Idag är det en riktigt lugn dag, då både Hanna och Celina är borta. Det innebär att man hinner träna redan på förmiddagen och så får man tid att blogga på eftermiddagen :). Jaja, helt overksamma är vi inte trots allt, ska iväg och trimma gräs om en liten stund.

Idag fortsatte arbetet med att hitta bakbenen. Jag får till det några steg och sen tappar jag det och så hittar jag det osv. Det är bara att fortsätta träna så blir de bra stunderna längre och längre. Det var som Celina en gång sa: I början får du korta stunder av bra träning och du får lära dig att söka dessa goda moment, men så småningom har du det bra mest hela tiden och du får istället korta stunder av det dåliga. I groundwork/longering är det faktiskt så att det är bra mest hela tiden med korta dåliga stunder men i ridningen är det fortfarande så att jag letar efter de riktigt bra momenten och har dåliga längre stunder. Jaja, man måste ju ha något att träna på också...

Idag vände återigen mitt bra/dåliga varv och högersitsen var återigen den bästa. Nu skiftar jag titt som tätt så jag antar det händer massor i oss båda två nu. Jag lyckades inte fånga bakbenen på det fantastiska sätt som jag gjorde igår men det var hyfsat, och imorgon är Celina tillbaka och då är det dags för en ny lektion. Det ser jag verkligen fram emot.

#ridkonst

Helgens läxa har varit att träna på att hitta hästens bakben i ridningen. Jag har fått hjälp med longering av min kollega Line och jag har tränat först på att hitta min avslappnade, centrerade sits och därefter i min sits börja koppla ihop med Brötas bakben. Line hjälpte till med lite böjning och ställning när jag själv hade svårt för det. När jag väl är "ihopkopplad" med bakbenen ska jag även börja styra var vi sätter ner våra ben, dvs öka eller minska volten lite. Vi började med detta under torsdagens Celinalektion och det går bättre och bättre för varje träningstillfälle. Jag gör det helt enkelt genom att tänka utåt i min sits och liksom "putta" lite med mina sittben i den riktning jag vill gå.

Det lustiga är att under en period har höger varv varit klart lättast men nu har det skiftat till att vänster varv åter är det lätta varvet. Detta byte ser jag bara som positivt för det innebär att det händer saker i både min och Brötas kropp. (Även om det kan vara lite frustrerande att något som var så lätt för en vecka sedan nu är betydligt svårare...) Nåja, i vänster varv fick vi idag en så total sammankoppling av min sits och Brötas bakben så det var helt fantastiskt. Det är så man blir lyrisk och kan börja gråta. Vi höll det kanske ett halvt varv på volten och sen for jag av i raketfart för det var så bra. Jag var så snabb med att hoppa av att jag inte ens fick av ytterstigbyglen ordentligt så jag höll på att dratta på ändan, men jag kunde inget annat än skratta åt det. Det tråkiga med när man gör något fantastiskt är ju att då måste man sluta och belöna hästen. Det roliga med att man gör något fantastiskt är att det var just fantastiskt och man längtar tills nästa gång man för pröva igen!

#ridkonst

Ja var hittar vi hästens bakben? Ett enkelt svar är bakom magen och precis innan svansen. ;) Fast så enkelt menar jag förstås inte. Igår hade jag en återigen fantastisk Celina-lektion och jag har nu kommit så långt i mitt sitsarbete att jag ska hitta Brötas bakben med min sits, och "klistra fast" dem under mina sittben så att de är på plats under sadeln.

Att hitta bakbenen fungerar endast när man har en bra böjning och en avslappnad sits. Då fokuserar jag på ett bakben i taget, och när jag har inner bakben ber jag om lite cirkel större och när jag har ytter bakben fokuserar jag på lite cirkel mindre (öppna- resp. slutatänk). Själva förflyttandet av bakbenen sker då genom att jag tänker mina sittben och tyngdpunkt utåt resp. inåt. Tygeln hänger lång så att jag verkligen rider med sitsen och inte fuskar med tygeln. Viktigt vad gäller tygeln är dock att jag i böjningen inte ligger an med innertyglen på bogen för då blir den blockerande och trycker ut bogen. Jag tar alltså min tygelhand en aning innanför mankammen så att inner tygel verkligen hänger fritt i luften och ytter tygel ligger lätt an på yttersidan.

Nämnde jag hur fantastiskt jag tycker att mitt liv är just nu? Trots tidiga morgnar, hårt arbete och att jag inte får träffa min sambo så ofta så slår det mig hela tiden hur oerhört lycklig jag är just nu. Jag lever precis det liv jag vill just nu och jag är glad att jag verkligen tog chansen till detta, trots en del förmaningar om att jag mitt i karriären inte borde åka iväg och "leka häst". Men jag vill uppmana er alla där ute att drömma vitt och brett och satsa på era drömmar oavsett vad alla andra tycker!

