Igår fortatte sitsarbetet med Celina. Vi jobbar på att hitta mitt inre voltspår så att jag sitter i rörelsen och inte faller iväg åt olika håll. Jag fick små glimtar av rätt känsla, men Bröta var inte på samarbetshumör och ville kontant springa iväg. Det innebar att jag konstant tog i tyglarna och då får man inte till sin avslappning så lätt... För att hjälpa mig hitta rätt känsla i sitsen satte Celina upp mig på sin egen häst idag och tog mig i groundwork så att jag bara behövde sitta och utforska min kropp för att hitta rätt. Jag föll direkt in i mitt gamla vanliga felaktiga sitsmönster, men med Celinas och Despinos (hennes häst) hjälp hittade jag rätt.

I min desperation över att sitta korrekt och böja hästen runt det inre sittbenet sitter jag helt enkelt för mycket på insidan och tappar bort utsidan. Men precis som Celina brukar säga att vi jobbar med en hel häst, inte delar av en häst, så säger jag nu att vi jobbar med en sits, inte delar av sitsen. Jag kan alltså inte slänga bort halva min sits och tro att jag ska hitta rätt. Nåja, idag fick jag hjälp att hitta hela min sits och känna hur små vridningar det är för att gå från sluta-bended straight-öppna osv. Jag fick en verklig aha-känsla gällande sitsen i öppna. Det har jag väldigt svårt för på Bröta, för så fort hon tar in inner framben rätar jag genast ut och vill ta henne mot bended straight istället. För mig känns det som om hon faller på sitt inner framben och då vill jag korrigera, fast det egentligen är alldeles korrekt. Jag måste helt enkelt omprogrammera hur jag uppfattar bended straight och skolorna från ryggen.

Med Bröta jobbade jag lite i groundwork och med longering idag. Jag kollade av sluta/samling-framåt upp osv och samling-skolhalt. Det var en aning stelare idag än vanligt men det beror säkert på att jag bara ridit på senaste och helt enkelt inte lyckas få henne arbeta lika bra i ridningen som hon gör i groundwork. I longeringen checkade jag av att den fortfarande fungerar. På senaste tiden har jag ju mest använt longeringen för galopparbete och då kan jag inte kräva så mycket av henne som jag normalt sett gör. Lite dåliga vanor hade så klart smugit sig in, men det var inte värre än att jag kunde korrigera dem. När hon åter var fin i longeringen var det dags för galoppen. Den första fattningen i vänster varv var riktigt bra, och galoppen var lugn och fin med en hyfsad böjning. Även andra fattningen blev bra men sedan borde jag ha stoppat. Det gjorde jag inte utan jag ville göra en trejde fattning och då blev det sämre. I höger varv gjorde jag två fattningar som båda var hyfsade. Bröta vill fortfarande gå lite utåtböjd i höger varv men hastigheten var bra.

#ridkonst

Både gårdagens och dagens lektioner för Celina har ägnats åt ridning. Om man jämför min ridning och mitt groundwork-arbete får man väl säga att ridningen är väl, nja, sådär... medan groundworkarbetet är riktigt bra. Givetvis vill jag att min ridning också ska bli bra och igår inleddes operation hitta skillnaden mellan min ridning och groundwork.

En uppenbar skillnad mellan groundwork och ridningen är att Bröta i groundwork tar hjälpen för böjning, när jag lägger pisken där insidans sittben skulle vara, medan hon i ridningen inte tar mitt sittben som böjningshjälp. I groundwork resulterar hjälpen i att bröstkorgen roterar och inner bak kliver fram och höften går ner. I ridningen har Bröta för länge sedan sprungit ifrån sitsen och kan därmed inte svara på hjälpen. Sagt och gjort, igår jobbade vi med att behålla Bröta i sitsen, och inte låta henne springa iväg. Högervarvet fick vi till lite hyfsat medan vänstervarvet var svårare.

