Ja det är väl så att man ska leva som man lär? Igår diskuterade jag vikten av det inre bakbenet och idag var det återigen dags att praktisera det med hästarna.

Dagens pass med Mira blev en kort stund i groundwork och där växlade vi mellan öppnan och slutan. I vänster varv är det riktigt bra och Mira känns mjuk och fin och kliver på bra, men i höger varv är det lite jobbigare och stelare och där vill ibland inner bak falla ut i öppnan. Hon lyfter det inre bakbenet i rätt riktning men blir osäker på dess placering mot marken och faller ut med bakbenet så att det blir en liten utåtsväng i luften. Då får jag vara där och säga "nej sätt ner det i riktningen som du började i, mot tyngdpunkten, sväng inte ut under luftfärden". Vi kan få till fina öppnor men det är som sagt lite svårare i det varvet.

Sedan var det dags för ridning och även där (förstås) är ju öppnan svårare. Lilla Mira vill gärna falla ut med bogen och låta bogen leda övningen och det blir ju helt fel och då tappar vi det inre bakbenet. När vi fallit långt på ytterbogen så kan jag inte justera in bakbenet för vi är för långt ifrån balanspunkten utan då hämtar jag in bogen med ytter indirekt tygel (och lite spö på bogen om det behövs). När bogen är hyfsat på plats kan jag återigen be om att inner bak ska kliva till tyngdpunkten. Hon är så duktig lilla Mira och försöker göra rätt och emellanåt känner man hur hon lyfter upp ryggen och verkligen bär och slappnar av i sökningen fram och ned. Det börjar bli ridhäst av min lilla flicka!

Med Bröta är det verkligen upp och ner. Ena dagen fint och avslappnat och andra dagen spänt och stressat. Men vi håller på att ta oss ut stressen så det är väl inte konstigt om vi får lite bakslag. Den första stunden som jag satt på Bröta var helt fantastisk och man inser vilken enorm skillnad det är på Mira som är unghäst och Bröta som har många års träning. Bröta är stadig, lösgjord och svarar så mjukt och fint på små, små signaler. Det var verkligen häftigt och jag insåg vilket privilegium det är att ha en sådan häst. Vi lekte runt mellan öppna och sluta och jag vrider bara lite i min sits för att få henne att glida med mig. Sedan blev det lite spänning och då fick vi jobba på lösgjordheten igen och slutligen jobbade jag lite med travstarter. För att undvika mer spänning samlade jag inte så mycket i travstarterna men jag krävde förstås att hon inte skulle springa ifrån min sits utan lungt och mjukt i lösgjordhet följa mig in i trav. Det blev riktigt fina travstarter men söta Bröta tycker det är lite jobbigt så vi travade inte så många steg innan jag stannade och berömde. Hon såg mäkta nöjd ut när passet var klart och njöt lite extra mycket av vår kli-stund när jag släppte ut henne i hagen igen. Kli runt vänster öra var dagens favoritställe.

#ridkonst