Idag har Mira fått ytterligare ett pass med lastträning och det går fantastiskt bra. Nyckeln är att ge henne tid att hinna tänka över sin situation. När hon väl har fått göra det blir hon lugn och hänger med på vad jag ber om. Jag är ju van vid mitt yrväder Bröta som varit livrädd för transporten. Där har massor av tid och pengar lagts ner så nu tränar jag själv med Mira och ser till att det blir rätt ända från början.

Det första passet som jag skulle lastträna med Mira varade bara 10-15 minuter och fick därefter avbrytas pga blixtar och dunder. Då bara blåvägrade Mira att gå på transporten och tyckte den var väldigt läskig. Hon visar dock bara sin rädsla genom att stanna och inte röra sig en millimeter. Inget gnäggande, bajsande, ställa sig på bakbenen, hysteriskt rusa in för att därefter lika hysteriskt rusa etc, vilket fanns i lilla yrvädrets repertoar...

Nja, det vara bara att tänka om. Jag kunde inte få henne att ta ett steg framåt. Andra passet tänkte jag att jag kanske bara skulle vänta ut Mira, men jag insåg efter en stund att jag skulle kunna sitta på transporten hela dagen. Istället bad jag Mira gå i cirklar runt om mig och långsamt närmade vi oss transporten. Slutligen råkade en framhov daska i lämmen och då överöste jag Mira med beröm. Därefter var det nya cirklar och till slut så var en framhov uppe på lämmen. Massor med beröm! Vi fortsatte ännu en stund tills båda framhovarna slutligen stod uppe på lämmen.

Det tredje passet började jag som pass nummer två, med cirklar och närma mig lämmen. Det gick snabbt så var båda framhovarna återigen uppe på lämmen. Med lite lock och pock och mycket godis stod till slut hela hästen inne i transporten. Jag har en enhästarstransport med fronturlastning och hela tansporten är vidöppen så det var inte så jätteklaustrofobiskt. Det var bara att gå igenom transporten några gånger och därefter be henns stå stilla i den.

Pass fyra började med att gå igenom transporten några gånger. Därefter gick vi på och backade ut, och tog några steg framåt och några tillbaka. Halvägs in, backa, gå fram några steg etc. Iblannd gå ut genom fronten och ibland gå ut genom att backa. Slutligen bad jag Mira stå stilla inne i transporten medan jag började röra mig runt hästen. Det var återigen superläskigt, men jag gav bara tid och berömde mycket och till slut kunde jag gå runt på båda sidorna och även flytta Mira lite i sidled så att jag skulle få plats där jag gick.

Idag gjorde vi pass nummer fem. Jag började med att gå på transporten och stanna och det var inga problem alls. Därefter gick vi på, stannade och gick några steg fram och några bak. Därefter började vi gå in i transporten bakvägen, via frontlämmen. Lite småskumt sa Mira men efter några minuters betänketid var det ok. Vi gick runt genom transporten några gånger, därefter stannade vi och backade. Jag backade dock inte hela vägen ur fronten pga att det är en sväng. Det får bli vid något annat tillfälle. När det var ok gick vi tillbaka in som vanligt genom transporten och jag satte på frontbommen. Läskigt, men efter en stund var det ok igen. Då kunde vi börja be om något steg till framåt så att vi kom ännu närmare bommen. När frontbommen var ok började jag röra mig längs hästen mot bakbenen och skramlade lite med bakbommen. När det var ok satte jag fast bakbommen. Därefter lastade jag ur, upprepade alltihop en gång till och avslutade därefter.

Nästa pass planerar jag att stänga frontlämmen och lasta på. Går det bra så stänger vi även baklämmen och då står hon på transporten. Därefter är det dags att köra! Får se om det blir nästa pass eller om Mira vill vänta ytterligare ett pass på det. Hon berättar med sitt kroppspråk vad som är ok och vad som är för läskigt. Det är bara att lyssna så får hon själv bestämma takten!