Under natten sov jag på saken och kom fram till att det är mer grundläggande pusselbitar som saknas. Jag har svårt att hitta voltspåret i min egen kropp till häst, och om man inte har sitt voltspår som referenslinje far man fram och tillbaka från volten, och man har ingen aning om var hästen borde vara och hur hästen rör sig. Precis som i groundwork måste man veta sin placering för att ha något att utgå ifrån. Detta är det mest grundläggade som jag kan komma på som jag saknar i ridningen så därför ägnades dagens Celina-lektion åt sitsen och att hitta mitt inre voltspår. Vi började gå igenom hur Bröta gick och vilka delar som var på vilken plats, hur bakbenen rörde sig osv. Därefter var det dags att fokusera på min kropp. Vi började med att kolla av huvudet och nacken. Är de placerade på voltens referenslinje? Sedan kom vi till skuldrorna och bålen. Här fick jag en stor aha-upplevelse då jag insåg att min bål (i båda varven), från skuldror och ner til naveln roterar lite utåt stället för att rotera lite in och följa voltspåret. Från naveln och ner kände jag att jag satt i voltens riktning. För att hitta mitt inre voltspår behövde jag alltså linjera min egen kropp så att bålen pekade i samma riktning som resten av min kropp. Vi började med att "tända en lampa" i min navel och denna lampa pekar ut vägen, visar voltspåret. Därefter började jag sakta nerifrån gå upp längs ryggraden, kota för kota, för att be alla kotor lägga sig åt samma håll och peka dit min navellampa pekar. Strax under revbenen hade jag lite bråkiga kotor som inte ville hänga med resten av ryggraden men vi jobbade en stund med dem, bytte varv och försiktigt bad dem linjera sig och till slut gick det ganska bra. Jag hittade alltså mitt inre voltspår i båda varven. Det här måste jag förstås jobba mer med så att det blir en god vana, för detta behöver jag för att kunna rida.

#ridkonst 

Idag har Bröta och jag haft ett av de bättre ridpassen i vårt liv. Jag hade en väldigt bra ridperiod i januari, och dagens ridpass var i paritet med denna period.

Jag började passet från marken, stillastående och skolae halten, dvs öppna/fram ner och sluta/samling. Höger varv blir bättre men det är svårt. Tror det beror åtminstone till viss del på Brötas dåliga högerhöft. Därefter satt jag upp och gjorde samma sak. Här kan vi lugnt säga att arbetet från marken är bättre än det uppsuttna arbetet, men man måste ju börja någonstans.

Därefter var det dags för skrittarbete på volten. Jag jobbade med skolorna, öppna och sluta, och fokuserade på att vrida mig i min karusellhäststång. Dessutom var jag mycket noga med att be i sitsen först. Jag har en tendens att ta för mycket i handen i ridningen (i brist på bättre vetande) men jag måste bort ifrån det. Jag använder knappt handen i groundwork och givetvis ska jag då även kunna rida utan att använda handen så mycket. Vi hade en fin lätt kontakt och sökning ut mot ytterhanden. Jag både kände och såg hur vi fick till vår bästa öppna någonsin. Det var så lätt och så självklart och jag kände hur lösgjord och fin Bröta blev av den, precis som hon blir av korrekta öppnor i groundwork. Verkligen toppen!

När arbetet på volten var färdigt jobbade jag med serpentiner. I varje båge lade jag några småvolter tills Bröta var fin och lösgjord, därefter fortsatte jag rakt fram, satt om och böjde om samt gick i i nästa serpentinbåge och småvolter. Detta arbete gick så bra emellanåt att jag inte ens behövde en extra volt på serpentinbågen utan bara kunde göra en båge och direkt rida rakt fram och böja om till nästa båge. Hon lyssnade så fint min älskade lilla Bröta och var så enormt duktig. Jag hade bett henne innan lektionen att hon skulle hjälpa mig, för jag klarar inte av ridningen annars, och idag gjorde hon verkligen vad hon kunde för att hjälpa till. Härligt! Det ska nog kunna bli ridekipage av oss en vacker dag. :)

#ridkonst

Dagens träningspass med Bröta var en upprepning av gårdagens pass. Vi jobbade med läxorna från veckan.

