Ja då har jag kommit hem från Celina och nu har livet så smått återgått till vanliga rutiner. Bröta var nöjd med att få komma ut i hagen till de andra hästarna när vi kom hem och jag var nöjd med att få träffa min lilla Mira igen. Det blev ett kärt återseende. När jag stod och städade ur transporten stod Mira vid grinden och tittade så bedjande på mig så jag fick ta ut henne på ett kort träningspass. Låt mig säga att en månads vila gett en mycket stel häst, som dessutom har ätit en massa gräs och blivit tjockare. Jag kunde knappt ställa henne i nacken så stel som hon blivit men genast började jag använda min nyförvärvade kunskaper i det stillastående arbetet och mjukt lirka mig genom nacken, ner längs ryggraden och till höfterna. Det går inte att dra och "tvinga" hästen för det föder bara mer spänningar. Jag insåg också att jag får gå sakta fram och jobba med 1%-målet, dvs att bara kräva en liten förbättring varje dag. Nu har vi gjort det en vecka och idag började Mira släppa efter mycket lättare och hon har mjuknat betydligt denna veckan.

Bröta fick vila några dagar och sedan började jag så smått rida igen. Hon känns mjuk och fin och lugn rent mentalt. Igår longerade jag henne får att kolla av hur hennes högra bakben såg ut inför dagens återbesök hos osteopaten.  Galoppen var väldigt lugn och fin så jag blev alldeles förvånad. Innan jag åkte till Celina var jag på behandling med Bröta och fick besked om att en muskel i bakbenet var trasig och att en hel del muskelfibrer ersatts med ärrvävnad. Osteopaten var dock nöjd idag och sade att det ser så bra ut som det kan i det här läget. Jag har ju masserat och stretchat i Tyskland och jag ska fortsätta med det även framöver. I traven är takten inte helt ren hela tiden men nu är det bara att träna på och bygga muskler för att hjälpa upp för bakbenet.

Nästa vecka ska Mira få behandling. Det är ju extra tydligt nu efter en månads uppehåll att vi har problem i nacken (vänster sida) för det är redan där det tar stopp när jag försöker lirka mig igenom ryggraden till höften. Sedan är det något i höften också, på höger sida. Frågan är väl vad som är hönan och vad som är ägget. Vår träning har ju hjälpt jättemycket och vi har jobbat bort mycket tidigare problem, men nu känner jag att det är dags för behandling på Mira igen och försöka få bort de sista sakerna så vi kan fokusera på arbete och ridning utan att behöva tänka så mycket på sjukgymnastik.

Mina älskade hästar, de är så underbara. När jag gick till bilen för att åka hem såg jag hur både Bröta och Mira stod och tittade på mig och följde mig med blicken tills jag satte mig i bilen. Alla andra hästar stod och hängde och var allmänt ointresserade men den där känslan av att vara iakttagen, när man inser att det är av sina hästar blir man alldeles varm i hjärtat.

#ridkonst

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag lanserat min nya hemsida och jag kommer hädanefter blogga på den.   Spana in www.mariapihl.se   ...

What a wonderful day it has been! I continued my training to become a horse origopath by balancing some horses. I am so grateful to the owners they allow me to meet their horses and train on them, and hopefully make their day a bit better too. After ...

Förra helgen var jag på weekend clinic hos Celina Harich. Jättekul! Det började med en hel del stress, Bröta for runt och var orolig men med Celinas hjälp blev hon lugn och vi kom till arbete. Hur gjorde vi då för att vända stress till lugnt arbete? ...

  "Return to the original balance." This is the intention when balancing horses according to the Origopathy method. A wonderful intention and soft method. Last week I started my education and it is definitely life changing!   I feel like I...

Ahh, after a hot cup of tea, food and rest I have energy enough to write again.  Today, me and Danielle Luinenburg exchanged lessons again. In my lesson, we continued working on my seat. I got to do little figure eigths with all of my body, my hips, ...