Nu är det äntligen officiellt. På måndag blir jag ägare till ännu en röd stickelhårig liten flicka. Hon heter Mira och är en 5-årig fredriksborgare och jag har köpt henne av Gotlands ridakademi, dvs från min praktikplats.

Mina två små röda flickor, Mira till vänster och Bröta till höger.

Mira träffade jag för första gången i Danmark förra sommaren då Hanna köpte henne och det var kärlek vid första ögonkastet. Då var hon inte till salu men nu fick jag möjligheten att köpa henne. Tack Hanna Engström!!

Vi har ju smygstartat vårt arbete redan men lilla Mira har busat lite för mycket i hagen och är väldigt stel och tycker inte alls att det går så bra att böja sig. Nu jobbar vi på att mjuka upp hennes kropp och hitta böjning och ställning och få bakbenen att arbeta på fram mot tyngdpunkten.

Ikväll är jag mör i kroppen. Idag har jag dansat salsa, haft en ridlektion och därefter fäktats, utöver ordinare stalljobb. Somnar nog gott ikväll...

Salsa är en riktigt trevlig syssla som vi ägnar oss åt en gång i veckan. Vi jobbar enbart ensamma, dvs utan partners, och det gör under för höftrörelserna. Det är precis samma höftrörelser i salsan som de vi vill ha på hästen. Vi har dessutom en härlig kubansk lärare som konstant påpekar att vi ska sluta tänka, bara göra, och känna i kroppen när det blir rätt. Vi får även öva på att gå på ett korrekt sätt, med rullande höfter. Vi nordbor har väldigt lätt för att låsa höfterna och bli stela och detta kan leda tll problem i kroppen. Jag har ju haft lite ryggproblem, men peppar, peppar ta i trä, så verkar det som om det har försvunnit sedan jag börjat jobba med min hållning och att koppla på den inre stabiliserande bålmuskulaturen.

Det var för några veckor sedan som jag diskuterade mina ryggproblem med en elev till Celina och jag fick påpekat för mig att jag står och svakar och "hänger" i ländryggen. Just detta hängandet var jag väl medveten om men jag var inte lika medveten om vad jag skulle göra åt det. Jag fick dock höra att det är den stabiliserande bålmuskulaturen som måste börja stärkas och arbeta. Jag fick tips om en sjukgymnast med detta som specialitet, men jag kom aldrig så långt som att kontakta henne. Jag började nämligen genast undersöka min hållning och försöka hitta ett sätt att stapla ryggkotorna ovanpå varandra, i ett jämnt pärlband utan knixar. Jag var tvungen att hitta ett sätt att flytta bak ländryggen utan att spänna mig. Ryggraden skall alltså bära upp mig och jag ska inte stå och hänga i den. Känns denna beskrivning igen? Ja det är precis samma sak som vi gör när vi hittar korrekt böjning i hästen, vi placerar ryggkotorna som i ett pärlband utan knixar.

Mina egna övningar i kombination med salsan, fäktningen och sitsträningen som jag gör med Celina nu har hjälpt mig ofantligt med hållningen och nu hittar jag lätt till en rygg utan svankning. Idag på sitslektionen var det så uppenbart att jag tappade sitsen helt och hållet när jag svankade och så fort jag gick tillbaka till att inte svanka så var sitsen där. Det är helt fantastiskt att ha en välfungerande rygg. Var det någon som nämnde att AR är som sjukgymnastik för hästen? Jag får nog säga att den även är som sjukgymnastik för ryttaren!!

Ja, några ord om fäktningen också. Det är verkligen s**tkul! Vi började i fredags och anledningen till att vi började är att hitta vår balanspunkt. Vi använder ridspön som "värjor" och fokus ligger på att hela tiden hålla ett stabilt center som vi rör oss runt. Det är precis samma som vi vill göra i ridningen. Där vill vi hitta vår "karusellhäststång" genom vår kropp och bra vrida runt denna punkt.