Eftersom vi har lite problem med det stillastående arbetet i höger varv började jag i skritt och växlade lite mellan öppna, bended straight, och sluta. När det kändes bra gjorde vi halt och fortsatte i det stillastående arbetet, med öppna/fram ned och sluta/samling. Jag visualiserade min hästkarusellstång mitt i tyngdpunkten och fokuserade på att vrida runt denna. Vänster varv känns bra och vi får en mjuk vridning fram och tillbaka men det är bökigt i höger varv. Idag föll vi inte så fantastiskt mycket på bogen i höger varv och då får jag vara nöjd men jag känner att jag inte riktigt kommer igenom till bakbenet än.

Efter det stillastående arbetet började jag jobba med övergångarna mellan samling och framåt upp. I ena varvet (fick hjärnsläpp precis, men tror det är vänster varv) kan jag nu samla för bara min egen vinkling av mitt bäcken men i andra varvet behöver vi lite mer hjälper för att få till det. Återigen fick jag jobba lite med framåtandan så att det inte bara blir långsamt. Vi avslutade groundwork-delen med övergångar från samling till skolhalt. I vänster varv gick det riktigt bra och jag såg hur bakbenen böjdes. Lite knivigare i höger varv men det kan ju också bero på Brötas dåliga högra bakben.

Slutligen var det dags för galopp, och även idag fick vi en bra galopp. Vi fick några riktigt lugna steg och det är inte så springigt in i galoppen heller längre. Toppen!

#ridkonst

Idag har Bröta och jag haft ett träningspass och gjort läxor, dvs vi har jobbat med det som vi tränade på under veckans lektioner med Celina. Vi har jobbat i groundwork på volten och jobbade med övergångarna mellan samling/fram och upp, samt övergång från samling till skolhalt.

Redan idag märkte jag lite vad jag varnade för för något inlägg sedan, att det är lätt att samla för mycket och då står man där med en häst som bara är långsam och inte går fram överhuvudtaget. Jag fick vara noggrann med att be om framåt och inte samla för mycket. Mellan samlingspassen tog jag några varv i öppna/framåt ned, för att verkligen få igång kroppen. Jag får verkligen se upp här och vara mycket noggrann!

Idag gick övergångarna mellan samling - skolhalt betydligt bättre än tidigare i veckan. Jag kunde tima halten bättre och direkt be om lite böjning i bakbenen och det kändes riktigt bra. Ja, man måste ju ha lite tid för att experimentera och komma underfund med hur man ska göra själv, utan instruktör. 

Galopparbetet på longen gick över förväntan idag och vi gjorde vårt bästa galoppass någonsin! Jag är mycket noggrann med att behålla min slutaposition och inte jaga på Bröta utan tänker bara lugn och fin galopp. Jag kunde dessutom med rösten lugna galoppen betydligt idag, så resultatet blev kanon. Superkul!

Det enda som jag inte är riktigt nöjd med är högervarvet i det stillastående arbetet. Där har jag någon spärr fortfarande för Bröta faller ut på bogen direkt när jag går över mot sluta/samling. Måste klura på detta lite mer. Skumt då ena varvet går bra och det andra så dåligt...Undrar vad det är jag gör för fel?

#ridkonst

Grunden till all form av dressyrrridning, oavsett till vilken lära man anser sig tillhöra, är böjning och ställning. Utan korrekt böjning och ställning har man tyvärr ingenting. Och det gäller även om man kallar sitt ridsätt för akademisk ridkonst!!! Det finns god och dålig ridning inom alla läror och man kan inte automatiskt säga att det är bra bara för att det är akademisk ridkonst. Jag hör ofta att man kategoriskt kallar den vanliga tävlingsdressyren för hemsk och bara man rider akademiskt så är det bra. Tyvärr tror jag att vi måste sluta vara så självgoda där för det finns utan tvekan dålig ridning även inom AR. Givetvis beror detta på att man inte har bättre kunskap, inte på att man är en dålig människa eller vill sin häst illa.

