Ja nu äntligen börjar det kännas som att vi verkligen får till våra öppnor i ridningen! Det är lustigt hur man tycker det går fint och man gör rätt, sen lär man sig mer och så inser man att det finns mer kvalitet att hämta. Det är väl det som är utveckling. Vad jag tycker är jättebra idag kanske inte är vad jag tycker är jättebra om några månader?

Celina har varit på mig lite på senaste om att vi faller ut en liten aning på ytterbogen i öppnorna. Nu när jag börjat träna mer på att rida från sitsen, separera min hjälper och bara ge en hjälp i taget samt jobba med samlingen har det blivit väldigt uppenbart för mig när bakbenen inte jobbar för då blir det ingen korrekt böjning och ställning och då går det förstås inte att samla för bara sitsen. Därför har vi jobbat ordentligt på att få bakbenen att arbeta och kliva fram till tyngdpunkten och det gör vi förstås med skolorna. Givetvis måste båda bakbenen kliva fram till tyngdpunkten men fokus i skolorna är att med öppnan arbetar vi med inner bak och i slutan med ytter bak. Nu under helgen när jag jobbat med mina läxor har jag jobbat mycket med öppnan och givetvis har jag varit väldigt sträng med att bogarna ska in. Det är bara att be bogarna flytta in, be igen och igen och igen, men till slut så blir det faktiskt en riktigt fin öppna där man känner hur ytter fram lyfter. Och när man har en vettig öppna kan man lugnt vrida om i sitsen, fånga upp ytter bak och be om en liten sluta och så kan man be om lite samling och vips så har man en samlad skritt.

#ridkonst