Fokus på mitt arbete med hästarna den senaste tiden har varit att få hästarna mitt emellan hjälperna, eller rakriktade.

Jag har jobbat på att flytta bogarna ut och in och ut och in. Få dem känsliga för den indirekta tygel (alltså den som flyttar bogen i sidled). Det är väldigt lätt att hästen faller över lite på antingen den ena eller andra bogen. Då gäller det att kunna återställa till neutralläget. Lättare sagt än gjort dock.

Hur får man hästen mitt emellan hjälperna då? När hästen tappar sin framåtbjudning så är det lätta att kraften går ut snett genom bogen. Vi vill att all kraft från bakbenen ska forsa fram till hästens nacke. Det ska vara fritt spelrum rakt genom ryggraden och kraften ska gå från bakdelen och rakt fram till skallen. När kraften försvinner ut genom bogen är det lättast att rakrikta hästen genom att först få fram den ordentligt. Fulrid om så behövs men se till att hästen kliver fram och tänker fram. När hästen tänker framåt kan man börja finlira med bogarna och flytta lite ut och in tills man till sist hamnar precis i mitten. Då kommer eftergiften som ett brev på posten och man kan mjukna ännu lite till i sin egen kropp och njuta av häst som glider runt som en kung. Då är det bara att le stort och berömma sin häst. Och sen tappar man det och då får man förstås göra om igen. Glöm inte att le igen, du och din häst gör ju det bästa ni kan!

Hur gör du när du tränar? Blir det lätt lite irritation och "småbråk", hästen går inte dit du vill och och du får ta till hårdare och bryskare hjälper än du skulle önska? Då skulle jag vilja slå ett slag för att följa minsta motståndets lag!

Har du någon gång dansat och känt att du inte kan följa eller föra partnern för att du helt enkelt står på fel ben? Din balans är på fel ben och din kropp är på väg åt ett annat håll. Innan du kan följa/föra så måste du trampa om och hitta balansen igen. Precis så är det även med våra hästar! Om vi t.ex ber dem flytta bogen åt höger och vi får ett motsånd så kan det mycket väl bero på att de "står på fel ben". De är i oblans och kan därför inte flytta åt det håll du vill, utan de måste först trampa om och hitta balansen. Det är här minsta motståndets lag kommer in. Om du vill flytta bogen åt höger men inte får ett svar, be om något steg till vänster, balansera upp hästen och så ber du på nytt att bogen flyttar sig åt höger. Se där, helt plötsligt var det kanske mycket lättare och du kunde förbli mjuk och fin i dina hjälper?

Försök att bortse från tankar som att "min häst måste lyda mig omedelbums". Lika lite som du skulle kunna följa din partner i en dans om du står på fel ben så kan hästen det. Straffa den inte för det utan hjälp den bara i balans och be sedan på nytt om samma sak. Och le stort medan du gör det!

Öka volten och öppnan hör ihop liksom minska volten och slutan. Detta är de naturliga rörelserna och det är så självklart. Eller är det? Jag fick ett mail för ett tag sedan om jag kunde förklara hur jag menade och jag stöter lite då och då på missuppfattningen att det är tvärtom. Tyvärr har vi en allt mer stillasittande livsstil och det påverkar våra kroppar och hur vi rör oss. Vi blir stela och tappar bort det naturliga rörelsemönstret och tills slut blir det en vana så att vi inte alls förstår att något är fel. Även om vi får veta att det är fel så är vi så fast i våra mönster och argumenterar för hur vi har rätt trots att det tappat all naturlighet. Men så är det, det som känns vant känns ”rätt” oavsett hur fel det kan vara. Jag ska försöka mig på att logiskt argumentera för naturligheten.

Nu kommer jag alltså att beskriva FELET: Missuppfattningen ibland är alltså att öppnan är detsamma som att minska volten för i öppnan skall bogarna innanför spåret och då tycker man att man därmed minskar volten. Likaså är missuppfattningen i slutan att man ökar volten för då ska bogen utanför spåret och då måste volten öka? Ja då har jag beskrivit felen och missuppfattningarna och de uppkommer för att man rider hästen på bogarna. Man fokuserar bara på framdelen av hästen och har glömt bort att motorn sitter bak. Att rida hästen på bogarna är dock väldigt ohälsosamt och kan aldrig ge en mjuk, stark häst som villigt utför det man ber om. Det är alltså dags att fokusera om, fokusera på motorn, dvs på bakdelen!

