Under veckan som gått har jag fått några riktiga uppenbarelser i ridningen med Bröta. Jag har fokuserat på att sitta vettigt och att ha Bröta mellan hjälperna. Jag tänker att jag är hjorden av hästar runt Bröta och hon ska stanna på sin plats (dvs mellan mina hjälper). Hon får inte gå emot eller springa ifrån mina ben, min sits och tyglar utan stanna precis i mitten. När hon inte är mellan hjälperna är det i regel för att hon 1) springer ifrån min sits eller 2) faller ut på ytterbogen. Om hon springer ifrån sitsen sätter jag mig lite fastare, mer neråt och säger stopp, spring inte ifrån mig utan stanna i min sits. Lyssnar hon inte är det halt som gäller och så gör vi om på nytt och ser om vi kan gå tillsammas. Om hon faller ut på ytterbogen tänker jag mig att jag är den där hästhjorden och jag fokuserar på att min ytterarm går fram, fram, fram och inte utåt. Samtidigt lägger jag på yttre indirekta tygel och ber ytterbogen att kliva fram och inte ut. Jag tänker mig att jag ramar in var Bröta får gå och det fungerar otroligt bra! Denna mentala bild ger jättemycket! Men räcker inte det så blir det stopp och så prövar vi på nytt. Bröta får inte ignorera mina hjälper utan om jag ber om något så vill jag ha en reaktion. Det är ok att det blir fel svar men inte att ignorera mig. Jag har även jobbat lite med att stanna och starta för bara mina viktförskjutningar. Än så länge får jag hjälpa till med rösten en hel del men det arbetet går framåt. Jag jobbar förstås mycket med min sits och att kunna rida primärt för sitsen och när jag har henne hyfsat mellan hjälperna svänger vi runt fint mellan öppna och sluta för sitsen. Just detta att känna att min kropp ramar in hästen har hjälpt mig väldigt mycket, uppenbarelse 1.

Igår hade jag ännu en uppenbarelse (nr 2) och den fick jag i det stillastående arbetet till höger. Det är ju där vi har haft problem men det har sakta men säkert blivit bättre och bättre. Igår när jag satt på Bröta flyttade jag ytterskänkeln längre bak än vad den brukar vara och voila så gick det fantastiskt lätt att glida runt mellan öppna och sluta. Det var alltså mitt ytterknä som hållit emot! Den som följt mig ett tag vet att jag i våras presenterade den värsta fienden till min sits: mitt ytterknä. (http://ar-bloggen.bloggplatsen.se/2014/06/25/10762658-oppna-sa-latt-eller-ack-sa-svart/) Jag har väl lite tappat bort det med tiden men nu blev det så hiskeligt uppenbart att jag hållit emot med vänsterknäet. Receptet i våras var att flytta bak ytterskänkeln lite mer och det var rätt även nu. Funkade fint även när vi började röra oss. Dessutom fokuserade jag jättemycekt på min sits och så fort Bröta föll ur rättade jag till min sits, tänkte på min inre hästhjord och voila så var Bröta tillbaka i min sits. Jag fick till några riktigt härliga varvbyten också där jag bara sänkte ner det andra sittbenet och därigenom bad om böjning till andra hållet och hon stannde fint i min sits, böjde om och bytte varv utan att springa iväg. Så underbart det är!  Då bli jag ännu mer taggad att fokusera på ridningen vilket jag ska göra detta år.

Min sambo får förstås höra om all härliga detaljer och han gjorde en ganska fin liknelse. Han sade att på sin tid hade Anja Pärsson fått nya skidor men det kändes inte riktigt bra till at börja med. Då la de en silvertejpbit på ena bindningen och vips var den där bra känslan där igen och skidorna passade. Jag jobbar för att kunna hitt min egen silvertejpbit i hästträningen. Jag vill så djupt in i alla detaljer att den lilla silvertejpen gör skillnad även för mig. Vi är på väg men har förstås lång väg kvar att vandra. En sån härlig promenad det blir!

#ridkonst

Nu är jag återigen påmind om hur viktigt det är med viloperioder och hur mycket som händer under dem. Bröta och Mira har fått vila över jul och nyår och igår satte jag igång igen.

