Då var det dags att uppdatera bloggen igen. Det har ju varit tyst ett tag och det beror på att jag, sambon och hästarna har flyttat till Holland, Groningen närmare bestämt. Här ska jag jobba ett år, och samtidigt har jag tänkt träna mina hästar ordentligt, då jag nu bara har några timmars körning till min tränare, Celina Harich. Kul! Det har varit en relativt lugn period då jag inte har krävt så mycket av hästarna. De har fått tid på sig att komma in i ett nytt stall, en fin paddock paradise, men nu har vi så smått börjat träna igen. Bröta och jag börjar hitta tillbaka till en fin mjukhet i ridningen och Mira utvecklas helt enormt i groundwork och longering. Jag är så stolt över båda mina fina pållar. De tog resan från Sverige riktigt bra och kom snabbt in i nya rutiner och nytt stall. Nu ser jag fram emot resten av året!

Den här statyn finns på mitt jobb. Tyckte den kändes väldigt passande för mig... Det blir ett bra år det här!

"Att ständigt gå tillbaka och förbättra grundarbetet är inte att backa, det är att ta bättre sats för kommande storverk!"     Anna Lindh

Denna rad förgyllde min dag idag. Det är så sant. Just nu backar jag med mina hästar för att förbättra grunderna. Hur många gånger har jag inte "börjat om"? Det har skett många gånger och det kommer att ske om och om igen. För varje gång lär jag mig mer om mig själv och om hästarna. För varje gång hittar via nya vägar och nya kvaliteter. För varje gång hittar vi mer harmoni. För varje gång lär jag mig att bättre och bättre lyssna till hästarna. Jag hittar min egen väg genom hästarnas underbara värld.

Igår när jag red förvänd sluta med Bröta märkte jag hur lätt det var i ena varvet och hur svårt det var i andra varvet. Jag kom lätt ner på höger sida och Bröta gick lugnt och avslappnat och vi red ända ut i hörnet. På vänster sida kom jag inte alls ner så djupt och jag satt och spände mig en del.

På kvällen satt jag hemme i soffan och "torr-red". För mitt inre visualiserade jag hur jag red, först i lätta varvet och därefter i svåra varvet och så bytte jag mellan dem, fram och tillbaka. Det var jättesvårt att visualisera ritten och känslan i vänster varv och jag kom inte alls ner på vänster sida i början. Jag fick försjunka djupt i min vänstersida och lite i taget släppa ner sittbenet, räta ut bålen och vrida om i bäckenet. Efter en hel del jobb fick jag åtminstone till en hyfsad vänstersits och känsla, men jag har mer att hämta innan den känns lika självklar som i höger sida.

Idag var det spännande att se hur min visualisering påverkade min ridning. För det gjorde den! I allra högsta grad hade jag påverkat min ridning och idag kunde jag sjunka ner, slappna av och vrida bäckenet betydligt bättre än igår. Det var en jättestor skillnad. Jag tor faktiskt att jag kom precis så långt på hästen som jag hade gjort i visualiseringen.

Nu ska jag torr-rida några dagar för hästarna ska få ta det lite lugnt efter dagens vaccinering. De får vila med jag ska rida i mitt inre och så får vi se hur det går när det är dags att rid riktigt igen.

Att undervisa är fantastiskt roligt! Det är så roligt att se ett ekipage utvecklas och hitta kvaliteter, att se självförtroende hos både häst och ryttare växa. Att se två kroppar som lär sig dansa en vacker dans tillsammans.

Jag tänker väldigt mycket på hur jag ska undervisa. Hur kan jag på bästa sätt förklara för mina elever hur de ska göra för att hitta rätt känsla; hur utvecklar jag elevernas "hästögon" så att de ser hur hästen rör sig; hur lägger jag upp en individuell lektion och en längre utbildningsperiod? Vad är rätt nivå just idag för detta ekipage? För varje lektion lär jag mig något nytt och det är så härligt att se sina elever växa.

