Nu är det bråda dagar för Celina håller kurs för sina education programs i Tyskland. Dessa education programs är mer intensiva studier i AR på 2 år och det varvas med Skypemöten och inspelade filmer samt 4-dagars intensivkurser. Vi är mitt uppe i en sådan intensivkurs och jag har följt med och tittat på lektionerna. Det är speciellt en häst som är otroligt spännande att följa. Det är en häst som har ridits på bogarna i många år och det har påverkat muskulaturen så till den grad att den går orent. Men när den börjar aktivera inner bak så blir takten bättre och under tre dagar nu har den blivit så oändligt mycket bättre än vad jag trodde var möjligt. Idag gick den nästan helt rent efter en stunds träning. Här gäller verkligen devisen att dressyren är till för hästen och inte tvärt om. Imorgon är det sista dagen och sen är det en dags vila och därefter sätter education program 2 igång över 4 dagar.

Idag red jag ännu ett pass med fokus på min mentala energi, djupandning och att ha Bröta i min sits. Det är spännande hur ridning fungerar precis som en lök. Man tränar på något och får en viss känsla för hur det ska vara och man kan var supernöjd med sitt arbete. En tid senare gör man samma sak men hittar en helt annan kvalitet än vad man hade tidigare och var så nöjd med. Det är som om man skalat av ett lager till på löken, och närmar sig ridningens innersta väsen. Häftigt, och det innebär ju att man aldrig blir fullärd. Det finns alltid mer kvalitet och fler nyanser att hitta, men det innebär ju inte att man inte ska vara nöjd med sitt arbete där man är för stunden.

Löken har fungerat igen och jag hittar helt andra kvaliteter i mig själv och Bröta när jag har henne i min sits nu jämfört med tidigare. Det är väl en kombination av egen kroppskännedom och mjukhet, och förmåga att känna vad som händer i hästen och agera därefter och sätta in de hjälper som behövs i rätt stund. Jag tror att den stora nyckeln i detta fall är min avslappning. Bara när man är avslappnad har man förmåga att känna efter vad som händer.

#ridkonst

Idag har det skakats rumpa, eller snarare rockats höfter, för idag har det varit salsa-clinic! Varför vill man då dansa salsa när man är iväg som månadselev i akademisk ridkonst? Jo, för att man vill kunna följa hästens rörelser. Din inre höft går framåt ner, bakåt upp i en liten cirkel när hästen kliver fram resp. skjuter ifrån med ett av bakbenen (om hästen har en naturlig rörelse). För att kunna följa denna rörelse behöver vi ha mjuka, rörliga höfter där vi kan ”släppa ner” resp. ”dra upp” höften. Denna rörelse är betydligt lättare att träna på till fots än till häst och det är där salsan kommer in. I salsan är det nämligen precis samma höftrörelser som de vi vill ha uppe på hästen! Celina började med ett teoripass och pratade om vikten av vårt kroppsspråk i vår träning av hästarna. Hela vår kropp måste säga samma sak och den måste dessutom be om naturliga rörelser. I västvärlden är det många som tappat bort vad som är naturliga rörelser och inte bara det, men de tycker att de onaturliga rörelserna är helt rätt eftersom det är ett inlärt felaktigt mönster som de känner igen i sin kropp. Ta öppnan som exempel. Den naturliga öppnarörelsen är en ökning av volten men jag har träffat folk som å det bestämdaste hävdar att en naturlig öppna är att minska volten för man skickar in bogen. Jo, det är bara så att då har man glömt bort vart motorn sitter i hästen och det är baktill. Går bogen in så går bakdelen ut, enkel matematik. Men om man fått in fel mönster i sin kropp så ”vet” man att det är rätt för rörelsen känns bekant oavsett hur tokig den är, och vägrar man lyssna på andra får man väl helt enkelt vara kvar i sin oreda. Nåja, det här skulle inte bli ett inlägg om felaktiga rörelsemönster utan om naturliga rörelser och salsa!

