Wow vilken träning det blev idag! Bröta var fantastisk och det var så härligt att rida henne. Redan från start kändes det som om hon verkligen var med. Jag började med lite work-in-hand, alltså att jag står på hennes yttersida och "rider från marken". Det är en väldigt bra skolning för handen och det blir tydligt hur hästen svarar på hjälperna. Jag har knappt jobbat med work-in-hand alls så det var väldigt kul att komma igång med det.

Sedan satt jag upp och var noga med att begära ställning men inte så mycket böjning. Bröta har ju lite grand fallit på ytterbogen i höger varv och därför har jag på senaste jobbat mycket med att flytta bogar och bakdelar in och ut för att sedan placera henne mitt emellan hjälperna och få henne att stanna där. Vi ökade och minskade volten lite, men gick ganska fort över till skolorna. Det gick så fint och mjukt idag så jag fortsatte med lite piruettarbete. För att samla Bröta till piruetten sitter jag lite djupare och vinklar bäckenet och tänker mig att energin från hennes bakben går genom min kropp rakt upp genom huvudet. Jag vrider överkroppen en aning åt det håll jag vill åt, släpper ner inner sitttben och mjuknar allt vad jag kan. Steg för steg ber jag sedan bogen kliva runt. Ibland hetsar Bröta runt i piruetterna, så att hon i princip nästan faller igenom dem och rätar ut sig. Då är det bara att stoppa upp, be om böjning och sedan be om ett steg i taget. När jag verkligen fokuserar på böjningen så brukar det bli bra.

Efter piruetterna vidtog travarbetet och det gick mjukt och fint från början. Vi växlade mellan öppna och sluta på volten och red därefter ut på fyrkanstpåret och gjorde samma sak. Här fick jag en fantastisk upplevelse av att flytta bogen. Bröta hetsar gärna och gör för mycket. Ber jag henne flytta bogen lite så säger hon javisst och så har hon flyttat 30 cm. Idag kunde jag be henne flytta över sin vikt jämnt över frambenen och hon gjorde det. Det var bara en justering på någon cm i manken och det gjorde en sådan skillnad i ridningen. Härligt! Jag bara satt på henne, mjuknade och tänkte rakt i ming kropp och med en liten, liten impuls av tygeln på bogen så flyttade hon över vikten jämnt.

Jag jobbade lite med diagonalsluta, piruett och förvänd sluta också och även det gick mjukt och fint. Travpiruetten är lite jobbig och blir inte supercentrerad men vi har en bra grund att jobba vidare på. Likadant är grunden till den förvända slutan fin men vi behöver lite mer styrka och smidighet för att klara av att gå genom hörnen på fyrkanten. Nu genar jag rejält i hörnen för att underlätta för henne. Men vilken häst!

Med Mira fokuserade jag på skrittarbetet uppsuttet idag och jag jobbade med öppna och sluta på volt och rakt spår. Vi fick riktigt fina öppnor på rakt spår och hyfsade slutor. Slutligen jobbade jag en stund i traven och fortsatte med öppna-arbetet från igår. Återigen fick jag pröva några gånger innan vi fick en sidvärts-rörelse och inte enbart en häst som håller på att gå in på ridbanan. Hon var jätteduktig och jobbade på när hon förstått och vi fick till hyfsade öppnor. Fina Mira!

#ridkonst

Idag var Mira riktigt, riktigt duktig! För att få igång energi jobbade jag en kort stund i longering och galopperade och travade om vartannat. Därefter satt jag upp och kollade av skrittarbetet, men fokus idag var på traven.

I traven ökade och minskade jag volten och därefter jobbade jag lite med skolorna på volten. För att byta varv rider jag en snett igenom och tidigare har Mira stannat upp på diagonalen och inte sökt fram ordentligt, med sänkt rygg som följd. När jag sedan kommit in på nya volten har hon hittat formen igen. Idag försökte jag rida mer energiskt och få henne att söka fram även på rakt spår på diagonalen och fyrkantspåret. Efter en liten stund slappnade hon av och klev på framåt och sökte sig fram och ner. Duktiga, duktiga Mira! Det gick så fint så att jag till och med bestämde mig för att för första gången testa öppnan på långsidan i trav. Det krävdes några gångers försök innan jag fick henne sidledes längs med staketet istället för att bara forsätta in på ridbanan. En jättebra början och nu får jag träna mer på det.