Idag var första gågen på ett bra tag som jag red Bröta igen. Lite ryggproblem har ju spökat så det har helt enkelt inte gått att rida. Jag började jobba från marken och fokus låg på rakriktning och öppna. Jag har nog fuskat lite i öppnan på senaste och istället fått lite falla ut på ytterbogen. Nu såg jag till att först få en spårande häst, därefter bad jag om ställning och därefter vred jag mig för att be bogarna att komma in. Första gången jag bad om ställning blev det istället falla ut på ytterbogen med sedan lyckades vi fint. Högervarvet var riktigt bra och det gick fint både på volt och rakt spår. Även i vänster varv fick vi till bra öppnor i groundwork, men det är lite lättare att förböja i detta varv.

Därefter satt jag upp. I höger varv gick det fint efter lite arbete men i vänstervarvet var det svårare och Bröta föll lite på ytterbogen. När vi fick henne rakriktad i vänster varv slutade vi. Då var jag nöjd och ryggen protesterade inte för mycket. Idag var mest en koll på om jag överhuvudtaget skulle kunna sitta på en häst igen eller om det skulle göra för ont.

Mira jobbade jag lite i groundwork på volten och bad om böjning och lite ökad/minskad volt, och slutlgien lite sluta på rakt spår. Hon verkade väldigt nöjd med att få jobba igen, efter att ha fått vila ett tag. Att ge unghästar lite pauser då och då är verkligen inte fel för jag märker hur saker som vi tränat på tidigare helt plötsligt bara sitter och är mer självklara. Mira kändes väldigt mjuk i kroppen idag och vi hittade både böjning och ställning på ett mycket bättre sätt och fler steg i taget än tidigare. Kul!

#ridkonst

Vad är det viktigaste i all form av hästträning? För mig är det att jag och min häst tillsammans kan känna glädje över träningen och har roligt ihop. För mig är det självklart att både måste tycka det är roligt. Jag vill ha en häst som har åsikter och inte är rädd för att uttrycka dem, jag vill ha en tänkande häst, jag vill att hästen helt enkelt sjuder av liv och att det spritter i kroppen på den när det är dags att träna. Ett litet bocksprång då och då tar jag bara som en sprittande livslust. Jag vill alltså inte ha en "robot" som alltid bara gör exakt som jag ber om för den vet att det inte är lönt att protestera även om den egentligen inte vill vara med. En sådan robot-häst stänger av mentalt istället och kapslar i sig i sinnet någonstans långt, långt borta under träningen. Detta tycker jag är tragiskt att se... Därmed inte sagt att jag vill ha en ouppfostrad häst. Det finns vissa regler som man alltid måste förhålla sig till och som aldrig är diskutabla. Uppfostran är en sak och träning en annan. I träningen ska vi ha utbyte av varandra och såväl som hästen lär av mig så lär jag av hästen.

Jag har tänkt mycket på hur man på bästa sätt tränar olika individer eftersom Mira och Bröta är så olika i sättet. Dessutom har jag en liten träningshäst som är som Mira men ännu mer extrem. Bröta har ju alltid varit väldigt full av åsikter och då hon är extrovert så kommer alla känslor ut, de bara spiller över så fort det blir för mycket och man behöver egentligen aldrig fundera över vad hon tänker för hon visar så tydligt. Mycket stress och lätt att bli rädd. Där handlar det om rutiner, upprepa och skapa i trygghet att veta vad som kommer. Mira är introvert och skulle jag pressa henne för mycket så stänger hon bara av mentalt och försvinner iväg. Det blir inga "stora ord" utan hon bara försvinner. Med Mira är tricket istället att skapa intresse, berömma mycket och hitta på nya saker hela tiden och variera träningen. Lite tvärtemot det sätt som jag tränar eller åtminstone tränade Bröta i början. Min träningshäst är än mer extem än Mira och har verkligen frågat varför hon måste träna? Det var inte alls kul i början men med mycket beröm och lockande och pockande så har hon mentalt ändrat sig åt att nu vara intresserad av träningen. Skulle jag börja "bråka" och tvinga henne skulle det bara ha resulterat i än mer ointresse för träningen. Det är just förändringen i min träningshäst som gör mig så oerhört glad. Vi jobbar nu med varandra och försöker tillsammans, och även om det är lite svårt så prövar vi.

