Idag har jag haft min första riktiga lektion och jösses vad bra och nyttig den var! Celina är bara så otroligt komplett som instruktör! Idag var det stångbett på för första gången på ett bra tag och nu ska jag lära mig handens fina hantverk ordentligt. Jag ska jobba på att känna efter och ta emot information om hästen kropp via handen.

Jag måste bli mycket mer konsekvent i de direkta och indirekta tygeltagen, och se till att jag kan begära mer och mindre ställning utan att samtidigt få en sidförande verkan av den indirekta tygeln. Handen ska i princip föras som en joystick. Neutralläget är ovanför manken och tar du handen över manken till någon av sidorna blir det en sidförande, indirekt tygel. Tar jag handen framåt längs mankammen ger jag en större ram och mer framåt och tar jag handen emot mig kortar jag ramen och samlar upp. Givetvis måste jag ha bakbenen med mig för jag kan inte bara korta tygeln och tro att hästen samlar för den skull. Mer ställning får jag om jag vrider min underarm så att jag ser naglarna och mindre ställning får jag om jag vrider armen så att jag ser klockan. Det viktiga är att alltid återgå till neutralläget, ge en hjälp i taget och ge i handen. Jag har väl helt enkelt fuskat lite och bett om ställning och sidförande samtidigt, så nu är det lite svårare att bara ställa.

Vi började arbetet i stillastående. Först och främst gäller det att sitta rätt i, andas djupt och komma ner i sin egen tyngdpunkt under naveln. När det fungerade vred jag min tygelhand och bad om ställning. Jag höll 3+1-fattning, dvs stångtygel och ytter kapsontygel i en hand och inner kapsontygel i en hand. Om ställningen inte togs för stången hjälpte jag till med kapsontygeln. Fick jag även en sidförande effekt flyttade jag bara tillbaka bogen till neutralläge med en sidförande tygel åt andra hållet och sa att nej, inte flytta bogen, bara rotera huvudet. Här fick jag börja känna efter om jag hade genomsläpplighet i hästen (tyskan har ett bra ord för detta, durchlessigkeit) och kunde kände henne söka fram till handen. När jag kände blockeringar fick jag börja fundera på var i hästen de fanns och korrigera. T.ex kände jag en blockering under mig och den berodde på att bröstkorgen inte roterade ordentligt. Jag bad om mer rotation i min sits och lite mer ställning och voila så hade jag en mjuk häst som sökte fram till handen. I det här läget kände jag hur oerhört nära varandra öppnan och slutan ligger. Bröta blev väldigt ambitiös och ville göra allt för mig så vi började vobbla lite fram och tillbaka mellan öppnan och slutan. Där får vi jobba lite på att hitta lugnet i både mig och hos henne så att hon kan vila i mina hjälper och inte behöver prestera hela tiden.  Hmm, sådan matte sådan häst. Det där med att hela tiden vilja prestera är ju något som jag själv är skyldig till och jag fick mig en riktig aha-upplevelse om det idag.

När vi började skrittarbetet fick jag först andas och hitta min tyngdpunkt. Därefter plockade jag först in inner bakben i min sits och när det var på plats så bad jag ytter bakben komma in i min sits. Först därefter kunde jag be om ställning i nacken. Så länge hästens bakben inte kliver på fram mot tyngdpunkten så kan man helt enkelt inte göra något finlirsarbete. Det var här min aha-upplevelse om prestation kom. När jag hade Bröta fint i min sits och skulle gå vidare i arbetet spände jag mig i min iver att göra rätt och göra det genast så det blev bara pannkaka. Dessutom for min egen tyngdpunkt rakt upp i bröstet. När jag andades djup och tog ner min tyngdpunkt under naveln så var Bröta direkt i min sits igen och det blev mjukt och fint. Det här hände flera gånger. Jag spände mig och min tyngdpunkt for upp i bröstet och Bröta föll ur min sits och hjälper, jag andades djupt, fick ner min tyngdpunkt och Bröta kom in i min sits igen. Så tydligt och en riktig tankeställare för mig!

Ett par gånger när jag ställde mer i nacken (dvs roterar skallen) svarade Bröta med att ställa men även dra ner huvudet. Det var så härligt för när jag hade henne i min sits kunde jag bara sitta till lite och i sitsen be henne komma upp lite med huvudet.

Efter lektionen var jag oerhört trött rent mentalt för det var ett enormt fokus jag hade. Det är verkligen här och nu som gäller och strunta i alla störningar runt omkring.  Jag var så trött att jag fick gå och vila en stund efter lektionen. Det var dessutom ett led i att jag själv inte alltid behöver prestera utan kan få bara vara. Efter pausen var jag pigg och alert igen och njöt av att se Celinas träning.

#ridkonst

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag lanserat min nya hemsida och jag kommer hädanefter blogga på den.   Spana in www.mariapihl.se   ...

What a wonderful day it has been! I continued my training to become a horse origopath by balancing some horses. I am so grateful to the owners they allow me to meet their horses and train on them, and hopefully make their day a bit better too. After ...

Förra helgen var jag på weekend clinic hos Celina Harich. Jättekul! Det började med en hel del stress, Bröta for runt och var orolig men med Celinas hjälp blev hon lugn och vi kom till arbete. Hur gjorde vi då för att vända stress till lugnt arbete? ...

  "Return to the original balance." This is the intention when balancing horses according to the Origopathy method. A wonderful intention and soft method. Last week I started my education and it is definitely life changing!   I feel like I...

Ahh, after a hot cup of tea, food and rest I have energy enough to write again.  Today, me and Danielle Luinenburg exchanged lessons again. In my lesson, we continued working on my seat. I got to do little figure eigths with all of my body, my hips, ...