatte arbetet med ledövningar på fyrkantspåret och idag lyckades vi med att hitta lite böjning även i sluta-tänket. Det har ju varit omöjligt på rakt spår tidigare men nu lyckades vi något steg här och där. Jättebra!! Sen gjorde vi lite arbete i groundwork och även där var hon otroligt duktig och lyckades böja ganska bra. Stelheterna mjukas upp dag för dag och det är fantastiskt vilken utveckling hon har gjort sedan jag började träna henne. I det stillastående arbetet jobbar vi med att kunna bibehålla böjning för både ytter- och inner-tygels indirekta hjälper.  Jag lägger spöet på mankens insida (=innertygelhjälp) och ber då att Mira förflyttar vikten mot ytter framben. Sen tar jag spöet över hästens manke och lägger den på mankens utsida (= yttertygelhjälp). Då vill jag att hon förflyttar sin vikt till inner framben men det viktiga här är att jag vill att hästen bibehåller böjningen inåt. Det är lätt att hästen böjer om och det som var utsidan blir då en ny insida. Mira kan lätt ”låsa” nacken och bli helt fast där. Hon har stora stelheter i nacken så då får jag lirka lite och be om att hon släpper efter och mjuknar. Här är det viktigt att jag faktiskt ber om att hon mjuknar innan jag byter övning. Om jag låter henne vara stel och fast, flyttar bogarna och sedan avslutar övningen lär hon sig at det är ok att fastna i nacken. Det vill jag ju såklart inte! Mira få god tid på sig att hitta sin balans och jag lirkar i nacken, får henne att mjukna och flyttar mjukt bogarna. Mycket beröm är det som gäller!

Till skillnad från Bröta som är en extrovert liten dam som aldrig skulle få för sig att hålla inne med sina åsikter så är Mira introvert.  Jag måste alltså hantera dessa två damer helt olika. Med Bröta är det ok att var häftigare och om vi bråkar lite ibland är det ok, men med Mira är det mycket lirkande och lockande, massor av beröm och aldrig, aldrig bli arg eller irriterad. Då skulle Mira bara sluta sig i sitt skal och det skulle ta lång tid att få henne att komma ut igen. Detta gäller väl speciellt nu i början innan vi känner varandra utan och innan. Mycket lärorikt för mig med så olika hästar!!

Nu börjar Brötas galopp blir riktigt fin igen. Det var ju ett par veckor som jag inte galopperade alls med henne (på longen) och när jag därpå åter började så var det en explosion in i galoppen igen. För att kunna utveckla galoppen måste jag alltså galoppera väldigt ofta. De senaste passen har jag börjat med en kort longeringssnutt i böjan där jag kollat av skritt, trav och galopp. Nu börjar jag få hopp in i galoppen, och inte bara slängtrav i full karriär för att slutligen falla in i galopp. Kul! Vad jag dessutom märkt när jag travat Bröta ridandes är att hon inte riktigt går fram ordentligt. Vi har hamnat i samlingsfällan så att det till slut bara blir långsamt. Därför fick Bröta trava på ordentligt i longeringen så att hon verkligen klev fram. Bannor på mig som inte varit mer uppmärksam och gjort något åt detta tidigare!

Till slut hoppade jag upp och idag gick det så bra i det stillastående arbetet i vänster varv. Jag kunde be om öppna i fram/ned och därefter smyga runt till en sluta. När vi kommit i slutapositionen kunde jag dessutom be om lite samling för sitsen. Det gick riktigt fint! Högervarvet är svårare så där har vi inte samma kvalitet men vi jobbar på det... Sen var det dags för lite skrittarbete och kolla av att jag kunde flytta bogarna in och ut och därefter be om lite öppna och sluta. Jag fokuserade på att inte svanka i ryggen då jag märkt att jag lite emellanåt faller tillbaka i svank-träsket, speciellt nu när jag rider barbacka. (Celina spenderar ju en månad hos Bent i Danmark och lustigt nog ville hon ta med sin sadel dit! ;)) Jag fokuserade på min sits och att hitta min kroppsdiagonaler. Diagonalerna försvinner direkt när jag svankar så det är lätt att märka om man bara ger sig lite tid att tänka på dem. Givetvis fick jag ju pröva lite trav idag också och idag låg fokus på att hon skulle gå fram. Jag gjorde stora 8-volter över hela ridbanan och jobbade på att få mjuk böjning på volterna och fina övergångar där jag bytte varv och böjning.