Dessa olika hästpersonligheter har fått mig att läsa lite mer om Parellis system för "horsenalities", och hur man ska träna dessa hästar på bästa sätt för att få just dem att blomstra och växa. Jag hittade två så underbara bilder av Parelli som jag bara måste visa. Första bilden är hästens grundpersonlighet och andra bilden visar hur hästen kan bli med rätt träning.

Bröta var "crazy"-hästen (Right brain extrovert) när jag började jobba med henne men har nu transformerats till "Calm". Mira, och framförallt min träningshäst, är Lazy/Stubborn (Left brain introvert) och de är båda på god väg mot "motivated". Vill ni läsa mer och få tips på hur man lägger upp träningen för olika hästpersonligheter så titta på www.parelli.com/horsenality

Idag har jag och Bröta fått vår första lektion i frihetsdressyr - någonsin! Det var väldigt kul och det gick riktigt bra. Vi fick hjälp av Line som också är här som stallpraktikant på gotlands ridakademi. Jag tror att anledningen till att det gick så bra är att vi har jobbat så mycket med ledövningar och groundwork där jag vill att hästen lyssnar på kroppspråket och följer mig.

Vi började med ledövning i grimma/grimskaft. Jag gick vid hästens bog och vi gick tillsammans, stannade tillsammans och backade tillsammans, i båda varven. Med pisken pekande bakåt vill jag att vi går fram, lyft pisken framåt = stopp och att vifta med pisken = backa. Jag vill att vi ska kunna svänga bort från mig och emot mig. Svänger vi bort så lägger jag upp pisken mot huvudet och vrider mig mot hästen medan jag vänder upp pisken framför huvudet och "bjuder in" när jag vill svänga in mot mig själv. När detta gick bra prövade vi även lite i trav.

Därefter var det dags att träna lite inkallning. Jag använder ordet "kom" som signal. Först gick vi framåt och sedan började jag backa och bjöd in Bröta att vända och komma emot mig. Denna signal är superviktig för det är så man får hästen tillbaka om den tappar koncentrationen och börjar gå iväg. Det gick riktigt bra så därefter släppte jag Bröta lös och tränade på samma saker utan grimma och grimskaft. Vi gjorde allt i skritt och trav och inkallningen var riktigt fin. Sedan testade vi även med lite löslongering i trav och galopp och inkallning i galopp. Bröta var så fantastiskt fokuserad på mig och jätteintresserad av att vara med. Detta få vi träna mer på! Som av en händelse kommer Rebecca Dahlgren hit till Gotland nästa helg och håller kurs och hon ska dessutom ha en uppvisning där hon berättar hur hon arbetar med frihetsdressyren. Den ska vi åka och titta på!

Det sista vi tränade på var början till att buga och ligga ner. Jag lyfte ena framhoven och tryckte bak bogen lite så att hon skulle lägga lite mer vikt bakåt. Tanken är att man ska lägga ner hästens framben så att den bugar, och därifrån få den att lägga sig ner. Jättekul!

Ja då var det dags att skriva lite igen. Jag har haft lite ryggproblem och inte tränat så mycket på senaste tiden, mer än min träningshäst och söta Bröta. Bröta och jag har finslipat vår longering lite. Vi har jobbat intensivt med galoppen och de två senaste passen har vi t.o.m prövat på lite galoppfattning från skritt. Än så länge orkar hon inte riktigt utan det blir några travsteg först, men kvaliteten på galoppen blir bättre än när vi börjar galoppera från traven. Nu gäller det att bygga muskler så att Bröta blir stark och orkar med arbetet, så ska vi nog klara av att göra skolorna även i galoppen till longerprovet i december.

I förrgår startade sommarens barnridläger här på gården så det är fullt upp nu. Idag visade Bröta och jag groundwork så att de skulle få se lite hur man börjar detta arbete. Först visade jag lite i stillastående, hur man lär in hjälperna för indirekt tygel och skänklar och därefter visade vi hur man börjar jobba i groundwork genom att först hitta ett voltspår och därefter öka och minska voltstorleken. Dessutom kan man genast öka och samla lite med hästen och man kan förstås göra halter av varierande grad. Vid en full halt gör man ett stopp och står stilla. 3/4-dels halt innebär att hästen tror att den ska stanna men man ändrar sig och går vidare strax innan hästen tänker stanna och så finns det förstås halvhalt och 1/4-dels halt och egentligen allt däremellan. Det man mest pratar om inom traditionell ridning är förstås halten och halvhalten.