Med Bröta gick det lite småknackigt idag. Jag får till riktigt fina steg men de varvas med stelhet. Efter förra veckans superpass när allt var så mjukt och fint trodde jag att jag skulle kunna rida bort Brötas bakdelsojämnhet, men nu är jag mer tveksam. Jag har kontaktat en kiropraktor så får vi se vad det är där i bakdelen som spökar.

#ridkonst

Mitt intressanta sitsarbete fortsätter, men idag var det med Mira då min sambo tränade med Bröta. Det blev ingen vattenpölsterapi med Mira då paddocken torkat upp till idag. Måste ha regnat betydligt mindre i Kungsbacka än i Göteborg. Inte mig emot!

Men Mira började jag från marken med öppna och sluta på rakt spår i groundwork, lite piruetter, diagonalsluta och förvänd sluta. Vi har lite mer kvalitet att hitta i diagonalslutan och den förvända slutan men jag tror faktiskt att vi hade klarat groundwork/longe-provet som det är idag. Jag anser mig därför ha uppnått mitt första mål med Mira för sommaren. Nu återstår det mål jag satte för några veckor sedan: Att jag ska rida galopp med Mira innan sommaren. Innan dess ska vi dock hitta lite mer kvalitet i ridningen.

Efter groundwork-delen longerade jag och varvade galopp för att få fram energi med travarbete. Vänster varv känns riktigt bra men i höger vill den där ytterbogen fara ut och inner bak vill inte riktigt kliva in under tyngdpunkten. Jag fortsatte arbetet med att få Mira svara på lätta hjälper och flyttade omväxlande ut och in bogen samt ut och in bakdelen. När hon vill ignorera min inflyttande boghjälp stannar jag, förtydligar och ber om samma sak på nytt i trav. Jag släppte ut henne på en rejält stor volt och manade på henne i friskt tempo. Så fort volten blev för liten orkade hon inte kliva fram med inner bak och då föll hon på ytter bog och likadant var det så fort det blev undertempo. Det blev betydligt bättre i höger varv men vi har en del jobb kvar innan vi når samma känsla som i vänster varv.

Efter longerarbetet satt jag upp en stund. I skritt kollade jag av flytt av bog och bakdel och sen kom jag fram i trav. Igår ville hon inte alls gå fram och stannade i traven flera gånger men idag flöt det på fint. Miras trav är betydligt skumpigare än Brötas så jag fick jobba lite mer med min sits och balans. Jag har en ovana att titta ner på hästen medan jag rider men med Mira så tittade jag upp framför mig och rätade därmed upp den över delen av ryggen och nacken. Jag kände hur luften började flöda mer fritt ner till mina lungor och hur mina höftböjare aktiverades och stagade upp mig så att jag satt stadigare utan att behöva använda magmusklerna för att trycka ner mig själv i sadeln. Jag hittade helt enkelt bättre balans än jag gjort tidigare och därmed kunde jag sittta djupare och mer avslappnat. Jag experimenterade lite med mina roterande höfter och undersökte hur mycket jag skulle göra för att få bäst mjukhet. Det blev verkligen skillnad i traven idag. På volten blev det mjukt och fint och jag kunde lätt aktivera inner bakben och få tillbaka böjning och mjukhet när hon var på väg att tappa det, genom en liten touch med skänkel och en lite aktivare höftrotation.

Nyckeln idag var att räta upp nacken och övre delen av ryggen. Jag måste verkligen jobba bort min ovana att titta ner på hästen. De blir en sådan känsla av frihet i bröstet när man rätar upp sig, för först då kan man andas riktigt fritt och flylla lungorna med luft. Inandningen går "automatiskt" med hjälp av diafragman och man behöver inte ödlsa kraft på att varken dra in eller pressa ut luften ur lungorna. Det bara blir ett stilla, lugnt flöde och avslappning.