Till min hjälp och för att förtydliga har jag min lilla bananhäst. Det är en väldigt liten häst men den har en väldigt fin böjning som den håller genom hela passet. Alla har ju säkert hört eller kan åtminstone intuitivt förstå att vi kan behålla samma böjning och bara vrida runt mellan skolorna. Det är bananhästen väldigt bra på! Bytet mellan skolorna sker genom att vrida runt tyngdpunkten (POW= point of weight).

Vi börjar med något lätt, bended straight, dvs böjning på en rak linje.

Sedan vrider vi runt till en öppna. Öppnan börjar vi med för att där aktiverar vi inner bakben. Vi vill att inner höft går fram och ner, att bröstkorgen roterar så att utsidan blir lite högre än insidan och att den lyfts upp så att vi får en fri ytterbog. Givetvis bär hästen med båda bakbenen men vi skolar alltså inner bakben mest. Inner bakben måste alltid vara med för om vi tappar inner bak så kommer inner höft inte att gå fram och ner och vi får ingen bröstkorgsrotation och ingen ordentlig bärighet. Därför är det så viktigt att börja med öppnan!

Men hur var det nu med att öka volten och öppnan hör ihop? Jo om vi tittar på lilla bananhästen så ser vi i öppnan att visst, bogen går inåt men framför allt så går bakdelen utåt! Bakdelen sa vi ju är motorn och den måste alltså öka volten lite för att vi ska få en öppna. Vår kära bananhäst har alltså visat oss en naturlig rörelse och den gör det så bra för att den har precis bibehållen böjning och vrider bara runt sin tyngdpunkt för att gå över i en öppna. Öppnan och öka volten hör alltså ihop! Eller jag kanske borde säga tvärtom, att öka volten och öppnan hör ihop för öka volten är ju det vi gör först med våra unghästar och outbildade hästar. Det är en ökning av volten som så småningom leder till öppnan. När hästen kan öka volten med bibehållen böjning så är det bara att en dag be om en ökning men stanna kvar på det voltspår som ni är på och då får ni en öppna.

Ok, men någon kanske invänder att man bara flyttar framdelen och låter bakdelen gå kvar på spåret? Min lilla bananhäst blev inte så glad när jag bad om det…

Ja, alltså om du bara vrider runt tyngdpunkten så går hästen av på mitten… Sen går det förstås att rida en öppna där bakdelen går på ett rakt spår och framdelen innanför, men då har man även flyttat tyngdpunkten. Det är viktigt att utgå från sina referenspunkter, vare sig det är tyngdpunkten eller det voltspår du jobbar med. Om du inte vet vart du är hur vet du då vart du ska?

Men då är det dags att gå över till slutan. I slutan aktiverar vi ytter bakben. För en korrekt sluta måste vi dock även ha med inner bakben! Om inte inner bakben kliver fram och ner och arbetar ordentligt kommer vi inte heller att få en riktig sluta. Därför är det så oerhört viktigt att först aktivera inner bak och därefter lägga till ytter bak och gå över i slutan. Det är bärigheten det handlar om och vi vill ju bygga upp våra hästar och få dem starka och smidiga.

Bananpållen behåller sin fina böjning och vrider bara runt till en sluta. Vi ser då att bogarna går lite ut men framför allt så går bakdelen in och minskar volten lite. Att minska volten hör alltså ihop med slutan. När hästen kan minska volten på ett bra sätt ber vi den att minska men så stannar vi bara kvar på det spår vi är och får då en sluta.

Återigen, bananpålle blev inte så glad när jag bad den att ta in bakdelen men bli kvar på spåret med framdelen. Hästen är en helhet och du vill ha en mjuk, fin böjning genom hela hästens kropp. Det säger sig självt att vi inte bör böja de olika delarna av ryggraden i olika grad, utan håll alltid en jämn böjning från nacke till svans.

Då hoppas jag att det naturliga nu även känns logiskt? Sen är det förstås en annan sak att utföra det praktiskt. Men om man åtminstone vet vart man vill så når man målet till slut bara man jobbar hårt.

Idag började jag träna Bröta stillastående inne på stallgången. Det har jag gjort ett tag men jag kanske inte har nämnt att det stillastående arbetet börjar just på stallgången. För många herrans år sedan läste jag en krönika om hundträning och där skrev författaren att nya tricks tränar man in hemma i köket. Köket är en lugn och trygg plats och har inte för många störningar. Där lär sig helt enkelt hunden bäst och när det fungerar där börjar man öva i andra, mer stökiga miljöer. Ja varför inte göra samma med en häst då tänker jag? Stallgången får agera kök i min hästvärld.

