Idag fick Bröta vila pga av osteopatbesöket igår, så det blev bara träning av Mira. Vi jobbade lite i stillastående och sedan i groundwork men fokuserade mest på longerarbetet idag. Öppnan fungerar hyfsat både i skritt och trav men slutan är jobbig redan i skritten. Jag får gå väldigt nära för att få en hyfsad böjning så att det kan bli en sluta för hon vill lätt tränga inåt med innerbogen. Men nu är det slut med halvtaskiga slutor så då går jag hellre nära och får bra kvalitet i 2 steg än går längre bort och får en inåtträngande bog.

I traven kan jag få bakdelen inåt men att samtidigt behålla böjningen går i dagsläget inte så jag kan väl inte riktigt kalla det en sluta. Men vi jobbar vidare på det. I höger varv blir det dessutom lätt så att Mira stoppar upp och tappar framåtandan när jag ber bakdelen att komma in. Det innebär ju förstås även problem med galoppen i det varvet. När hon nästan har stannat blir det ju svårt att fatta galopp. För att komma ifrån detta problem låter jag henne trava på ordenligt i öppna, ber bakdelen komma in ett par steg bara och sen direkt fram i öppnan igen. Jag tar alltså in bakdelen så kort stund så att hon fortfarande av bara farten kliver på och sen vrider jag kvickt tillbaka till öppnan där framåtandan sker mer naturligt. Det ska nog gå att få en framåt sluta också men det är lustigt att det bara är i höger varv. Kanske har det något att göra med hennes stelheter eller så är det bara en ovana.

När Mira var tränad och Bröta pussad på åkte jag och lasttränade med en elev och hennes häst så hela kvällen spenderades med hästar. Nu i helgen är det ARena men tyvärr blev det ändrade planer för mig så jag åker inte dit. Ni som är där får beskriva hur det är. Jag är säker på att det kommer att vara helt fantastiskt!

#ridkonst

Ja då har jag kommit hem från Celina och nu har livet så smått återgått till vanliga rutiner. Bröta var nöjd med att få komma ut i hagen till de andra hästarna när vi kom hem och jag var nöjd med att få träffa min lilla Mira igen. Det blev ett kärt återseende. När jag stod och städade ur transporten stod Mira vid grinden och tittade så bedjande på mig så jag fick ta ut henne på ett kort träningspass. Låt mig säga att en månads vila gett en mycket stel häst, som dessutom har ätit en massa gräs och blivit tjockare. Jag kunde knappt ställa henne i nacken så stel som hon blivit men genast började jag använda min nyförvärvade kunskaper i det stillastående arbetet och mjukt lirka mig genom nacken, ner längs ryggraden och till höfterna. Det går inte att dra och "tvinga" hästen för det föder bara mer spänningar. Jag insåg också att jag får gå sakta fram och jobba med 1%-målet, dvs att bara kräva en liten förbättring varje dag. Nu har vi gjort det en vecka och idag började Mira släppa efter mycket lättare och hon har mjuknat betydligt denna veckan.

Bröta fick vila några dagar och sedan började jag så smått rida igen. Hon känns mjuk och fin och lugn rent mentalt. Igår longerade jag henne får att kolla av hur hennes högra bakben såg ut inför dagens återbesök hos osteopaten.  Galoppen var väldigt lugn och fin så jag blev alldeles förvånad. Innan jag åkte till Celina var jag på behandling med Bröta och fick besked om att en muskel i bakbenet var trasig och att en hel del muskelfibrer ersatts med ärrvävnad. Osteopaten var dock nöjd idag och sade att det ser så bra ut som det kan i det här läget. Jag har ju masserat och stretchat i Tyskland och jag ska fortsätta med det även framöver. I traven är takten inte helt ren hela tiden men nu är det bara att träna på och bygga muskler för att hjälpa upp för bakbenet.

