Jag kommer ihåg en lektion som jag hade med Celina under min praktikplats på gotland. Det var för ungefär ett år sedan och vi skulle på allvar börja arbeta i stillastående. Jag undvek det stillastående arbetet som pesten för jag tyckte att det var så svårt, men insåg också att det aldrig skulle bli bättre om jag inte började arbeta med det. Jag stod i groundwork-position och absolut ingenting fungerade. Bröta stod som gjuten i cement och jag försökte förtvivlat flytta henne.

Väldigt mycket har hänt på detta år. Sakta men säkert tog vi oss vidare från cementkänslan till rörlighet och mer vikt på bakbenen. När jag åkte till Celina i juni så var det dags att skriva nästa kapitel i det stillastående arbetet. Nu var det dags att börja jobba från utsidan i handwork-position. Det var väldigt stelt från början och positionen var förstås ovan för mig. Armarna värkte ordentligt också, så vi jobbade bara en liten stund i början av varje pass.

Någonstans under handwork-arbetet började min inställning till stillastående arbete förändras ordentligt till att verkligen uppskatta alla de fina nyanser man kan jobba med och hur man hittar igenom ryggraden. I gårdagens blogginlägg diskuterade jag vikten av att gå på upptäcksfärd i hästens kropp när det är något som är svårt, för att se var blockeringarna sitter och om man kan lösa upp dem. Mina upptäcksfärder började nyanseras i mitt stillastående arbete. Då rör sig ju inte hästen så det är lättare att upptäcka vart blockeringarna sitter. Jag började känna om det var i nacke, bog, rygg eller bakben som blockeringarna satt och sen började jag utforska hur jag skulle få blockeringarna att lösas upp.

I mitt groundwork-arbete i halten så utgick jag nästan alltid från handen och försökte lösa det mesta med tyglarnas hjälp men när jag började jobba i handwork-position insåg jag att jag har ett spö och bör använda det. Jag såg hur aktiv Celina hela tiden var när hon jobbade sina hästar. Än var det ett inner bakben, än en bog eller ett ytterbakben som petades på med spöet för att korrigera och placera in kroppen så att ryggraden blev fri. När jag i groundwork försökte placera kroppen med tyglarnas hjälp använder jag i handwork spöet för att först placera hästens kropp och därefter använder jag handen för att t.ex be om mer ställning eller flytta mellan skolorna. Jag har helt enkelt blivit mer fri från handen och använder den mer som en sensor. Sensorn känner av vad som händer i kroppen och om ryggraden har en blockering så åtgärdar spöet det och därefter använder jag min sensorhand för att känna efter om min spöhjälp fick rätt effekt. Jag börjar alltså göra mig fri från att rida för handen även när jag står på marken!

Ja sen är det förstås en utmaning att hitta hur man ska korrigera de fel man känner. Idag jobbade jag ganska mycket i stillastående i handwork-position med Bröta. Det kändes stelt och tugnt från början. I vänster varv fick jag dock ganska lätt rätt på ryggraden och vi gled runt fint mellan skolorna efter en stund. Höger varv var dock väldigt svårt. Jag fastnade i ytterbogen och den var väldigt svår att få med i öppnan. Jag kunde känna att det berodde på att bröstkorgen inte var riktigt rätt roterad och det i sin tur berodde på att inner bak inte arbetade ordentligt fram och ner utan gled lite upp. Det var ingen riktig framåtkänsla i halten utan det kändes som om Bröta backade av och föll ut på ytterbogen istället för att gå in i en öppna. Ja jag lyckades inte lösa dessa blockeringar riktigt idag men det blev bättre och när jag lyckats glida runt mellan en något så när vettig öppna och sluta några gånger med hyfsad lätthet fick det vara bra. Ibland når man inte hela vägen fram under ett pass men istället för att bråka och bli ovänner får man ibland vara nöjd med det lilla. Vi tar nya tag imorgon.

Mira var alldeles otroligt duktig i det stillastående arebete idag så det blev väldigt kort. Med henne jobbar jag i groundwork-position och jag försöker först bara hitta en sökning fram och ner och lateral böjning och ställning. Jag vill se att en ställning i nacken får effekt i höften, dvs att inner höft går fram och ner. Sedan ber jag om en lite öppna med sökning fram och ner och därefter en liten sluta och sökning fram och ner. Slutorna har ju länge varit vår akilleshäl och Mira har dragit upp huvudet och tappat framåtbjudningen. Idag lyckades vi dock även med slutor med fin sökning fram och ner och lösgjordhet. Fantastiska Mira! Det stillastående arbetet har gjort en så otroligt stor skillnad på Mira. Nu är vi många gånger bättre på det än vad vi var innan jag åkte till Tyskland! Ja det hjälper förstås att jag själv är så mycket säkrare på det efter all övning med Bröta hos Celina.

#ridkonst

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag lanserat min nya hemsida och jag kommer hädanefter blogga på den.   Spana in www.mariapihl.se   ...

What a wonderful day it has been! I continued my training to become a horse origopath by balancing some horses. I am so grateful to the owners they allow me to meet their horses and train on them, and hopefully make their day a bit better too. After ...

Förra helgen var jag på weekend clinic hos Celina Harich. Jättekul! Det började med en hel del stress, Bröta for runt och var orolig men med Celinas hjälp blev hon lugn och vi kom till arbete. Hur gjorde vi då för att vända stress till lugnt arbete? ...

  "Return to the original balance." This is the intention when balancing horses according to the Origopathy method. A wonderful intention and soft method. Last week I started my education and it is definitely life changing!   I feel like I...

Ahh, after a hot cup of tea, food and rest I have energy enough to write again.  Today, me and Danielle Luinenburg exchanged lessons again. In my lesson, we continued working on my seat. I got to do little figure eigths with all of my body, my hips, ...