Jag har ju haft monstersvårt med det stillastående arbetet. Det tog väldigt lång tid innan jag riktigt fick in känslan i min kropp och det blev inte ett dugg bättre av att Bröta inte tyckte det var ett arbete att stå stilla och då försvann bort mentalt istället och mest blev irriterad av mina tafatta försök. Sen övade jag inte mycket på det eftersom jag tyckte det var svårt, och då blir ju inget bättre. De sista veckorna på Gotland började vi träna det stillastående arbetet lite mer fokuserat och jag hade en lektion där jag i princip stod stilla med en häst som jag inte kunde placera så det kändes som om huvudet satt fast i sten. Det var min första lektion där jag jobbade med två tyglar i det stillastående arbetet för tidigare hade jag bara jobbat i groundwork-position med en tygel i mittenringen. Då kändes det totalt hopplöst, som om jag aldrig skulle lära mig, men jag insåg att sådana hopplös-känslor måste motas bort och jag fick fokusera på att bli lite bättre åt gången. Efter ett sådant bottennapp var det ju heller inte så svårt att göra lite bättre och redan dagen efter jobbade vi på stallgången och det gick genast bättre. Sen dess har jag tränat det stillastående arbetet lite grand under varje pass. Nu först känner jag verkligen att det börjar lossna på riktigt. Hemligheten med det stillstående arbetet är att genom korrekt placering av ryggraden få tillgång till hästens kropp. Så enkelt det låter men i praktiken är det lite svårare...

Vad gör man då i det stillastående arbetet? Man ber hästen att böja sig och därefter vrida sin kropp mot en öppna-position eller en slutaposition. Hästen flyttar alltså inte benen utan det är bara förskjutningar av vikten det handlar om. När man ber om öppna-positionen ber man hästen förflytta bogarna och vikten över mot inner framben, så att bogarna vrider in, precis som i en öppna, och därefter flyttar man ut bogarna en aning och ber att bakdelen vrider in, precis som i en sluta. Man brukar kombinera detta med sökning fram och ned i öppna-positionen och samling i slutapositionen. När samlingen blir väldigt stor "sätter" sig hästen på bakbenen och inner framben lyfts och man har då fått en skolhalt.

Man även om man aldrig skulle komma till en skolhalt så är det stillastående arbetet riktigt bra. Man tränar hästens (och sin egen) förståelse av hjälperna, och man övar sin förmåga till att placera hästen. Jag nämnde ju att hemligheten i det stillastående arbetet är en korrekt placering av ryggraden och med det menar jag att kotorna i ryggraden ligger som på ett pärlband efter varandra i en jämn mjuk kurva och att det inte är några låsningar någonstans. Hästen "ger" sin kropp till dig och vad du ber om framtill kommer att gå genom hela hästens kropp till bakdelen. Det är som ett öppet rör genom ryggraden där kraften kan flöda fritt. Att hästen ger sin kropp på detta vis är en fantastisk gåva som vi måste vårda ömt genom att vara mjuka och försiktiga i våra rörelser. Vad skulle du göra om du stod avslappnad och någon kom och började dra i ditt huvud? Inte skulle du stå kvar avslappnad iallafall utan du skulle spänna dig för att skydda dig själv. Precis samma gäller för våra hästar! Du kan ALDRIG få hästen att böja sig korrekt genom att dra i huvudet utan du får mjukt och försiktigt leta dig fram till den position där hästens ryggrad placeras korrekt. Det kan ta tid men kommer INTE gå snabbare för att du är hårdhänt och det kommer inte att fungera genom att hålla fast huvudet i en viss position.

När man har en, åtminstone hyfsat, korrekt böjning börjar man flytta bogarna till öppnapositionen och ber om sökning fram/ned. Återigen, dra inte i huvudet för att flytta bogarna. Använd en liten pisk att peta på bogarna med om hästen inte ännu flyttar dem för trycket av tygeln. Givetvis vill man behålla sin fina böjning och om hästen tappar den får man försiktigt be om den igen. Du vill se att hästen lägger lite mer vikt på sitt inner framben jämfört med ytter framben. Flytta tillbaka bogarna och be att bakdelen flyttar in. Återigen, använd en pisk som en förlängd arm för att be bakdelen flytta in. Kan du dessutom be att hästen tar lite mer vikt på bakbenen? Jag gör detta genom att vinkla mitt eget bäcken, dvs "samla" mig själv. Vi ber ju att hästen ska böja lite i bakbenen vid samling vilket innebär att den måste tillåtas lyfta på sitt huvud jämfört med fram/ned-positionen. Samling är alltså inte att putta hästens vikt rakt bakåt, utan du vill få kraften att gå ner i jorden, genom bakhovarna. Huvudet lyfts och bakdelen går neråt. Givetvis blir det inte mycket samling i början, men med tiden kan man begära mer och mer. Vem vet, en vacker dag kanske du står där i en skolhalt?