Det absolut första man måste göra när man ska arbeta i groundwork är att upprätthålla ett visst avstånd mellan sig själv och hästen. Om hästen hela tiden går och buffar dig i magen så tappar du balansen och kan inte arbeta så nummer ett är att ni håller ett visst avstånd och respekterar varandras privata sfärer. Med tiden kan detta avstånd var så litet som 1 millimeter, bara hästen respekterar dig och inte går in i dig (och tvärtom, du måste ge hästen plats att arbeta och får inte tränga in i den). I början är det lättare att ha ett avstånd på 0.5-1 meter så att man hinner med och även har lite lättare att se hela hästen. En annan väldigt viktig sak att tänka på är att inte dra hästen i huvudet! Vi har en gripreflex som heter duga men den måste man försöka arbeta bort. Går hästen ifrån dig så peta på bogarna för att få hästen åt det håll du vill. Drar du i huvudet kan bogarna (och resten av hästen) fortfarande röra sig bort från dig, och den måste spänna sin nacke eftersom du drar i den. Det resulterar bara i att du får dra mer och mer och mer. Flyttar du istället bogarna följer resten av hästen automatiskt med och hästen kan dessutom slappna av i nacken. Den tredje saken är att hitta ditt voltspår. Om du inte kan gå på en rund volt och hålla dig till ditt spår, har du inget referensmått och du har svårt att veta hur mycket du ökar och minskar volten. Detta är väldigt lätt åtgärdat genom att dra upp ett voltspår i banan med din fot, eller genom att sätta ut lite konor.

Alltså:

Groundwork for beginners

1) Håll avståndet mellan dig och hästen

2) Dra ej i huvudet, flytta bogarna istället genom att peta med spöet

3) Hitta din cirkelvolt när du går baklänges

4) Öka och minska voltens storlek (Detta är början till öppna och sluta)

5) Gå lite mer fram och samla lite (I början blir det mest snabbare/långsammare)

6) Träna på att göra halter, halvhalter och alla möjliga grader av halt däremellan

När du kan detta är det dags för att jobba med öppna och sluta på din referensvolt, utan att öka eller minska voltstorleken. Sedan kan du börja med förvänd sluta, piruetter, skolor på raka linjer, mera samling/ökning osv.

#ridkonst

Idag var det spännande att sitta upp på Bröta, för att se vilken känsla vi kunde få idag. Det är ju lätt att man förväntar sig att det ska gå lika bra som det gjorde senast och blir besviken om det inte blir så. Igår hade jag ju dock lektion och instruktörsögon på mig som kunde guida mig rätt. Idag fick jag lita på mig själv och på Bröta och det gick faktiskt över förväntan! Jag kände direkt i sitsen att jag hade bakbenen på plats under rumpan och jag lyckades slappna av bra även när jag böjade jobba i skolorna. Jag märkte att de gånger jag tappade känslan berodde det på att min tyngdpunkt for upp. För att få ner den visualiserar jag mitt stabila centrum genom min karusellhäststång som en skorsten som kan vidgas i alla ledder. Den är öppen inuti och när jag andas in blir den lite bredare och när jag andas ut blir den lite smalare. Den breddar sig både fram, bak och åt sidorna. Genom denna visualisering känner jag min tyngdpunkt falla neråt genom skorstenen och då kan jag börja rida med mitt bäcken igen. Jag märkte att när jag började rida i min bröstkorg, dvs börjar mina vridningar till sluta och öppna där, så for tyngdpunkten upp som ett brev på posten. Jag måste verkligen koncentrera mig på att hela tiden utgå från mitt bäcken. Det är i bäckenet ridningen startar och det "vet" man intellektuellt men man ska "veta" det i sin kropp också. Det gick så fint och jag fick mjuka bakben som bar, och när jag samlade lite kände jag hur bakbenen mjuknade mer och bar upp bättre. Jösses vad spännande den kommande tiden kommer att bli! Nu kan söta Bröta verkligen börja skola min sits. Måste jobba med finjusteringen bara så att jag slutar göra för mycket och för stort.

