Förra helgen var jag på weekend clinic hos Celina Harich. Jättekul! Det började med en hel del stress, Bröta for runt och var orolig men med Celinas hjälp blev hon lugn och vi kom till arbete. Hur gjorde vi då för att vända stress till lugnt arbete?

Genom hästens sinne kan vi nå kroppen, men det fungerar även tvärtom, genom kroppen kan vi nå hästen mentalt. Med Brötas stress var det uteslutet att nå henne mentalt först , utan vi fick börja jobba med kroppen för att därigenom nå sinnet och lugnet. Hur går man då? Jo, placera hästen i ramen och håll den där!

Ramen är den form hästen ska arbeta i. Bakbenen ska kliva in till tyngdpunkten, och alla benen ska kliva åt samma håll. I öppnan går benen lite i riktning utåt och i slutan går benen lite i riktning inåt. Hästen ska placera mellan hjälperna. Faller ett bakben ut plockar man in det igen i ramen och faller hästen på en bog ber man den att balansera upp sig igen.

Jag var väldigt noga med vägen och satt tydligt inåt i volten och bad bakbenen kliva in till tyngdpunkten. Därefter började jag med mjuka underben be Brötas bakben lämna marken lite tidigare, få lite mer samling och mer diagonalt tänk på skritten. Jag strök alltså mina underben mjukt framåt när respektive hästinnerben var i marken, för att initiera lyftet lite tidigare, och därmed samla skritten lite mer.

I min sits känner jag hur sittbenen cirklar runt i takt med hästens gång, fram och ner när bakbenet kliver fram och sedan bak och upp när det går i marken. Båda sittbenen ska ha lika stora cirklar och båda halvorna, fram och ned respektive bak och upp, ska vara lika stora. När Bröta tappade ett bakben och började skjuta istället för att bära kändes det som att cirkeln blev oval istället, att bak och upp blev mycket längre än fram och ned. Jag fokuserade på mina cirklar och att behålla dem lika stora hela tiden. När inner bakben tappades tänkte jag mer öppna för att plocka in det och när jag tappade ytter bakben tänkte jag sluta.

Vi fick till slut även en väldigt fin trav. Jag tänkte skolskritt för att få diagnolaiseringen och därefter är det lätt att be om travsteg. Framåtandan varierar också med Bröta. I höger varv är hon betydligt långsamare eftersom det svagare högerbakbenet måste bära upp mer. För att få henne att kliva på öppnade jag upp sitsen  och mjuknade. I vänster varv vill Bröta istället springa på lite mer och då stänger jag sitsen och sitter till lite om hon vill springa ifrån  mig.

Det är så otroligt häftigt att ge sig in i dessa fina detaljer. Ju mer jag lär mig desto striktare blir även Bröta med att jag verkligen rider, att jag är tydlig, mjuk, känslig och rider med min sits. Denna lilla pärla kommer lära mig så otroligt mycket om ridning! Och jag är djupt tacksam över att ha en så fantastisk lärare som Celina Harich. Hon är banne mig bäst! 

Ahh, after a hot cup of tea, food and rest I have energy enough to write again.  Today, me and Danielle Luinenburg exchanged lessons again. In my lesson, we continued working on my seat. I got to do little figure eigths with all of my body, my hips, feet, nose etc. All while breathing deeply in and out in the figure "C", tucking my tail when breathing in and extending my neck when breathing out, After working on moving myself Danielle did some shoulder release on me.  It is quite interesting, she did so small movements, pushing my arms a bit up and down, circling my shoulder blades etc. but the results were amazing. After having done one side I felt so crooked, like the "undone" side was at least 10 cm higher than the released side. After both sides were done I felt so grounded and really in the back of the horse, not above it. After the lesson I was so tired and my arms felt like after a hard workout. That was quite a release!

I all vår träning vill vi bli ja-sägare. Det blir roligare och bättre för både dig och din häst. Ni skapar en trevlig inlärningsmiljö och både du och hästen ser fram emot träningen. Tänk själv på hur det var när du gick i skolan. Var det något ämne som du inte alls gillade? Berodde det kanske på att du inte var så bra i ämnet och hela tiden fick känna dig "dålig"? Hur tror du hästen känner i träningen om vi hela tiden säger "NEJ"? 

Vi som tränare måste fundera på hur vi ska förklara så att det blir lätt för hästen att göra rätt. Om hästen inte gör det vi ber den om beror det i princip alltid på att den inte förstår eller på att den rent fysiskt inte kan utföra det vi ber den om. Den kan t.ex ha muskelspänningar och stelheter i leder som gör att den rent fysikt kanske inte klarar att ställa sig korrekt till höger. Vad gör vi då? Drar vi allt vad vi kan åt höger för att tvinga huvudet dit? Nej, givetvis inte! Vi kan bara lugnt och metodiskt jobba på att förbättra ställningen lite grand varje dag. Vi kan locka och pocka och försöka få hästen till att slappna av och därmed lyckas bättre med ställningen, men så fort vi brukar våld på hästen måste den spänna sig själv för att skydda sig mot de krafter som plötsligt verkar. Be om minsta möjlig lilla förbättring och översvalla sedan hästen med beröm och godis. Blir en "ja-sägare". Varje litet steg mot en förbättring bör uppskattas och berömmas.