Ja det finns många olika sätt att jobba för en bra sits och nu är det verkligen superfokus på detta. Och så kul det är!

#ridkonst

I morse stod Bröta på 3 ben och var halt. En snabb koll visade att söta Bröta fått en tagg från en buske rakt in i ett framknä. Sådant gör ont... Hon hoppade tappert ner till stallet och där fick jag ut taggen och Bröta fick vila i en box. På eftermiddagen fick hon komma ut i en mindre rasthage och då gick hon villigt om än lite haltande, och när jag på kvällen släppte ut henne i beteshagen syntes knappt någon hälta alls. Med lite tur är hon helt återställd redan imorgon.

Pga hältan blev det ingen lektion för mig idag, men jag tittade förstås på de andras lektioner. Dagens visdomsord: Kvaliteten på öppnan syns på bogfriheten i ytter fram. Detta beror på att inner bakben kliver fram och lyfter bröstkorgen. Bröstkorgen roterar så att insidan blir lite lägre och utsidan blir högre och då får man bogfrihet.

#ridkonst

Är det någon som planerar att semestra på Gotland i sommar? Ja men passa då på att besöka oss på Gotlands ridakademi och titta på träningen av hästarna eller på elevlektioner. Eller varför inte ta en lektion själv för Celina Harich eller Hanna Engström? Vi gillar att få besök men hör gärna av dig först och berätta att du kommer.

http://www.ekeskogs-ridingacademy.com/

Idag har jag haft en teoretisk sits-lektion där jag har fått rida "människohästar". Man har en häst, dvs en människa som står på alla fyra på golvet och denna häst ställer man sig grensle över. Därefter letar man rätt på vara balanspunkten är. Det är detta att hitta balanspunkten som kan vara lite svårt. Behöver "hästen" komma lite fram, bak eller åt någon sida? Här gäller det att känna in. När man är i balanspunkten börjar man mjukt föra hästen åt sidorna, fram och bak, och när man är i balanspunkten går det lätt att göra detta. Är det svårt eller omöjligt att flytta hästen är man heller inte i balanspunkten. Man för hästen inom dess ram och går alltså inte till ytterlighetrna för då blir det svårare för hästen att följa. Man hittar sin egen ställning och man tränar på den skolade halten, dvs öppna och sluta. Det här var en väldigt bra övning. Det var tydligt att om man inte utgår från sin egen tyngdpunkt och börjar rörelsen där kommer hästen inte kunna följa. Man får absolut inte sitta och klämma med benen för då stelnar hästen och man måste göra rörelserna mjukt och försiktigt så att hästen hinner med att reagera. Superbra övning! Pröva själva med en kamrat!!

På kvällen prövade jag med Bröta. När jag hittar balanspunkten går allt väldigt lätt och mjukt och Bröta följer med mig, men det är just att hitta balanspunkten som är lite svårare. Bröta står gärna lite mer på höger fram så det är nummer ett att checka av, och ibland står hon lite för mycket på bogarna och måste få vikten lite bakåt. Det gäller att ge sig tid till att hitta detta för när det fungerar i stillastående så är det samma "knappar" att använda i skritt, trav etc...

#Ridkonst

Ahh, solen skiner över Gotland och det gör mig så glad i sinnet. Igår regnade det och var grått och då blir man lätt lite låg i humöret också. Lustigt hur vädret kan påverka en så. Jag inser att jag inte hinner blogga så mycket som jag skulle vilja göra. Nu händer det massor och jag har verkligen saker att skriva om men dagarna börjar tidigt och slutar sent, så ofta är jag helt enkelt för trött på kvällen utan stupar i säng efter kvällsmaten.

