Idag är Celina iväg på endagsclinic och jag bestämde mig för att stanna hemma och ta det lugnt. Salsaclinicen igår gick mestadels på tyska och jag förstod det mesta, men blev trött i huvudet för att det var lite ansträngande att försöka förstå. Haha, det är bara att komma hit som månadselev så ingår gratis tyskakurs!

Idag har jag tränat Bröta och jag var superfokuserad mentalt. Det hjälper förstås om det är lugnt runt omkring då det är lättare att fokusera själv. Jag jobbade mentalt på att hålla lugnet och fysiskt på avslappning och att andas djupt ner i magen. Bröta sade javisst, då kör vi som du vill! Det gick riktigt bra! Vi jobbade i skritt med lite öppnor och slutor och jag såg hela tiden till att jag hade henne i min sits. Till och med vårt högra varv gick bra, kanske till och med bättre än det vänstra! Det lustiga är att trots att vi oftast har lättare för vänster varv så är det högra bättre när vi väl får till det i höger varv. Det blir lätt lite förböjt i vänster varv och då tappar vi förstås kraften och riktningen framåt och man får jobba på det. Salsakursen gjorde verkligen underverk i mig och min blockerade högerhöft!

Efter lite arbete i båda varven tänkte jag att jag skulle ta och pröva på piruetterna. I groundwork är det ju inga som helst problem med piruetterna men jag har inte ridit det så mycket så jag måste hitta piruettkänslan i min kropp uppe på hästen. Vi fick till några riktigt fina steg i båda varven, men vid det här laget var det någon som började galoppera i paddocken utanför ridhuset. Där ser man hur bräcklig ens mentala styrka kan vara. Jag lyckades inte hålla kvar vårt lugn och jobba med piruetterna samtidigt så vi tog en liten paus och sedan gick vi tillbaka till vårt skrittarbete med öppna och sluta på volten med fokus på lugn. Efter en liten stund hittade jag vår bubbla igen och Bröta blev lugn och fin. Då var det dags att säga tack och att avsluta passet.

Jag hade en så häftig känsla i min egen kropp. När Bröta föll ur min sits så hittade jag lugnet i min egen kropp och gav henne tid att hitta tillbaka in i sitsen. Tidigare har jag mer stressat och känt att jag måste ha tillbaka henne i sitsen nu genast, omedelbums! Rent intellektuellt har jag förstått att jag måste ge henne en liten stund att balansera om sig och hitta rätt igen, men nu förstod jag det i min kropp. Hon kom tillbaka så snabbt hon kunde så fort jag bad om det men jag hjälper henne bäst att balansera om sig genom att vara stilla och kvar i min egen sits. Det är så oerhört små hjälper som behövs och att göra mer blir bara värre. Kraftiga hjälper i detta fall skulle dels förstöra min egen sits och dels sätta Bröta än mer ur balans så att det skulle bli ännu svårare att hitta tillbaka. Guldstjärna till mig idag!

#ridkonst