#ridkonst

Idag fortsatte jag mitt sitsarbete med Bröta, men idag gick det sämre än det gjort de senaste dagarna. Jag fick inte riktigt till den totala avslappningen och Bröta var därmed stelare. Jag fick till avslappningen något steg, tappade det, hittade det igen osv. Det är väl så när man håller på att lära sig. Det går lite upp och lite ner, man hittar något och sen tappar man bort det och sen letar man igen efter det där man hittade. Det tar helt enkelt ett tag att skapa en bra vana och innan det är gjort så famlar man efter rätt känsla. Jag var lite mentalt tröttare och lite mindre fokuserad än vad jag brukar vara så det kan säkert vara en stor del av förklaringen. Men jag fick ändå till lite jobb som åtmistone var hyfsat. Jag jobbade med att flytta Bröta ut och in på volten för sitsen och att få henne att slappna av och stanna precis mitt mellan hjälperna. Dessutom gjorde jag ett litet experiment där jag varierade storleken på mina höftrullningar. Jag ville se om jag kunde öka traven lite och det gick lite för bra. Bröta ökade så mycket så hon sprang iväg. Sedan prövade jag mindre roteringar för att få henne i en lite mer samlad trav. Här finns mycket mer att jobba med och ifna detlajer att hitta! När jag själv kan slappna av lite mer ska det bli intressant att experimentera lite till.

Igår spände jag mig ju mer i slutan så jag jobbade lite med den på rakt spår med fokus på min sits. Jag lyckades faktiskt sitta lika avspänt i slutan som i öppnan och det raka spåret. Dessutom prövade jag några steg diagnolsluta och det var lika där, att jag lyckades hålla min avslappning där med. Nu finns det ju mer avslappning att hämta i mig men jag lyckades iallfall vara lika avslappnad i alla olika moment som jag red och det är bra.

Med Mira har det blivit lite vattenpölsterapi. Hon är väldigt obekväm med att gå genom vatten med mig på ryggen. Hon är ju av naturen lite sävligare, men vi har arbetet upp fin energi när jag jobbar från marken och på en torr ridbana kan vi ta med den energin när jag kommer upp på ryggen. Nu med en bana full av vatten tappar hon all energi och vill inte alls gå fram när jag sitter på. Med tanke på mängden regn som kommer nästa vecka så har vi all anledning till att jobba med detta, för ridbanan är och kommer förbli blöt ett bra tag framöver. Idag satt jag upp och red på en gång men jag får nog ändra strategin där. Först jobb från marken så att jag ser ordentlig framåtanda och därefter sitta upp en kort stund och rida lite.

#ridkonst

Idag fortsattte jag med mitt sitsarbete på Bröta. Jag börjar med att flytta bogar och bakdel in och ut på volten. Genom detta arbete får jag henne att söka fram och ner till bettet och då kan vi börja arbeta på riktigt. Jag tar alltså inte så mycket ställande tygeltag utan låter kroppen hitta in i rätt form genom arbetet. Givetvis kan man ta direkta tygeltag men just nu är det mindre av den varan just med Bröta. Det beror på att hon gått och dragit emot och blivit ritigkt stel i nacken när jag har försökt ställa henne för tygeln i vänster varv. Då blir det inte bättre av att bara dra mer, utan jag lägger istället på min roterande innerhöft och får henne att mjukna på det viset. Då behöver jag inte ta så mycket i tygeln och Bröta behöver inte blir arg och dra emot och stelna. Win, win för båda!

