Ja, äntligen kan jag faktiskt svara ett ärligt ja på denna fråga. Att stå stilla är nog bland det lättaste eller svåraste för en häst, beroende på dess temperament. För Bröta har det varit extremt svårt att stå stilla. Hon har både temperament och är väldigt nyfiken på allt så att inte få springa runt och undersöka har varit väldigt svårt. Bröta är ju en kallblodstravare, och de är avlade för att springa snabbt.

När jag hade köpt Bröta och för första gången visade ridhuset tänkte jag att vi gör halt och bara står stilla en stund. Mja, det gick inte alls utan Bröta reste sig på bakbenen. Hon var så stressad så det fanns inte i horisonten att stå still och bara vara på en ridbana. Det var ett mönster som följde med väldigt länge, att hon stressar på ridbanan. I stallet gör hon det aldrig men just på ridbanan kan detta gamla stressmönster komma tillbaka emellanåt. (Nu i betydligt mildare form förstås.)

Nåja, nu är det iallafall fullt möjligt att ställa Bröta och springa runt och hämta borstar, hjälm och annan utrustning och hon står lugnt och stilla kvar. Det krävdes dock även av mig att jag kan lita på att hästen står kvar och vågar gå iväg på diverse ärenden. Just att släppa greppet och kontrollen var faktiskt svårt för mig, för jag hade som många tankar om vad som skulle kunna hända om hästen kom lös...

Att stå stilla är en del av hästens grundutbildning, innan den akademiska rikonstens utbildningstrappa tar vid. Ofta bara förutsetts det att hästen är väluppfostrad, kan stå stilla och ledas osv. men i regel ser verkligenheten inte ut så utan vi som hästägare måste lära våra hästar hur vi vill att de ska bete sig, dvs uppfostra hästarna. Denna basala uppfostran är det dock tyvärr många som inte alls ägnar sig åt och jag vet inte hur många ekipage jag sett där hästen inte ens går att leda? Hur tänker man då att man ska kunna rida hästen? Jag tror att vi alla måste inse att hästen inte bara av sig själv får en uppfostran utan vi måste faktiskt lägga en viss träningstid på detta. Jag vet inte hur mycket ledövningar jag gjorde i början för att fånga Brötas uppmärksamhet och få henne att inte gå rakt över mig. Men tiden man lägger ner på detta ger definitivt resultat. 

#ridkonst

Idag började jag mitt pass med Bröta med lite longering. Skritten var lite väl hastig för att egentligen kunna kallas bra. Jag har haft lite det i mig framåt, framåt, framåt i betydelsen att hästen ska gå fort och jag inser att jag har hetsat på min söta Bröta.

Framåt betyder dock inte snabbt, utan att bakbenen kliver in till tyngdpunkten och hästen har energi. Likaväl betyder samling inte långsamt, utan att mer vikt bärs på bakbenen, som fortfarande griper fram till tyngdpunkten. Lätt att förväxla detta. Men som Celina så ofta citerar Bent "Framåt är inte framåt utan samling och samling är inte samling utan framåt". Du kan alltså inte ha bara den ena, för kan du inte växla mellan framåt och samling då är det bara för långsamt eller för snabbt. Nyckeln är att bakbenen hela tiden måste gå fram till tyngdpunkten och att hästen gör det med energi.

I groundwork och i ridningen lyckas jag betydligt bättre att få en framåt skritt. För att Bröta ska kunna hitta sin bästa balans är hastigheten på denna skritt dock ganska långsam och nu måste jag börja jobba för att hitta denna skritt på longen. Jag har i princip inte alls arbetat Bröta på longen sedan jag kom till Gotland så nu är det dags. En trevlig sak var dock att traven på longen var riktigt fin. Den var framåt utan att vara för snabb. Se där vilken karamell hon bjöd på :)

#ridkonst

Svaret på min fråga, varför hästen inte gör som jag vill, har tre olika svar.

1. Hästen förstår inte vad jag vill att den ska göra.

2. Hästen kan inte utföra det jag vill att den ska göra.

3. Hästen vill inte.

I princip känner jag att vi kan utesluta svar nummer 3 och då återstår det att hästen inte förstår eller inte kan. När jag började min praktik här på Gotlands ridakademi började jag om från början, och jag insåg att jag faktiskt aldrig hade lärt min häst hjälperna på ett vettigt sätt. Jag gjorde mest som man skulle och hoppades att det skulle fungera, och det gjorde väl det till viss del. Men precis som vi inte föväntar oss att barn ska lära sig läsa utan att kunna alfabetet bör vi inte förvänta oss att hästarna ska kunna tränas från marken och ridas utan att faktiskt lära dem hjälperna.

Härom veckan fick jag en enorm aha-upplevelse när jag insåg att min häst inte alltid kunde göra som jag ville för att hon själv inte var i balans. Det var inte så att hon inte ville, och hon förstod vad jag bad henne om, men eftersom hon kämpade med sin egen balans kunde hon helt enkelt inte utföra vad jag bad om. Först när jag nu börjar kunna sätta henne i balans kan hon göra det jag ber om, och hon gör det villligt. Men jag inser också hur liten den punkt vi är i gemensam balans verkligen är, och så fort jag tappar bort mig själv tappar jag även min häst och då kan hon inte längre villigt och mjukt utföra det jag ber om. Att inte kunna göra något kan förstås även handla om hästen har ont av en viss rörelse och därför inte kan utföra det.

Kontentan av det hela: Lär din häst vad dina signaler betyder och försök hitta orsaken till att hästen inte gör som du ber om. Har den ont eller är den ur balans, eller finns någon annan orsak? Hästarna vill oss så väl så vi måste försöka vara ödmjuka inför dem och försöka förstå dem.

#ridkonst