Vad härligt det var att rida Bröta idag! Så mjuk, fin och lyhörd hon var.

Förutsättningarna var inte de allra bästa, med tunga regndroppar som föll när vi kom. Jag drog av den värsta leran från ryggen, placerade en vojlock på och sen var det bara att rida. Det var ett tag sedan jag red barbacka, men det är väldigt nyttigt att göra då och då. Man känner ju hästens rygg extra tydligt. Regnet hade dessutom vänligheten att avta när jag började träna. Idag fokuserade jag på arbetet i trav. Där ska det vara en rejält framåtgripande trav med aktiva bakben. Tidigare har jag samlat och samlat så att det till slut bara blev långsamt så nu ska vi fram rejält. Kan man inte både rida fram och samla så har man ingenting. Man kan inte ha det ena utan det andra. Det gäller att konstant gå tillbaka och förbättra detaljer i grunden för att komma vidare i träningen. Den goda Bröta och jag har en väldigt bra period just nu och hon visar mig tålmodigt vad som behöver förbättras. Min vackra, kloka lärare!

Idag började en ny träningsvecka med hästarna och jag fokuserade på att hålla bogen precis i mitten, mellan hjälperna. Att varken falla åt höger eller vänster utan bara kliva på rakt fram.

Bröta red jag först på volten och jobbade med att föra bogarna lite in och lite ut för att sedan hitta mitten. Det blev väldigt mjukt och fint till slut. Därefter fortsatte jag med lite skolor på rakt spår och där är det lite svårare att hålla bogen i mitten. Slutligen jobbade vi igång de där bakbenen med trav, först i friskt tempo på volten och därefter lite mer samlat med jobb i skolor.  I alla övningar flyttade jag bogen lite ut och in för att känna att jag har fin rörlighet.

Med Mira var det samma jobb, fast i groundwork och longering. Hon var så duktig så det blev ett ganska kort pass.

Jag  är ju inte så bra på att lägga ut bilder och filmer men nu ska jag försöka få till mer av den varan. Håll till godo med en snutt från dagens träning med Bröta.

What are your thoughts right now in the academic art of riding? Is there a topic you would like to learn more about? Let me know and I´ll might write a blog post about it! Click "kommentera" below this post, or commment on facebook!  

Vem är du om vi frågar din häst? För hästen kan vi inte gömma oss bakom en mask utan den känner vårt innersta väsen. Den ser oss om vi är, med alla våra bra och dåliga egenskaper. 

Hästen reagerar på hur vi är just nu. Den märker bara att du är stressad och mentalt långt borta och har ingen aning om att det beror på att du hade mycket att göra på jobbet, chefen var orättvis, att du tänker på vad du ska laga till middag osv osv. I hästens värld är du stressad och det betyder fara. Det kanske lurar en sabeltandad tiger bakom busken som du har sett och gjort dig beredd på att springa iväg ifrån?

Med hästen måste vi försöka bli lugna, i vårt hjärta och här och nu. En del hästar reagerar starkt på vår stress och mentala frånvaro och en del tål mer. Jag kommer ihåg en kvinna som en gång fick jobba lite med Bröta. Jag visade och Bröta rörde sig villigt, men när kvinnan prövade så hände ingenting. Det var som om hästen var gjord av cement. Kvinnan var så upptagen med att tänka på hur hon borde göra och om hon gjorde rätt så att hon glömde bort att vara närvarande i stunden tillsammans med hästen. Så fort hon mentalt kopplade ihop med Bröta så gick övningen fint. 

Det fina med våra hästar är att de ofta är ganska förlåtande så länge vi försöker. Om vi bara lyssnar på och försöker förstå våra hästar så kan de hjälpa oss att bli bättre människor. Låt hästen visa dig vägen in i ditt hjärta!

Lyckligtvis hittade jag en fin liten paddock paradise inför flytten till Groningen, Holland. Det är alltså en lösdrift som är konstruerad för att få hästarna att röra sig lite mer. Det finns fyra olika höstationer, flera vattenkoppar, ett omkullfallet träd med grenar i lagom kli-höjd, en minidamm, en öppen yta föra att kunna rulla sig ordentligt, vindskydd och så gångar som förbinder allt. Gångar finns både för vinterväder (sandade) och sommarväder (jord) och en större hårdgjord yta består av stenplattor. Givetvis med möjligheter till bete på gräs också. Lösdriften mockas med maskin, vilket ingår i hyran så det är lyxigt värre!

Idag kändes det verkligen som ett litet paradis. Jag och sambon tog värmen med oss när vi åkte dit och det blev uppåt 25 grader, så här i slutet av september. Det är ju bara att tacka och ta emot, inte varje septmeberdag som man kan träna i t-shirt. Vi passade på att filma lite idag, för att så småningom kunna lägga upp lite filmer på träningen.

På bilden syns mina röda damer som var nöjda och tog igen sig med lite hö efter träningen. 

Fokus på mitt arbete med hästarna den senaste tiden har varit att få hästarna mitt emellan hjälperna, eller rakriktade.

Jag har jobbat på att flytta bogarna ut och in och ut och in. Få dem känsliga för den indirekta tygel (alltså den som flyttar bogen i sidled). Det är väldigt lätt att hästen faller över lite på antingen den ena eller andra bogen. Då gäller det att kunna återställa till neutralläget. Lättare sagt än gjort dock.

