The other day when I went to the stable I was thinking of a story told to me by my tranier Celina Harich. It is a talk between a master and a pupil. I don´t remember the exact wording, but it goes something like this:

-Master, master, how long will it take for me to reach my goal?
-It will take you 5 years.
-Oh, but master, master, if I study really hard, how long will it take?
-It will take you ten years.
-Oh, master, master, but if I study really hard and put all my effort into it, how long will it take for me to reach my goal?
-It will take you 15 years.

I was really thinking about this story and how true it is. Sometimes you really have to let go and surrender yourself to what ever comes along. I am trying to ride being connected with my heart and my horse. But in order to do that I need to shut down my ego, the voice in my head that is analysing everything I do on the horse. The voice trying to analyse how it should be, insted of feeling what is actually there. The more I try to analyse the harder the true connection to my heart and the horse will be. Insted I try to breathe deeply and shut down my ego and just feel how I myself and my horse is moving.

Idag var det spirituell ridning på menyn. Jag jobbar med min egen personliga utveckling och idag var jag väldigt här och nu, i hjärtat, och då kändes det mycket spännande att få vara tillsammans med mina hästar.

Jag började rida Bröta och det var bara att sitta och slappna av, låta alla spänningar smälta bort. Jag bara upplevde ritten, upplevde hur hästen rörde sig under mig och hur jag själv påverkade rörelserna genom min egen kropp. Jo visst smög det sig in lite spänningar när jag gick upp i huvudet och började analysera, men då försökte jag bara andas djup och smälta bort alla spänningar. Det var en väldigt fin ritt och det var så tydligt hur jag påverkade min häst. Så fort jag försvann ifrån hjärtat så smög det sig in spänningar som påverkade. Så fort jag kom ner i hjärtat så kändes allt så tydligt och jag kunde nästan bara tänka hur jag ville ha det. Det vara så fina, små signaler som behövdes. Så min vänner, glöm inte att andas djupt, in och ut, långt ner i magen och släpp sedan bort alla spänningar och dålig energi när du andas ut. Andas in ny frisk energi som fyller ditt inre och låter dig vara i frid. Bara var med hästen och känn vad som händer. Du behöver inte analysera i huvudet för i ditt hjärta vet du och känner precis vad du och hästen gör.

Efter min fina stund med Bröta var det Miras tur. Hon kom gående så fort jag tänkte hämta henne och tittade upp i hagen. Bröta var så nöjd med vårt pass att hon kom och hängde bredvid oss medan jag borstade Mira. Det var en väldigt fin stund, vi tre tillsammans i avspänd samvaro. När jag gick ut med Mira i paddocken kände jag så starkt att det är ridhäst Mira vill vara. Idag var första gången jag red henne här i Holland. Precis som med Bröta ville jag vara i hjärtat med Mira och jag andades djupt och bara var. Jag gav små impulser och hon följde så fint. När man är sådär intensivt i sitt inre är allt så självklart. Det var som om det var igår jag red mira även om det nu är ca 1.5 månader sedan. Hon var så mjuk i sinnet och med på noterna. Fina lilla Mira!

Vad härligt det var att rida Bröta idag! Så mjuk, fin och lyhörd hon var.

Förutsättningarna var inte de allra bästa, med tunga regndroppar som föll när vi kom. Jag drog av den värsta leran från ryggen, placerade en vojlock på och sen var det bara att rida. Det var ett tag sedan jag red barbacka, men det är väldigt nyttigt att göra då och då. Man känner ju hästens rygg extra tydligt. Regnet hade dessutom vänligheten att avta när jag började träna. Idag fokuserade jag på arbetet i trav. Där ska det vara en rejält framåtgripande trav med aktiva bakben. Tidigare har jag samlat och samlat så att det till slut bara blev långsamt så nu ska vi fram rejält. Kan man inte både rida fram och samla så har man ingenting. Man kan inte ha det ena utan det andra. Det gäller att konstant gå tillbaka och förbättra detaljer i grunden för att komma vidare i träningen. Den goda Bröta och jag har en väldigt bra period just nu och hon visar mig tålmodigt vad som behöver förbättras. Min vackra, kloka lärare!

Idag började en ny träningsvecka med hästarna och jag fokuserade på att hålla bogen precis i mitten, mellan hjälperna. Att varken falla åt höger eller vänster utan bara kliva på rakt fram.

Bröta red jag först på volten och jobbade med att föra bogarna lite in och lite ut för att sedan hitta mitten. Det blev väldigt mjukt och fint till slut. Därefter fortsatte jag med lite skolor på rakt spår och där är det lite svårare att hålla bogen i mitten. Slutligen jobbade vi igång de där bakbenen med trav, först i friskt tempo på volten och därefter lite mer samlat med jobb i skolor.  I alla övningar flyttade jag bogen lite ut och in för att känna att jag har fin rörlighet.