Med Bröta har jag båda dagar börjat med lite stillastående arbete från marken och därefter suttit upp. På Bent-kursen i december hade jag svårt att hitta igenom Brötas ryggrad i höger varv och få till slutan och halten i det stillastående arbetet, både från marekn och uppsuttet. Igår började jag leta mig igenom ryggraden till höger igår och det gick ännu bättre idag. Idag fungerade det även hyfsat uppsuttet i högervarvet. Vänstervarvet har ju fungerat bra ett tag redan. I ridningen smyger vi igång lite försiktigt och just nu fokuserar jag på lösgjordhet och att Bröta reagerar på mina hjälper. Jag flyttar bogar och bakdelar in och ut på volten och vill känna att jag har Bröta i min sits så att hon inte flyter ut någonstans utan hittar en hyfasd balans. På Bent-kursen var ju vår ridning inte så fantastisk och vi jobbade lite emot varandra men nu efter vilan har vi en jättebra känsla av samarbete och balans. Kul!

Med Mira har vilan gjort ännu större skillnad än vad den har gjort för Bröta. Det är väl säkert en fråga om ålder och utbildningsnivå. Nu efter vilan är Mira så mjuk och fin och jag lyckas placera henne mer och mer korrekt och oftare och oftare. Vi har alltså fått väldigt många bra steg nu de senaste två passen. Idag höll jag på att tappa hakan för i groundwork hade dessutom det svåra och lätta varvet bytt plats, så att vi fått ett nytt svårt varv. Detta på min lilla Mira som varit så fast i nacken i ena varvet! Det är ju om något ett tecken på att det hänt massor! Igår satt jag upp på Mira igen för första gången på väldigt länge. Det var lite stelt och läskigt tyckte Mira, men när jag satt upp idag  lyckades jag forma henne för min sits och få henne slappna av fram och ner någon gång. Det är helt otroligt vad mycket som måste ha satt sig i kropp och psyke under vilan. Underbart!

Båda hästarna är så positivt inställda till pyssel och träning så det är riktigt kul och de har sådana fantastiska blickar i ögonen som bara undrar över vad för roligt vi ska hitta på idag. Härligt! Detta år börjar riktigt bra!

#ridkonst

Om och om igen så inser jag hur roligt det är att undervisa. Det är så fantastiskt att se sina elevers framsteg och det ger mig själv massor av energi. De senaste dagarna har jag varit krasslig och inte haft energi nog för att träna mina egna hästar men efter lektionerna har jag haft mer energi och känt mig piggare och friskare. Det är som en mental vitamininjektion.

Något som är riktigt viktigt och som Celina och jag har pratat om tidigare är att inte överföra sina egna mål på sina elever. Att jag vill bli riddare inom den akademiska ridkonsten och lära mig alla små detlajer som finns att tänka på betyder ju inte att alla mina elever vill det. Någon kanske vill jobba mot riddarskapet, några vill träna lite på banan och några kanske vill ha en häst som är trevlig att rida ut i skogen på. Och allt detta är ok! Det är bara du själv som bestämmer vad du har för mål, eller kanske inga mål alls, och det är du förstås i din fulla rätt att göra! Oavsett mål så har dock eleven rätt till bra undervisning och full uppmärksamhet från instruktören. Ingen är mer eller mindre värd beroende på målen!

#ridkonst

Host, hack och snörvel... Jo det nya året kunde ha börjat bättre. Igår var jag dock så pigg att jag kunde ta årets första träningspass med hästarna. Det blev ett kort pass med vardera häst för att kolla status efter jul-vilan. Med Bröta blev det ett litet ridpass. Det kändes riktigt bra och jag fokuserade på att bara sitt avslappnat och rida med sitsen. Får mjuka upp mig själv också efter att inte ha ridit på ett tag. Med Mira blev det ett grounwork-pass och där fick vi riktigt fin kvalitet, även i det svårare högervarvet. Jag såg till att bogarna hängde med ordentligt och det verkar vara hemligeheten för jag fick riktigt fina steg flera gånger. Får se till att jobba med kvalitet för ögonen, hellre lite kvalitet än dålig kvantitet.

Det här med kvalitet ska jag definitivt fokusera på under detta år. Det är så lätt att se att ok, det är inte riktigt bra men så struntar man i att korrigera och låter det rinna ut i sanden. Det ska jag se till att inte göra! Får se till att vara disciplinerad själv och faktiskt göra något åt det jag ser och känner. I övrigt så ska detta år gå i ridningens tecken. Bröta och jag ska fokusera på ridningen och jobba mer med ridning för sitsen, samling och även arbeta mer i traven. Jag hoppas även att vi senare under året kan börja med uppsutten galopp. Får se hur vår träning utvecklar sig. Mira ska bli ridhäst under året så att hon känner sig ok med att jag sitter och rider på henne själv. Vi fick ju lite avslapnnade pass innan jul. Sen måste vi förstås jobba mer från marken också, och få till bättre trav och galopp i longeringen. Det finns massor att göra och jag ser verkligen fram emot all träning!

#ridkonst