Idag är Celina iväg på endagsclinic och jag bestämde mig för att stanna hemma och ta det lugnt. Salsaclinicen igår gick mestadels på tyska och jag förstod det mesta, men blev trött i huvudet för att det var lite ansträngande att försöka förstå. Haha, det är bara att komma hit som månadselev så ingår gratis tyskakurs!

Idag har jag tränat Bröta och jag var superfokuserad mentalt. Det hjälper förstås om det är lugnt runt omkring då det är lättare att fokusera själv. Jag jobbade mentalt på att hålla lugnet och fysiskt på avslappning och att andas djupt ner i magen. Bröta sade javisst, då kör vi som du vill! Det gick riktigt bra! Vi jobbade i skritt med lite öppnor och slutor och jag såg hela tiden till att jag hade henne i min sits. Till och med vårt högra varv gick bra, kanske till och med bättre än det vänstra! Det lustiga är att trots att vi oftast har lättare för vänster varv så är det högra bättre när vi väl får till det i höger varv. Det blir lätt lite förböjt i vänster varv och då tappar vi förstås kraften och riktningen framåt och man får jobba på det. Salsakursen gjorde verkligen underverk i mig och min blockerade högerhöft!

Efter lite arbete i båda varven tänkte jag att jag skulle ta och pröva på piruetterna. I groundwork är det ju inga som helst problem med piruetterna men jag har inte ridit det så mycket så jag måste hitta piruettkänslan i min kropp uppe på hästen. Vi fick till några riktigt fina steg i båda varven, men vid det här laget var det någon som började galoppera i paddocken utanför ridhuset. Där ser man hur bräcklig ens mentala styrka kan vara. Jag lyckades inte hålla kvar vårt lugn och jobba med piruetterna samtidigt så vi tog en liten paus och sedan gick vi tillbaka till vårt skrittarbete med öppna och sluta på volten med fokus på lugn. Efter en liten stund hittade jag vår bubbla igen och Bröta blev lugn och fin. Då var det dags att säga tack och att avsluta passet.

Jag hade en så häftig känsla i min egen kropp. När Bröta föll ur min sits så hittade jag lugnet i min egen kropp och gav henne tid att hitta tillbaka in i sitsen. Tidigare har jag mer stressat och känt att jag måste ha tillbaka henne i sitsen nu genast, omedelbums! Rent intellektuellt har jag förstått att jag måste ge henne en liten stund att balansera om sig och hitta rätt igen, men nu förstod jag det i min kropp. Hon kom tillbaka så snabbt hon kunde så fort jag bad om det men jag hjälper henne bäst att balansera om sig genom att vara stilla och kvar i min egen sits. Det är så oerhört små hjälper som behövs och att göra mer blir bara värre. Kraftiga hjälper i detta fall skulle dels förstöra min egen sits och dels sätta Bröta än mer ur balans så att det skulle bli ännu svårare att hitta tillbaka. Guldstjärna till mig idag!

#ridkonst

Idag har jag haft min första riktiga lektion och jösses vad bra och nyttig den var! Celina är bara så otroligt komplett som instruktör! Idag var det stångbett på för första gången på ett bra tag och nu ska jag lära mig handens fina hantverk ordentligt. Jag ska jobba på att känna efter och ta emot information om hästen kropp via handen.

Jag måste bli mycket mer konsekvent i de direkta och indirekta tygeltagen, och se till att jag kan begära mer och mindre ställning utan att samtidigt få en sidförande verkan av den indirekta tygeln. Handen ska i princip föras som en joystick. Neutralläget är ovanför manken och tar du handen över manken till någon av sidorna blir det en sidförande, indirekt tygel. Tar jag handen framåt längs mankammen ger jag en större ram och mer framåt och tar jag handen emot mig kortar jag ramen och samlar upp. Givetvis måste jag ha bakbenen med mig för jag kan inte bara korta tygeln och tro att hästen samlar för den skull. Mer ställning får jag om jag vrider min underarm så att jag ser naglarna och mindre ställning får jag om jag vrider armen så att jag ser klockan. Det viktiga är att alltid återgå till neutralläget, ge en hjälp i taget och ge i handen. Jag har väl helt enkelt fuskat lite och bett om ställning och sidförande samtidigt, så nu är det lite svårare att bara ställa.