Traven börjar nu kännas riktigt bra. Jag fokuserar på mina roterande höfter och jag kan nu slappna av medvetet när jag känner att jag stelnat till. Ibland går det ju bara inte att slappna av. Man känner att man är spänd men ändå kan man inte slappna av. Då behöver man hjälp av olika övningar för att "lura" kroppen att slappna av. Nu har jag dock kommit till det läge i traven att jag kan slappna av "på kommando". Det utnyttjade jag idag för att rida skolorna på rakt spår. Efter att ha fått en fin, mjuk trav på volten fortsatte jag helt enkelt bara på fyrkantspåret och vred mig in i en öppna. Jag kände hur jag verkligen satt med i rörelsen. Tidigare har jag emellanåt inte riktigt fått med min kropp i rörelseriktningen och "väggen drar" så att jag känner att bogen inte riktigt går in utan vill dra sig ut mot väggen. Jag vet inte hur många gånger jag hört Celina, min tränare, säga till mig att rida och inte låta väggen styra. Jag vet inte hur många gånger hon hört Bent säga samma sak till henne... Men faktum är att en vägg/staket har en väldig effekt och "suger" oss till sig. Idag kände jag dock att jag verkligen red oberoende av staketet. Jag satt precis rätt i rörelsen och det är en mäktig känsla. Allt blir så mycket mjukare och lättare och vi fick till väldigt fina öppnor. I slutan hade jag lite svårare och där spände jag mig lite. Jag fick fokusera på att slappna av men med lite arbete så fick jag till det ganska bra. Jag prövade även diagonalsluta och förvänd sluta men där fick jag problem med min egen avslappning. Har inte ridit det på ett bra tag dock så jag får väl se det som en början. Nu är jag iallafall igång med de rörelseerna också.

Just eftersom jag hade lite problem med avslappningen i slutan men lyckades få till det efter lite arbete så blir det så extemt tydligt  hur vi påverkar vår häst. När jag var spänd blev det mest bara pannkaka av det hela men när jag hittade min avslappning och satt med i rörelsen så fick vi till fina slutor. Vi ryttare vill ju ofta göra mycket och gärna ta i ännu lite mer när det inte går på en gång. Det leder ju i regel bara till att man spänner sig, tappar sin sits och absolut inte sitter med i rörelsen. Idag filosoferade jag lite över att vi som ryttare kanske mer skulle fokusera på att sitta avslappnat och med i rörelsen än att göra "häftigare" saker i spänning? Jag föll ju dit själv när jag spände mig i diagonal- och förvänd sluta. Kanske ska jag bara be om en minimal diagonal- eller förvänd sluta så att jag kan fortsätta sitta avslappnat och därfrån gradvis öka på tvärning/böjning? Kanske blir vi bättre ryttare snabbare om vi till att börja med fokuserar på vår avslappning och sedan inte rider "mer" än att vi kan bibehålla den? Givetvis måste man ju prova på nya saker och stretcha sin "comfort zone" men kanske inte så mycket att man sitter spänd och stel som en pinne? Jag ska pröva detta nästa pass jag rider diagonal- och förvänd sluta. Bröta gör ju detta utan problem när jag jobbar henne från marken så det är ju bara jags om sitter där och hindrar henne från att glänsa. Nu blir det bot och bättring för min del och superfokus på att slappna av och sitta i rörlesen. Hellre lite och avslappnat än mycket och stelt! Jösses vad peppad jag är på Bröta-ridning nu. Längtar tills nästa pass imorgon.

Idag blir jag lite filosofisk. Jag hade ju ett så väldigt fint moment under gårdagens pass, när jag fick ner min inre vänstra höft och bara genom att mjukna och rotera höften fick Bröta att mjukna och följa med. Jag har ju haft så evinnerligt svårt med vänsterhöften de senaste veckorna och blev så glad över att jag äntligen fick till det.

Dagens pass med Bröta fortsatte på samma sätt. Jag fokuserade på att hitta min avslappning och att rotera min innerhöft. Det är så häftigt! Små, små medel som ger så enorma skillnader. När jag väl kommit hem idag stod jag framför spegeln och förunderades över hur smidigt och mjukt jag kunde rulla höfterna i båda sidorna. Med Mira tränade jag skrittarbete i groundwork. Vi jobbade med skolorna på rak linje, piruetter, förvänd sluta och diagonalsluta. Båda mina pass ledde mig till att filosofera lite över våra kroppar.