Jag jobbade även de tre andra hästarna idag. Med Mira och min träningshäst var det återigen jobb med ledövningar och fokus på böjning och att följa min kropp. Det gick riktigt bra på voltspåren och båda hästarna böjde sig fint. Jag blev riktigt förvånad över hur bra de båda jobbar på. Längs fyrkantspåret jobbade vi med öppna och sluta. Öppnorna går fint men båda har en ytterbog som vill falla ut i ena varvet i slutan. Det är jobbigt att hålla in bogen samtidigt som bakbenen skall tas inåt och alla fyra ben ska röra sig framåt. Mycket att hålla reda på men det blir lite bättre för varje dag. I deras lättare varv gör båda fina slutor nu, några steg i taget.

Den fjärde hästen att tränas idag var Tristan, en kallblodstravare som normalt tränas av Celina. Hon har bett mig träna honom lite medan hon är i Danmark hos Bent. Tristan är väldigt obalanserad i sin kropp efter år av travträning och -tävling. Jag jobbade honom i groundwork och fokuserade på att hitta bended straight. Tristan faller gärna ut med ytterbogen så vi jobbade på att hålla den kvar på spåret. Jag longerade även lite och började i skritt och bad i princip bara om att gå runt mig utan att falla utåt och dra i linan. Mycket varvbyten blev det för att få honom att börja balansera upp sig själv.

#ridkonst

Idag fick jag gåshud när jag red Bröta. Det var så alldeles, alldeles underbart! Vi smälte verkligen samman till ett. Jag har tidigare skrivit att vi smält ihop och fått lite kentarukänsla, men tidigare gånger bleknar mot dagens träning. Det vi tidigare har uppnått var inget mot idag!

Den här veckan har lektionerna med Hanna fortsatt med fokus på att lösgöra mina axlar och dessutom även lösgöra min ryggrad och få den följsam. Jag vill kunna släppa igenom rörelsen från hästen genom hela min kropp. Givetvis får man då börja öva på marken. Ryggradsövningar som jag har gjort är att gå från bäcken upp till nacken och i varje del av ryggraden föra den fram och tillbaka. Gå upp för ryggraden och därefter ner igen.  Man märker snabbt att vissa delar av ryggen är väldigt rörliga och andra sitter mer fast och är stelare. Det viktiga är att inte hoppa över de stelare delarna utan att verkligen försöka jobba med dem. Det behöver inte bli perfekt, men fortsätter man så blir det lite lättare för varje gång! En annan ryggradsövning är att snurra de olika delarna i ryggraden i en cirkel, både framåt och bakåt, som om man hade en rockring.

Idag jobbade vi även med en ny favoritövning, ormen eller (eftersom det är roligare att skriva masken Mia än ormen Mia) som jag valt att kalla den; masken! Masken innebär att man lägger sig raklång på marken med magen nedåt. Sträck armarna över huvudet så att du blir så lång som möjligt. Därefter börjar du maska dig framåt, genom att dra dig fram med hjälp av bäcken och axlar. Det är bara att börja åla på! Denna övning gav fin rörlighet och även stretch. Till saken hör att jag igår kväll stretchade och tryckte ut muskelknutor i höfter, rumpa och lår så jag kände mig lagom demolerad från navel till knä, men efter mitt maskande så kändes det helt ok igen. När jag reste mig upp för att gå några varv kände jag mig väldigt grundad. Superhäftig övning! Masken Mia var redo att rida!

När jag väl satt upp på Bröta var jag så otroligt avslappnad redan från början och min tyngdpunkt låg långt nere mot marken. Efter en liten stunds arbete och än mer avslappning smälte Brötas och min ryggrad ihop. Då fick jag i uppdrag att börja göra små öppnor och skolor. Genast spände jag mig lite men jag fick tänka mig själv som ett timglas. Ju mer jag koncenterar mig desto större avslappning blir det i mig. Avslappningen är som sanden i timglaset och den rinner ner och ner och jag blir bara tyngre och mer grundad ju mer jag arbetar och fokuserar. Jag har ju så otroligt lätt för att spänna mig så fort jag gör något men denna tanke hjälpte mig att slappna av. Det var då det hände. Jag fick en så total sammansmältning med Bröta och jag bara vred mitt bäcken för att göra skolorna och Bröta följde med. Jag hade henne så totalt i min sits att dett räckte med små, små impulser för att be om vad jag ville. Jag gick med Brötas bakben, och benen bara gav. Det fanns inget push eller motstånd i benen utan de bara mjuknade och gav allt. Det var så fantastiskt att jag fick gåshud där jag satt. Även nu när jag skriver, många timmar senare, ryser jag när jag tänker på det.