#ridkonst

Idag fortsatte sitslektionerna med Celina. Vi började i stillastående för att hitta vridningarna mellan öppna och sluta, men jag blev lite förvirrad så jag hoppade av och fick träna på en människohäst från marken först. Celina är ju helt enastående på biomekanik, men det är förstås inte så konstigt för hon har lagt ner massor av tid på det och det är ju litet av hennes specialitet. Idag fick jag i alla fall ytterligare några pusselbitar för att hitta min sits i skolorna.

Jag stod alltså över en människohäst som stod på alla fyra på marken. Min ytterskänkel var lite tillbakadragen jämfört med innerskänkeln. För att få en öppna sänker jag min inre höft och guidar hästen med inner överskänkel samtidigt som jag vrider mig runt mitt stabila centrum. Vad jag till att börja med gjorde, och som ledde till förvirringen, var att jag guidade hästen med min ytterskänkel. Jag tryckte med ytteröverskänkeln för att peta bort hästen mot en öppna men det fungerar ju inte, för då böjer hästen istället om. Alltså, led vridningen genom att sänka din inner höft och guida med inner överskänkel. Tänk din tyngdpunkt lite bakåt mot svansen. När du vrider tillbaka mot en sluta tänk din tyngdpunkt mot inner höft.

Sen var det dags att träna på en riktig häst, först i stillastående och därefter i skritt. Kära vänner, låt mig presentera mitt stora problem. När vi satt där i skritt märkte jag att Bröta inte ville böja för sitsen utan hon lyfte upp inner bröstkorg och inner bakben klev inte fram som det skulle. Då kläcker Celina ur sig att först måste vi fundera på vad vi ska ta bort innan vi funderar vilka hjälper vi ska lägga till. Jag satt där som en fågelholk och fattade ingenting. Men då presenterade Celina mig för mitt stora problem: ytter knä. Där satt jag minsann och smyghöll lite och så fort jag kunde släppa ytterknäet kunde vi också få en fin böjning. Det var ju inte så att jag satt och vråltryckte med ytterknäet men uppenbarligen höll jag tillräckligt för att hindra bröstkorgen från att rotera. Vad vi vill ha är att inner bakben kliver fram till tyngdpunkten, lyfter och roterar bröstkorgen vilket medför en fri ytterbog. När jag sitter och smyghåller med ytter knä hindrar jag bröstkorgen från att rotera och då blir det inte tillräckligt med plats för inner bakben att kliva fram vilket förstås leder till att det inte kan bära ordentligt. Eftersom bröstkorgen inte lyfts och roterar blir ytter framben placerad i en position mer bakåt så att hästen faller mer på bogarna. Härligt att ett litet knä kan åstadkomma allt detta?! Nu dryper jag av ironi… Jaja, men om ett litet knä kan åstadkomma allt detta dåliga så kan förstås borttagandet av ytterknäet åstadkomma möjligheter till en massa bra saker. Hur får man då bort det där ytterknäet? I mitt fall var lösningen att dra bak ytter skänkel. Så fort min ytterskänkel kröp fram så var jag där och håll med knäet och så fort jag fick den tillbaka kunde jag släppa med knäet. Men oj så lätt det är att sitta och hålla med det där ytterknäet. Jag märkte inte ens att jag gjorde det, utan det var först när jag märkte att söta Bröta inte ville böja som jag insåg vad jag höll på med. Då var det bara att dra bak ytterskänkeln, sluta svanka i ryggen, hitta mina kroppsdiagnoler och mitt stabila centrum, vrida mig runt mitt stabila centrum så att naveln pekar mot inner hästöra, sänka inner höft och guida rörelsen med min inner överskänkel samtidigt som inner överskänkel även masserar lätt för att be bröstkorgen rotera, och tänka tyngdpunkten bakåt mot svansen. Och just det ja, slappna av…

När jag började med AR tyckte jag att öppnan var ganska lätt, åtminstone på rakt spår. Det var ju bara bogen som skulle in. Numera när jag ser vilka dimensioner det finns i denna övning så tycker jag inte längre att den är så lätt. Men Bröta och jag är på väg mot den och vi får till det riktigt bra i våra bästa stunder. Som vanligt gäller förstås att övningen är lätt om man bara kan behålla korrekt böjning och ställning, dvs bakben som kliver fram till tyngdpunkten. Jag kommer tillbaka till detta gång på gång på gång. Utan korrekt böjning och ställning har man ingenting!!

