Idag har jag hängt på Mira för första gången utan att ha fötterna i pallen. Jag har hängt över henne tidigare med fötterna kvar i marken och jag har småhoppat och buffat med mina knän mot hennes mage så att hon ska vänja sig att stå stilla vid pallen oavsett om det blir lite obekvämt eller inte. Idag var hon så duktig och stod så stilla så jag tänkte att jag prövar med ett lite rejälare hopp och lade mig över ryggen. Massor av beröm och godis blev det!

Innan dess hade vi jobbat med ledövningar på fyrkantspåret där jag nu tog ordentligt med tid att förklara ytterskänkeln. Inga problem sa Mira och flyttade snällt in bakdelen. Än så länge är sluta-rörelsen lite jobbigare så jag begär ingen böjning än utan jag vill bara att hon ska förstå hjälpen. Så småningom när den är säker kan jag börja fråga om böjning samtidigt. På en volt i groundwork börjar det däremot att fungera att be om både böjning och minska volten (slutarörelse), dvs få ytterbakbenent att kliva fram till tyngdpunkten. Vi har fått några riktigt fina steg så det är bara att jobba vidare på detta. Det känns som att hennes stelheter sakta men säkert börjar ge med sig och det blir mjukare och mjukare för varje vecka.

Med söta Bröta red jag och jobbade vidare på innerhöft fram och bröstkorgsrotation samtidigt som jag flyttade bogarna och bad om skolorna. Vänster varv känns riktigt fint emellanåt medan höger varv är lite stelare, i både häst och mig själv. Jämfört med när vi kom hit igen i april är det dock en rent oändlig skillnad! Det har hänt massor och nu börjar jag känna mig så säker i sitsen att jag kan experimentera och träna själv och fortfarande ha något slags kvalitet kvar. Snart är det dags att starta med travarbetet i ridningen. Det ser jag fram emot! Ja jisses, det ska nog bli ryttare av mig en dag också...

#ridkonst