Idag sitter jag och funderar lite på hästföretagare. Jag vet förstås att det finns massor av seriösa och kunniga hästföretagare som jobbar hårt för att ge kunderna vad de vill ha, men jag tycker nog att en överraskande stor andel är mer eller mindre oseriösa. Kanske beror det på att många har hästföretaget som ett extrajobb, vid sidan av det vanliga jobbet? Ofta känns det som om kunderna ska truga hästföretagaren och inte tvärt om. Från min synvinkel ser jag det som att kunderna är det absolut viktigaste för en företagare (oavsett om det rör hästar eller något annat) och dem ska man behandla väl!

Jag har varit med om stallägare som ljuger mig rakt upp i ansiktet och lovar guld och gröna skogar och att ingenting är några problem, fram tills kontraktet är skrivet och då får man klara sig själv bäst man kan. Då var löftena inte värda ett smack och inget kan man göra då man var dum nog att inte skriva in sakerna i kontraktet. Sen finns det förstås de stallägare som struntar i vad som står i kontraktet och konstant bryter mot det, men givetvis måste ju kunderna noggrannt följa sin del av kontraktet. Vad gör man då? Ja det är ju bara att flytta men det är ju ofta inte gjort i en hast.

Jag fick en gång ett presentkort för att rida lusitanos uppe i Stockholm, och när jag skulle utnyttja det försökte den vidriga hästföretagaren få mig att tro att presentkortet inte var giltigt utan att det redan har gått ut (tvärt emot vad lagen sade, vilket hästföretagaren hade noll koll på). Jag gav mig förstås inte, men när jag väl kom dit så sa bara hästföretagaren, "Jaha har du kommit, jag trodde inte du skulle komma". Ingenting var förberett men till slut fick dottern ge  mig en lektion som dessutom var värdelös och gjorde mig spänd som en fiolsträng flera dagar efteråt.

Suck, ja jag hoppas bara att jag slipper sådant här i fortsättningen. Jag hoppas att alla hästkunder sluta ta en massa skit och premierar de vänliga och seriösa hästföretagarna som finns i branschen!

Redan förra veckan kände jag att det inte riktigt var som det skulle i ridningen men jag slog bort det och tänkte att det kanske berodde på att Bröta inte tränas så mycket nu när jag jobbr i Oslo. Idag var ridningen än värre och jag gick tillbaka till basic basic. Bara flytta bogen ett steg in och ett steg ut. Det ville sig inte alls och jag insåg att något måste vara fel. När jag borstade Bröta efteråt kände jag på hennes högra bakben och musklerna ryckte på samma sätt som kiropraktorn visade när isciasnerven var i kläm. Det har alltså kommit tillbaka och jag har kontaktat kiropraktorn för en behandling. 

Bröta är väldigt bra på att uttrycka sina åsikter och jag borde ha förstått redan förra helgen att något var fel. Det är bara att inse att hon aldrig går emot eller "dummar sig". Hon försöker alltid göra sitt bästa och när hon är ovillig finns det alltid en vettig anledning till det. Kiropraktorn sa redan förra gången att det kan behövas några behandlingr innan det förblir bra. Men Bröta har ju varit som en dröm att rida efter förra behandlingen så det hjälper verklgien. Nu hoppas jag bara att det inte dröjer för länge innan vi får en tid.

Nu tänkte jag ta hjälp av er alla där ute. I november har jag tänkt ordna en helgkurs i akademisk ridkonst för Celina Harich. Till det behövs förstås en anläggning som har 8 lediga boxplatser så att deltagarna kan stalla upp sina hästar, ett ridhus och någonstans att värma och äta mat och ha teorilektioner. Allt detta ska ju förstås ske i Göteborgstrakten så nu undrar jag om någon av er har tips på anläggningar som man kan hyra för detta ändamål? Alla tips mottages tacksamt!

Och givetvis kan man redan nu anmäla intresse (ej bindande!) för att vara med på Celina-kursen.