#ridkonst

Idag hade jag ännu en sitsträningslektion med Celina. Vi jobbar på att hitta en avslappnad och naturlig sits och det gick riktigt bra idag. Bitvis hade vi riktigt fina steg och jag börjar känna vad jag gör och kan själv rätta till min sits. Det vitkigaste för att hålla ihop min kropp i en enhet, och inte i flera delar som fladdrar runt utan mening, är att inte svnaka i ryggen. Det måste jag alltid checka av som nummer ett..

I öppnan måste jag hitta gunget, schwungen, som ger en tydlig rotation i bröstkorgen, där inner bakben bär ordentligt. Mitt inre sittben går ner och den yttre överskänkeln lyfts. Det är enormt viktigt att förbli mjuk, mjuk, mjuk i ytteröverskänkelen för så fort jag spänner där hindrar jag Brötas bröstkorgsrotation. Dessutom ska jag med inner överskänkel trycka eller "massera" lite lätt när innersitsen sänks, för att "putta ut" bröstkorgen. Dessutom skulle jag tänka på att i öppnan gå lite båkåt mot svansen med min egen tyngdpunkt, medan jag i slutan ska tänka den mot inner höft. Många små detaljer blir det och idag bara slog det mig hur oerhört lyckligt lottad jag är som har möjlighet att sitta och fila på dessa detaljer i veckor. Det är en riktigt lyxig utbildning som jag får!

Sen ska man kanske vara funtad på ett speciellt sätt för att tycka att det är fantastiskt att i flera veckor sitta i skritt på en häst som ledas av någon annan? Men är man AR-nörd så är man....

#ridkonst

Idag har jag fokuserat mitt arbete med Bröta på longeringen, och framförallt öppnan.

Jag började med lite arbete i stillastående och det utvecklas klart åt det bättre. Vi har lätt fallit ut med bogen i slutan men idag fick vi till någa fina vridningar mellan öppnan och slutan, där bogarna var hyfsat på plats. Därefter var det en kort stund groundwork med fokus på öppna där inner bakben bär och går fram och ned, roterar bröstkorgen och lyfter ytterbogen. Sedan var det dags för longeringen. På senaste tiden har Bröta erbjudit lite väl mycket "sluta"-rörelse (förböjd hals med bogar som faller utåt och bakbenen inåt) så fort jag bett om något och jag är nu inne i en korrigeringsperiod så att vi klargör vad de olika signalerna betyder. Jag korrigerar med framåtanda och riktiga öppnor, där jag ser till att ytterbogen går fram och runt.

Jag började i skritt och bad omväxlande om öppna, böjd rakt fram, sluta osv. I öppnan fick jag vara noggrann med att peta ut inner bakben och be bogarna komma in. Givetvis med massor av beröm när det blev rätt. Efter en stunds skrittarbete var det dags för traven och det var samma arbete. Jag var mycket noggrann med att placera min kropp och mitt spö korrekt och få fram och runt den där ytterbogen och in med ytterbenet mot tyngdpunkten. Bröta var väldigt duktig och vi fick till slut riktigt fina öppnor. Vi varvade travarbetet med lite galopp emellanåt och Bröta var så lugn och fin så att man knappt tror det är sant. Det har verkligen hänt så otroligt mycket i galoppen den senaste månaden. Vi jobbade också med lite övergångar trav-halt-trav samt trav-skritt-trav och lite samling. Kort sagt såg Bröta riktigt fin efter halva longerpasset så jag får vara riktigt nöjd idag. Bröta var definitivt nöjd och stod och gäpade en god stund när vi var klara.

#ridkonst

Ikväll är jag mör i kroppen. Idag har jag dansat salsa, haft en ridlektion och därefter fäktats, utöver ordinare stalljobb. Somnar nog gott ikväll...

Salsa är en riktigt trevlig syssla som vi ägnar oss åt en gång i veckan. Vi jobbar enbart ensamma, dvs utan partners, och det gör under för höftrörelserna. Det är precis samma höftrörelser i salsan som de vi vill ha på hästen. Vi har dessutom en härlig kubansk lärare som konstant påpekar att vi ska sluta tänka, bara göra, och känna i kroppen när det blir rätt. Vi får även öva på att gå på ett korrekt sätt, med rullande höfter. Vi nordbor har väldigt lätt för att låsa höfterna och bli stela och detta kan leda tll problem i kroppen. Jag har ju haft lite ryggproblem, men peppar, peppar ta i trä, så verkar det som om det har försvunnit sedan jag börjat jobba med min hållning och att koppla på den inre stabiliserande bålmuskulaturen.