Hur får man hästen mitt emellan hjälperna då? När hästen tappar sin framåtbjudning så är det lätta att kraften går ut snett genom bogen. Vi vill att all kraft från bakbenen ska forsa fram till hästens nacke. Det ska vara fritt spelrum rakt genom ryggraden och kraften ska gå från bakdelen och rakt fram till skallen. När kraften försvinner ut genom bogen är det lättast att rakrikta hästen genom att först få fram den ordentligt. Fulrid om så behövs men se till att hästen kliver fram och tänker fram. När hästen tänker framåt kan man börja finlira med bogarna och flytta lite ut och in tills man till sist hamnar precis i mitten. Då kommer eftergiften som ett brev på posten och man kan mjukna ännu lite till i sin egen kropp och njuta av häst som glider runt som en kung. Då är det bara att le stort och berömma sin häst. Och sen tappar man det och då får man förstås göra om igen. Glöm inte att le igen, du och din häst gör ju det bästa ni kan!

I all vår träning vill vi bli ja-sägare. Det blir roligare och bättre för både dig och din häst. Ni skapar en trevlig inlärningsmiljö och både du och hästen ser fram emot träningen. Tänk själv på hur det var när du gick i skolan. Var det något ämne som du inte alls gillade? Berodde det kanske på att du inte var så bra i ämnet och hela tiden fick känna dig "dålig"? Hur tror du hästen känner i träningen om vi hela tiden säger "NEJ"? 

Vi som tränare måste fundera på hur vi ska förklara så att det blir lätt för hästen att göra rätt. Om hästen inte gör det vi ber den om beror det i princip alltid på att den inte förstår eller på att den rent fysiskt inte kan utföra det vi ber den om. Den kan t.ex ha muskelspänningar och stelheter i leder som gör att den rent fysikt kanske inte klarar att ställa sig korrekt till höger. Vad gör vi då? Drar vi allt vad vi kan åt höger för att tvinga huvudet dit? Nej, givetvis inte! Vi kan bara lugnt och metodiskt jobba på att förbättra ställningen lite grand varje dag. Vi kan locka och pocka och försöka få hästen till att slappna av och därmed lyckas bättre med ställningen, men så fort vi brukar våld på hästen måste den spänna sig själv för att skydda sig mot de krafter som plötsligt verkar. Be om minsta möjlig lilla förbättring och översvalla sedan hästen med beröm och godis. Blir en "ja-sägare". Varje litet steg mot en förbättring bör uppskattas och berömmas.

Hur skulle du själv reagera om du får höra hur duktig du är och att det är fantastiskt att du försöker med något som är svårt? Du skulle allt ge lite extra för att försöka ännu lite bättre, eller? Precis detta är vad vi vill uppnå i träningen med hästen. Det blir en så positiv stund att hästen gärna vill göra både dig och sig själv lite extra glad och stolt, så den ger dig allt vad den kan. Säg bara tack och var nöjd! Celina Harich, min tränare, brukar säga att om du ber om så lite som bara 1 % förbättring per dag så är du 100 gånger bättre på tre månader. Det är väl inte fel?

Du och din häst tränar och helt plötsligt fungerar ingenting. Det blir frustration för både dig och din häst. Vad ska du göra för att få det rätt? Jo, du ska hitta den minsta gemensamma nämnaren!

Vad är då den minsta gemensamma nämnaren? Jo, det är den nivå där du och hästen gör övningen på rätt sätt. Ett exempel: Du och din häst försöker göra en öppna i groundwork på volten. Inner bakben går inte alls ut och hästen "vägrar" göra rätt. Dumma häst som redan gjort det här tusen gånger om? Eller? När frustrationen ökar i träningen måste vi hitta strategier för att får ner energinivån och hitta ett sätt att säga "ja, ja, JA" till hästen under träningen istället för att säga "nej, nej, NEJ".

Vi som tränare måste alltid hitta ett sätt att göra det lätt för hästen att göra rätt. Precis som vi själva inte är på topp varje dag så är inte hästen det. Ja, hästen "borde" kanske kunna det vi begär, men just idag kanske det är svårt? Då ska vi inte börja bråka utan försöka möta hästen där den är just nu. Om det inte fungerar att göra en öppna i groundwork idag, kan vi då göra halt och be hästen flytta ut inner bakben? Om det går fint, då kanske vi i halt kan flytta ut inner bakben, genast komma fram i skritt och be att hästen tar ut inner bakben under 2 steg? Gick det fint? Ja men stanna då genast och beröm hästen så att den förstod att det var precis det vi bad om. Går det kanske att repetera men nu ta 4 steg i öppna? Underbart! Då är du på väg och har lyckats vända den dåligs nej-stämningen mot en positiv ja-stämning. Både du och hästen är nöjda och harmoniska och kan lämna träningen och känna er väl till mods. Du känner dig väl till mods för att du som tränare lyckats möta din elev (hästen) där den var idag och hästen känner sig väl till mods för den lyuckades med uppgiften den fick att lösa. Det är en win-win-situation! Där har ni en fin grund inför nästa träning, och då kanske det går att göra en groundwork-öppna direkt i skritten?