I all vår träning vill vi bli ja-sägare. Det blir roligare och bättre för både dig och din häst. Ni skapar en trevlig inlärningsmiljö och både du och hästen ser fram emot träningen. Tänk själv på hur det var när du gick i skolan. Var det något ämne som du inte alls gillade? Berodde det kanske på att du inte var så bra i ämnet och hela tiden fick känna dig "dålig"? Hur tror du hästen känner i träningen om vi hela tiden säger "NEJ"? 

Vi som tränare måste fundera på hur vi ska förklara så att det blir lätt för hästen att göra rätt. Om hästen inte gör det vi ber den om beror det i princip alltid på att den inte förstår eller på att den rent fysiskt inte kan utföra det vi ber den om. Den kan t.ex ha muskelspänningar och stelheter i leder som gör att den rent fysikt kanske inte klarar att ställa sig korrekt till höger. Vad gör vi då? Drar vi allt vad vi kan åt höger för att tvinga huvudet dit? Nej, givetvis inte! Vi kan bara lugnt och metodiskt jobba på att förbättra ställningen lite grand varje dag. Vi kan locka och pocka och försöka få hästen till att slappna av och därmed lyckas bättre med ställningen, men så fort vi brukar våld på hästen måste den spänna sig själv för att skydda sig mot de krafter som plötsligt verkar. Be om minsta möjlig lilla förbättring och översvalla sedan hästen med beröm och godis. Blir en "ja-sägare". Varje litet steg mot en förbättring bör uppskattas och berömmas.

Hur skulle du själv reagera om du får höra hur duktig du är och att det är fantastiskt att du försöker med något som är svårt? Du skulle allt ge lite extra för att försöka ännu lite bättre, eller? Precis detta är vad vi vill uppnå i träningen med hästen. Det blir en så positiv stund att hästen gärna vill göra både dig och sig själv lite extra glad och stolt, så den ger dig allt vad den kan. Säg bara tack och var nöjd! Celina Harich, min tränare, brukar säga att om du ber om så lite som bara 1 % förbättring per dag så är du 100 gånger bättre på tre månader. Det är väl inte fel?