En förutsättning för att undervisa är förstås egen kunskap. Kan jag det inte själv kan jag inte heller lära ut. Därefter rankar jag nog kommunikationen. Jag, min elev och hästen måste kunna kommunicera ihop, och det innebär att vara lyhörd för det individuella ekipagets förmåga och skapa en miljö där frågor är välkomna och där vi diskuterar så att ryttaren förstår. En avslappnad, lugn miljö utan press och stress helt enkelt. Jag visar ofta i min egen kropp hur vi vill att hästen ska gå eller hur ryttaren ska röra sig. Ju fler sinnen som involveras i undervisningen desto lättare att ta den till sig!

Just nu håller jag på att läsa en bok om pedagogik för ridlärare. Väldigt intressant och jag hoppas på många tips inför framtida lektioner.

Idag fortsatte jag mitt sitsarbete med Bröta, men idag gick det sämre än det gjort de senaste dagarna. Jag fick inte riktigt till den totala avslappningen och Bröta var därmed stelare. Jag fick till avslappningen något steg, tappade det, hittade det igen osv. Det är väl så när man håller på att lära sig. Det går lite upp och lite ner, man hittar något och sen tappar man bort det och sen letar man igen efter det där man hittade. Det tar helt enkelt ett tag att skapa en bra vana och innan det är gjort så famlar man efter rätt känsla. Jag var lite mentalt tröttare och lite mindre fokuserad än vad jag brukar vara så det kan säkert vara en stor del av förklaringen. Men jag fick ändå till lite jobb som åtmistone var hyfsat. Jag jobbade med att flytta Bröta ut och in på volten för sitsen och att få henne att slappna av och stanna precis mitt mellan hjälperna. Dessutom gjorde jag ett litet experiment där jag varierade storleken på mina höftrullningar. Jag ville se om jag kunde öka traven lite och det gick lite för bra. Bröta ökade så mycket så hon sprang iväg. Sedan prövade jag mindre roteringar för att få henne i en lite mer samlad trav. Här finns mycket mer att jobba med och ifna detlajer att hitta! När jag själv kan slappna av lite mer ska det bli intressant att experimentera lite till.

Igår spände jag mig ju mer i slutan så jag jobbade lite med den på rakt spår med fokus på min sits. Jag lyckades faktiskt sitta lika avspänt i slutan som i öppnan och det raka spåret. Dessutom prövade jag några steg diagnolsluta och det var lika där, att jag lyckades hålla min avslappning där med. Nu finns det ju mer avslappning att hämta i mig men jag lyckades iallfall vara lika avslappnad i alla olika moment som jag red och det är bra.

Med Mira har det blivit lite vattenpölsterapi. Hon är väldigt obekväm med att gå genom vatten med mig på ryggen. Hon är ju av naturen lite sävligare, men vi har arbetet upp fin energi när jag jobbar från marken och på en torr ridbana kan vi ta med den energin när jag kommer upp på ryggen. Nu med en bana full av vatten tappar hon all energi och vill inte alls gå fram när jag sitter på. Med tanke på mängden regn som kommer nästa vecka så har vi all anledning till att jobba med detta, för ridbanan är och kommer förbli blöt ett bra tag framöver. Idag satt jag upp och red på en gång men jag får nog ändra strategin där. Först jobb från marken så att jag ser ordentlig framåtanda och därefter sitta upp en kort stund och rida lite.

#ridkonst

Idag blir jag lite filosofisk. Jag hade ju ett så väldigt fint moment under gårdagens pass, när jag fick ner min inre vänstra höft och bara genom att mjukna och rotera höften fick Bröta att mjukna och följa med. Jag har ju haft så evinnerligt svårt med vänsterhöften de senaste veckorna och blev så glad över att jag äntligen fick till det.

Dagens pass med Bröta fortsatte på samma sätt. Jag fokuserade på att hitta min avslappning och att rotera min innerhöft. Det är så häftigt! Små, små medel som ger så enorma skillnader. När jag väl kommit hem idag stod jag framför spegeln och förunderades över hur smidigt och mjukt jag kunde rulla höfterna i båda sidorna. Med Mira tränade jag skrittarbete i groundwork. Vi jobbade med skolorna på rak linje, piruetter, förvänd sluta och diagonalsluta. Båda mina pass ledde mig till att filosofera lite över våra kroppar.