Alla vet nog att man ska rida sin häst med sitsen och inte med händer och skänklar, men ändå sitter vi ofta där och använder just skänklar och tyglar. Givetvis är inte skänklar och tyglar något ont utan de ska ju användas för att förstärka hjälp numer ett, sitsen, om det inte räcker att bara använda sitsen. Det kan t.ex gälla om hästen inte är så utbildad än, men framför allt tror jag att mycket hand- och skänkelhjälper beror på att vi som ryttare inte är så utbildade än.

Att kunna rida med sitsen förutsätter en oberoende, balanserad sits där ryttaren kan slappna och och inte känner behov att "hålla sig fast" genom att spänna till i sitsen. Och så ska man ju även känna vad hästen hittar på under en. Lättare sagt än gjort... Jag är i stadiet nu att min sits börjar bli oberoende och jag har lärt mig att slappna av istället för att spänna till. Jag håller alltså på att lära mig att rida för sitsen och det är jättespännande! Det är nu den riktiga mjukheten och lättheten infinner sig tycker jag.

För att kunna få en balanserad och oberoende sits krävs dock mycket träning. Jag fick hjälp med min sits är jag var praktikant på Gotland och det har varit kanonbra för mig att rida barbacka då jag lättare känner vad som händer under mig då, än om jag sitter i sadel. För alla som har möjlighet kan jag varmt rekommendera en plats som veckoelev på Gotlands ridakademi, http://www.ekeskogs-ridingacademy.com/. Hanna Engström har utvecklat ett fantastiskt sitsprogram med olika övningar för att hitta en avslappnad och funktionell sits.

#ridkonst

I helgen ska jag på kurs för Hanna Engström. Det ska bli riktigt roligt och jag ser fram emot både att träna och att träffa Hanna igen. Planen för helgen är att rida alla tre lektioner och jobba på min sits och känsla. Det är ju det som Hanna är så fantastiskt bra på.

En annan trevlig aspekt med helgkurser är att få träffa andra likasinnade. Jag är ju ensam AR-utövare i mitt stall så därför ser jag extra mycket fram emot att få prata akademisk ridkonst en hel helg. Fast jag har ganska tålmodiga stallkamrater som står ut med allt mitt prat om bröstkorgsrotation, flyttande av bogar, känsla i sitsen etc. Jaja, jag ser verkligen fram emot helgen!

Ibland får man stanna upp och fundera lite och eftersom jag ridit mycket i tanken så tänker jag förstås på min sits. Det är ju den man huvudsakligen rider med, eller åtminstone strävar efter att rida med.

Efter gårdagens ridpass i inser jag att jag speciellt i högervarvet hållit fast Bröta med ytterbenet och därmed hindrat henne från att böja ordentligt. Utan att mena det eller kanske varit så medveten om det så har mitt yttre lår i högervarvet inte kunna släppa efter ordentligt och om jag sitter och omedvetet håller emot så kan ju Bröta inte böja sig runt det inre sittbenet och komma upp på utsidan ordentligt. Det blev väldigt stor skillnad igår i skritten för jag lyfte upp och öppnade upp utsidan igår och gav plats till Bröta, samtidigt som jag försökte vara extra tydlig med att komma ner på insidan och följa med i bröstkorgens rotation där.

Det är nog lätt så att man bara hör det här med att sitta på insidan, men det betyder inte att vikten ska läggas på insidan. Sitt mitt över hästen men låt dina höfter följa hästryggens rörelse upp och ner. Jag vet iallafall att jag i början satt rejält över på insidan, men för att hästen ska kunna balansera sig måste du sitta mitt över hästen och i ridningen måste du ha koll på både ytter och inner sida. Vi glömmer lätt bort den yttre sidan oavsett vad vi gör, i ridningen på volten, och i skolorna. Men tänk att hästen är en helhet, och du kan inte bara jobba med en del. Båda bakbenen måste bära, båda bogarna måste med i rörelsen, både ytter och inner sida måste jobba ihop. 