Med Mira var det samma jobb, fast i groundwork och longering. Hon var så duktig så det blev ett ganska kort pass.

Jag  är ju inte så bra på att lägga ut bilder och filmer men nu ska jag försöka få till mer av den varan. Håll till godo med en snutt från dagens träning med Bröta.

What are your thoughts right now in the academic art of riding? Is there a topic you would like to learn more about? Let me know and I´ll might write a blog post about it! Click "kommentera" below this post, or commment on facebook!  

Vem är du om vi frågar din häst? För hästen kan vi inte gömma oss bakom en mask utan den känner vårt innersta väsen. Den ser oss om vi är, med alla våra bra och dåliga egenskaper. 

Hästen reagerar på hur vi är just nu. Den märker bara att du är stressad och mentalt långt borta och har ingen aning om att det beror på att du hade mycket att göra på jobbet, chefen var orättvis, att du tänker på vad du ska laga till middag osv osv. I hästens värld är du stressad och det betyder fara. Det kanske lurar en sabeltandad tiger bakom busken som du har sett och gjort dig beredd på att springa iväg ifrån?

Med hästen måste vi försöka bli lugna, i vårt hjärta och här och nu. En del hästar reagerar starkt på vår stress och mentala frånvaro och en del tål mer. Jag kommer ihåg en kvinna som en gång fick jobba lite med Bröta. Jag visade och Bröta rörde sig villigt, men när kvinnan prövade så hände ingenting. Det var som om hästen var gjord av cement. Kvinnan var så upptagen med att tänka på hur hon borde göra och om hon gjorde rätt så att hon glömde bort att vara närvarande i stunden tillsammans med hästen. Så fort hon mentalt kopplade ihop med Bröta så gick övningen fint. 

Det fina med våra hästar är att de ofta är ganska förlåtande så länge vi försöker. Om vi bara lyssnar på och försöker förstå våra hästar så kan de hjälpa oss att bli bättre människor. Låt hästen visa dig vägen in i ditt hjärta!

Lyckligtvis hittade jag en fin liten paddock paradise inför flytten till Groningen, Holland. Det är alltså en lösdrift som är konstruerad för att få hästarna att röra sig lite mer. Det finns fyra olika höstationer, flera vattenkoppar, ett omkullfallet träd med grenar i lagom kli-höjd, en minidamm, en öppen yta föra att kunna rulla sig ordentligt, vindskydd och så gångar som förbinder allt. Gångar finns både för vinterväder (sandade) och sommarväder (jord) och en större hårdgjord yta består av stenplattor. Givetvis med möjligheter till bete på gräs också. Lösdriften mockas med maskin, vilket ingår i hyran så det är lyxigt värre!

Idag kändes det verkligen som ett litet paradis. Jag och sambon tog värmen med oss när vi åkte dit och det blev uppåt 25 grader, så här i slutet av september. Det är ju bara att tacka och ta emot, inte varje septmeberdag som man kan träna i t-shirt. Vi passade på att filma lite idag, för att så småningom kunna lägga upp lite filmer på träningen.

På bilden syns mina röda damer som var nöjda och tog igen sig med lite hö efter träningen. 

Fokus på mitt arbete med hästarna den senaste tiden har varit att få hästarna mitt emellan hjälperna, eller rakriktade.

Jag har jobbat på att flytta bogarna ut och in och ut och in. Få dem känsliga för den indirekta tygel (alltså den som flyttar bogen i sidled). Det är väldigt lätt att hästen faller över lite på antingen den ena eller andra bogen. Då gäller det att kunna återställa till neutralläget. Lättare sagt än gjort dock.

Hur får man hästen mitt emellan hjälperna då? När hästen tappar sin framåtbjudning så är det lätta att kraften går ut snett genom bogen. Vi vill att all kraft från bakbenen ska forsa fram till hästens nacke. Det ska vara fritt spelrum rakt genom ryggraden och kraften ska gå från bakdelen och rakt fram till skallen. När kraften försvinner ut genom bogen är det lättast att rakrikta hästen genom att först få fram den ordentligt. Fulrid om så behövs men se till att hästen kliver fram och tänker fram. När hästen tänker framåt kan man börja finlira med bogarna och flytta lite ut och in tills man till sist hamnar precis i mitten. Då kommer eftergiften som ett brev på posten och man kan mjukna ännu lite till i sin egen kropp och njuta av häst som glider runt som en kung. Då är det bara att le stort och berömma sin häst. Och sen tappar man det och då får man förstås göra om igen. Glöm inte att le igen, du och din häst gör ju det bästa ni kan!