Med Mira var det så tydligt att hästen först måste förstå och därefter också fysiskt klara av att utföra det vi ber om. Miras innerbog vill tränga in lite i den förvända slutan. För att göra det lätt saktade jag ner några steg, någon gång till och med stannade jag, för att be bogen att gå ut igen.  Mira fick hitta sin kropp igen, mjukna och pröva på nytt. Då gick det genast bättre! Vi behöver inte forcera en övning. Stanna hellre upp, fundera, be om mjukhet. Hitta den kapacitet som hästen kan bjuda på idag. Gör det bästa du kan idag men fokusera istället på långsiktig utveckling än att tvinga hästen igenom en övning.

Det är ju två kroppar som är involverade i ridning, en hästs och en människas. Hästen måste klara av det vi ber om, men det behöver faktiskt vi också! I princip alltid är det ju vi människor som gör så att hästen inte klarar av något. Vi spänner oss, sitter emot rörelsen, tappar balansen, gör för mycket osv. När jag igår och idag mjuknade på Bröta och bara roterade höfterna för att få med hästen så satt jag i riktigt bra balans. Jag kom djupt ner i sadeln med känslan av att jag utgör en del av hästens rygg och går med hästens bakben. Med en sådan känsla är det relativt lätt att börja utforska sin sits ordentlgit för det känns som om tiden stannar upp och allt går så långsamt. Jag blev så medveten om det som händer.

Jag har fått en väldigt god grund i känsla och kroppsmedvetenhet från Hanna Engström, när jag praktiserade hos henne på Gotland. Hon är verkligen gurun på detta! Outstanding! Kropssmedvetenheten har jag sedan fortsatt utforska i mig själv, men först nu känns det som jag har en riktigt, riktigt god grund för att på djupet studera sits, mjukhet, avslappning och medveten rörelse. Jag har börjat läsa lite böcker och tips om hur man med små övningar förbättrar olika delar av sitsen. Det är verkligen jätteintressant och jag känner att detta är en mycket viktig del för mig. När jag undervisar ser jag ju att det är just i kroppspråket/sitsen som vi oftast brister i och nu vill jag verkligen fördjupa mig mer i detta för att kunna hjälpa min elever till större kroppsmedvetenhet och därmed till bättre ridning.

Åhh, min underbara söta Bröta! Wow vilken ritt vi hade idag! Blir tårögd bara jag tänker på det. De senaste veckorna har Bröta och jag av och till haft väldigt svårt att jobba i vänster varv. Dels beror det på en gammal skada i Brötas bakdel, vilket gör att hon av och till går en aning stappligt, och dels beror det på att jag på senaste tiden haft väldigt svårt att komma ner på vänster höft. För ytterligare några veckor sedan var vänster varv vår bästa sida så det är ju lite positivt att det lätta/svåra varvet byter då och då. Det tyder på att vi är relativt jämna i båda sidorna.

Bröta och jag har på senaste tiden varvat fantastiska och urusla pass om vartannat. Det har verkligen gått upp och ner, och så började bakdelsstappligheten komma och det gör ju inte saken lättare. Stappligheten är dock något som tränas bort så att sluta träna är inte rätt medicin. Jag tror att stappligheten kommit av att vi tränat mycket galopp och den är inte i så bra form. Det är verkligen viktigt att träna Bröta i rätt form för annars far bakdelen än hit och än dit och det är väldigt dåligt för den gamla skadan.

Jag har som sagt haft väldigt svårt att komma ner på vänster sittben och då viker jag mig i sidan och låser inner höft. För att avhjälpa detta har jag placerat en liten handduk under vänster sittben så att jag kommer upp och blir mer jämn. Denna lilla handduk är så enkel och så genial. Det fungerar verkligen! Jag har tränat med den ca 2 veckor och nu har jag fått tillbaka min stadiga sits igen. Idag var första gången som jag red utan handduken och nu uppstod magi!

