Idag blev jag ordentligt överraskad av min lilla Bröta. Under vårt förra träningspass jobbade vi med galoppen (som vanligt!) och jag gjorde halt från galoppen, upp i trav, galopp, halt osv. Detta för att försöka med något nytt i vår strävan mot en vettig galopp. Bröta är ju trots allt så väluppfostrad att hon faktiskt stannar direkt även om hon är i hetsgalopp-stadiet. Så för att få stopp på hetsen så tänkte jag att vi stannar innan det hinner bli för illa. Förra passet slutade vi med en lugn galopp efter någar halter/fattningar. Idag fortsatte vi med arbetet och döm om min förvåning när jag ser en väldigt lugn galopp! Det var så att jag i mitt eget huvud för ett par sekunder undrade om hon var sjuk då det gick så lugnt. Hade hon tappat all energi?! Men nej, det var inte en brist på energi utan en lugn galopp. Och vi gjorde det flera gånger! Och halterna, hon sätter sig verkligen på bakbenen och stannar ögonaböj. WOW!!

Jag håller dessutom på med att jobba med samling i halten på longerlinan och nu börjar Bröta förstå vad jag menar. Jag samlar mig själv (dvs böjer benen och vinklar bäckenet) och stryker med pisken över bakdelen samtidigt som jag höjer handen en aning. I rörelse har vi länge samlat på longerlinan men jag har aldrig jobbat med det i halten på longen. Men eftersom vi jobbat så intensivt med det i groundwork-position så tyckte jag att det var dags att pröva i halten också. Vi började nu i veckan och jag begär förstås bara lite, lite i taget. I början fick jag kliva fram och hjälpa lite i kapsonen också för att underlätta för Bröta men nu som sagt börjar hon förstå var jag ber om. Min älskade smarta lilla häst!   

Min Mira gav mig också en liten överraskning idag: galopp och bocksprång!! Jag longerade och bad om trav och rätt var det var studsade hon runt och galopperade och bockade! Fantastiskt! Om ni nu undrar varför det är så fantastiskt så är det för att hon visar vad hon vill. Lite eget initiativ! Hon har varit så instängd i sitt eget huvud och så stel och fast i kroppen så det är helt underbart att se hennes sanna natur titta fram, lite sprallighet och glädje!

Efteråt var jag bara tvungen att sitta upp och rida lite. Jag har inte suttit på Mira sedan Celina-kursen men idag var det dags. Vi ökade och minskade volten lite och på slutet slappande vi av tillsammans och lyckades hyfsat bra. Det är ju fortfarande lite läskigt att jag rider själv, utan att ha en longör tycker Mira. Men vi får jobba på det i korta pass så ska det säkert vara ok snart att jag sitter utan "livlinan" som visar Mira var volten är. Min älskade smarta stora häst!   

#ridkonst

Idag har det varit en dag med fokus på undervisning och jag har haft så många duktiga elever. De flesta träffade jag för första gången idag och jag vill så gärna fylla dem med all kunskap jag har. Man måste dock inse att det inte går att klämma in allt på en lektion utan man får portionera ut lite i taget. Eleverna var iallafall riktigt duktiga och det såg ut som om flera poletter trillade ner. Kul!

Innan lektionerna tränade jag Bröta och Mira. Galoppen börjar nu lugna sig för Bröta och med Mira fick jag avbryta träningen efter en liten stund för hon var så duktig att jag inte kunde begära mer. Hon börjar verkligen mjukna i kroppen så det är riktigt kul!

Igår var det återigen så att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta efter träningen med Bröta, men nu var det lyckotårar och inte ledsna tårar. Vi har ju i veckovis stressat runt men igår var söta Bröta lugnare än hon varit på många veckor. Idag var hon nästan så lugn som hon brukar, bara en liten aning stress i samband med galoppen.

Jag har själv varit stressad efter hemkomsten från Gotland för att få ihop ett vardagsliv men jag funderade i helgen och hittade lite inre ro. Min lilla spegel Bröta följde väl helt enkelt mitt exempel. Det var först idag som en vän påpekade att stress i hästen oftast beror på människan, och jag är väl helt enkelt böjd att hålla med. Bröta speglar mig direkt och jag var väl helt enkelt blind för det uppenbara. Nu får vi forsätta på vår väg framåt.

Lilla Mira var också otroligt duktig idag och hon förstår vårt gemensamma språk bättre och bättre för varje dag och dessutom börjar hon nu mjukna i kroppen så att hon faktistk fysiskt kan göra det jag ber om. Härligt! Vilken fantastisk dag det har varit!

Håhå jaja... Vad ska man säga? Ska jag skratta eller gråta? Bröta har blivit ett litet stressmonster och just nu ser jag inte riktigt en väg ut ur detta mönster.

Vi är så långt från sommarens träningar att det är skrattretande och endast arbete i skritt fungerar numera. I groundwork kan jag behålla Brötas lugn så att vi faktiskt kan arbeta men så fort jag begär trav i longeringen så krullar hon ihop sig i en liten boll och blir så spänd så spänd... Ridning ska vi inte ens tala om. Det är lagt på is nu för en tid. Jag kan få henne hyfsat lugn även i traven men det är i detta läge vi ska träna på galoppen så att vi ska kunna genomföra ett godkänt groundwork/longerprov om en månad. Nu är galoppen inte bara snabb utan full av bocksprång och skutt. Just nu ser jag inte riktigt att det kommer att gå att göra ett godkänt prov:(.

Ja vad ska man göra?