Det går lite upp och ned med Brötas träning för tillfället. När hon är lugn och sansad är hon den mest underbara, lyhörda, mjuka häst man kan tänka sig men så kommer stressen in och då blir det bara spänning. Vi har några bra pass, sen blir det spänning, så några bra pass, spänning osv. Det känns som om vi inte kommer riktigt framåt i vår träning eftersom vi hela tiden får bakslag med stressen. Dessutom blir jag ibland så j-a irriterad och arg på denna stress och spänning och det gör ju inte saken bättre. Rent intellektuellt inser jag att det bara gör saken värre att bli arg och oftast klarar jag av att hålla lugnet men så ibland går det inte och allt blir bara pannkaka. Det är lustigt just hur ens egna hästar triggar starkare känslor än andras hästar. Det skulle inte falla mig in att bli irriterad, stressad, arg osv. när jag undervisar eller tränar andras hästar. Då är jag ett under av tålamod och det finns liksom inte på kartan att jag skulle gå mot arg-hållet. Men det är väl så att man har så mycket mer känslor för sina egna hästar, man vet vad de normalt kan prestera, hur de brukar vara och sist men inte minst kan det komma in känslor som "min häst älskar mig inte om den inte gör vad jag ber den om". Hopplösheten kan vara där och knacka på dörren när man inte vet hur man ska lyckas lösa sina problem. Ja det är ju inte alltid helt rationella känslor men de är där och alla relationer är dynamiska, såväl de mänskliga som de till djuren och allt går upp och ner. Igår hade jag en riktigt svacka med Bröta. Vi gjorde en riktigt bra arbete stillastående och jag kände bara stor lycka men sen hann vi inte många varv innan stressen satte an. Istället för att bråka fick det bli lite longering och det gick fint utom galoppen som var snabb och hetsig. Jag som gladde mig så åt att den började bli bra... Jag började fundera om jag kommer att göra väpnarprovet på Bröta eller Mira? Galoppen måste ju till för ett godkänt väpnarprov...

Idag var det bara att inse att jag måste hitta en väg ut ur stressen medan jag rider. Det går som sagt bra att träna henne från marken och vi hittar en fint lugn då (utom i galoppen) men det är en helt annan sak när vi rider. Ibland lyckas jag får bort stressen men ofta blir det inte så bra. Bröta är ju en right brain extrovert (RBE) enligt Parellis horsenalities. Det innebär att hästen är impulsiv, har svårt att stå stilla, lätt får panik, överreagerar, är hyper-alert, tenderar att stegra, vill framåt, lättskrämd, har huvudet högt och ofta håller emot tryck istället för att gå undan för det. Ja nu är ju inte Bröta värsta sorten, det stadiet har vi kommit förbi för länge sedan och hon var lugn i ett par år tills vi kom hem från Gotland i höstas. Det händer mycket runt paddocken vi tränar i och det gör ju förstås inte saken lättare, men när vi väl kan rida där så bör vi kunna rida nästan var som helst... Det är just det att det går och cyklar förbi människor, det kommer hundar, barnvagnar, mopeder och bilar. Varje ny "störning" vill Bröta uppmärksamma mig på. Jag måste verkligen gå in i min bubbla och ta med Bröta dit in och förmedla att hon inte behöver bry sig om omvärlden. Den tar jag hand om. Fördelen med detta temperament är förstås att det aldrig saknas energi till arbete, och just när vi behåller lugnet är hon som sagt den mest underbara häst att rida.

Ja men nu var det förstås hur jag skulle komma ifrån stressen. Med lite googlande så hittade jag två strategier för att träna RBE-hästar. 1. Rid hästen snabbare än den själv vill röra sig. Det kan gå riktigt fort! 2. Låsten hästen korsa bakbenen så att den vrider runt framdelen.

Nummer ett tror jag inte riktigt på i Brötas fall. Nummer två liknar vad jag har hört kallas "nödbromsen" i westernridning. Anledningen till att man skulle göra detta är att då den vilda hästen flytt från ett monster kommer den slutligen, då den sprungit tillräckligt långt, att vända sig om med bakbenen runt framdelen. Detta ska få hästen att koppla ifrån autopiloten och koppla på hjärnan och börja tänka igen. Jag tänker att den inte kan springa så fort för man tappar kontakten mellan framdel och bakdel, dvs man tappar den korrekta böjningen och då går inte kraften igenom kroppen. Ja jag tänkte iallafall att jag testar nummer 2.

Idag blåste det rejält när jag kom till stallet och vilken dag skulle passa bättre att testa stress-släppet en sådan dag? Jag red bara några varv i skritt och bad därefter om trav. Rörelse är bra för RBE och jag tror att jag inte skulle kunna hålla Bröta i skritt på ett bra sätt så därför bestämde jag mig för trav för att inte bråka mer än nödvändigt. När spänningen kom bad jag bakdelen att komma längre ut, red så tills jag kände lite mjukhet och rätade då upp oss efter voltspåret. Ja det var ingen skönridning  då jag flyttade bakdelen men vi fick till lugna fina travstunder däremellan i rejäl blåst! Det var jag mycket nöjd med! Jag ska testa det här lite till. Det är ju förstås inte önskvärt att konstant koppla av framdel från bakdel för det blir en inkorrekt form, men jag testar en period och ser om det kan hjäpla oss då spänningen slår till. Kanske räcker det att bara göra en öppna med mer tvärning när vi gjort detta några gånger, så att jag inte behöver göra själva frånkopplingen? Ja jag får väl se vad som händer framöver, men nu har jag åtminstone en strategi för hur jag ska göra. Då känns det genast inte det minsta hopplöst utan som om vi fixar detta! Och ja, Bröta blir min väpnarhäst....

#Ridkonst

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag lanserat min nya hemsida och jag kommer hädanefter blogga på den.   Spana in www.mariapihl.se   ...

What a wonderful day it has been! I continued my training to become a horse origopath by balancing some horses. I am so grateful to the owners they allow me to meet their horses and train on them, and hopefully make their day a bit better too. After ...

Förra helgen var jag på weekend clinic hos Celina Harich. Jättekul! Det började med en hel del stress, Bröta for runt och var orolig men med Celinas hjälp blev hon lugn och vi kom till arbete. Hur gjorde vi då för att vända stress till lugnt arbete? ...

  "Return to the original balance." This is the intention when balancing horses according to the Origopathy method. A wonderful intention and soft method. Last week I started my education and it is definitely life changing!   I feel like I...

Ahh, after a hot cup of tea, food and rest I have energy enough to write again.  Today, me and Danielle Luinenburg exchanged lessons again. In my lesson, we continued working on my seat. I got to do little figure eigths with all of my body, my hips, ...