Som jag sa, grunden till all dressyrträning är böjning och ställning. För att kunna få detta måste bakbenen kliva fram till tyngdpunkten. Alltså, för att kunna få en bra grund måste bakbenen kliva fram till tyngdpunkten. Gör de inte det, utan man tappar bakbenen lite hur som helst och de kliver utåt eller inåt istället för framåt, då kan man faktiskt inte göra något vettigt. Vill man verkligen lära sin häst arbeta korrekt är det här man ska sätta in sina resurser. Jag kan lugnt säga att när jag kom till Gotland för min första praktikperiod förra sommaren hade jag ingen vettig böjning och ställning överhuvudtaget. Allt var bara pannkaka! Jag red i skritt och trav, skolor, renvers, gjorde skrittpiruetter i markarbetet och hade påbörjat galoppen uppsuttet, så jag tyckte nog att jag var en bit på väg men när jag kom hit och verkligen fick lära mig vad korrekt böjning och ställning är insåg jag att allt bara hade varit en falsk illusion. Jag har sett AR-ekipage som jobbar med piaff utan att hästen fysiskt kan böja sig (hästen var helt enkelt för stel) och visst kan man få lite bensprattel utan korrekt böjning men det kommer aldrig att bli enkelt och definitivt aldrig vackert! Som Bent sade förra sommaren: En övning är i regel inte för svår för att hästen är för svag, utan för att hästen är för stel.

Mitt råd till alla där ute är att verkligen arbeta med grunden. Jobba din häst i groundwork på volten tills du kan få en äkta böjning och ställning där båda bakbenen kliver fram till tyngdpunkten!

På volten, hitta först och främst ditt eget voltspår. Har du ingen referenslinje att utgå ifrån så blir det väldigt svårt att se hur hästen går. Har du svårt med att hålla ditt eget voltspår så sätt ut lite konor eller liknande så att du får hjälp. När du har din referenslinje, kolla om hästens inre samt yttre benpar spårar. Vi vill att hästen går som på ett järnvägsspår, där de båda yttre benen går på en linje och de båda inre benen går på en linje. Linjerna ska vara parallella med varandra. Pekar alla hovar rakt fram på din böjda linje? Det är väldigt lätt hänt att ett benben pekar ut med hoven och då måste man försöka få det benet att gå framåt. Lutar hästen på något ben? Faller den in eller ut på bogen? Försök få hästen att belasta alla ben jämnt. Kolla om hästens inre höft går fram och ned när det inre bakbenet kliver fram. Detta sker vi korrekt böjning och då går även magen utåt lite grand. Hela hästens överlinje ska luta lite inåt vid korrekt böjning då ryggraden "klickar" och alla kotor ligger mjukt på rad utan stelheter och knixar.

Ja ofta är det ju något bakben som vill fara ut åt något håll och då måste man kunna hämta in det benet och få det att arbeta mot tyngdpunkten. Hur gör man det? Jo genom att öka och minska volten! Detta är förstadier till öppna och sluta. (Se min hemsida, http://ridkonsten.se/akademisk-ridkonst-utbildning/hjalper.html, för mer info om ökning och minskning av volten) Genom att öka volten (öppna) får man tag på det inre bakbenet och genom att minska volten (sluta) får man tag på det yttre bakbenet.

Som ni märker har jag inte nämnt något om huvudet än... Det absolut viktigaste vad gäller huvudet är att DRA INTE I DET! Så fort du börjar dra i huvudet så drar du hästen ur balans och ni tappar allt. Du kan inte få hästen korrekt böjd och ställd genom att dra i huvudet utan du måste lära hästen att följa din kropp. Hästen byter inte riktning genom att du drar den i huvudet, utan den byter riktning genom att du flyttar bogarna. Fokusera alltså på att lära dig flytta bogarna, inte på att dra hästen i huvudet. När hästen är korrekt böjd och ställd kommer du känna det i handen genom att hela hästen är mjuk.

Lycka till och ge inte upp! Det kan ta lite tid att få till böjning och ställning men jag lovar att det är väl värt tiden. Ja, det blev ett långt inlägg men jag tycker detta är så viktigt. Det är verkligen i böjningen och ställningen som konsten börjar. Celina Harich har lärt mig detta och jag är henne evigt tacksam för att hon fått mig att öppna ögonen och börja förstå grunderna.

#ridkonst

Ja då har jag haft veckans tredje lektion för Celina och även den var alldeles förträfflig. Vi har träningsmässigt haft en riktig kanonvecka och jag har fått massor att öva på till nästa veckas lektioner.