Vi började arbetet i stillastående. Först och främst gäller det att sitta rätt i, andas djupt och komma ner i sin egen tyngdpunkt under naveln. När det fungerade vred jag min tygelhand och bad om ställning. Jag höll 3+1-fattning, dvs stångtygel och ytter kapsontygel i en hand och inner kapsontygel i en hand. Om ställningen inte togs för stången hjälpte jag till med kapsontygeln. Fick jag även en sidförande effekt flyttade jag bara tillbaka bogen till neutralläge med en sidförande tygel åt andra hållet och sa att nej, inte flytta bogen, bara rotera huvudet. Här fick jag börja känna efter om jag hade genomsläpplighet i hästen (tyskan har ett bra ord för detta, durchlessigkeit) och kunde kände henne söka fram till handen. När jag kände blockeringar fick jag börja fundera på var i hästen de fanns och korrigera. T.ex kände jag en blockering under mig och den berodde på att bröstkorgen inte roterade ordentligt. Jag bad om mer rotation i min sits och lite mer ställning och voila så hade jag en mjuk häst som sökte fram till handen. I det här läget kände jag hur oerhört nära varandra öppnan och slutan ligger. Bröta blev väldigt ambitiös och ville göra allt för mig så vi började vobbla lite fram och tillbaka mellan öppnan och slutan. Där får vi jobba lite på att hitta lugnet i både mig och hos henne så att hon kan vila i mina hjälper och inte behöver prestera hela tiden.  Hmm, sådan matte sådan häst. Det där med att hela tiden vilja prestera är ju något som jag själv är skyldig till och jag fick mig en riktig aha-upplevelse om det idag.

När vi började skrittarbetet fick jag först andas och hitta min tyngdpunkt. Därefter plockade jag först in inner bakben i min sits och när det var på plats så bad jag ytter bakben komma in i min sits. Först därefter kunde jag be om ställning i nacken. Så länge hästens bakben inte kliver på fram mot tyngdpunkten så kan man helt enkelt inte göra något finlirsarbete. Det var här min aha-upplevelse om prestation kom. När jag hade Bröta fint i min sits och skulle gå vidare i arbetet spände jag mig i min iver att göra rätt och göra det genast så det blev bara pannkaka. Dessutom for min egen tyngdpunkt rakt upp i bröstet. När jag andades djup och tog ner min tyngdpunkt under naveln så var Bröta direkt i min sits igen och det blev mjukt och fint. Det här hände flera gånger. Jag spände mig och min tyngdpunkt for upp i bröstet och Bröta föll ur min sits och hjälper, jag andades djupt, fick ner min tyngdpunkt och Bröta kom in i min sits igen. Så tydligt och en riktig tankeställare för mig!

Ett par gånger när jag ställde mer i nacken (dvs roterar skallen) svarade Bröta med att ställa men även dra ner huvudet. Det var så härligt för när jag hade henne i min sits kunde jag bara sitta till lite och i sitsen be henne komma upp lite med huvudet.

Efter lektionen var jag oerhört trött rent mentalt för det var ett enormt fokus jag hade. Det är verkligen här och nu som gäller och strunta i alla störningar runt omkring.  Jag var så trött att jag fick gå och vila en stund efter lektionen. Det var dessutom ett led i att jag själv inte alltid behöver prestera utan kan få bara vara. Efter pausen var jag pigg och alert igen och njöt av att se Celinas träning.

#ridkonst

Håhå jaja... Vad ska man säga? Ska jag skratta eller gråta? Bröta har blivit ett litet stressmonster och just nu ser jag inte riktigt en väg ut ur detta mönster.

Vi är så långt från sommarens träningar att det är skrattretande och endast arbete i skritt fungerar numera. I groundwork kan jag behålla Brötas lugn så att vi faktiskt kan arbeta men så fort jag begär trav i longeringen så krullar hon ihop sig i en liten boll och blir så spänd så spänd... Ridning ska vi inte ens tala om. Det är lagt på is nu för en tid. Jag kan få henne hyfsat lugn även i traven men det är i detta läge vi ska träna på galoppen så att vi ska kunna genomföra ett godkänt groundwork/longerprov om en månad. Nu är galoppen inte bara snabb utan full av bocksprång och skutt. Just nu ser jag inte riktigt att det kommer att gå att göra ett godkänt prov:(.

Ja vad ska man göra?

Hmm, jag får väl ta och byta namn på denna kategori till "Pass med Bröta/Mira" istället för bara "Pass med Bröta" som det är nu?!

