Idag blir jag lite filosofisk. Jag hade ju ett så väldigt fint moment under gårdagens pass, när jag fick ner min inre vänstra höft och bara genom att mjukna och rotera höften fick Bröta att mjukna och följa med. Jag har ju haft så evinnerligt svårt med vänsterhöften de senaste veckorna och blev så glad över att jag äntligen fick till det.

Dagens pass med Bröta fortsatte på samma sätt. Jag fokuserade på att hitta min avslappning och att rotera min innerhöft. Det är så häftigt! Små, små medel som ger så enorma skillnader. När jag väl kommit hem idag stod jag framför spegeln och förunderades över hur smidigt och mjukt jag kunde rulla höfterna i båda sidorna. Med Mira tränade jag skrittarbete i groundwork. Vi jobbade med skolorna på rak linje, piruetter, förvänd sluta och diagonalsluta. Båda mina pass ledde mig till att filosofera lite över våra kroppar.

Med Mira var det så tydligt att hästen först måste förstå och därefter också fysiskt klara av att utföra det vi ber om. Miras innerbog vill tränga in lite i den förvända slutan. För att göra det lätt saktade jag ner några steg, någon gång till och med stannade jag, för att be bogen att gå ut igen.  Mira fick hitta sin kropp igen, mjukna och pröva på nytt. Då gick det genast bättre! Vi behöver inte forcera en övning. Stanna hellre upp, fundera, be om mjukhet. Hitta den kapacitet som hästen kan bjuda på idag. Gör det bästa du kan idag men fokusera istället på långsiktig utveckling än att tvinga hästen igenom en övning.

Det är ju två kroppar som är involverade i ridning, en hästs och en människas. Hästen måste klara av det vi ber om, men det behöver faktiskt vi också! I princip alltid är det ju vi människor som gör så att hästen inte klarar av något. Vi spänner oss, sitter emot rörelsen, tappar balansen, gör för mycket osv. När jag igår och idag mjuknade på Bröta och bara roterade höfterna för att få med hästen så satt jag i riktigt bra balans. Jag kom djupt ner i sadeln med känslan av att jag utgör en del av hästens rygg och går med hästens bakben. Med en sådan känsla är det relativt lätt att börja utforska sin sits ordentlgit för det känns som om tiden stannar upp och allt går så långsamt. Jag blev så medveten om det som händer.

Jag har fått en väldigt god grund i känsla och kroppsmedvetenhet från Hanna Engström, när jag praktiserade hos henne på Gotland. Hon är verkligen gurun på detta! Outstanding! Kropssmedvetenheten har jag sedan fortsatt utforska i mig själv, men först nu känns det som jag har en riktigt, riktigt god grund för att på djupet studera sits, mjukhet, avslappning och medveten rörelse. Jag har börjat läsa lite böcker och tips om hur man med små övningar förbättrar olika delar av sitsen. Det är verkligen jätteintressant och jag känner att detta är en mycket viktig del för mig. När jag undervisar ser jag ju att det är just i kroppspråket/sitsen som vi oftast brister i och nu vill jag verkligen fördjupa mig mer i detta för att kunna hjälpa min elever till större kroppsmedvetenhet och därmed till bättre ridning.

Åhh, min underbara söta Bröta! Wow vilken ritt vi hade idag! Blir tårögd bara jag tänker på det. De senaste veckorna har Bröta och jag av och till haft väldigt svårt att jobba i vänster varv. Dels beror det på en gammal skada i Brötas bakdel, vilket gör att hon av och till går en aning stappligt, och dels beror det på att jag på senaste tiden haft väldigt svårt att komma ner på vänster höft. För ytterligare några veckor sedan var vänster varv vår bästa sida så det är ju lite positivt att det lätta/svåra varvet byter då och då. Det tyder på att vi är relativt jämna i båda sidorna.

Bröta och jag har på senaste tiden varvat fantastiska och urusla pass om vartannat. Det har verkligen gått upp och ner, och så började bakdelsstappligheten komma och det gör ju inte saken lättare. Stappligheten är dock något som tränas bort så att sluta träna är inte rätt medicin. Jag tror att stappligheten kommit av att vi tränat mycket galopp och den är inte i så bra form. Det är verkligen viktigt att träna Bröta i rätt form för annars far bakdelen än hit och än dit och det är väldigt dåligt för den gamla skadan.

