Har precis avslutat dagens andra träningspass med Bröta. Försöker köra två pass per dag under helgen, en vilodag och i regel ett pass per dag de övriga dagarna. Är man på praktik så är man och då får man se till att träna.

Har ju på senaste känt att Bröta sökt sig lite väl framåt/neråt och blivit lite framtung och så vill vi ju inte ha det. Därför ägnade jag mitt andra pass idag åt att träna stopp och start, samt att i halten förflytta vikten mer på bakbenen. När hon blir för framtung tappar hon balansen och om man då börjar skritta faller hon och klarar helt enkelt inte att starta på ett korrekt sätt. I varje halt bad jag om sökning fram/ned och därefter att flytta tyngdpunkten bakåt (genom att långsamt ta vår gemensamma balans bakåt genom att flytta magen, och om inte det räcker hela ryggen, bakåt.) När hon står mer på bakbenen ber jag om en ny sökning fram/ned och därefter ber jag om skritt. När hon är i balans smyger vi fram fint i skritt men om vi inte lyckats hitta balansen faller vi snarare några steg. Just det här att be om tyngdpunktsförskjutningen bakåt och därefter en ny sökning fram/ned är ett utmärkt sätt att ombalansera hästen. I skritten försöker jag också be om en förflyttning av tyngdpunkten bakåt och då lättar framdelen och Bröta blir fin och mjuk i handen. Även i traven fick vi till det ganska bra och hon lättade lite fram.

För att återknyta till det tidigare inlägget om att stå stilla så är det så väldigt behändigt med en häst som kan stå stilla. Efter ridpasset fick hon vänta i ingången medan jag lämnade kapson och hjälm. Därefter kratsade jag hovar och sopade stallgolvet, allt medan Bröta stod lugnt och stilla och väntade på att jag skulle bli färdig.

#ridkonst

Ja, äntligen kan jag faktiskt svara ett ärligt ja på denna fråga. Att stå stilla är nog bland det lättaste eller svåraste för en häst, beroende på dess temperament. För Bröta har det varit extremt svårt att stå stilla. Hon har både temperament och är väldigt nyfiken på allt så att inte få springa runt och undersöka har varit väldigt svårt. Bröta är ju en kallblodstravare, och de är avlade för att springa snabbt.

När jag hade köpt Bröta och för första gången visade ridhuset tänkte jag att vi gör halt och bara står stilla en stund. Mja, det gick inte alls utan Bröta reste sig på bakbenen. Hon var så stressad så det fanns inte i horisonten att stå still och bara vara på en ridbana. Det var ett mönster som följde med väldigt länge, att hon stressar på ridbanan. I stallet gör hon det aldrig men just på ridbanan kan detta gamla stressmönster komma tillbaka emellanåt. (Nu i betydligt mildare form förstås.)

Nåja, nu är det iallafall fullt möjligt att ställa Bröta och springa runt och hämta borstar, hjälm och annan utrustning och hon står lugnt och stilla kvar. Det krävdes dock även av mig att jag kan lita på att hästen står kvar och vågar gå iväg på diverse ärenden. Just att släppa greppet och kontrollen var faktiskt svårt för mig, för jag hade som många tankar om vad som skulle kunna hända om hästen kom lös...

Att stå stilla är en del av hästens grundutbildning, innan den akademiska rikonstens utbildningstrappa tar vid. Ofta bara förutsetts det att hästen är väluppfostrad, kan stå stilla och ledas osv. men i regel ser verkligenheten inte ut så utan vi som hästägare måste lära våra hästar hur vi vill att de ska bete sig, dvs uppfostra hästarna. Denna basala uppfostran är det dock tyvärr många som inte alls ägnar sig åt och jag vet inte hur många ekipage jag sett där hästen inte ens går att leda? Hur tänker man då att man ska kunna rida hästen? Jag tror att vi alla måste inse att hästen inte bara av sig själv får en uppfostran utan vi måste faktiskt lägga en viss träningstid på detta. Jag vet inte hur mycket ledövningar jag gjorde i början för att fånga Brötas uppmärksamhet och få henne att inte gå rakt över mig. Men tiden man lägger ner på detta ger definitivt resultat. 

#ridkonst