Idag red jag ännu ett pass med fokus på min mentala energi, djupandning och att ha Bröta i min sits. Det är spännande hur ridning fungerar precis som en lök. Man tränar på något och får en viss känsla för hur det ska vara och man kan var supernöjd med sitt arbete. En tid senare gör man samma sak men hittar en helt annan kvalitet än vad man hade tidigare och var så nöjd med. Det är som om man skalat av ett lager till på löken, och närmar sig ridningens innersta väsen. Häftigt, och det innebär ju att man aldrig blir fullärd. Det finns alltid mer kvalitet och fler nyanser att hitta, men det innebär ju inte att man inte ska vara nöjd med sitt arbete där man är för stunden.

Löken har fungerat igen och jag hittar helt andra kvaliteter i mig själv och Bröta när jag har henne i min sits nu jämfört med tidigare. Det är väl en kombination av egen kroppskännedom och mjukhet, och förmåga att känna vad som händer i hästen och agera därefter och sätta in de hjälper som behövs i rätt stund. Jag tror att den stora nyckeln i detta fall är min avslappning. Bara när man är avslappnad har man förmåga att känna efter vad som händer.

#ridkonst

Idag är Celina iväg på endagsclinic och jag bestämde mig för att stanna hemma och ta det lugnt. Salsaclinicen igår gick mestadels på tyska och jag förstod det mesta, men blev trött i huvudet för att det var lite ansträngande att försöka förstå. Haha, det är bara att komma hit som månadselev så ingår gratis tyskakurs!

Idag har jag tränat Bröta och jag var superfokuserad mentalt. Det hjälper förstås om det är lugnt runt omkring då det är lättare att fokusera själv. Jag jobbade mentalt på att hålla lugnet och fysiskt på avslappning och att andas djupt ner i magen. Bröta sade javisst, då kör vi som du vill! Det gick riktigt bra! Vi jobbade i skritt med lite öppnor och slutor och jag såg hela tiden till att jag hade henne i min sits. Till och med vårt högra varv gick bra, kanske till och med bättre än det vänstra! Det lustiga är att trots att vi oftast har lättare för vänster varv så är det högra bättre när vi väl får till det i höger varv. Det blir lätt lite förböjt i vänster varv och då tappar vi förstås kraften och riktningen framåt och man får jobba på det. Salsakursen gjorde verkligen underverk i mig och min blockerade högerhöft!

Efter lite arbete i båda varven tänkte jag att jag skulle ta och pröva på piruetterna. I groundwork är det ju inga som helst problem med piruetterna men jag har inte ridit det så mycket så jag måste hitta piruettkänslan i min kropp uppe på hästen. Vi fick till några riktigt fina steg i båda varven, men vid det här laget var det någon som började galoppera i paddocken utanför ridhuset. Där ser man hur bräcklig ens mentala styrka kan vara. Jag lyckades inte hålla kvar vårt lugn och jobba med piruetterna samtidigt så vi tog en liten paus och sedan gick vi tillbaka till vårt skrittarbete med öppna och sluta på volten med fokus på lugn. Efter en liten stund hittade jag vår bubbla igen och Bröta blev lugn och fin. Då var det dags att säga tack och att avsluta passet.

Jag hade en så häftig känsla i min egen kropp. När Bröta föll ur min sits så hittade jag lugnet i min egen kropp och gav henne tid att hitta tillbaka in i sitsen. Tidigare har jag mer stressat och känt att jag måste ha tillbaka henne i sitsen nu genast, omedelbums! Rent intellektuellt har jag förstått att jag måste ge henne en liten stund att balansera om sig och hitta rätt igen, men nu förstod jag det i min kropp. Hon kom tillbaka så snabbt hon kunde så fort jag bad om det men jag hjälper henne bäst att balansera om sig genom att vara stilla och kvar i min egen sits. Det är så oerhört små hjälper som behövs och att göra mer blir bara värre. Kraftiga hjälper i detta fall skulle dels förstöra min egen sits och dels sätta Bröta än mer ur balans så att det skulle bli ännu svårare att hitta tillbaka. Guldstjärna till mig idag!

#ridkonst

Idag har det skakats rumpa, eller snarare rockats höfter, för idag har det varit salsa-clinic! Varför vill man då dansa salsa när man är iväg som månadselev i akademisk ridkonst? Jo, för att man vill kunna följa hästens rörelser. Din inre höft går framåt ner, bakåt upp i en liten cirkel när hästen kliver fram resp. skjuter ifrån med ett av bakbenen (om hästen har en naturlig rörelse). För att kunna följa denna rörelse behöver vi ha mjuka, rörliga höfter där vi kan ”släppa ner” resp. ”dra upp” höften. Denna rörelse är betydligt lättare att träna på till fots än till häst och det är där salsan kommer in. I salsan är det nämligen precis samma höftrörelser som de vi vill ha uppe på hästen! Celina började med ett teoripass och pratade om vikten av vårt kroppsspråk i vår träning av hästarna. Hela vår kropp måste säga samma sak och den måste dessutom be om naturliga rörelser. I västvärlden är det många som tappat bort vad som är naturliga rörelser och inte bara det, men de tycker att de onaturliga rörelserna är helt rätt eftersom det är ett inlärt felaktigt mönster som de känner igen i sin kropp. Ta öppnan som exempel. Den naturliga öppnarörelsen är en ökning av volten men jag har träffat folk som å det bestämdaste hävdar att en naturlig öppna är att minska volten för man skickar in bogen. Jo, det är bara så att då har man glömt bort vart motorn sitter i hästen och det är baktill. Går bogen in så går bakdelen ut, enkel matematik. Men om man fått in fel mönster i sin kropp så ”vet” man att det är rätt för rörelsen känns bekant oavsett hur tokig den är, och vägrar man lyssna på andra får man väl helt enkelt vara kvar i sin oreda. Nåja, det här skulle inte bli ett inlägg om felaktiga rörelsemönster utan om naturliga rörelser och salsa!