#Ridkonst

Ja då var det dags att skriva lite igen. Jag har haft lite ryggproblem och inte tränat så mycket på senaste tiden, mer än min träningshäst och söta Bröta. Bröta och jag har finslipat vår longering lite. Vi har jobbat intensivt med galoppen och de två senaste passen har vi t.o.m prövat på lite galoppfattning från skritt. Än så länge orkar hon inte riktigt utan det blir några travsteg först, men kvaliteten på galoppen blir bättre än när vi börjar galoppera från traven. Nu gäller det att bygga muskler så att Bröta blir stark och orkar med arbetet, så ska vi nog klara av att göra skolorna även i galoppen till longerprovet i december.

I förrgår startade sommarens barnridläger här på gården så det är fullt upp nu. Idag visade Bröta och jag groundwork så att de skulle få se lite hur man börjar detta arbete. Först visade jag lite i stillastående, hur man lär in hjälperna för indirekt tygel och skänklar och därefter visade vi hur man börjar jobba i groundwork genom att först hitta ett voltspår och därefter öka och minska voltstorleken. Dessutom kan man genast öka och samla lite med hästen och man kan förstås göra halter av varierande grad. Vid en full halt gör man ett stopp och står stilla. 3/4-dels halt innebär att hästen tror att den ska stanna men man ändrar sig och går vidare strax innan hästen tänker stanna och så finns det förstås halvhalt och 1/4-dels halt och egentligen allt däremellan. Det man mest pratar om inom traditionell ridning är förstås halten och halvhalten.

Det absolut första man måste göra när man ska arbeta i groundwork är att upprätthålla ett visst avstånd mellan sig själv och hästen. Om hästen hela tiden går och buffar dig i magen så tappar du balansen och kan inte arbeta så nummer ett är att ni håller ett visst avstånd och respekterar varandras privata sfärer. Med tiden kan detta avstånd var så litet som 1 millimeter, bara hästen respekterar dig och inte går in i dig (och tvärtom, du måste ge hästen plats att arbeta och får inte tränga in i den). I början är det lättare att ha ett avstånd på 0.5-1 meter så att man hinner med och även har lite lättare att se hela hästen. En annan väldigt viktig sak att tänka på är att inte dra hästen i huvudet! Vi har en gripreflex som heter duga men den måste man försöka arbeta bort. Går hästen ifrån dig så peta på bogarna för att få hästen åt det håll du vill. Drar du i huvudet kan bogarna (och resten av hästen) fortfarande röra sig bort från dig, och den måste spänna sin nacke eftersom du drar i den. Det resulterar bara i att du får dra mer och mer och mer. Flyttar du istället bogarna följer resten av hästen automatiskt med och hästen kan dessutom slappna av i nacken. Den tredje saken är att hitta ditt voltspår. Om du inte kan gå på en rund volt och hålla dig till ditt spår, har du inget referensmått och du har svårt att veta hur mycket du ökar och minskar volten. Detta är väldigt lätt åtgärdat genom att dra upp ett voltspår i banan med din fot, eller genom att sätta ut lite konor.

Alltså:

Groundwork for beginners

1) Håll avståndet mellan dig och hästen

2) Dra ej i huvudet, flytta bogarna istället genom att peta med spöet

3) Hitta din cirkelvolt när du går baklänges

4) Öka och minska voltens storlek (Detta är början till öppna och sluta)

5) Gå lite mer fram och samla lite (I början blir det mest snabbare/långsammare)

6) Träna på att göra halter, halvhalter och alla möjliga grader av halt däremellan

När du kan detta är det dags för att jobba med öppna och sluta på din referensvolt, utan att öka eller minska voltstorleken. Sedan kan du börja med förvänd sluta, piruetter, skolor på raka linjer, mera samling/ökning osv.

