Helgens läxa har varit att träna på att hitta hästens bakben i ridningen. Jag har fått hjälp med longering av min kollega Line och jag har tränat först på att hitta min avslappnade, centrerade sits och därefter i min sits börja koppla ihop med Brötas bakben. Line hjälpte till med lite böjning och ställning när jag själv hade svårt för det. När jag väl är "ihopkopplad" med bakbenen ska jag även börja styra var vi sätter ner våra ben, dvs öka eller minska volten lite. Vi började med detta under torsdagens Celinalektion och det går bättre och bättre för varje träningstillfälle. Jag gör det helt enkelt genom att tänka utåt i min sits och liksom "putta" lite med mina sittben i den riktning jag vill gå.

Det lustiga är att under en period har höger varv varit klart lättast men nu har det skiftat till att vänster varv åter är det lätta varvet. Detta byte ser jag bara som positivt för det innebär att det händer saker i både min och Brötas kropp. (Även om det kan vara lite frustrerande att något som var så lätt för en vecka sedan nu är betydligt svårare...) Nåja, i vänster varv fick vi idag en så total sammankoppling av min sits och Brötas bakben så det var helt fantastiskt. Det är så man blir lyrisk och kan börja gråta. Vi höll det kanske ett halvt varv på volten och sen for jag av i raketfart för det var så bra. Jag var så snabb med att hoppa av att jag inte ens fick av ytterstigbyglen ordentligt så jag höll på att dratta på ändan, men jag kunde inget annat än skratta åt det. Det tråkiga med när man gör något fantastiskt är ju att då måste man sluta och belöna hästen. Det roliga med att man gör något fantastiskt är att det var just fantastiskt och man längtar tills nästa gång man för pröva igen!

#ridkonst