Jag har som sagt haft väldigt svårt att komma ner på vänster sittben och då viker jag mig i sidan och låser inner höft. För att avhjälpa detta har jag placerat en liten handduk under vänster sittben så att jag kommer upp och blir mer jämn. Denna lilla handduk är så enkel och så genial. Det fungerar verkligen! Jag har tränat med den ca 2 veckor och nu har jag fått tillbaka min stadiga sits igen. Idag var första gången som jag red utan handduken och nu uppstod magi!

Jag började skritta på volten och flytta bogar samt bakdel ut och in från spåret. Därefter gick jag över till öppna och flyttade bogarna lite ut och in och sedan gjorde jag detsamma i sluta. Det gick fint i båda varv ganska snabbt och då övergick jag till traven. Höger varv var riktigt fint. Jag slappnar av ordentligt i höften och bara glider med. Samma jobb här, flytt av bogar och bakdel in och ut och därefter samma arbete i öppna och sluta. Det är så härligt när man med små, små vridningar i kroppen lyckas flytta mellan öppna och sluta. Därefter bytte jag varv till vänster varv. Det svåra varvet... Jag började trava men Bröta blir lätt helt rak och stel och vägrar ställa i nacken. Trots det flyttade jag bogarna och bakdelen och det blev bättre. Öppnan blev hyfsad och sen var det dags för slutan som varit riktigt stel. Jag kände Brötas nacke börja stelna och i ren desperation satt jag till på inner höft och ökade bröstkorgens rotation genom mitt sittben. Jag bara mjuknade och roterade inner höft så mycket jag kunde. Då skedde det magiska. Bröta sa ok, mjuknade själv och vi bara gled runt i en fantastisk sluta, gled över i en öppna och sedan en sluta igen. Med total mjukhet! Jag var så oerhört förvånad över hur jag kunde mjukna och rotera min vänsterhöft som varit så stel på sistone. Bröta var stel men jag bara bemötte stelheten genom att mjukna allt vad jag kunde. Att själv stelna till i det läget ger bara en ännu stelare häst men det är inte alltid så lätt att mjukna själv. Min lilla handduk har hjälp mig hitta min sits igen och nu när jag tagit bort den kunde jag bibehålla en stadighet och balans som gjorde att jag kunde fokusera på min höft och bara släppa ner den och låta den rotera. Så fantastiskt det var! Det blev en så total känsla av samhörighet. Vi två var ett. Det var så fantastiskt att det bara vara att hoppa av och ösa beröm och godis över min underbara ponny. Världens bästa ponny!

Världens bästa häst, Mira, fick idag träna med min sambo. Där trillade det ner massor av poletter idag. Vi jobbade lite med avslappning i sitsen i början av passet när sambon plötsligt avbröt mig med att han känner sittbenen gå upp och ner. Vi har pratat om detta tidigare, att känna när hästens inner bakben kliver fram och ner. Då går ryttarens inner höft fram och ner och just att känna denna rörelse är viktig för ridningen. Tidigare har sambon inte känt denna rörelse men idag så var den tydlig. Vi fortsatte jobba med styrning av bogar och hur man vänder hästen. Sitt till på inner sittben, vrid överkroppen och genom denna vridning följer armarna med och ytter tygel kommer i kontakt med bogen. Flyttar hästen inte för den lätta tygelkontakten så används spöet på ytterbogen. Viktigt för min sambo är att inte vrida huvudet mer än kroppen så han fick titta på Miras inre öra och inte vrida mer på huvudet. Det gick jättefint och det blev verkligen en aha-upplevelse. Den sista aha-upplevelsen fick vi när sambon hoppat av. Vi pratade lite om bakbenens rörelser och hur bröstkorgen roterar ut när inner bakben kliver fram. Jag tog Mira några steg i groundwork och sambon tittade på inner höft. Javisst, där såg han rörelserna som han tidigare känt på hästryggen. Jag fick dessutom påminna honom att det var den rörelsen vi för några veckor sedan tittat efter i groundworken. Då, för några veckor sedan, såg han inte rörelserna men idag så var det självklart. Lustigt hur det är. Man tittar och tittar och ser igenting och undrar hur man någonsin ska lyckas se något över huvudtaget. Sen rätt vad det är en dag så är det självklart och man undrar vad det var som var svårt.