Nästa vecka ska Mira få behandling. Det är ju extra tydligt nu efter en månads uppehåll att vi har problem i nacken (vänster sida) för det är redan där det tar stopp när jag försöker lirka mig igenom ryggraden till höften. Sedan är det något i höften också, på höger sida. Frågan är väl vad som är hönan och vad som är ägget. Vår träning har ju hjälpt jättemycket och vi har jobbat bort mycket tidigare problem, men nu känner jag att det är dags för behandling på Mira igen och försöka få bort de sista sakerna så vi kan fokusera på arbete och ridning utan att behöva tänka så mycket på sjukgymnastik.

Mina älskade hästar, de är så underbara. När jag gick till bilen för att åka hem såg jag hur både Bröta och Mira stod och tittade på mig och följde mig med blicken tills jag satte mig i bilen. Alla andra hästar stod och hängde och var allmänt ointresserade men den där känslan av att vara iakttagen, när man inser att det är av sina hästar blir man alldeles varm i hjärtat.

#ridkonst

Idag är min sista dag här hos Celina och imorgon bitti styr jag och Bröta kosan hemåt igen, efter en härlig månad full av akademisk ridkonst. Igår fick jag min sista lektion och den var väl inget att hänga i julgranen precis. Sista lektionen vill man ju alltid visa hur mycket man lärt sig men då blir det lätt att man spänner sig istället och så går det inte så bra. Vi hade dock fina moment igår men det var väl inte något av de bättre passen vi gjort här. Spelar ingen roll heller för den delen.

Vi fick dock lite matnyttigt med oss även från gårdagens lektion. Nu kommer jag säga en självklarhet och det är att jag lärde mig att jag måste rida i varje steg. Det låter så urbota dumt att skriva det för det är på något sätt så självklart att man måste rida när man rider. Men det är väldigt lätt att bli passiv och bara följa med hästen och inte rida, utan istället sitta och tänka på att man sitter rätt och att känna efter vad hästen gör. Ja det ska man också göra men samtidigt måste man agera efter vad man känner. Igår red jag en sluta där jag verkligen red i varje steg. Det är oerhört små korrigeringar man gör förstås men det var en riktigt häftigt känsla. I en annan sluta kände jag hur vi först började slutan utan inner bakben. I min egen kropp kändes des som om slutarörelsen stoppades i min mage och inte gick igenom mig upp till axeln och hästen kändes inte så mjuk. Jag jobbade med att få rätt på inner bakben och när vi fick det var det en helt annan känsla i slutan. Det var som en mjuk våg som bar mig framåt och rörelsen gick igenom hela min kropp.

I morse innan träningen startade tränade jag ett eget pass med Bröta. Jag fick till den där känslan av att rida i varje steg igen, men bara i slutan. I öppnan hade jag svårare för att få in den känslan så där får jag jobba vidare. Jag märkte även när jag tappat inner bakben i slutan och kunde få det på plats och få den där mjuka vågkänslan igen. Härligt! Dessutom fick jag en riktigt fin trav i vänster varv där jag verkligen hade Bröta i min sits. Vi har tydligen bytt mjukt varv igen för höger varv var inte lika bra som vänster varv idag.

Ja, det här har varit en helt fantastisk månad och jag kan lugnt säga att detta måste jag göra igen!

Vi har skapat lite kontinentala vanor här på gården i och med värmeböljan med temperaturer runt 38 grader. När vi kommer hem på em/tidig kväll efter education program så är det siesta och ta det lugnt som gäller. Idag fick vi till och med fram en uppblåsbar pool i trädgården och det var alldeles ljuvligt att sjunka ner i det svala vattnet efter att ha mockat och fixat stallet. De kontinentala vanorna innebär också sena kvällslektioner. Igår hade jag min lektion vid 21.30 och idag började vi 21. Först då är det någotsånär uthärdliga temperaturer för att göra något slags vettigt arbete, i alla fall om man först suttit ute en hel dag och intensivt kollat på lektioner.

Igår fick jag en bra sak med mig och det är ”less is more”. Bröta är väldigt ambitiös och överreagerar lätt på mina hjälper. Det kan ju vara både bra men också mindre önskvärt ibland beroende på vad man gör. Igår i det stillastående arbetet från ryggen blev det lite överambitöst åt det negativa hållet. Vi for fram och tillbaka mellan öppnan och slutan och fick ingen ro. Då fick jag tipset att göra mindre. Ta inte slutan så långt det går utan bara en liten bit och stanna sedan där. Se till att det verkligen blir en paus. Be om en liten öppna och gå inte hela vägen utan bara en pytteliten bit och stanna där. Detta hjälpte oss att finna lite mer ro i arbetet så att Bröta kan vila i mina hjälper.