Det var för några veckor sedan som jag diskuterade mina ryggproblem med en elev till Celina och jag fick påpekat för mig att jag står och svakar och "hänger" i ländryggen. Just detta hängandet var jag väl medveten om men jag var inte lika medveten om vad jag skulle göra åt det. Jag fick dock höra att det är den stabiliserande bålmuskulaturen som måste börja stärkas och arbeta. Jag fick tips om en sjukgymnast med detta som specialitet, men jag kom aldrig så långt som att kontakta henne. Jag började nämligen genast undersöka min hållning och försöka hitta ett sätt att stapla ryggkotorna ovanpå varandra, i ett jämnt pärlband utan knixar. Jag var tvungen att hitta ett sätt att flytta bak ländryggen utan att spänna mig. Ryggraden skall alltså bära upp mig och jag ska inte stå och hänga i den. Känns denna beskrivning igen? Ja det är precis samma sak som vi gör när vi hittar korrekt böjning i hästen, vi placerar ryggkotorna som i ett pärlband utan knixar.

Mina egna övningar i kombination med salsan, fäktningen och sitsträningen som jag gör med Celina nu har hjälpt mig ofantligt med hållningen och nu hittar jag lätt till en rygg utan svankning. Idag på sitslektionen var det så uppenbart att jag tappade sitsen helt och hållet när jag svankade och så fort jag gick tillbaka till att inte svanka så var sitsen där. Det är helt fantastiskt att ha en välfungerande rygg. Var det någon som nämnde att AR är som sjukgymnastik för hästen? Jag får nog säga att den även är som sjukgymnastik för ryttaren!!

Ja, några ord om fäktningen också. Det är verkligen s**tkul! Vi började i fredags och anledningen till att vi började är att hitta vår balanspunkt. Vi använder ridspön som "värjor" och fokus ligger på att hela tiden hålla ett stabilt center som vi rör oss runt. Det är precis samma som vi vill göra i ridningen. Där vill vi hitta vår "karusellhäststång" genom vår kropp och bra vrida runt denna punkt.

Ja det finns många olika sätt att jobba för en bra sits och nu är det verkligen superfokus på detta. Och så kul det är!

#ridkonst

Idag jobbade jag Bröta lite kort i groundwork och fokuserade därefter på longeringen.

I groundwork jobbade jag med både "vanliga" piruetter och renverspiruetter och fokuserade på att få framdelen att leda rörelsen. Vi har ju jobbat intensivt med galoppen i longeringen och eftersom det har varit lite besvärligt har Bröta lätt förböjt sig och tappat ytterbogarna. Det har varit ok nu under en övergångsperiod men nu är det dags att ta tag i problemet då galoppen nu är så pass bra. Sagt och gjort, det blev fokus på att framdelen skulle leda. Jag jobbade även lite med vanliga öppnor och slutor. Öppna har ju länge varit vår svaga punkt men i min sitsträning för Celina har vi jobbat mycket med den och verkligen sett till att vi inte bara tar in framdelen utan även får inner bak att arbeta, så att höften går fram och ned. Det har gett resultat och vår kvalitet på öppnan blir bättre och bättre. Vad gäller sluta så så hade jag lite problem med att ytterbogen ville falla ut, medan vi i  renversen inte alls hade sådana problem. Lustigt att den svårare renversen har bättre kvalitet än den vanliga slutan...

Jaja, fokus i passet låg på longeringen och att få till öppnan. I longeringen har fallandet på ytterbogen lett till att Bröta erbjuder sluta-rörelser mest hela tiden, även då jag ber om öppnan. Jag måste vara mycket noggrann i mitt kroppspråk och exakt med piskföringen så att Bröta inte har några som helst tvivel på vad jag menar. Jag gick dessutom ganska nära för att kunna peta med spöet på henne och visa vad jag ville. Det blev riktigt bra på slutet och jag är mycket nöjd med att vi fick till öppnorna igen. Idag började jag även väva in galoppen som en naturlig del av passet. Tidigare har jag galopperat på slutet och sen är det bra, tack och avslut. Nu är galoppen så pass bra att jag vill kunna arbeta i skritt, trav och galopp omväxlat och utan att söta lilla Bröta hetsar. Hon jobbade på fint och det var endast minimalt med hets direkt efter galoppen och bara en kort, kort stund därefter var det lugnt, både i skritt och trav. Jättekul! Nu är det ingen tvekan om att vi kommer att klara groundwork/longer-provet galant! Det enda som jag har varit lite fundersam om är just galoppen och redan nu är den så bra så vi hinner få den riktigt bra innan det är dags. Vi har fått en plats på en Bent-kurs i december så då ska vi göra prov. Det ser jag verkligen fram emot!

#ridkonst