Ja se det är en bra fråga för hur du går påverkar hur hästen går. Om du är stel i din gång kommer även hästen att bli stel i sin gång.

Bröta är ju som alltid en så utmärkt spegel till mig, och häromveckan hade jag en ledövningslektion för Hanna. I traven, speciellt i vänster varv, visade Bröta en stelhet. Denna kunde dock försvinna när jag själv fokuserade på att bli riktigt mjuk i mina höfter och få lite mer gung i min gång.

Vare sig du gör ledövningar eller groundwork så vill du ha hästens bakben i dina ben och att ni tillsammans kan hitta den takt där ni för tillfället båda är mest komfortabla i. Jag har haft problemet att "hästens ska fram" (i betydelsen snabbt), precis som jag nämnt i ett tidigare inlägg, och när jag hade min ledövningslektion insåg jag hur jag hetsat. Ska förstås villigt erkänna att min normala gångtakt är snabb men min normala takt var inte den bästa för Bröta, utan jag var tvungen att sakta ner betydligt så att Bröta kunde hänga med på ett bra sätt. Givetvis följer Bröta med mig när jag rusar på för så mycket ledövningar har vi gjort, men det är helt enkelt inte så bekvämt för henne. Nyckeln till det hela är alltså den takt där ni båda är mest bekväma för tillfället. Det innebär att både häst och människa måste anpassa sig och att båda individer faktiskt har rätt att uttrycka hur de känner.

#ridkonst

Har precis avslutat dagens andra träningspass med Bröta. Försöker köra två pass per dag under helgen, en vilodag och i regel ett pass per dag de övriga dagarna. Är man på praktik så är man och då får man se till att träna.

Har ju på senaste känt att Bröta sökt sig lite väl framåt/neråt och blivit lite framtung och så vill vi ju inte ha det. Därför ägnade jag mitt andra pass idag åt att träna stopp och start, samt att i halten förflytta vikten mer på bakbenen. När hon blir för framtung tappar hon balansen och om man då börjar skritta faller hon och klarar helt enkelt inte att starta på ett korrekt sätt. I varje halt bad jag om sökning fram/ned och därefter att flytta tyngdpunkten bakåt (genom att långsamt ta vår gemensamma balans bakåt genom att flytta magen, och om inte det räcker hela ryggen, bakåt.) När hon står mer på bakbenen ber jag om en ny sökning fram/ned och därefter ber jag om skritt. När hon är i balans smyger vi fram fint i skritt men om vi inte lyckats hitta balansen faller vi snarare några steg. Just det här att be om tyngdpunktsförskjutningen bakåt och därefter en ny sökning fram/ned är ett utmärkt sätt att ombalansera hästen. I skritten försöker jag också be om en förflyttning av tyngdpunkten bakåt och då lättar framdelen och Bröta blir fin och mjuk i handen. Även i traven fick vi till det ganska bra och hon lättade lite fram.

För att återknyta till det tidigare inlägget om att stå stilla så är det så väldigt behändigt med en häst som kan stå stilla. Efter ridpasset fick hon vänta i ingången medan jag lämnade kapson och hjälm. Därefter kratsade jag hovar och sopade stallgolvet, allt medan Bröta stod lugnt och stilla och väntade på att jag skulle bli färdig.

#ridkonst

Ja, äntligen kan jag faktiskt svara ett ärligt ja på denna fråga. Att stå stilla är nog bland det lättaste eller svåraste för en häst, beroende på dess temperament. För Bröta har det varit extremt svårt att stå stilla. Hon har både temperament och är väldigt nyfiken på allt så att inte få springa runt och undersöka har varit väldigt svårt. Bröta är ju en kallblodstravare, och de är avlade för att springa snabbt.

När jag hade köpt Bröta och för första gången visade ridhuset tänkte jag att vi gör halt och bara står stilla en stund. Mja, det gick inte alls utan Bröta reste sig på bakbenen. Hon var så stressad så det fanns inte i horisonten att stå still och bara vara på en ridbana. Det var ett mönster som följde med väldigt länge, att hon stressar på ridbanan. I stallet gör hon det aldrig men just på ridbanan kan detta gamla stressmönster komma tillbaka emellanåt. (Nu i betydligt mildare form förstås.)

Nåja, nu är det iallafall fullt möjligt att ställa Bröta och springa runt och hämta borstar, hjälm och annan utrustning och hon står lugnt och stilla kvar. Det krävdes dock även av mig att jag kan lita på att hästen står kvar och vågar gå iväg på diverse ärenden. Just att släppa greppet och kontrollen var faktiskt svårt för mig, för jag hade som många tankar om vad som skulle kunna hända om hästen kom lös...