Med Mira fortsatte arbetet att kunna sitta på henne. Efter ledövningar och groundwork så parkerade vi oss vid pallen och jag hängde och klängde på henne. Hon stod alldeles stilla och verkade tycka att det spelar ju ingen roll om matte vill vara på ryggen. Medan jag fortsatte hänga drog jag upp ena benet på rumpan på henne och knäet över ryggen så att hon blir van vid det. Det skulle vara så oerhört lätt att bara föra över benet så att jag verkligen sitter, men jag tänker ta det säkra före det osäkra och låta någon hålla i Mira när jag ska sitta på riktigt. Nu har jag ju bara jobbat själv och jag har ingen "säkerhetslina" att ta till om det skulle behövas. Ett par dagar till så sitter jag nog på henne!

#ridkonst

Idag har jag för första gången på evigheter travat med Bröta igen. Det var lite vingligt men kul! Vi började passet stillastående och jobbade först med att flytta bogarna. Som jag tidigare nämnt måste jag vara noggrann att det verkligen är bogarna som vikten förskjuts över, så att det inte bara är halsen som vrider sig. När det fungerade bra att flytta bogarna, flyttade jag ut dem och smög jag in en liten vridning i min kropp, mot inner bakben och bad om en sluta och det gick fint. Det är dock jätteviktigt att jag inte gör för mycket för då tappar jag min innersits och Bröta sin innerhöft. Innerhöften måste alltid fram, i allt vi gör!

Efter det stillastående arbetet jobbade vi på samma sätt i skritt på volten. Be om böjning så att bakbenen kliver fram, hitta kroppsdiagonalerna och börja försiktigt flytta bogarna ut och in på volten. När det fungerade började jag be om små öppnor och slutor. I högervarvet har vi verkligen utvecklats och vi börjar hitta vår balans och böjning. Dock vill jag ha lite mer bröstkorgsrotation där innan jag är helt nöjd. Men man får be om lite mer dag för dag. Eftersom det gick så bra i skritten så tyckte jag att det var dags att pröva på traven också. Som jag nämnde i inledningen var det lite vingligt på volten, men vi fick emellanåt till en ganska bra böjning och bröstkorgsrotation i båda varven och det gick att flytta bogarna lite in och ut på volten och be om små skolor. Klart godkänt första travpass!

Ledövningarna med Mira börjar bli riktigt bra och hon är uppmärksam på min kropp nu och följer den ganska bra. Det var inga problem att förstå utvändig skänkel-hjälp som vi tränade på igår utan hon tog direkt in ytterbakbenent när jag bad om det. I öppna-tänket på rak linje börjar hon hitta och kunna behålla böjningen men det är för svårt än så länge i sluta-tänket. I det stillastånde arbetet flyttar vi bogar och tränar på tygelhjälper, med bibehållen böjning och ställning. Höger varv har länge varit svårt när jag lyfter spöet över manken och använder det som yttertygel. Då har hon länge slagit sig fri men nu sitter det mesta delen av tiden.

Idag prövade jag dessutom att longera Mira några varv i skritt. Hon faller lätt ut och blir rak så jag begär inte så mycket utan försöker mest få en något sånär rund volt och gärna att hon börjar kliva fram med inner bakben och lite fram och runt med ytterframbenet. Slutligen var det dags att hänga på Mira igen och det gick finfint. Jag gick tillbaka några steg jämfört med var vi slutade igår men de kunde jag snabbt ta mig igenom och så låg jag där och hängde och dinglade med benen igen. Idag gjorde jag det flera gånger och lilla Mira stod så stilla och var jätteduktig. Mycket beröm och godis blev det! Dessutom stod jag på pallen och lyfte mitt ben upp på rumpan på Mira och lite över mot ryggen, som om jag skulle hoppa upp. Jag vill att hon vänjer sig vid att det kommer ben farande och att de kan dra i rumpan och ryggen. Det går bra med sådana akrobatkonster om man har långa ben och en häst som inte är för stor. ;)

#ridkonst