Efter vårt teoripass visade Celina lite hur hon för hästarna för sin kropp och sen fick jag vara försökskanin på en av Celinas hästar. Jag fick sitta upp och hitta min sits och andas djupt och så tittade alla på hur min kropp rörde sig uppe på hästen. Vi började med min ”chokladsida”, vänster varv, där jag är mjukast. Det gick ganska fint efter en lite stund med ordentlig djupandning och när jag släppte mitt ytterknä. Sedan var det dags att byta varv. Jag har för tillfället en liten blockering i höger höft nu och kommer inte riktigt ner på den sidan, vilket innebär att jag har svårare för öppnan i höger varv och gärna vill sitta mot slutan. Istället för att bråka med mig själv och försöka tvinga fram en öppnasits så fick jag sitta kvar i slutasitsen och hitta djupandningen, avslappning och mina kroppsdiagonaler. När det var på plats försökte jag behålla svingen genom min kropp och bara vrida över mot öppnan. Det gick väl sådär lite lagom hyfsat. Sedan fick jag sitta av och vår salsa/feldenkrais-instruktör lät mig göra några övningar på marken för att lättare kunna hitta min vridning i högervarvet. Jag stod bara rakt upp och ner med armarna hängande och vred till höger och vänster och noterade hur mycket jag kunde vrida. Därefter knäppte jag händerna i nacken och gjorde likadant och slutligen knäppte jag händerna i nacken och böjde mig i sidled medan jag tittade snett ner mot marken. Därefter fick jag igen stå rakt upp och ner med armarna hängande och vrida igen. Genast gick det betydligt lättare att vrida! Detta tog runt 5 minuter att göra. Upp på hästen igen och hitta min slutasits och svingen och sen bara vred jag runt till öppnan utan några problem. Jag blev förvånad att så lite kan göra så mycket!

Sedan var det dags för lite feldenkraisövningar och salsa! Det var riktigt roligt och blockeringen i höger höft mjuknade betydligt. Kommer säkert känna av lite ömma muskler imorgon. Inte för att det var fysiskt jobbigt, men för att musklerna får tänjas och hitta nya rörelser. Det var en väldigt duktig och pedagogisk salsainstruktör med ledorden långsamt och med små rörelser för nybörjare! Känner någon igen det även inom AR? ;)

Här på kvällskvisten red jag Bröta. Jag jobbade på ställning för joystickhanden, ha hästen i sitsen, djupandning och ”zen”, dvs att vara närvarande här och nu och hålla både mig själv och hästen i vår energibubbla. Det är betydligt svårare när man är själv än när Celina är med för hon sänder ut sin positiva, lugna energi och kan plocka in oss i sin bubbla om det behövs. Men jag får väl säga att jag lyckades hyfsat. Varje steg var inte bra men vi fick flera moment i båda varv som var bra. Jag måste jobba mer med min mentala energi och att kunna styra den så att jag kan hålla både mig själv och Bröta i den och hålla andra utanför. Ja jösses, ridning är tufft mentalt!

#ridkonst

På senaste tiden tycker jag mig ha uppfattat diskussioner om känsla kontra teori inom den akademiska ridkonsten, och att en del nästan rackar ner på teorin och bara tycker man ska rida på känsla. Jag menar att man inte kan ha bara det ena. Utan teorin vet vi inte var vi är och vart vi är på väg eller hur vi vill uppnå det. Utan känslan kan vi inte rida. Kan vi inte känna var vi har hästen under oss och hur den rör sig, vad ska vi då med teorin till? Då kan vi ju ändå inte göra något med vår kunskap. Men likaså spelar det heller ingen som helst roll hur mycket du känner vad hästen gör under dig om du inte vet vad du ska göra med informationen och hur du ska utveckla dig och hästen vidare. Förnuft och känsla måste hela tiden gå hand i hand på den väg man vandrar längs ridkonsten.

Precis det här skriver vår hustomte Francois Robichon de la Gueriniere om i sin bok. Han beklagar sig över att en del inte är intresserade av teori, men Gueriniere hävdar att det verkligen behövs, utöver känslan: ”In order to attain excellence in this art, it is necessary to be prepared for the difficulties encountered in practice by a clear and firm theory. Theory teaches us to base our work on sound principles, and these principles, rather than being opposed to what is natural, must serve to perfect the nature with the aid of art. Practice gives us the ability to easily apply what we have learned in theory.”

Igår var jag iväg med Celina hela dagen och tittade på när hon höll lektioner och så fick jag köpt ett par ridbyxor till. Jag insåg att jag kommit ner som månadselev med endast ett par ridbyxor! Jaja, det var kul att titta runt i tyska ridsportaffärer. På kvällen tränade jag Bröta en stund för att känna på henne efter resan. Det var lite stelt och kantigt för både ryttare och häst men det ska vi ändra på nu.

Jag ägnade en del av gårdagskvällen och morgonen åt att stretcha mina höfter och idag hade vi vår första lektion, där jag visade Brötas och mitt arbete. Skritten blev till slut mjuk och fin men någon bra trav fick vi inte till. Vi struntade i den och tänkte det är dumt att bråka och stressa fram den när vi nu har så gott om tid.