Att stå stilla är en del av hästens grundutbildning, innan den akademiska rikonstens utbildningstrappa tar vid. Ofta bara förutsetts det att hästen är väluppfostrad, kan stå stilla och ledas osv. men i regel ser verkligenheten inte ut så utan vi som hästägare måste lära våra hästar hur vi vill att de ska bete sig, dvs uppfostra hästarna. Denna basala uppfostran är det dock tyvärr många som inte alls ägnar sig åt och jag vet inte hur många ekipage jag sett där hästen inte ens går att leda? Hur tänker man då att man ska kunna rida hästen? Jag tror att vi alla måste inse att hästen inte bara av sig själv får en uppfostran utan vi måste faktiskt lägga en viss träningstid på detta. Jag vet inte hur mycket ledövningar jag gjorde i början för att fånga Brötas uppmärksamhet och få henne att inte gå rakt över mig. Men tiden man lägger ner på detta ger definitivt resultat. 

#ridkonst

Idag var det dags för att pröva på lite trav igen. Vi prövde för två veckor sedan men då var Bröta alldeles stel pga att jag hade sadeln på henne, och min underbara Epona passar tyvärr inte lilla damen längre då hon breddat sig. Vilken skillnad det var det där passet när hon var extremt stel med sadel på, så tog vi av sadeln och hon blev mjuk som smör. Hon är tydlig med vad hon gillar och inte gillar.

Vad ska jag säga om traven då? Hon lyfte ryggen men Bröta har lätt för att "dyka i backen" i sin sökning fram och ned och därmed ta mer vikt på frambenen än bakbenen. Samma problem har vi i skritten emellanåt, speciellt när jag började sitta på henne igen. Nu är det oftast bra i skritten, så det krävs väl bara mer träning. Vad jag måste göra är att föra min egen bröstkorg något bakåt och därmed få henne att sätta mer vikt på bakbenen. Men nu har vi två gångarter igen, trevligt! Det bara att joba på i traven, och vi hittade redan lite fina ökningar och minskningar av volten.

#ridkonst

Idag hade jag ett helt underbart ridpass med söta Bröta. Jag har ju på sistone haft förmånen att tillsammans med Bröta träna för Hanna Engström och Celina Harich och det har gjort underverk för oss båda. Efter mycket markarbete för Celina var det till slut dags att sitta upp, och lära att hjälperna vi använde från marken betyder precis samma sak när jag sitter på. Det tog lite tid med att hitta sökningen fram och ned men nu sitter det fint. Det helt fantastiska med detta är att jag för första gången i mitt liv nu känner att jag rider en häst för sitsen. Det är en helt magisk och alldeles underbar känsla som jag hoppas att alla får uppleva någon gång!

Hemligheten för Bröta och mig var att jag måste följa med i hennes bröstkorgsrotation, så jag har jobbat stenhårt med att svinga, svinga, svinga med i rotationen. Det är så otroligt lätt att glömma bort att svinga när man samtidigt ska göra något annat och då låser jag hästens bröstkorg och vi tappar all form av böjning. Speciellt svårt har jag haft för höger varv, men det är väl alltid så att man har en svårare sida. När hästens innerbakben går fram roterar dess bröstkorg utåt och då måste jag följa med med min sits. Det är området strax ovanför knäet på insidan av låret som jag svingar med och min egen sving ska gå ner ända till hälen. Det är inte bara att trycka ner sittbenet som jag tidigare trodde... 

Nåja, nu börjar min egen svingning bli lättare och vi skrittar fint på i god balans på voltspåret och kan byta varv genom att rida igenom volten på ett hyfsat sätt. Det är så häftigt, jag känner hur hästen breddar sig under mig och hur alla bitar bara faller på plats. Idag tänkte jag att nu får vi se vad som händer på fyrkantspåret. Detta har vi haft jättesvårt för tidigare och vi har fallit på väggen och tappat böjningen. Sagt och gjort, jag intalade mig själv att rida på fyrkanstpåret var precis som att rida på en volt och jag var extra noggrann med min egen svingning.

Det fungerade! Vi hade en fin böjning (visst, vi tappade den någon gång men kunde hitta tillbaka till den igen) och vi föll inte på väggen. Detta var otroligt bra så då avslutade vi passet och Bröta verkade vara väldigt nöjd, precis som jag!

