Idag blir jag lite filosofisk. Jag hade ju ett så väldigt fint moment under gårdagens pass, när jag fick ner min inre vänstra höft och bara genom att mjukna och rotera höften fick Bröta att mjukna och följa med. Jag har ju haft så evinnerligt svårt med vänsterhöften de senaste veckorna och blev så glad över att jag äntligen fick till det.

Dagens pass med Bröta fortsatte på samma sätt. Jag fokuserade på att hitta min avslappning och att rotera min innerhöft. Det är så häftigt! Små, små medel som ger så enorma skillnader. När jag väl kommit hem idag stod jag framför spegeln och förunderades över hur smidigt och mjukt jag kunde rulla höfterna i båda sidorna. Med Mira tränade jag skrittarbete i groundwork. Vi jobbade med skolorna på rak linje, piruetter, förvänd sluta och diagonalsluta. Båda mina pass ledde mig till att filosofera lite över våra kroppar.

Med Mira var det så tydligt att hästen först måste förstå och därefter också fysiskt klara av att utföra det vi ber om. Miras innerbog vill tränga in lite i den förvända slutan. För att göra det lätt saktade jag ner några steg, någon gång till och med stannade jag, för att be bogen att gå ut igen.  Mira fick hitta sin kropp igen, mjukna och pröva på nytt. Då gick det genast bättre! Vi behöver inte forcera en övning. Stanna hellre upp, fundera, be om mjukhet. Hitta den kapacitet som hästen kan bjuda på idag. Gör det bästa du kan idag men fokusera istället på långsiktig utveckling än att tvinga hästen igenom en övning.

Det är ju två kroppar som är involverade i ridning, en hästs och en människas. Hästen måste klara av det vi ber om, men det behöver faktiskt vi också! I princip alltid är det ju vi människor som gör så att hästen inte klarar av något. Vi spänner oss, sitter emot rörelsen, tappar balansen, gör för mycket osv. När jag igår och idag mjuknade på Bröta och bara roterade höfterna för att få med hästen så satt jag i riktigt bra balans. Jag kom djupt ner i sadeln med känslan av att jag utgör en del av hästens rygg och går med hästens bakben. Med en sådan känsla är det relativt lätt att börja utforska sin sits ordentlgit för det känns som om tiden stannar upp och allt går så långsamt. Jag blev så medveten om det som händer.

Jag har fått en väldigt god grund i känsla och kroppsmedvetenhet från Hanna Engström, när jag praktiserade hos henne på Gotland. Hon är verkligen gurun på detta! Outstanding! Kropssmedvetenheten har jag sedan fortsatt utforska i mig själv, men först nu känns det som jag har en riktigt, riktigt god grund för att på djupet studera sits, mjukhet, avslappning och medveten rörelse. Jag har börjat läsa lite böcker och tips om hur man med små övningar förbättrar olika delar av sitsen. Det är verkligen jätteintressant och jag känner att detta är en mycket viktig del för mig. När jag undervisar ser jag ju att det är just i kroppspråket/sitsen som vi oftast brister i och nu vill jag verkligen fördjupa mig mer i detta för att kunna hjälpa min elever till större kroppsmedvetenhet och därmed till bättre ridning.