Idag är jag lika lycklig som en liten ponnyryttare som för första gången får rida utan ledare. Det är faktiskt inte så långt från sanningen; jag är en stor ponnyryttare som för första gången på en dryg månad red själv idag, utan longör. Man kan väl säga att första etappen av sitsarbetet med Celina är avklarad nu.

Anledningen till att jag är så barnsligt lycklig är att det idag verkligen var ridning. Jag red verkligen för sitsen och Bröta svarade så fint på min kropps signaler och vred än hit och än dit, precis som jag bad henne. Lite öppna, lite sluta, bended straight, ta in ytter fram lite, ta ut inner fram lite osv. Bröta stannade kvar i min sits och rusade inte och jag behövde inte dra i tyglarna, utan de hängde löst med en lagom båge. Tidigare har Bröta rusat iväg lite och jag har känt mig mer eller mindre tvungen att konstant dra i tyglarna för att få stopp på henne. Men det här börjar likna kvalitetsridning! Givetvis behöver vi lite finjustering, men wow, det var verkligen underbart! Jag kan nog också bli ryttare en gång i tiden och Bröta kan nog bli ridhäst!

#ridkonst