Idag tränade jag även Mira och en träningshäst som jag har en månad. De har lite samma problem med stelhet och en bog som gärna vill falla ut. Jag jobbar dem båda lite liknande, med fokus på ledövningar. Denna veckan har jag kombinerat ledövningar som jag lärt mig från Celina (när man leder hästen framlänges, gåendes på sidan om hästen) med den typ av ledövning som Christofer Dahlgren visade på ARena (där man går baklänges, som i groundworkposition). Ja, eller jag ska väl säga att jag blev inspirerad av hans ledövning. Kan väl inte gärna påstå att jag vet exakt hur han gör efter att ha sett en enda teroilektion. Nåja, hästarna är verkligen med på noterna och båda lyckades böja sig i både öppna och sluta, i båda varven! Jag blev så ofantligt stolt över båda hästarna för de kämpade på och försökte och försökte trots att det var jobbigt. Det är så fantastiskt när man känner att man mentalt har med hästarna och att de verkligen vill göra vad man ber om. Gåshud igen!

#ridkonst

Ja då är det väl dags för några reflektioner om ARena, och det jag mest tänker på är hästens grundarbete, basic. Vad är egentligen basic? Det finns säkert många svar på det men för mig är det så enkelt som att lära hästen hjälperna och att få hästen att arbeta korrekt, dvs att hästens bakben kliver fram till tyngdpunkten, böjning och ställning. Detta låter så lätt men är i praktiken ser man väldigt ofta att det saknas bitar här. För egen del blir jag mer imponerad av att se en häst som på en "lägre" utbildningsnivå arbetar korrekt än att se någon jobba med "piaff" på en häst som inte ens kan böja sig. Och då är förstås frågan vad som är den lägre utbildningsgraden? Kan man säga att man är på en avancerad nivå om hästen inte ens kan böja sig pga stelheter? Det "piaff"-arbete som då utförs tillför ju inte hästens utbildning något. Hästen blir inte bättre av övningen. Ett gott basic-arbete tillför ju dock hästen något och gör den bättre. Jag lutar nog åt att ett korrekt utfört basic-arbete ändå är på en högre nivå än en bensprattelpiaff på en stel och ovillig häst. Det är min högst personliga åsikt men jag njuter mer av att se en häst i god form göra ett gott groundwork-arbete än av att se en piaff piskas fram.

Denna reflektion kommer ur att ha sett Christofer Dahlgrens teori-lektion med Saxo. Han visade hur han från grunden utbildar sina hästar med ledövningar/longering/groundwork till avancerad longering med levad. Det var väldigt imponerande att se med vilken lätthet allt arbete utfördes. Givetvis så ligger det enormt mycket arbete bakom!

Han började med att visa en ledövning där han gick baklänges och där hästen ska följa människan. När hästen följer går han vidare med groundwork eller longering och arbetar vidare därifrån och lär in hjälperna. Hans första fokus är att hästen ska vara avspänd och därefter strävar han efter lätthet för hjälperna. Jag gillar verkligen detta tänk! Jag har ju lärt mig Celinas system, vilket skiljer sig lite från Christofers system, men just det här med fokus på avspändhet och mjukhet genomsyrar bådas utbildning. Just ledövningarna är ju så enormt bra men jag tror att många tycker att det är lite för "lätt" för att faktiskt lägga tid på det. Men när man verkligen förstår syftet med ledövningarna så är de ju guld värda! Ledövningarna är grunden för basic och basic är grunden för din och hästens vidare utbildning. Utan en avspänd, mjuk och böjd häst kommer man aldrig vidare med någon kvalitet i sin utbildning! Länge leve basic!

#ridkonst