Idag jobbade vi vidare med övergångarna mellan samling och framåt upp. Vi jobbade några steg samling, några steg framåt upp, samling, framåt upp osv. Detta gav en väldigt mjuk häst som efter en stund böjd på några steg i skolskritt. Min lilla Bröta!  Det "normala" skolbokssättet att träna in skolskritten på är att touchera hästen och med spöet ge den en diagonaliserad skritt, genom att man först har lärt hästen att lyfta på bakbenen vid touchering. Jag är totalt nybörjare på skolskritten men Celina har sett många hästar bli stela genom att på detta sätt "tvinga" fram skolskritten. Förra våren upptäckte Celina dock att några av hennes träningshästar bjöd på detta helt automatiskt under vissa förhållanden och när de böjd på det var det bara mjuka hästar och inga stelheter överhuvudtaget. Celina och Bent diskuterade detta mycket och Celinas teori är att skolskritten kommer automatiskt när bröstkorgen lyfts. Detta är ett ämne som kommer att diskuteras mer framöver så ni lär få höra mer om det! Den mjuka skolskritten är här för att stanna!

Vi jobbade även lite i stillastående och det fungerar bättre och bättre för varje dag. Galoppen idag var väl ingen förbättring jämfört med igår men Bröta visar åtminstone en väldig glädje när det är galoppdags. Det är ju positivt.

Imorgon är det vila för Bröta då hon jobbat så bra hela veckan och dessutom fåt en kraniosakral behandling idag.

#ridkonst

Idag hade jag ytterligare en förträfflig lektion med Celina i arbete från marken.

Passet började med stillastående arbete och jag fokuserade på en vridning runt "karusellstången" mitt i tyngdpunkten. Jag tror verkligen att jag börjar förstå men Bröta och jag behöver mer övning för att kunna utföra det riktigt bra. Men det är en klar förbättring redan från igår.

Vi jobbade därefter vidare med samling och jobbade nu med punkt A) från gårdagens inlägg om vad man kan göra när man kommer dit att hästen nästan stannar i samlingen, dvs när man kommer till gränsen för vad hästen klarar av. Punkt A var att gå ur övningen och säga tack så mycket. Att gå ur övningen behöver dock inte betyda att allt arbete avslutas, utan vad vi jobbade med idag vara att samla och när gränsen är nådd går vi fram och upp. Det behöver bara vara några steg samling, några steg fram och upp, några steg samling osv. Här kanske man frågar sig varför inte samling, fram och ned, samling osv, men att gå från samling till fram och ned blev helt enkelt en för stor kontrast för oss. Jag försökte men då blev det mer ett fall fram och ned och vi tappade bort oss. Det viktiga med övningen är att övergångarna ska göra din häst bättre, mjukare, mer lösgjord. Det gäller förresten allt vi gör, en hjälp som inte gör hästen bättre är ingen hjälp (eller iallafall är det inte rätt hjälp för det ögonblicket). En övning som inte gör hästen bättre är inte rätt utförd. Konsten är att lära sig vad som är rätt övning samt vad som är rätt hjälp och vid vilket ögonblick hjälpen ska sättas in... Men det är något som man kan ägna hela livet åt utan att någonsin bli fullärd.

Ett litet varningens ord är på sin plats, vi har väldigt lätt för att fokusera på samlingen inom den akademiska ridkonsten men för att citera Bent, "Forward is not forward without collection and collection is not collection without forward". Det innebär alltså att om du inte kan rida både framåt och samla så är framåt inte framåt utan bara snabbt och samlingen är inte samling utan bara långsamt. Det är lätt att fastna i samlingen och bara samla och samla och det fungerar ett tag men efter en tid har du en häst som inte går fram och som bara är långsam, utan samling. Alltså, glöm inte framåt!! (och för att förtydliga, med framåt menar jag att hästen kliver fram med bakbenen till tyngdpunkten, det har inget med hastighet att göra.)

Slutligen prövade vi lite galopp och jag var noggrann med att behålla min slutaposition och jag gjorde själv ett litet galoppskutt i kombination med mitt galoppljud för att få till det där hägrande hoppet in i galoppen. Klar förbättring från igår men självklart är det mer att jobba med även här.

#ridkonst