#ridkonst

Grunden till all form av dressyrrridning, oavsett till vilken lära man anser sig tillhöra, är böjning och ställning. Utan korrekt böjning och ställning har man tyvärr ingenting. Och det gäller även om man kallar sitt ridsätt för akademisk ridkonst!!! Det finns god och dålig ridning inom alla läror och man kan inte automatiskt säga att det är bra bara för att det är akademisk ridkonst. Jag hör ofta att man kategoriskt kallar den vanliga tävlingsdressyren för hemsk och bara man rider akademiskt så är det bra. Tyvärr tror jag att vi måste sluta vara så självgoda där för det finns utan tvekan dålig ridning även inom AR. Givetvis beror detta på att man inte har bättre kunskap, inte på att man är en dålig människa eller vill sin häst illa.

Som jag sa, grunden till all dressyrträning är böjning och ställning. För att kunna få detta måste bakbenen kliva fram till tyngdpunkten. Alltså, för att kunna få en bra grund måste bakbenen kliva fram till tyngdpunkten. Gör de inte det, utan man tappar bakbenen lite hur som helst och de kliver utåt eller inåt istället för framåt, då kan man faktiskt inte göra något vettigt. Vill man verkligen lära sin häst arbeta korrekt är det här man ska sätta in sina resurser. Jag kan lugnt säga att när jag kom till Gotland för min första praktikperiod förra sommaren hade jag ingen vettig böjning och ställning överhuvudtaget. Allt var bara pannkaka! Jag red i skritt och trav, skolor, renvers, gjorde skrittpiruetter i markarbetet och hade påbörjat galoppen uppsuttet, så jag tyckte nog att jag var en bit på väg men när jag kom hit och verkligen fick lära mig vad korrekt böjning och ställning är insåg jag att allt bara hade varit en falsk illusion. Jag har sett AR-ekipage som jobbar med piaff utan att hästen fysiskt kan böja sig (hästen var helt enkelt för stel) och visst kan man få lite bensprattel utan korrekt böjning men det kommer aldrig att bli enkelt och definitivt aldrig vackert! Som Bent sade förra sommaren: En övning är i regel inte för svår för att hästen är för svag, utan för att hästen är för stel.

Mitt råd till alla där ute är att verkligen arbeta med grunden. Jobba din häst i groundwork på volten tills du kan få en äkta böjning och ställning där båda bakbenen kliver fram till tyngdpunkten!

På volten, hitta först och främst ditt eget voltspår. Har du ingen referenslinje att utgå ifrån så blir det väldigt svårt att se hur hästen går. Har du svårt med att hålla ditt eget voltspår så sätt ut lite konor eller liknande så att du får hjälp. När du har din referenslinje, kolla om hästens inre samt yttre benpar spårar. Vi vill att hästen går som på ett järnvägsspår, där de båda yttre benen går på en linje och de båda inre benen går på en linje. Linjerna ska vara parallella med varandra. Pekar alla hovar rakt fram på din böjda linje? Det är väldigt lätt hänt att ett benben pekar ut med hoven och då måste man försöka få det benet att gå framåt. Lutar hästen på något ben? Faller den in eller ut på bogen? Försök få hästen att belasta alla ben jämnt. Kolla om hästens inre höft går fram och ned när det inre bakbenet kliver fram. Detta sker vi korrekt böjning och då går även magen utåt lite grand. Hela hästens överlinje ska luta lite inåt vid korrekt böjning då ryggraden "klickar" och alla kotor ligger mjukt på rad utan stelheter och knixar.

Ja ofta är det ju något bakben som vill fara ut åt något håll och då måste man kunna hämta in det benet och få det att arbeta mot tyngdpunkten. Hur gör man det? Jo genom att öka och minska volten! Detta är förstadier till öppna och sluta. (Se min hemsida, http://ridkonsten.se/akademisk-ridkonst-utbildning/hjalper.html, för mer info om ökning och minskning av volten) Genom att öka volten (öppna) får man tag på det inre bakbenet och genom att minska volten (sluta) får man tag på det yttre bakbenet.

Som ni märker har jag inte nämnt något om huvudet än... Det absolut viktigaste vad gäller huvudet är att DRA INTE I DET! Så fort du börjar dra i huvudet så drar du hästen ur balans och ni tappar allt. Du kan inte få hästen korrekt böjd och ställd genom att dra i huvudet utan du måste lära hästen att följa din kropp. Hästen byter inte riktning genom att du drar den i huvudet, utan den byter riktning genom att du flyttar bogarna. Fokusera alltså på att lära dig flytta bogarna, inte på att dra hästen i huvudet. När hästen är korrekt böjd och ställd kommer du känna det i handen genom att hela hästen är mjuk.