Hur brukar det vara när du spenderar tid med din häst? Är det roligt och tiden försvinner eller går du med en klump i magen och något är inte riktigt som det ska?

Jag är så oerhört glad över Bröta och ser i princip alltid fram emot att få träffa henne och träna. Jag får en varm, rosa bubblig känsla i magen när jag tänker på henne. Min sinnebild av Bröta är att jag ligger på en varm sommaräng och hon kommer försiktigt fram och blåser lite varm luft på mig genom näsborrarna. Ren lycka!

Jag har alltid sagt att om du och din häst är olyckliga ihop så är det ett väldigt dyrt sätt att vara olycklig på. Varför spendera pengar och tid på något som man inte gillar? Sälj hästen till någon annan så kanske ni båda kan bli lyckliga tillsammans med andra.

Om man trots allt gillar sin häst men ändå inte riktigt har en bra relation så är den goda nyheten att det går att göra något åt det! För min och Brötas del har den riktigt nära relationen utvecklats från att jag var på Gotlands ridakademi som praktikant. Där fick jag verkligen lära mig om hästutbildningens grunder, och att lära hästen det du vill att den ska kunna. Förutsätt inte att hästen ska kunna hjälpen utan lär den det!

Jag tror att detta har gjort mig betydligt mer tydlig gentemot Bröta och dessutom begär jag inte orimligheter längre. Fungerar en hjälp inte idag, jamen då tar vi det från början. Jag kräver dock att Bröta lyssnar på mig och inte ignorerar det faktum att jag försöker kommunicera. Jag tror att detta förhållningssätt skarpt gillas av Bröta för hon vet hela tiden vad jag ber om, och förstår hon inte försöker jag vara lyhörd för det och förklara på ett annat sätt. Denna kommunikation har gjort gott för hela vår relation!

Äntligen, Schweiz har som första land förbjudit rollkur. Det har säkert inte undgått någon som är insatt i hästbranschen. Jättebra tycker jag och jag hoppas att Sverige tar efter.

Men vad är det då som gör att folk rider rollkur? Givetvis tittar man ju på de "stora" stjärnorna och gör som dem, men jag undrar om det inte ofta är så att man tittar på hur folk "hemmavid" rider? Nu behöver det ju inte vara så extremt som rollkur, men efter att ha varit på Gotland och bara sysslat med akademisk ridkonst och inte sett en vanlig dressyryttare på dryga 3 månader måste jag säga att jag blev lite förvånad när jag kom hem. Jag hade glömt så snabbt hur hårda händer många har, och då menar jag hårda händer i form av att hästan ska ha ett rejält stöd (i mina ögon hänga) i händerna. Detta är alltså något som uppmuntras å det bestämdaste av flera instruktörer! Vad hände med den lätta kontakten med munnen? Det ser så hemskt ut med ett stort halvblod som kommer farande men en hals som är så ihopdragen så det är löjligt och med ett rejält "stöd" på bettet. Men självklart ser yngre förmågor hur de äldre gör och tar efter...

Jag tror ju förstås att de flesta hästägare vill sina hästar väl och rider och tränar efter bästa förmåga men varför uppmuntar instruktörerna detta? Det kan jag faktiskt inte förstå trots att jag suttit och lyssnat ibland för att försöka reda ut hur tankarna går. Kanske är det för att det är lättare att dra ihop hästen och tvinga ner nosen så att det ser ut som om hästen går på tygeln istället för att lära sig att känna när bröstkorgen roterar och ryggen svingar? Det är ju dessutom betydligt lättare att se om en hästnos är i lodplan (eller kanske lite bakom men det är väl ok för så rider väl "alla"?) än att se om hästen verkligen bär sig.

Min förhopping är att fler med tiden kan lära sig vad en korrekt bärighet är och får sin häst att hitta sin egen balans istället för att ha den i ryttarens hand.