Igår var det återigen så att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta efter träningen med Bröta, men nu var det lyckotårar och inte ledsna tårar. Vi har ju i veckovis stressat runt men igår var söta Bröta lugnare än hon varit på många veckor. Idag var hon nästan så lugn som hon brukar, bara en liten aning stress i samband med galoppen.

Jag har själv varit stressad efter hemkomsten från Gotland för att få ihop ett vardagsliv men jag funderade i helgen och hittade lite inre ro. Min lilla spegel Bröta följde väl helt enkelt mitt exempel. Det var först idag som en vän påpekade att stress i hästen oftast beror på människan, och jag är väl helt enkelt böjd att hålla med. Bröta speglar mig direkt och jag var väl helt enkelt blind för det uppenbara. Nu får vi forsätta på vår väg framåt.

Lilla Mira var också otroligt duktig idag och hon förstår vårt gemensamma språk bättre och bättre för varje dag och dessutom börjar hon nu mjukna i kroppen så att hon faktistk fysiskt kan göra det jag ber om. Härligt! Vilken fantastisk dag det har varit!