Idag stod ground work på schemat med Bröta och jag fick träna på att samla och på att få halvhalterna genom hela kroppen ända ner i bakbenen.

Passet började med lite stillastående, där jag flyttade bogarna lite ute och in. I vänster varv gick det fint men i höger varv ville hon gärna falla på ytterbogen när jag bad henne att flytta ut mot ytter. Jag vill ju att hon flyttar bogen, men inte så mycket att hon faller på den. För att undvika själva fallet fick jag tänka sluta och använda spöet som en ytterskänkel, medan jag med kroppen bad om att flytta bogen. Det gick riktigt bra.

Därefter började skrittarbetet och jag fick hitta en mjuk fin böjning och en häst som ger i handen. När man har detta kan man börja be om lite samling. Jag insåg att jag har gjort lite för mycket, och nu fick jag göra mindre, speciellt med handen. Jag har väldigt lätt för att be Bröta söka fram och ned alldeles för mycket så nu fick jag se till att hålla kvar handen lite högre och i princip bara be om fram och ned genom att flytta handen någon centimeter nedåt och för samling någon centimeter uppåt. Det finns fram och ned men även fram och upp, och det är mot fram och upp som jag måste börja tänka nu. Detta speciellt då Bröta av sig själv börja komma upp och jag då tenderar att be henne att söka ner istället. Fy på mig, får inte be om så mycket fram och ned längre! Samtidigt som jag samlar  "sätter" jag mig själv lite mer i kroppen, så att jag faktiskt även samlar mig själv.

När detta fungerade bra fick jag göra halt igen och vi började be om halvhalter. Dessa halvhalter vill vi ha genom hela hästens kropp och ända ner i bakbenen, så att hästen tar mer vikt på dem. En början till skolhaltsarbetet. För att detta ska fungera msåte hästen vara genomsläpplig, dvs hela hästens ryggrad måste vara böjd och hästen är ställd i nacken, och detta utan minsta "felknix" någonstans. Ibland är hästen förböjd och tar man en halvhalt då stoppar den runt bogen och hästen släpper alltså inte igenom halvhalten genom kroppen. När Bröta verkligen var genomsläpplig var det två lätta fingertryck på nosryggen som fick henna att ta vikt på bakbenen och ett lätt tag om tygeln som fick henne att söka fram och ned igen. Det är så enkelt att om det behövs mycket kraft för att be hästen komma bak på bakbenen i halvhalten så är hästen inte helt genomsläpplig. Då är inte böjningen jämn i hela kroppen uten det finns åtminstone en knix någonstans i ryggraden. Då gäller det att försöka lista ut var knixen finns och hur man kan hitta tillbaka till den jämna böjningen.

#ridkonst