Med Mira var det så tydligt att hästen först måste förstå och därefter också fysiskt klara av att utföra det vi ber om. Miras innerbog vill tränga in lite i den förvända slutan. För att göra det lätt saktade jag ner några steg, någon gång till och med stannade jag, för att be bogen att gå ut igen.  Mira fick hitta sin kropp igen, mjukna och pröva på nytt. Då gick det genast bättre! Vi behöver inte forcera en övning. Stanna hellre upp, fundera, be om mjukhet. Hitta den kapacitet som hästen kan bjuda på idag. Gör det bästa du kan idag men fokusera istället på långsiktig utveckling än att tvinga hästen igenom en övning.

Det är ju två kroppar som är involverade i ridning, en hästs och en människas. Hästen måste klara av det vi ber om, men det behöver faktiskt vi också! I princip alltid är det ju vi människor som gör så att hästen inte klarar av något. Vi spänner oss, sitter emot rörelsen, tappar balansen, gör för mycket osv. När jag igår och idag mjuknade på Bröta och bara roterade höfterna för att få med hästen så satt jag i riktigt bra balans. Jag kom djupt ner i sadeln med känslan av att jag utgör en del av hästens rygg och går med hästens bakben. Med en sådan känsla är det relativt lätt att börja utforska sin sits ordentlgit för det känns som om tiden stannar upp och allt går så långsamt. Jag blev så medveten om det som händer.

Jag har fått en väldigt god grund i känsla och kroppsmedvetenhet från Hanna Engström, när jag praktiserade hos henne på Gotland. Hon är verkligen gurun på detta! Outstanding! Kropssmedvetenheten har jag sedan fortsatt utforska i mig själv, men först nu känns det som jag har en riktigt, riktigt god grund för att på djupet studera sits, mjukhet, avslappning och medveten rörelse. Jag har börjat läsa lite böcker och tips om hur man med små övningar förbättrar olika delar av sitsen. Det är verkligen jätteintressant och jag känner att detta är en mycket viktig del för mig. När jag undervisar ser jag ju att det är just i kroppspråket/sitsen som vi oftast brister i och nu vill jag verkligen fördjupa mig mer i detta för att kunna hjälpa min elever till större kroppsmedvetenhet och därmed till bättre ridning.

Det har varit ett turbulent år med mycket händelser och personlig utveckling. Därför har det funnits varken tid eller ork för bloggen men nu är det dags igen!

Nu tränar jag för fullt med mina underbara hästar. Tidigare i sommar satte jag upp två mål för min hästar. Målet med Bröta är att i slutet av sommaren kunna rida i en hyfsad galopp och målet för Mira är att kunna utföra ett groundwork/longe-test. Nu har jag ju redan klarat detta prov med Bröta så jag ska inte utföra testet för Bent med Mira men jag vill att vi utvecklingsmässigt skulle kunna klara det.

Igår prövade jag för första gågen den "svåraste" linjen in groundwork/longe-testet med Mira. Det är när man går ut på långsidan, tar ett par steg i öppna och därefter går in i en diagonalsluta, gör en piruett och går tillbaka ut till långsidan, genom hörnet i förvänd sluta. Det gick så otroligt bra! Jag har ju jobbat lite med piruetterna men aldrig med den förvända slutan. Visst genade vi i hörnet för att underlätta för Mira men det gör vi ju bara för att hon ska klara av det och får glänsa lite. Och visst glänser min vackra Mira. Hon är så otroligt samarbetsvillig och från början av maj när jag börjat intensivträna igen så har hon utvecklats enormt. Tidigare har hon ju varit lite loj och lågenergetisk, men vi har galopperat mycket på longen för att få upp energin och det har gjort underverk. Dessutom har jag varit mer konsekvent om vad jag ber om och verkligen ser till att få det. Tidigare har jag kommit med massor av ursäkter till varför det inte blir som jag vill. Hon är ju så liten, det är ju så svårt.... Bara ursäkter och nu när de försvunnit utvecklas vi i raketfart! Igår jobbade vi även på galoppfattningar och min lilla Mira fick en så fantastisk galopp med fin luftighet framtill. Jag insåg då att mitt mål med Groundwork/longe-testet snart är nått och jag får sätta ett nytt mål. Jag ska galoppera uppsuttet på Mira innan sommaren är slut.