Sambon har dessutom börjat träna en  ponny på gården. Peggy tränas inte så mycket så det är bra för både häst och människa. Idag hade de ett riktigt bra pass efter vad jag hörde. Sambon beskrev för mig hur han hade prövat en sak i skritt men det hade inte fungerat och då gjorde han halt och bad om samma sak från stillastående, och därefter i skritt igen. Det börjar bli en hästtränare av min sambo! Precis så här måste man tänka när man tränar sin häst. Hur gör jag det lätt för hästen att göra rätt? Om det inte fungerar i en högre hastighet, kan jag göra det i en lägre hastighet och sedan pröva igen i den högre hastigheten när jag förtydligat för hästen? Verkligen bra jobbat! Och som sagt, ännu mer imponerande eftersom han inte har någon hästvana sen innan jag för första gången släpade honom till stallet för några månader sedan.

#ridkonst

Igår spenderades dagen med hästar, men inte mina egna. Jag var på Horse-vision-festivalen och tittade på massor av duktiga ekipage i både akademisk ridkonst och frihetsdressyr. Väldigt inspirerande!

Lite extra inspirerande var det att se Christoffer visa lite basic-arbete med Ikaros, hans röda fredriksborgare. Mira är ju också en röd fredriksborgare. Jag tog faktiskt med mig inspirationen från gårdagen till träningen med Mira idag. Christoffer visade väldigt fint hur han jobbade med att flytta bogar och bakdelar ut och in för lätta hjälper. Först i skritt, sedan trav och slutligen i galopp. Basic är basic oavsett vem som gör det och vissa grundhjälper måste helt enkelt sitta innan man kan gå vidare. Givetvis börjar även en mästare med samma grundutbildning av sin häst som den vi andra gör. Mästaren gör det bara lite bättre och snabbare än oss andra ;)!

Nåja, inpirationen som jag tog med mig var iallafall att flytta hästen för lätta hjälper. Det här går fint i skritten med Mira men att flytta bogarna i traven har varit trögt. Givetvis är det ju för att jag tillåter det att vara så. Idag tänkte jag extra mycket på konsekvens i arbetet. Kan man bara vara totalt konsekvent så kan man rida utan problem! Svårigheten i att vara totalt konsekvent är att man då måste se och känna precis vad hästen gör och korrigera så att du får exakt det du bad om. Det kräver enorm kunskap och en ryttarkänsla som heter duga! Totalt konsekvens uppnår man säkert aldrig men det är bara att träna på bäst man kan och öva sig i konsekvens. Så fort du faktiskt ser något fel, se till att åtgärda det. Ibland kan man dock se och känna ett fel men man vet inte riktigt hur man korrigerar det ändå. Då återstår detektivarbete och så för man pröva sig fram på olika sätt.

Med Mira prövade jag i traven på longelinan att vara extra tydlig och ta i tygeln och gå något steg bakåt när jag bad framdelen komma in. Det gick sådär men idag ville jag verkligen få det att fungera. Då är det bara att förklara på nytt för hästen. Gör det lätt att göra rätt och se till att hästen förstår! Vad det resulterade i var att jag gjorde halt med Mira och flyttade in bogen ett steg. Inga problem! Sedan fram i trav och be bogen komma in. Om reaktionen uteblev var det ny halt, flytta in ett steg och fram i trav. Så höll jag på en stund och i höger varv kom bogen fint på plats ganska snabbt. Det var dock betydligt svårare i vänster varv men efter en studs arbete kom belöningen. Mira bjöd på sin vackraste trav någonsin! Tre gånger fick jag denna vackra trav och därefter avslutade jag och berömde massor och tog ut henne i hagen igen.

Tänk vad konsekvens kan göra. Jag har ju sett detta problem med bogen men bortförklarat lite och tänkte för mig själv att det är svårt för henne. Snack, hon gör ju bara det jag ber om, vare sig det var meningen att  be om det eller inte. Nu var det slut på bortförklaringarna och jag gav en signal och bad om rätt svar. När det rätta svaret inte kom med en gång så envisades jag med att fortsätta be om rätt svar och det lönade sig verkligen. Jag bara visade väldigt tydligt vilket svar jag ville ha så att det blev lätt att göra rätt, och så såg jag väldigt konsekvent till att verklgien få det svar jag ville.

