Idag tränade jag med mina lilla Miramis. Vi började från marken och jobbade lite på skolorna på rakt spår. Det börjar se riktigt fint och mjukt ut. Sedan jobbade vi på den förvända slutan. I vänster varv var den riktigt fin medan i höger varv ville inner bog trycka ut lite. Jag fick be om bättre ställning och flytta ut bogen. Det var lite jobbigt för henne men det blev bättre och bättre under tiden vi tränade. Efter lite longering satt jag upp en stund i skritt.

I det uppsuttna arbetet börjar jag allltid på volten och kollar av att det fungerar att flytta bogen in och ut och bakdelen in och ut. A, B, C och D. Detta är de grundsignaler som alltid måste fungera och därför kollar jag alltid av det först. Först när hästen förstår signalerna kan man gå vidare och kombinera dem till t.ex en öppna eller sluta. Eftersom Mira inte är riden så mycket än så är det extra viktigt att kontrollera att hjälperna fungerar. Efter en stunds voltarbete gick vi ut på långsidan och tränade öppna. Det är ju bara några veckor sedan som jag började träna skolorna på rakt spår i groundwork och när de satt sig där lite grand började jag flytta bogen ut och in även uppsuttet. I början bad jag bara om att flytta in bogen och därefter flytta ut bogen. Jag hade inga som helst krav på böjning, ställning och bärighet utan det var förståelsen av hjälpen som jag var ute efter. Ganska snart förstod Mira att någotsånär flytta in bogen men bibehålla bakdelen ute på spåret och då började jag be om lite ställning och böjning också. I slutan har vi haft lite problem med just böjning och det har lätt blivit lite för rakt och stelt när bakdelen flyttar in, speciellt i vänster varv. Idag fokuserade jag på att vi ska ha böjning så jag gjorde halt med Mira, flyttade in bakdelen och bad om böjning. Därefter bad jag om ett enda steg med bibehållen böjning och sedan var det stopp och MYCKET beröm. Därefter ett steg till och beröm, ett steg till och beröm och slutligen kunde vi gå några steg i rätt böjning. Då var det massor av beröm och så bytte till höger varv, som är det lättare varvet och inte medförde så stora svårigheter med böjningen. När jag gick tillbaka till vänster varv gick Mira direkt in i böjningen och gick några steg i sluta. Då var det ENORMA mängder beröm och jag satt av och avslutade passet. Mira och jag har ett väldigt flyt i träningen just nu. Hon är så fantastiskt träningsintresserad och försöker verkligen göra rätt. Jag behöver bara förklara och visa på ett sätt så att hon förstår. Med böjningen i slutan var det verkligen som om poletten trillade ner och hon sa "Jaha, är det så här jag ska röra mig. Ja men då gör vi det!" Hon är väldigt intelligent min lilla Mira, precis som Bröta, och hon tycker det är kul och vill så gärna göra rätt. Det är ett privilegium att få träna en sådan häst. Just Miras intresse för träningen har verkligen blommat upp de senaste månaderna, i takt med att jag blivit mer konsekvent (se gårdagens inlägg) och krävt svar på mina hjälper och dessutom jobbat med hennes energinivå genom att galoppera mycket. Det har lett till att hon blivit mjukare och starkare och dessa förändringar i hennes kropp har gjort träningen lättare för henne och då blir ju allt roligare. Det är verkligen en ynnest att få jobba med mina hästar! De är så underbara!

Jag tränade inte Bröta själv utan min sambo som har börjat rida fick en lektion med henne. Han har ingen tidigare hästvana och har nu tränat, både från mark och uppsuttet, i ett par månader. Han hade två riktigt fina aha-upplevelser idag. När han vände snett igenom insåg han att det blev rakare linjer när han tittade i rätt riktning. Bröta är ju väldigt känslig och kan fara ut och in från linjen om man själv inte är stadig så det var ett riktigt fint observerande. Bara att efter så kort tid tillsammans med hästar kunna gå in i sin kropp och känna efter vad som händer är riktigt bra! Att gå in i sin kropp och känna efter utgjorde även den andra aha-upplevelsen. Vi övade på volt tillbaka. I ena varvet gick det fint och mjukt. Han tryckte ner inner höft, vred överkroppen och tog med Bröta in på en halv volt och därefter red han rakt fram till långsidan. I andra varvet var det dock inte lika lätt och volten blev större och Bröta föll lite på ytterbogen. Anledningen till detta var en oliksidighet i ryttaren. Han kände att han inte fick ner inner höft ordentligt och då kompenserade han det genom att vrida mer i överkropp och nacke och då föll han själv ut lite på utsidan och därmed blev volten större. Med fokus på att trycka ner inner höft och vrida överkropp och huvud lika mycket fick vi dock till en riktigt fin volt tillbaka. Sambon utbrast själv hur rätt det kändes i ena varvet när höften var med och hur mycket svårare det var att få med höften i rörelsen i andra varvet. Mycket, mycket insiktsfullt!!

Imorgon är det hästfestival på Horse-Vision. Det ska bli riktigt kul att få se akademisk ridkonst och frihetdressyr på hög nivå.