Idag stod det balansering på schemat. VI började passet i det stillastående arbetet i handwork-position. Idag fungerade tyglar och inner skänkel fint men ytter skänkel var som bortblåst. Den försvinner ibland och det innebär ju att Bröta inte riktigt förstår den. Jag fick inte riktigt med mig ytter bakben och därmed saknas ju en del av formen och då går det inte att flytta hästen på ett lätt sätt mellan hjälperna. Med lite arbete fick vi till slut ihop något hyfsat och då satt jag upp. Bröta svarar bättre på handen från handarbetespostionen än uppsuttet, men skänklarna svarar hon bättre för uppsuttet. Nu gick det fint att aktivera både inner och ytter bakben men jag fick vakta så bogarna inte flöt ut.

Efter en stund i stillastående började vi skritta och då ska jag göra precis samma sak som i halten. Balansera upp hästen precis mitt emellan hjälperna. Jösses, det är svårt! Jag får jobba hårt på det i halten men i rörelse är det ju hundra gånger värre! Vi for fram och tillbaka som en full sjöman mellan ytter och inner bog. Det är som att balansera på en knivsegg. Faller hon på ytter bog ska jag flytta bogen utåt tills hon är mitt emellan igen och faller hon på inner bog ska jag flytta hennes bogar inåt tills hon är mitt emellan igen. Dessa förflyttningar, eller balanseringar, gör jag i öppnan och slutan och det är små, små förflyttningar det handlar om. Jag gjorde för mycket i början och det var därför vi for fram och tillbaka. Less is more gäller verkligen här! Sen ska man förstås komma ihåg att andas och slappna av samtidigt som man styr och försöker känna efter i hästen vad som händer och korrigera därefter. Det är svårt att känna vad som händer så här har jag verkligen en utmaning! Men vi fick några riktigt fina steg på slutet och det är ju en helt fantastisk känsla att ha hästen precis mitt emellan hjälperna. Nu måste jag bara hitta dessa ögonblick igen och igen tills de blir en vana. Då jäklar blir det rida av!

Eftersom det var så svårt gjorde jag ett eget andra pass med Bröta på eftermiddagen. Jag fokuserade på att hitta det minimala och att verkligen försöka känna efter vad som hände under mig. Jag fick till några fina steg igen och då var jag nöjd. Bröta såg riktigt stolt ut efteråt också. Min fina lilla pålla!

#Ridkonst