Med min lilla söta Bröta jobbar vi för fullt med galoppen. Det har varit en riktigt issue för oss båda. Bröta är ju en lättstressad kallblodstravare och så fort det går snabbare hetsar hon mentalt och då går det vansinningt fort. Jag har mentalt ställt in mig på att det ska hetsas och gå fort och det läser Bröta av och hetsar än mer. Med hjälp av Mira och galoppfattningar med henne har jag dock lyckats vända min egen mentala bild och då har ju Bröta och jag förutsättningar för att klara det ihop. Jag har galopperat uppsuttet nu i sommar men just nu är vi inne i en period där jag bara galopperar på longen. På en månads tid har vi gjort otroliga framsteg. I början fanns bara hastigheten fett ös medvetslös och hon låg ner i kurvorna utåtställd och utan minsta bärighet. Ny har vi fått en betyligt lugnare galopp och jag kan få böjning i båda varven. Bärigheten är betydligt bättre men lite mer vill jag ha innan jag börjar galoppera uppsuttet igen. Mentalt börjar hon lugna ner sig så jag är jättenöjd med utvecklingen. Med tanke på att det är två månader kvar ska vi nog lyckas i vårt mål med en hyfsad uppsutten galopp innan sommaren är slut.

Jag vill verkligen slå ett slag för att sätta upp egna små mål med träningen. Då vet du vad du tränar för och du blir mer fokuserad på vad du ska göra under din träning. Det viktiga är dock att det är ditt eget mål, inte din tränares eller din kompis mål. Endast det mål som är ditt eget kommer du att arbeta för! Om det så är att du ska hinna med att rida många, långa härliga uteritter under sommaren, bada med din häst eller rida piaff.

Nu önskar jag er alla en Glad Midsommar!

De senaste dagarna när jag ridit Bröta har jag insett att jag lättar från hennes rygg, speciellt i öppnan. Det har helt enkelt blivit en ovana och jag märkte det för att Bröta gick ur min sits varenda gång det hände. Jag vet inte riktigt om det har att göra med fram och ner i öppnan och samling i slutan. I slutan sitter jag ordentligt och lättar inte men när jag går över i öppnan så går jag lätt upp lite på låren och släpper sittbenen. Nåja nu är jag väldigt väl medveten om det eftersom Bröta stack iväg från mig direkt när det hände.

Som jag nämnde i ett tidigare blogginlägg så har högersidan på Bröta varit lite stelare på sistone men jag fick den ganska lös och ledig i det stillastående arbetet från utsidan i handwork och även uppsuttet gick det ganska fint. Men jag märkte dock att jag tappade henne lätt i höger sida och det var då jag insåg att hon gick ifrån min sits och det pga att jag lättade. När jag insett det här jobbade jag med att sitta, sitta, sitta i varje steg och bara rulla runt innerhöften och få Bröta att följa med och mjukna och rotera bröstkorgen. Jag blev riktigt nöjd med resultatet! Hon är så duktig min lilla söta Bröta! Vi gled fint runt mellan öppna och sluta några gånger med bibehållen böjning när jag bara satt och red i varenda steg.

Mira utvecklas just nu otroligt mycket! Nu är hon mjukare än hon någonsin varit och vi får riktigt fina öppnor på longen i både skritt och trav nu. Mjukt, runt och fint! Slutorna är svårare och det märks förstås redan i groundwork. Det blir lätt att inner bog trycker inåt och så raknar hon. Jag får vara mycket noggrann i förberedelserna till slutan och först be inner bog att gå lite ut, därefter ta in bakdelen och sedan konstant hålla koll på inner bog och vara på den direkt när den vill trycka inåt. Ja det blir faktiskt ganska fina slutor i groundwork när jag är nära men när jag släpper ut henne på longen så är det svårare. Det blir lite rakare och stelare men vi jobbar vidare på det. Mentalt är dock Mira så oftanligt villig just nu och i det stillasåtende arbetet söker hon fram och ner till handen nu i både öppnan och slutan. Tidigare ville hon gärna backa av och dra sig undan när jag gled över till slutan och emellanåt låste hon i nacken så att det satt fast. Jag har lirkat och lockat och mjukt visat vägen och använt alla mina nya kunskaper från Tyskland och jag blir så oftanligt glad när jag ser Mira mjukna och växa mentalt (och fysiskt) när hon klarar av mer och mer. Det är verkligen dressyr för hästen. Min älskade lilla Mira!

#ridkonst