Idag har jag ridit min söta Bröta och jobbat på helgens läxor. Under veckan har vi jobbat med att forma Bröta för sitsen och behålla formen medan jag gör små öppnor och slutor. Sluta har ju alltid varit Brötas och min starka sida, men nu efter att ha jobbat så mycket med öppnan så har slutan blivit svårare och jag hade svårt att få in rätt känsla. Celina tog mig något varv i groundwork och så gjorde vi sluta tillsammans och vips var känslan där igen. Jag hade låst min innerhöft och höll tillbaka den lite istället för att släppa fram den och få känslan att hästen omfamnar mitt innerben. Jag ska helt enkelt inte krångla till det utan bara fokusera på att hela tiden behålla brötskorgens rotation, och därmed få inner bak att kliva fram ordentligt till tyngdpunkten."Less is more" gäller verkligen nu, för gör jag för mycket tappar vi all formgivning och det blir bara pannkaka.

Pannkaka fick vi mycket av i gårdagens lektion då vi jobbade lite mer med det stillastående arbetet. Detta har jag alltid haft lite svårt för och när det bara blev värre och värre gjorde vi ett litet experiment. Celina fick hoppa upp på Bröta och göra öppna/fram ner och sluta/samling. Hon började med att bara flytta bogarna och därefter jobba vidare mot öppna/sluta. Jag fick tips om att vara mer tydlig gällande direkt och indirekt tygel och se till att det verkligen är bogen som jag flyttar med den indirekta tygeln. Bröta vänder gärna bara på huvudet men det får vi inte fuska med längre! Dessutom, det viktigaste av allt är att jag ska göra allt väldigt långsamt och känna in hur mycket vi kan göra, så att vi fotfarande behåller innerhöften på plats fram och ner. Det var väldigt intressant att se Celina sitta där på söt-Bröt för man ser ju att hästen kan, om bara ryttaren kan... När jag satt upp igen lyckades jag absolut inte alls för jag gick precis över gränsen hela tiden och tappade innerhöften. Men idag när jag tränade själv så gick det bättre än någonsin förr. Jag behövde väl kanske sova på saken?! Resten av träningen gick också bra. I vänstervarvet hade vi en fin böjning och lyckades flytta bogar lite ut och in samt få in en rikigt trevlig sluta-känsla också. I högervarvet har vi lite svårare men efter en stunds arbete fick vi till en bra böjning och till slut även en sluta.

Med lilla Mira jobbade jag med ledövning samt groundwork. Vi jobbade i ledövningen längs fyrkantspåret och flyttade bogar ut och in. Detta gick ganska bra men när det var dags att flytta bakbenen var det lite för svårt så jag gick in på en volt i groundworkposition. Där jobbade vi med att öka och minska volten så att vi smyger in små öppnor och slutor. Även här ligger fokus på att ha en mjuk böjning och ställning och behålla denna i alla övningar, dvs gör endast så små ökningar/minskningar att det går att behålla böjningen och klivet fram till tyngdpunkten. Till slut var det dags att hänga på Mira (hon är ju inte inriden). Vi behöver träna på att stå stilla vid uppsittningsbänken även om jag hoppar lite upp och ner och hänger lite. Mira är en väldigt sensibel liten dam och hon undrade ju lite, men det var bara att mjukt flytta tillbaka henne när hon flyttade sig och till slut stod hon lugnt kvar. Än så länge hänger jag bara med överkroppen, dvs med fötterna kvar på bänken, men går det så här bra kan det snart vara dags att hänga lite mer, dvs släppa fötterna från bänken.

#ridkonst

Idag är jag lika lycklig som en liten ponnyryttare som för första gången får rida utan ledare. Det är faktiskt inte så långt från sanningen; jag är en stor ponnyryttare som för första gången på en dryg månad red själv idag, utan longör. Man kan väl säga att första etappen av sitsarbetet med Celina är avklarad nu.

Anledningen till att jag är så barnsligt lycklig är att det idag verkligen var ridning. Jag red verkligen för sitsen och Bröta svarade så fint på min kropps signaler och vred än hit och än dit, precis som jag bad henne. Lite öppna, lite sluta, bended straight, ta in ytter fram lite, ta ut inner fram lite osv. Bröta stannade kvar i min sits och rusade inte och jag behövde inte dra i tyglarna, utan de hängde löst med en lagom båge. Tidigare har Bröta rusat iväg lite och jag har känt mig mer eller mindre tvungen att konstant dra i tyglarna för att få stopp på henne. Men det här börjar likna kvalitetsridning! Givetvis behöver vi lite finjustering, men wow, det var verkligen underbart! Jag kan nog också bli ryttare en gång i tiden och Bröta kan nog bli ridhäst!