Lite lektioner har jag hunnit med i veckan och vi har fokuserat på rakriktning, vad annars ;). Jag inser att vi har fuskat lite hemma och vad jag har tyckt varit ganska ok har inte varit riktigt rätt. I höger varv går det ganska bra men i vänster varv har jag lätt att förböja Bröta med resultat att ytterbogen faller ut. Nu har vi fokuserat stenhårt på att få in den där ytterbogen och få ryggraden i ett pärlband utan knixar. Det ska "klicka" i ryggraden när allt faller på plats, dvs kotorna lägger sig på rad och vi får en lite rotation inåt så att mankammen (och resten av ryggraden) lägger sig lite inåt. När jag verkligen får till det ser man hur ytterbogen börjar lyftas på ett helt annat sätt än tidigare.

I det stillastående arbetet har jag ofta märkt att vi fastnar i bogen och inte kommer igenom till bakbenen men jag har inte riktig kunna särskilja detta fastnandet i bogen med vad vi gör när jag kommer igenom till bakbenen och allt bara flyter på. Nu har vi sett att det i regel beror på att hon står lite mer på ett framben och genom att flytta vikten mer neutralt kommer jag igenom till bakbenen. Det är så häftigt när man känner hur lite som behövs för att be om något när hästen är i balanserat neutralläge!

För övrigt kan jag bara säga hur lycklig jag är över att vara på Ekeskogs ridakademi! Detta är verkligen en underbar plats på jorden.

Då närmar sig slutet på min första vecka här på Gotlands ridakademi. Jag kan bara säga att det är så fantastiskt och underbart att äntligen vara tillbaka. Jag springer runt med ett fånigt leende mest hela tiden. Det är lite nya rutiner, lite nya hästar och lite nya ansikten men det mesta känner jag igen och jag börjar så smått komma in i arbetsgången nu. Det är morgonfodring, intag av hästar, stallskötsel och därefter ska hästarna borstas så de är rena och fina när Hanna och Celina ska träna. Sen ska hästarna tillbaka till sina hagar, det ska mockas i några hagar, mer fodring osv.

Dessutom får vi praktikanter lektioner tre gånger i veckan. Min första lektion var ingen lektion utan mer att jag skulle visa vad vi har sysslat med sedan vi sågs senast. Både Bröta och jag var var lite spända så det blev inte mycket till arbete utan vi fick fokusera på att hitta lugnet och vår mentala koppling. Men Celina sa att trots spänningarna kan man se att Bröta fått ett bättre steg och muskler på rätt ställe. Kul!

Dagen efter hade vi vår första riktiga lektion och vi jobbade i groundwork. Nu ska det börja finliras så nu måste jag fokusera mer på hålla bakbenen på plats in under tyngdpunkten hela tiden så att de inte far iväg och att hålla höftrotationen så att Bröta inte slänger iväg höften uppåt. Den ska ju fram och ned!  Här finns det att jobba på för ännu mer kvalitet!

De kommande två veckorna är Celina utomlands och håller lektioner och då får vi lektioner av Hanna så då ska det jobbas på sitsen minsann!

Ja då är dagen med stort D här. Idag ska jag åka tillbaka till Gotland för ett halvårs praktik på Gotlands ridakademi. Det är sju månader sedan jag kom hem från Gotland och det känns både som en evighet sedan och som om det precis hände. Med tanke på hur mycket jag och Bröta har lärt oss sedan vi kom hem känns det som lång tid men när jag tänker på hur veckor och månader svischar förbi känns det snabbt.

Nu är det iallfall dags. Jag är så lycklig och ser så enormt mycket fram emot att få träffa alla Gotlandsbor igen, både de jag redan känner och de jag kommer att lära känna. Detta är verkligen en dröm som besannas och jag har börjat inse att man måste leva sitt eget liv och uppfylla sina egna drömmar, även om människor runt omkring tycker man är galen och kastar bort sitt liv. Vad är det för fel på att vara lite galen? Jag vill inte ligga på min dödsbädd och ångra saker som jag aldrig gjort. Jag vill inte låta rädslor om vad som kan hända hindra mig för att försöka nå min drömmar. Nu är det dags att släppa taget och kasta sig ut, nu börjar äventyret!