Idag tränade jag med mina lilla Miramis. Vi började från marken och jobbade lite på skolorna på rakt spår. Det börjar se riktigt fint och mjukt ut. Sedan jobbade vi på den förvända slutan. I vänster varv var den riktigt fin medan i höger varv ville inner bog trycka ut lite. Jag fick be om bättre ställning och flytta ut bogen. Det var lite jobbigt för henne men det blev bättre och bättre under tiden vi tränade. Efter lite longering satt jag upp en stund i skritt.

I det uppsuttna arbetet börjar jag allltid på volten och kollar av att det fungerar att flytta bogen in och ut och bakdelen in och ut. A, B, C och D. Detta är de grundsignaler som alltid måste fungera och därför kollar jag alltid av det först. Först när hästen förstår signalerna kan man gå vidare och kombinera dem till t.ex en öppna eller sluta. Eftersom Mira inte är riden så mycket än så är det extra viktigt att kontrollera att hjälperna fungerar. Efter en stunds voltarbete gick vi ut på långsidan och tränade öppna. Det är ju bara några veckor sedan som jag började träna skolorna på rakt spår i groundwork och när de satt sig där lite grand började jag flytta bogen ut och in även uppsuttet. I början bad jag bara om att flytta in bogen och därefter flytta ut bogen. Jag hade inga som helst krav på böjning, ställning och bärighet utan det var förståelsen av hjälpen som jag var ute efter. Ganska snart förstod Mira att någotsånär flytta in bogen men bibehålla bakdelen ute på spåret och då började jag be om lite ställning och böjning också. I slutan har vi haft lite problem med just böjning och det har lätt blivit lite för rakt och stelt när bakdelen flyttar in, speciellt i vänster varv. Idag fokuserade jag på att vi ska ha böjning så jag gjorde halt med Mira, flyttade in bakdelen och bad om böjning. Därefter bad jag om ett enda steg med bibehållen böjning och sedan var det stopp och MYCKET beröm. Därefter ett steg till och beröm, ett steg till och beröm och slutligen kunde vi gå några steg i rätt böjning. Då var det massor av beröm och så bytte till höger varv, som är det lättare varvet och inte medförde så stora svårigheter med böjningen. När jag gick tillbaka till vänster varv gick Mira direkt in i böjningen och gick några steg i sluta. Då var det ENORMA mängder beröm och jag satt av och avslutade passet. Mira och jag har ett väldigt flyt i träningen just nu. Hon är så fantastiskt träningsintresserad och försöker verkligen göra rätt. Jag behöver bara förklara och visa på ett sätt så att hon förstår. Med böjningen i slutan var det verkligen som om poletten trillade ner och hon sa "Jaha, är det så här jag ska röra mig. Ja men då gör vi det!" Hon är väldigt intelligent min lilla Mira, precis som Bröta, och hon tycker det är kul och vill så gärna göra rätt. Det är ett privilegium att få träna en sådan häst. Just Miras intresse för träningen har verkligen blommat upp de senaste månaderna, i takt med att jag blivit mer konsekvent (se gårdagens inlägg) och krävt svar på mina hjälper och dessutom jobbat med hennes energinivå genom att galoppera mycket. Det har lett till att hon blivit mjukare och starkare och dessa förändringar i hennes kropp har gjort träningen lättare för henne och då blir ju allt roligare. Det är verkligen en ynnest att få jobba med mina hästar! De är så underbara!

Jag tränade inte Bröta själv utan min sambo som har börjat rida fick en lektion med henne. Han har ingen tidigare hästvana och har nu tränat, både från mark och uppsuttet, i ett par månader. Han hade två riktigt fina aha-upplevelser idag. När han vände snett igenom insåg han att det blev rakare linjer när han tittade i rätt riktning. Bröta är ju väldigt känslig och kan fara ut och in från linjen om man själv inte är stadig så det var ett riktigt fint observerande. Bara att efter så kort tid tillsammans med hästar kunna gå in i sin kropp och känna efter vad som händer är riktigt bra! Att gå in i sin kropp och känna efter utgjorde även den andra aha-upplevelsen. Vi övade på volt tillbaka. I ena varvet gick det fint och mjukt. Han tryckte ner inner höft, vred överkroppen och tog med Bröta in på en halv volt och därefter red han rakt fram till långsidan. I andra varvet var det dock inte lika lätt och volten blev större och Bröta föll lite på ytterbogen. Anledningen till detta var en oliksidighet i ryttaren. Han kände att han inte fick ner inner höft ordentligt och då kompenserade han det genom att vrida mer i överkropp och nacke och då föll han själv ut lite på utsidan och därmed blev volten större. Med fokus på att trycka ner inner höft och vrida överkropp och huvud lika mycket fick vi dock till en riktigt fin volt tillbaka. Sambon utbrast själv hur rätt det kändes i ena varvet när höften var med och hur mycket svårare det var att få med höften i rörelsen i andra varvet. Mycket, mycket insiktsfullt!!