Hur skulle du själv reagera om du får höra hur duktig du är och att det är fantastiskt att du försöker med något som är svårt? Du skulle allt ge lite extra för att försöka ännu lite bättre, eller? Precis detta är vad vi vill uppnå i träningen med hästen. Det blir en så positiv stund att hästen gärna vill göra både dig och sig själv lite extra glad och stolt, så den ger dig allt vad den kan. Säg bara tack och var nöjd! Celina Harich, min tränare, brukar säga att om du ber om så lite som bara 1 % förbättring per dag så är du 100 gånger bättre på tre månader. Det är väl inte fel?

Efter att ha fått en fråga om hur jag gör öppna på longen tänkte jag nu förklara lite närmare hur jag gör skolorna. Jag vill göra väldigt klart att jag använder samma hjälper hela vägen i utbildningen, från groundwork, till longering och ridning. Då blir det tydligt för hästen och en signal betyder alltid samma sak, oavsett var jag står eller om jag är ovanpå hästen.

Jag börjar lära in hjälperna i groundwork, och jag börjar med att öka och minska volten. Dessa rörelser påminner om öppna och sluta, se bilden. Jag vill att hästen följer min kropp och ökar och minskar volten efter hur jag vrider mig. Om jag vill öka volten (dvs öppnaliknande rörelse) vrider jag mig lite utåt och går själv lite utåt som i en spiral. Det är viktigt att inte öka för snabbt för då hinner inte hästen med, utan gör mjuka ökningar och minskningar. Det räcker med några steg ut eller in i taget. När jag minskar volten (dvs slutaliknande rörelse) vrider jag mig så att jag tittar in i volten och minskar den genom att själv gå inåt i en spiral och minska volten försiktigt. Genom att lära hästen att öka och minska volten genom att jag vrider mig lär jag in att detta är hjälperna för öppna och sluta.

Vi vill ju även att hästen ska lära sig tygel och skänkelhjälper och det lär jag in genom att peta på hästen med spöet. Inner tygel = peta med spöet på inner manke där tygeln skulle ligga om du hade någon.  Ytter tygel = peta på mankens utsida. När vi petar på hästens manken vill vi att hästens vikt förskjuts utåt respektive inåt. Vi vill kunna böja hästen för sitsen och detta kan läras in genom att du ber om böjning via kapsonen och när hästen böjer lägger du till spöhjälp där inner sittben skulle ha varit placerat om du skulle suttit på hästen.

I longeringen är du själv placerad framför magen på hästen, men du vrider kroppen på precis samma sätt som du gjorde i groundwork. Det är dock lite svårare i longering då du är lite längre ifrån. Behöver du förstärka dina hjälper är en körpisk med en kort flärp ett utmärkt hjälpmedel. Lägger du flärpen på mankens utsida ber du hästen ta in bogen som om du hade haft en yttertygel-hjälp och petar du på mankens insida ber du bogen att flyta sig utåt. Fungerar även bra att göra på samma sätt för att flytta bakdelen. Var dock noggrann med att din position så att du inte i kroppen ber om en sak och med spöet en annan.

OBS! Bilden visar inte öppna/sluta utan den visar en häst som är böjd rakt fram och där tränaren i sin position börjar be om en ökning/minskning av volten, något som till slut blir öppna/sluta.

#ridkonst

Ja nu menar jag inte att du ska gå och fiska, utan jag tänker på metakognition. Metakognition är när man tänker på hur man tänker och löser problem, dvs man blir medveten om hur ens tankesätt fungerar och hur man lär sig på bästa sätt.

Jag är naturvetare och jag jobbar som forskare, dvs mitt yrke är att lösa problem och ta reda på olika saker. Detta har jag  stor nytta av i min hästträning, som i grund och botten faktiskt också är problemlösning. För att göra problemlösningen så smidig som möjligt är det därför viktigt att tänka metakognitivt, och på jobbet där vi ofta pratar engelska säger vi "go meta". Det är först när vi börjar reflektera över vad vi gör och vad vi vill ha som vi kan börja se om vi utnyttjar vår tid och kunskap effektivt, eller om vi går runt i cirklar och inte kommer någon vart.

För att utvecklas är det alltså viktigt att vi börjar tänka och reflektera över vad vi gör, och det gäller både när det går dåligt, så att du kan förbättra det, och när det går bra så att du kan återskapa det bra igen. Tänk igenom varför det gick så bra/dåligt. Hur var din andning, din avslappning, hur var böjningen, satt du på ett speciellt sätt...? Det finns många frågar att fundera över, men det kommer definitivt att förbättra din träning om tänker metakognitivt ibland.

Nationalencyklopedin: me´takognition, medvetenhet om eller förståelse av den kunskap man har, en förståelse som kan komma till uttryck antingen genom effektiv användning av kunskapen eller genom förmåga att verbalt beskriva den. Det handlar således om att vara medveten om sitt eget tänkande, hur man går till väga när man löser problem, fattar beslut, tolkar en text eller söker i sitt minne.