Jag började skritta på volten och flytta bogar samt bakdel ut och in från spåret. Därefter gick jag över till öppna och flyttade bogarna lite ut och in och sedan gjorde jag detsamma i sluta. Det gick fint i båda varv ganska snabbt och då övergick jag till traven. Höger varv var riktigt fint. Jag slappnar av ordentligt i höften och bara glider med. Samma jobb här, flytt av bogar och bakdel in och ut och därefter samma arbete i öppna och sluta. Det är så härligt när man med små, små vridningar i kroppen lyckas flytta mellan öppna och sluta. Därefter bytte jag varv till vänster varv. Det svåra varvet... Jag började trava men Bröta blir lätt helt rak och stel och vägrar ställa i nacken. Trots det flyttade jag bogarna och bakdelen och det blev bättre. Öppnan blev hyfsad och sen var det dags för slutan som varit riktigt stel. Jag kände Brötas nacke börja stelna och i ren desperation satt jag till på inner höft och ökade bröstkorgens rotation genom mitt sittben. Jag bara mjuknade och roterade inner höft så mycket jag kunde. Då skedde det magiska. Bröta sa ok, mjuknade själv och vi bara gled runt i en fantastisk sluta, gled över i en öppna och sedan en sluta igen. Med total mjukhet! Jag var så oerhört förvånad över hur jag kunde mjukna och rotera min vänsterhöft som varit så stel på sistone. Bröta var stel men jag bara bemötte stelheten genom att mjukna allt vad jag kunde. Att själv stelna till i det läget ger bara en ännu stelare häst men det är inte alltid så lätt att mjukna själv. Min lilla handduk har hjälp mig hitta min sits igen och nu när jag tagit bort den kunde jag bibehålla en stadighet och balans som gjorde att jag kunde fokusera på min höft och bara släppa ner den och låta den rotera. Så fantastiskt det var! Det blev en så total känsla av samhörighet. Vi två var ett. Det var så fantastiskt att det bara vara att hoppa av och ösa beröm och godis över min underbara ponny. Världens bästa ponny!

Världens bästa häst, Mira, fick idag träna med min sambo. Där trillade det ner massor av poletter idag. Vi jobbade lite med avslappning i sitsen i början av passet när sambon plötsligt avbröt mig med att han känner sittbenen gå upp och ner. Vi har pratat om detta tidigare, att känna när hästens inner bakben kliver fram och ner. Då går ryttarens inner höft fram och ner och just att känna denna rörelse är viktig för ridningen. Tidigare har sambon inte känt denna rörelse men idag så var den tydlig. Vi fortsatte jobba med styrning av bogar och hur man vänder hästen. Sitt till på inner sittben, vrid överkroppen och genom denna vridning följer armarna med och ytter tygel kommer i kontakt med bogen. Flyttar hästen inte för den lätta tygelkontakten så används spöet på ytterbogen. Viktigt för min sambo är att inte vrida huvudet mer än kroppen så han fick titta på Miras inre öra och inte vrida mer på huvudet. Det gick jättefint och det blev verkligen en aha-upplevelse. Den sista aha-upplevelsen fick vi när sambon hoppat av. Vi pratade lite om bakbenens rörelser och hur bröstkorgen roterar ut när inner bakben kliver fram. Jag tog Mira några steg i groundwork och sambon tittade på inner höft. Javisst, där såg han rörelserna som han tidigare känt på hästryggen. Jag fick dessutom påminna honom att det var den rörelsen vi för några veckor sedan tittat efter i groundworken. Då, för några veckor sedan, såg han inte rörelserna men idag så var det självklart. Lustigt hur det är. Man tittar och tittar och ser igenting och undrar hur man någonsin ska lyckas se något över huvudtaget. Sen rätt vad det är en dag så är det självklart och man undrar vad det var som var svårt.

