Hästar är så ofantligt vänliga och storsinta djur. De står ut med oss trots alla våra fel och brister. De har inte själva valt att leva sin liv med oss människor utan det är vi som väljer åt dem. Därför förtjänar de den största respekt och vår kärlek. De förtjänar en matte eller husse som tycker att just den hästen eller hästarna är världens bästa.

Varför går det då så ofta fel? Varför hör man så ofta dumma häst, jä**a häst, det var hästens fel, den vägrar samarbeta etc, etc? Varför ser man hårda tygelryck och sparkande sporrar? "Nu ska den lära sig veta hut!" Betyder det att ägaren är "ond"? Nej, jag tror att ägaren ofta är fast i ett ekorrhjul, en nedåtgående spiral som han eller hon inte kan ta sig ur. Man saknar helt enkelt kunskap för att ta sig ur situationen. Där förståndet går ur tar våldet vid. I ren frustration över situationen prövar man den sista utvägen - våld. Givetvis kommer detta aldrig att hjälpa. Visst, man kan piska en hel del hästar till lydnad, göra robotar av dem, men det kan aldrig bli något angenämt av det.

Det finns förstås sätt att ta sig ur situationen. Ta hjälp! Lär dig att kommunicera med din häst och se till att ni kan ha roligt ihop! Jag tror att just det att kunna känna glädje ihop med sin häst är det absolut viktigaste för all träning. Om ni är kompisar så hjälper ni varandra och tar hand om varandra, och utvecklas tillsammans.

Och så kommer den lilla brasklappen förstås: hästar är levande varelser med olika personlighet. Givetvis kan en häst vara sur och ovillig en dag och faktiskt inte vilja vara med. De är ju inte en enorm ocean av kärlek som konstant flödar över oss. Det är ju inte vi människor heller. Min söta lilla Bröta kan lätt "räcka fingret" åt mig och säga nej tack, inte idag. Oftast beror ju dock det på mig själv, är jag trött, sur och ledsen, ur balans? Ja men då kanske inte hon vill träna med mig utan det kan få räcka med lite borstning. Om inte jag är där i ögonblicket så är inte Bröta det heller. Hon är en sträng lärare men belönar sin elev rikligt när eleven börjar fatta...