#ridkonst

Idag gick träningen inte så bra och en bit in i passet tog jag en paus och funderade vad som var fel. Jag kom väl inte riktigt fram till ett svar under passet men jag funderade även efteråt och har nu kommit fram till två orsaker.

1) Jag hade inte bestämt vad jag skulle träna på innan passet utan hade väl bara någon tanke om att göra som igår.

2) Jag började anta att det som fungerat tidigare även skulle fungera idag och det fick mig att missa i analysen under träningen.

Att veta vad man ska träna på, dvs punkt 1), gör det alltid lättare att fokusera på sin uppgift men jag tror att punkt 2) var den stora saken idag. Speciellt med sin egen häst är det lätt att inte se hästen som den är här och nu, utan man tycker att "det här ska hästen kunna" och så tar man inte riktigt in det som faktiskt händer. Jag missade min träningsregel att sitta och göra ingenting och analysera vad som händer. Jag gjorde ingen vettig analys utan tränade bara på utan att tänka efter om något fungerade och jag bara tyckte att det borde fungera för att det gjorde det igår.  Till kommande pass måste jag försöka komma ihåg att inte anta något utan att faktiskt hela tiden analysera vad som fungerar och inte fungerar. Det som inte fungerar måste åtgärdas innan jag går vidare med nya uppgifter. Vi är ju inga robotar, varken Bröta eller jag, och det innebär ju att vi inte är på topp varje dag och vår förmåga går upp och ned. Därför kan jag inte heller anta att det som fungerade igår ska fungera idag utan jag måste varje träningspass ta reda på vad vi har förmåga att utföra just där och då.

#ridkonst

Tygeln kan verka direkt, genom att man tar i tygeln, och indirekt, då tygeln läggs på bogen/halsen. Vi vill kunna föra hästens bogar med de indirekta tygeltagen och detta måste man lära hästen så att den förstår vad den ska göra. Med Bröta fungerar det fint från marken, men det är lite svårare när jag sitter på så nu har vi hårdtränat på detta. Problemet i ridningen är att Bröta emellanåt faller in eller ut på ena bogen och då har de indirekta tygeltagen inte riktigt fungerat för att föra tillbaka bogen där den skall vara. 

Vi började om med basic tygeltag från stillastående och förstärkte med spöet. Med de indirekta tygeltagen vill jag att bogen flyttas bort från trycket, dvs lägger jag på höger indirekt tygel vill jag att bogarna flyttas åt vänster. Det är viktigt att man inte drar i den indirekta yttertygeln för då ställer hästen om, utan man lägger bara tygeln mot halsen. Flyttar inte hästen för detta förstärker man genom att knacka med spöet. Förflyttningen som jag ber om är inte ett helt steg, utan bara en förskjutning av vikten åt ena eller andra sidan. Hästen står alltså kvar där den är men "gungar" åt sidorna varefter jag ber den flytta vikten med tygelhjälperna.

När det fungerar i stillastående är det bara att pröva i skritt. Kan du be hästen gå på cirkeln och flytta bogarna lite ut och lite in? Det handlar om små, små förflyttningar av bogen så att man inte tappar balansen.

Bröta och jag får ju träna lite till på det här, men det blev faktiskt genast betydligt bättre. Sen gäller det ju förstås även att känna exakt var man vill placera hästens bogar, dvs där den är rak. Lite svårare, men vi får träna på detta också. Ska ju ha någonting att jobba på när jag kommer hem ;).

#ridkonst

Ja se det är en bra fråga för hur du går påverkar hur hästen går. Om du är stel i din gång kommer även hästen att bli stel i sin gång.

Bröta är ju som alltid en så utmärkt spegel till mig, och häromveckan hade jag en ledövningslektion för Hanna. I traven, speciellt i vänster varv, visade Bröta en stelhet. Denna kunde dock försvinna när jag själv fokuserade på att bli riktigt mjuk i mina höfter och få lite mer gung i min gång.

Vare sig du gör ledövningar eller groundwork så vill du ha hästens bakben i dina ben och att ni tillsammans kan hitta den takt där ni för tillfället båda är mest komfortabla i. Jag har haft problemet att "hästens ska fram" (i betydelsen snabbt), precis som jag nämnt i ett tidigare inlägg, och när jag hade min ledövningslektion insåg jag hur jag hetsat. Ska förstås villigt erkänna att min normala gångtakt är snabb men min normala takt var inte den bästa för Bröta, utan jag var tvungen att sakta ner betydligt så att Bröta kunde hänga med på ett bra sätt. Givetvis följer Bröta med mig när jag rusar på för så mycket ledövningar har vi gjort, men det är helt enkelt inte så bekvämt för henne. Nyckeln till det hela är alltså den takt där ni båda är mest bekväma för tillfället. Det innebär att både häst och människa måste anpassa sig och att båda individer faktiskt har rätt att uttrycka hur de känner.

#ridkonst