Sambon har dessutom börjat träna en  ponny på gården. Peggy tränas inte så mycket så det är bra för både häst och människa. Idag hade de ett riktigt bra pass efter vad jag hörde. Sambon beskrev för mig hur han hade prövat en sak i skritt men det hade inte fungerat och då gjorde han halt och bad om samma sak från stillastående, och därefter i skritt igen. Det börjar bli en hästtränare av min sambo! Precis så här måste man tänka när man tränar sin häst. Hur gör jag det lätt för hästen att göra rätt? Om det inte fungerar i en högre hastighet, kan jag göra det i en lägre hastighet och sedan pröva igen i den högre hastigheten när jag förtydligat för hästen? Verkligen bra jobbat! Och som sagt, ännu mer imponerande eftersom han inte har någon hästvana sen innan jag för första gången släpade honom till stallet för några månader sedan.

#ridkonst

Igår spenderades dagen med hästar, men inte mina egna. Jag var på Horse-vision-festivalen och tittade på massor av duktiga ekipage i både akademisk ridkonst och frihetsdressyr. Väldigt inspirerande!

Lite extra inspirerande var det att se Christoffer visa lite basic-arbete med Ikaros, hans röda fredriksborgare. Mira är ju också en röd fredriksborgare. Jag tog faktiskt med mig inspirationen från gårdagen till träningen med Mira idag. Christoffer visade väldigt fint hur han jobbade med att flytta bogar och bakdelar ut och in för lätta hjälper. Först i skritt, sedan trav och slutligen i galopp. Basic är basic oavsett vem som gör det och vissa grundhjälper måste helt enkelt sitta innan man kan gå vidare. Givetvis börjar även en mästare med samma grundutbildning av sin häst som den vi andra gör. Mästaren gör det bara lite bättre och snabbare än oss andra ;)!

Nåja, inpirationen som jag tog med mig var iallafall att flytta hästen för lätta hjälper. Det här går fint i skritten med Mira men att flytta bogarna i traven har varit trögt. Givetvis är det ju för att jag tillåter det att vara så. Idag tänkte jag extra mycket på konsekvens i arbetet. Kan man bara vara totalt konsekvent så kan man rida utan problem! Svårigheten i att vara totalt konsekvent är att man då måste se och känna precis vad hästen gör och korrigera så att du får exakt det du bad om. Det kräver enorm kunskap och en ryttarkänsla som heter duga! Totalt konsekvens uppnår man säkert aldrig men det är bara att träna på bäst man kan och öva sig i konsekvens. Så fort du faktiskt ser något fel, se till att åtgärda det. Ibland kan man dock se och känna ett fel men man vet inte riktigt hur man korrigerar det ändå. Då återstår detektivarbete och så för man pröva sig fram på olika sätt.

Med Mira prövade jag i traven på longelinan att vara extra tydlig och ta i tygeln och gå något steg bakåt när jag bad framdelen komma in. Det gick sådär men idag ville jag verkligen få det att fungera. Då är det bara att förklara på nytt för hästen. Gör det lätt att göra rätt och se till att hästen förstår! Vad det resulterade i var att jag gjorde halt med Mira och flyttade in bogen ett steg. Inga problem! Sedan fram i trav och be bogen komma in. Om reaktionen uteblev var det ny halt, flytta in ett steg och fram i trav. Så höll jag på en stund och i höger varv kom bogen fint på plats ganska snabbt. Det var dock betydligt svårare i vänster varv men efter en studs arbete kom belöningen. Mira bjöd på sin vackraste trav någonsin! Tre gånger fick jag denna vackra trav och därefter avslutade jag och berömde massor och tog ut henne i hagen igen.

Tänk vad konsekvens kan göra. Jag har ju sett detta problem med bogen men bortförklarat lite och tänkte för mig själv att det är svårt för henne. Snack, hon gör ju bara det jag ber om, vare sig det var meningen att  be om det eller inte. Nu var det slut på bortförklaringarna och jag gav en signal och bad om rätt svar. När det rätta svaret inte kom med en gång så envisades jag med att fortsätta be om rätt svar och det lönade sig verkligen. Jag bara visade väldigt tydligt vilket svar jag ville ha så att det blev lätt att göra rätt, och så såg jag väldigt konsekvent till att verklgien få det svar jag ville.