Lycka till och ge inte upp! Det kan ta lite tid att få till böjning och ställning men jag lovar att det är väl värt tiden. Ja, det blev ett långt inlägg men jag tycker detta är så viktigt. Det är verkligen i böjningen och ställningen som konsten börjar. Celina Harich har lärt mig detta och jag är henne evigt tacksam för att hon fått mig att öppna ögonen och börja förstå grunderna.

#ridkonst

Jag vet ju inte riktigt vem ni läsare är, om ni redan är ordentligt inne i AR-svängen och kan alla uttryck, eller om jag skriver en massa ord som går er över huvudet. Givetvis får ni gärna skriva en liten kommentar om det är något som är oklart i mina inlägg, så ska jag förtydliga mig. Men jag tänkte i alla fall göra en lite ordlista som kan vara bra att ha för nybörjare inom den akademiska ridkonsten. Jag får väl fylla på ordlistan efter hand.

Blank stång – Du rider på enbart stångbett. (Ingen kapson eller tränsbett)

Böjd rakt fram – Hästen har en jämn böjning och bröstkorgsrotation men rör sig på ett ”rakt spår”, dvs. korsar inte benen. Det kan vara rakt fram längs vägen eller cirkelrunt på en volt. Tänk att hästens benpar rör sig som på ett järnväggspår. Det yttre benparet har ett spår och det inre benparet går på ett annat spår. De två spåren är parallella och korsar aldrig varandra vid böjd rakt fram.

Böjning – Hästens är böjd som en banan jämnt genom hela kroppen, från nacke till svansrot.

Bröstkorgsrotation – Vid korrekt böjning kommer inner höft att sjunka ner då den går fram och därmed roteras ryggraden en aning så att hästens utsida blir lite högre och insidan blir lite lägre.

Groundwork - Arbete från marken. Du går baklänges och är placerad framför hästens huvud.

Hjälper – De signaler du använder för att kommunicera med hästen. Den primära hjälpen är sitsen. Sitter du på din häst kan du aldrig ta bort din primära hjälp utan din sits kommer alltid att påverka hästen vare sig du vill eller inte. De sekundära hjälperna är tyglar, skänklar, pisk och sporrar. Dessa kan du låta bli att använda.

Kapson – Ett bettlöst huvudlag. Du har en fast eller böjlig metalldel runt hästens nos. Samma funktion som ett tränsbett, dvs du kan använda den för att ställa hästen.

Longe – longerlina eller longering. ”Hästen går på longen” = hästen longeras, ”Använd longen för att sakta ner hästen” = använd longerlinan för att sakta ner hästen.

Longering – Hästen rör sig på en cirkel runt dig och du håller den i en lina.

Lösgjordhet – Hästen är mjuk utan fysiska eller mentala spänningar, och med en ryggrad där kotorna ligger mjukt efter varandra som på ett pärlband, utan knixar. Musklerna arbetar tillsammans och använder endast precis så mycket kraft som behövs för att utföra önskad rörelse.

Piruett – Hästen trampar på stället med bakbenen och kliver runt med frambenen runt bakbenen. I princip en väldigt centrerad sluta.

Rakriktning – Att få hästen böjd rakt fram, dvs den bär lika mycket med sina båda bakben och ytter benpar trampar i ett spår medan inner benpar trampar i ett annat spår.

Samling – Hästen vinklar sina bakben och bär mer vikt på dem.

Skolad halt – Arbete i stillastående. I halten ber du om öppna, sluta, framåt ned och samling.

Skolhalt – En mycket samlad halt där hästen vinklar sina bakben så mycket att den lyfter ett framben.

Sluta – Hästen är böjd genom kroppen och tar bakdelen lite innanför spåret.

Stångbett – Ett rakt bett (kan ha en upphöjning i mitten som brukar benämnas med tungfrihet) med skänklar som ger hävstångseffekt. Dess effekt är att få hästen söka sig fram och ned. Kan ej få hästen att ställa sig, utan detta måste göras för sitsen eller med tränsbett/kapson.

Ställning – En böjning i nacken. Atlaskotans (första nackkotan) vinge böjs in under underkäksbenet.

Tränsbett - Två eller tredelat bett. Har en ställande funktion.

Öppna – Hästen är böjd genom kroppen och tar framdelen lite innanför spåret.

#ridkonst