Dagens lektion började med ett bra handarbete från utsidan i höger varv. På första försöket gjorde vi en riktigt fin öppna och omvridning till sluta med lite skolhalt. I vänster varv är det lite svårare och där fick jag försöka några gånger innan jag fick till ett hyfsat arbete. När jag går mot slutan ska jag vrida om handen lite och be om mer ställning jämfört med slutan, alltjämt följande ryggradens kurvatur.

Sedan blev det lite skrittarbete med balansering och idag blev det även lite trav. Det är superviktigt att hålla bakbenen i min sits även i traven för annars springer Bröta bara iväg. Det gäller att rida i varje stund och inte bli en passiv passagerare. Ge en tydlig men väldigt lätt ram så hästen känner sig trygg i var den ska vara.  I trav kan det hjälpa att rida sluta och minska volten lite, för då samlar hästen upp sig lite automatiskt och traven blir bättre. Efter traven skrittade jag för att varva ner så att vi alltid går ur ridhuset lugna och fina.

#ridkonst

Ojoj, tiden går och nu är det fullt upp så jag har inte hunnit uppdatera bloggen. Första education program har nu avslutats och det var jätteintressant att få följa alla ekipage. Igår var det vila innan education program 2 startade idag.

Under education program 1 var det en elev som ville låna Celinas Bent Stubben-sadel. Jag rider i den också men jag tyckte att denna elev kunde få ha den över kvällen när hon övade på sin läxa. Det innebar förstås att jag fick rida barbacka. Jag vill aldrig mer rida Bröta barbacka! Hon är väldigt bred (storlek 34” i Bent-sadeln, vilket är största standardstorleken) och det var så oerhört tydligt hur mina höfter placeras i en låst position där lårbenen inte hänger fritt. Eller ja, det är så att jag kan få en hyfsat fri höft på innersidan men jag är helt enkelt inte bred nog att även få en fri utsida och då kan förstås aldrig inner höft heller bli riktigt bra. Jag hade en livlig mental diskussion med mig själv där jag å ena sidan tänkte att jag bara skulle slappna av och göra det bästa av situationen och å andra sidan huga, jag är fastlåst i mina höfter och jag kan inte slappna av och det är bara hemskt! Jag tror att slappna av och gör det bästa-sidan vann till slut men det var verkligen obehagligt att känna sig så låst när man nu har lyckats hitta lite fria höfter i sadeln. Jag har nämnt det tidigare men gör det igen för nytillkomna läsare. Sätet i Bentsadeln är lite uppbyggt så när man sätter sig i den kommer man upp en bit över hästens rygg och det blir en lit smalare yta att sitta på jämfört med en bred hästrygg. Man behöver alltså inte spreta så förskräckligt med benen och man kan hitta en position där lårbenen hänger fritt från höften.

Igår hade jag en lektion för Celina och det stillastående handarbetet gick riktigt bra. Nu gör vi öppnan och slutan fint och Bröta vinklar de stora lederna baktill men nu ska vi även få till mer vinkling av de små lederna i bakbenen så att hon sätter sig mer. Det gäller att göra lite i taget men med bra kvalitet. I skritten fick jag riktigt fina steg men hon vill fortfarande springa iväg lite. Nu måste jag vara superbenhård på detta. Så fort hon är på väg ur min sits så är det stopp och skolhalt. När det fungerar kan jag tänka skolhalt i rörelse för att fånga upp henne när hon försvinner.

Idag tränade jag på gårdagens lektion, att direkt fånga upp söta Bröta i min sits om hon vill försvinna, Jag fick göra en del stopp och skolhalt men efter en stund räckte det med att sitta till en aning i sitsen. Det gick så fint så jag prövade lite trav också och wow! Vi travade riktigt fint och jag hade henne helt i sitsen.  Jag är verkligen supernöjd med arbetet idag.

#ridkonst