#ridkonst

Idag började jag mitt pass med Bröta med lite longering. Skritten var lite väl hastig för att egentligen kunna kallas bra. Jag har haft lite det i mig framåt, framåt, framåt i betydelsen att hästen ska gå fort och jag inser att jag har hetsat på min söta Bröta.

Framåt betyder dock inte snabbt, utan att bakbenen kliver in till tyngdpunkten och hästen har energi. Likaväl betyder samling inte långsamt, utan att mer vikt bärs på bakbenen, som fortfarande griper fram till tyngdpunkten. Lätt att förväxla detta. Men som Celina så ofta citerar Bent "Framåt är inte framåt utan samling och samling är inte samling utan framåt". Du kan alltså inte ha bara den ena, för kan du inte växla mellan framåt och samling då är det bara för långsamt eller för snabbt. Nyckeln är att bakbenen hela tiden måste gå fram till tyngdpunkten och att hästen gör det med energi.

I groundwork och i ridningen lyckas jag betydligt bättre att få en framåt skritt. För att Bröta ska kunna hitta sin bästa balans är hastigheten på denna skritt dock ganska långsam och nu måste jag börja jobba för att hitta denna skritt på longen. Jag har i princip inte alls arbetat Bröta på longen sedan jag kom till Gotland så nu är det dags. En trevlig sak var dock att traven på longen var riktigt fin. Den var framåt utan att vara för snabb. Se där vilken karamell hon bjöd på :)

#ridkonst

Svaret på min fråga, varför hästen inte gör som jag vill, har tre olika svar.

1. Hästen förstår inte vad jag vill att den ska göra.

2. Hästen kan inte utföra det jag vill att den ska göra.

3. Hästen vill inte.

I princip känner jag att vi kan utesluta svar nummer 3 och då återstår det att hästen inte förstår eller inte kan. När jag började min praktik här på Gotlands ridakademi började jag om från början, och jag insåg att jag faktiskt aldrig hade lärt min häst hjälperna på ett vettigt sätt. Jag gjorde mest som man skulle och hoppades att det skulle fungera, och det gjorde väl det till viss del. Men precis som vi inte föväntar oss att barn ska lära sig läsa utan att kunna alfabetet bör vi inte förvänta oss att hästarna ska kunna tränas från marken och ridas utan att faktiskt lära dem hjälperna.

Härom veckan fick jag en enorm aha-upplevelse när jag insåg att min häst inte alltid kunde göra som jag ville för att hon själv inte var i balans. Det var inte så att hon inte ville, och hon förstod vad jag bad henne om, men eftersom hon kämpade med sin egen balans kunde hon helt enkelt inte utföra vad jag bad om. Först när jag nu börjar kunna sätta henne i balans kan hon göra det jag ber om, och hon gör det villligt. Men jag inser också hur liten den punkt vi är i gemensam balans verkligen är, och så fort jag tappar bort mig själv tappar jag även min häst och då kan hon inte längre villigt och mjukt utföra det jag ber om. Att inte kunna göra något kan förstås även handla om hästen har ont av en viss rörelse och därför inte kan utföra det.

Kontentan av det hela: Lär din häst vad dina signaler betyder och försök hitta orsaken till att hästen inte gör som du ber om. Har den ont eller är den ur balans, eller finns någon annan orsak? Hästarna vill oss så väl så vi måste försöka vara ödmjuka inför dem och försöka förstå dem.

#ridkonst

Ja nu sitter jag här på Gotland och är så träningssugen så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vad göra då om inte starta den där bloggen som jag funderat på så länge? Sagt och gjort, nu kör vi!

Jag befinner mig alltså på Gotland där jag för tillfället är praktikant på Gotlands ridakademi, hos Hanna Engström och Celina Harich. Jag har nu varit här i ca 2.5 månader och åker hem om ett par veckor. Då börjar elddopet, kommer jag att klara av träningen själv eller faller jag tillbaka till en lägre nivå när jag blir själv? Just nu går det så fantastiskt bra och jag har för första gången i mitt liv börjat föra en häst för sitsen, i balans. Vi har verkligen gått tillbaka till basic och jobbat mycket i ground work för att få en fin böjning och balans, och nu sitter jag alltså och skrittar på en volt och är helt lyrisk. Denna känsla av balans, där allt blir lätt att utföra och hästen bara följer med. Magiskt är ordet! Det är därför jag är så träningssugen idag. Denna känsla vill jag bara ha mer och mer av!