På eftermiddagen kom två lass med hö som vi lavade in på skullen och så byggde vi en liten gräshage till Bröta. Produktiv dag idag alltså!

Idag har varit ännu en lugn dag och jag har tittat på Celinas träning. Det är så kul att se hennes hästar igen och se deras utveckling. Det var ju ett knappt år sedan jag såg dem senast och mycket har hänt sedan dess. Bröta har fått vila även idag och jag tror att det verkligen spritter i oss av vilja att sätt igång. Själv sitter jag och rider i tankarna och Bröta verkar också intresserad av att sätta igång. Imorgon ska vi iväg hela dagen då Celina håller lektioner hemma hos sina elever, men jag tänkte ta ett eget pass med Bröta imorgon så är vi sedan redo för våra lektioner.

Jag har precis avslutat Bents nya bok ”Academic art of riding” och jag gillar den skarpt! Det är mycket nytt sedan de två tidigare böckerna och går in lite djupare på detaljerna, men ändå väldigt lättläst. Kan verkligen rekommenderas för alla som kommit en bit på vägen. Är man helt nybörjare är nog de två tidigare böckerna lättare att börja med. Jaha, då får jag väl sätta tänderna i Guérinière nu då!

Det var ju inga problem med internetuppkopplingen så jag kan blogga som tänkt!

Det blev en lång resa till Tyskland. De sista 15 milen var enorma köer på autobahn så när vi äntligen rörde oss framåt i 30 km/h tyckte jag att det gick undan. Dessutom var det lite extra spännande då jag i god tid hade laddat ner en offline-gps till telefonen men ståendes på båten på väg att köra ut i Kiel insåg att jag bara fått online-versionen. Hmm, jag hade iallafall skrivit ner på papper hur jag skulle köra och det gick utmärkt ända ner till Dulmen där jag körde vilse och sedan blev upphämtad för vidare guidning till gården. Det är bara att skratta och se glad ut. Lång resa som sagt och vi var båda väldigt nöjda med att komma fram.

Såhär nöjd var Bröta med att vara framme. 

Jag stupade i säng redan vid nio och idag har jag tittat på Celinas träning och i övrigt har Bröta och jag bara tagit det lugnt och vilat. Min powernap blev visst 2 timmar lång och nu ska jag snart krypa till sängs igen, sådär lagom till nio. Hur kan man bli så trött av att sitta i en bil och köra? Det kanske är all stress från jobbet också som nu bara rinner av mig så jag kan bli sådär härligt hej och hå och bara ta allt som det kommer.

Gonatt!

Idag har varit en intensiv dag med alla förberedelser inför morgondagens avfärd till Tyskland. Veterinären var på plats vid halv ett och fixade friskintyg och sedan var det behandlingsdags för Bröta. Jag masserade och stretchade  hennes bakben och därefter tog jag ut henne i paddocken för att titta på hur hon rörde sig. Jag satt även upp några minuter i skritt för att känna på hennes rörelser. Det var en bröstkorgsrotation som heter duga till höger vilket vi inte haft på länge och höger bak klev på fint. Det är aningen kortare än vänster men det är en enorm skillnad mot hur det varit. Bröta var lugn och fin och inte det minsta stressad. Härligt!  :)

Mira fick ett kortare pass med groundwork och longering och sedan satt jag upp på henne. Det var ju ett tag sedan jag satt på henne och hon blev riktigt mjuk och fin på slutet. Sedan fick vi ha lite kvalitetstid då vi ju inte ses på en hel månad. Jag fixade hovar, borstade svansen och redde ut dreadlocksen ur hennes man. Jag vräkte i både pälsglans och silikon men det försvann ändå en del man på kuppen. Kanske ska ta och borsta manen lite oftare än aldrig i fortsättningen?

Sen förberedde jag transporten, packade utrustningen  och åkte hem och fortsatte med packandet. Imorgon ska jag ta det lugnt och fixa det sista och vid sex-snåret imorgon kväll går båten. Gissa om jag är taggad?! :)

Min tanke är förstås att blogga för fullt nu under min tid som månadselev, men tyvärr har Celina problem med internetuppkopplingen så vi får väl se hur ofta det kan bli. Men jag tänkte att jag skriver inlägg när andan faller på och i värsta fall får jag helt enkelt publicera många inlägg på en gång när jag väl får tillgång till uppkoppling.

Vi hörs!