Imorgon är det hästfestival på Horse-Vision. Det ska bli riktigt kul att få se akademisk ridkonst och frihetdressyr på hög nivå.

Det har varit ett turbulent år med mycket händelser och personlig utveckling. Därför har det funnits varken tid eller ork för bloggen men nu är det dags igen!

Nu tränar jag för fullt med mina underbara hästar. Tidigare i sommar satte jag upp två mål för min hästar. Målet med Bröta är att i slutet av sommaren kunna rida i en hyfsad galopp och målet för Mira är att kunna utföra ett groundwork/longe-test. Nu har jag ju redan klarat detta prov med Bröta så jag ska inte utföra testet för Bent med Mira men jag vill att vi utvecklingsmässigt skulle kunna klara det.

Igår prövade jag för första gågen den "svåraste" linjen in groundwork/longe-testet med Mira. Det är när man går ut på långsidan, tar ett par steg i öppna och därefter går in i en diagonalsluta, gör en piruett och går tillbaka ut till långsidan, genom hörnet i förvänd sluta. Det gick så otroligt bra! Jag har ju jobbat lite med piruetterna men aldrig med den förvända slutan. Visst genade vi i hörnet för att underlätta för Mira men det gör vi ju bara för att hon ska klara av det och får glänsa lite. Och visst glänser min vackra Mira. Hon är så otroligt samarbetsvillig och från början av maj när jag börjat intensivträna igen så har hon utvecklats enormt. Tidigare har hon ju varit lite loj och lågenergetisk, men vi har galopperat mycket på longen för att få upp energin och det har gjort underverk. Dessutom har jag varit mer konsekvent om vad jag ber om och verkligen ser till att få det. Tidigare har jag kommit med massor av ursäkter till varför det inte blir som jag vill. Hon är ju så liten, det är ju så svårt.... Bara ursäkter och nu när de försvunnit utvecklas vi i raketfart! Igår jobbade vi även på galoppfattningar och min lilla Mira fick en så fantastisk galopp med fin luftighet framtill. Jag insåg då att mitt mål med Groundwork/longe-testet snart är nått och jag får sätta ett nytt mål. Jag ska galoppera uppsuttet på Mira innan sommaren är slut.

Med min lilla söta Bröta jobbar vi för fullt med galoppen. Det har varit en riktigt issue för oss båda. Bröta är ju en lättstressad kallblodstravare och så fort det går snabbare hetsar hon mentalt och då går det vansinningt fort. Jag har mentalt ställt in mig på att det ska hetsas och gå fort och det läser Bröta av och hetsar än mer. Med hjälp av Mira och galoppfattningar med henne har jag dock lyckats vända min egen mentala bild och då har ju Bröta och jag förutsättningar för att klara det ihop. Jag har galopperat uppsuttet nu i sommar men just nu är vi inne i en period där jag bara galopperar på longen. På en månads tid har vi gjort otroliga framsteg. I början fanns bara hastigheten fett ös medvetslös och hon låg ner i kurvorna utåtställd och utan minsta bärighet. Ny har vi fått en betyligt lugnare galopp och jag kan få böjning i båda varven. Bärigheten är betydligt bättre men lite mer vill jag ha innan jag börjar galoppera uppsuttet igen. Mentalt börjar hon lugna ner sig så jag är jättenöjd med utvecklingen. Med tanke på att det är två månader kvar ska vi nog lyckas i vårt mål med en hyfsad uppsutten galopp innan sommaren är slut.

Jag vill verkligen slå ett slag för att sätta upp egna små mål med träningen. Då vet du vad du tränar för och du blir mer fokuserad på vad du ska göra under din träning. Det viktiga är dock att det är ditt eget mål, inte din tränares eller din kompis mål. Endast det mål som är ditt eget kommer du att arbeta för! Om det så är att du ska hinna med att rida många, långa härliga uteritter under sommaren, bada med din häst eller rida piaff.

Nu önskar jag er alla en Glad Midsommar!