#ridkonst

Idag var det åter dags för Celina-lektion och idag longerade min kollega Line mig medan Celina satt och tittade på bredvid. Tidigare lektioner har Celina själv tagit hästen, men hon hjälper till lite mer och vi ska ju bli självständiga ryttare utan någon som håller i linan så det här var ett bra byte. Lite svårare bara...

I början gick det inte så bra och jag fick inte till någon böjning. Det berodde på att Bröta sprang ifrån min sits så jag hade helt enkelt inte så mycket att jobba med. Då började vi göra halter för bara sits, genom att "sjunka ner" i hästen, och ptroo-ljudet, dvs utan att dra i tyglen. Till att börja med gjorde vi hela halter och när det fungerade började vi göra halva halter. Jag skulle hela tiden ha tanken om att inner bakben ska fram och ner under min sits så att jag får bakbenen i sitsen, precis som jag under helgen tränat på att få tag på bakbenen. I det ögonblick som hästen tror att den ska göra en fullständig halt lade jag till min inner överskänkel och bad om bröstkorgsrotation och att hon skulle fortsätta gå. Efter att ha upprepat dessa halva halter några gånger så fick vi till en riktigt fin böjning och Bröta stannade kvar i min sits och rusade inte iväg. Detta måste jag träna mer på! (Hmm, är det inte så jag skriver i ungefär alla inlägg, att detta behöver jag träna mer på?)

#ridkonst

Idag är det en riktigt lugn dag, då både Hanna och Celina är borta. Det innebär att man hinner träna redan på förmiddagen och så får man tid att blogga på eftermiddagen :). Jaja, helt overksamma är vi inte trots allt, ska iväg och trimma gräs om en liten stund.

Idag fortsatte arbetet med att hitta bakbenen. Jag får till det några steg och sen tappar jag det och så hittar jag det osv. Det är bara att fortsätta träna så blir de bra stunderna längre och längre. Det var som Celina en gång sa: I början får du korta stunder av bra träning och du får lära dig att söka dessa goda moment, men så småningom har du det bra mest hela tiden och du får istället korta stunder av det dåliga. I groundwork/longering är det faktiskt så att det är bra mest hela tiden med korta dåliga stunder men i ridningen är det fortfarande så att jag letar efter de riktigt bra momenten och har dåliga längre stunder. Jaja, man måste ju ha något att träna på också...

Idag vände återigen mitt bra/dåliga varv och högersitsen var återigen den bästa. Nu skiftar jag titt som tätt så jag antar det händer massor i oss båda två nu. Jag lyckades inte fånga bakbenen på det fantastiska sätt som jag gjorde igår men det var hyfsat, och imorgon är Celina tillbaka och då är det dags för en ny lektion. Det ser jag verkligen fram emot.

#ridkonst

Helgens läxa har varit att träna på att hitta hästens bakben i ridningen. Jag har fått hjälp med longering av min kollega Line och jag har tränat först på att hitta min avslappnade, centrerade sits och därefter i min sits börja koppla ihop med Brötas bakben. Line hjälpte till med lite böjning och ställning när jag själv hade svårt för det. När jag väl är "ihopkopplad" med bakbenen ska jag även börja styra var vi sätter ner våra ben, dvs öka eller minska volten lite. Vi började med detta under torsdagens Celinalektion och det går bättre och bättre för varje träningstillfälle. Jag gör det helt enkelt genom att tänka utåt i min sits och liksom "putta" lite med mina sittben i den riktning jag vill gå.

Det lustiga är att under en period har höger varv varit klart lättast men nu har det skiftat till att vänster varv åter är det lätta varvet. Detta byte ser jag bara som positivt för det innebär att det händer saker i både min och Brötas kropp. (Även om det kan vara lite frustrerande att något som var så lätt för en vecka sedan nu är betydligt svårare...) Nåja, i vänster varv fick vi idag en så total sammankoppling av min sits och Brötas bakben så det var helt fantastiskt. Det är så man blir lyrisk och kan börja gråta. Vi höll det kanske ett halvt varv på volten och sen for jag av i raketfart för det var så bra. Jag var så snabb med att hoppa av att jag inte ens fick av ytterstigbyglen ordentligt så jag höll på att dratta på ändan, men jag kunde inget annat än skratta åt det. Det tråkiga med när man gör något fantastiskt är ju att då måste man sluta och belöna hästen. Det roliga med att man gör något fantastiskt är att det var just fantastiskt och man längtar tills nästa gång man för pröva igen!

#ridkonst