Efter vårt teoripass visade Celina lite hur hon för hästarna för sin kropp och sen fick jag vara försökskanin på en av Celinas hästar. Jag fick sitta upp och hitta min sits och andas djupt och så tittade alla på hur min kropp rörde sig uppe på hästen. Vi började med min ”chokladsida”, vänster varv, där jag är mjukast. Det gick ganska fint efter en lite stund med ordentlig djupandning och när jag släppte mitt ytterknä. Sedan var det dags att byta varv. Jag har för tillfället en liten blockering i höger höft nu och kommer inte riktigt ner på den sidan, vilket innebär att jag har svårare för öppnan i höger varv och gärna vill sitta mot slutan. Istället för att bråka med mig själv och försöka tvinga fram en öppnasits så fick jag sitta kvar i slutasitsen och hitta djupandningen, avslappning och mina kroppsdiagonaler. När det var på plats försökte jag behålla svingen genom min kropp och bara vrida över mot öppnan. Det gick väl sådär lite lagom hyfsat. Sedan fick jag sitta av och vår salsa/feldenkrais-instruktör lät mig göra några övningar på marken för att lättare kunna hitta min vridning i högervarvet. Jag stod bara rakt upp och ner med armarna hängande och vred till höger och vänster och noterade hur mycket jag kunde vrida. Därefter knäppte jag händerna i nacken och gjorde likadant och slutligen knäppte jag händerna i nacken och böjde mig i sidled medan jag tittade snett ner mot marken. Därefter fick jag igen stå rakt upp och ner med armarna hängande och vrida igen. Genast gick det betydligt lättare att vrida! Detta tog runt 5 minuter att göra. Upp på hästen igen och hitta min slutasits och svingen och sen bara vred jag runt till öppnan utan några problem. Jag blev förvånad att så lite kan göra så mycket!

Sedan var det dags för lite feldenkraisövningar och salsa! Det var riktigt roligt och blockeringen i höger höft mjuknade betydligt. Kommer säkert känna av lite ömma muskler imorgon. Inte för att det var fysiskt jobbigt, men för att musklerna får tänjas och hitta nya rörelser. Det var en väldigt duktig och pedagogisk salsainstruktör med ledorden långsamt och med små rörelser för nybörjare! Känner någon igen det även inom AR? ;)

Här på kvällskvisten red jag Bröta. Jag jobbade på ställning för joystickhanden, ha hästen i sitsen, djupandning och ”zen”, dvs att vara närvarande här och nu och hålla både mig själv och hästen i vår energibubbla. Det är betydligt svårare när man är själv än när Celina är med för hon sänder ut sin positiva, lugna energi och kan plocka in oss i sin bubbla om det behövs. Men jag får väl säga att jag lyckades hyfsat. Varje steg var inte bra men vi fick flera moment i båda varv som var bra. Jag måste jobba mer med min mentala energi och att kunna styra den så att jag kan hålla både mig själv och Bröta i den och hålla andra utanför. Ja jösses, ridning är tufft mentalt!

#ridkonst

På senaste tiden tycker jag mig ha uppfattat diskussioner om känsla kontra teori inom den akademiska ridkonsten, och att en del nästan rackar ner på teorin och bara tycker man ska rida på känsla. Jag menar att man inte kan ha bara det ena. Utan teorin vet vi inte var vi är och vart vi är på väg eller hur vi vill uppnå det. Utan känslan kan vi inte rida. Kan vi inte känna var vi har hästen under oss och hur den rör sig, vad ska vi då med teorin till? Då kan vi ju ändå inte göra något med vår kunskap. Men likaså spelar det heller ingen som helst roll hur mycket du känner vad hästen gör under dig om du inte vet vad du ska göra med informationen och hur du ska utveckla dig och hästen vidare. Förnuft och känsla måste hela tiden gå hand i hand på den väg man vandrar längs ridkonsten.

Precis det här skriver vår hustomte Francois Robichon de la Gueriniere om i sin bok. Han beklagar sig över att en del inte är intresserade av teori, men Gueriniere hävdar att det verkligen behövs, utöver känslan: ”In order to attain excellence in this art, it is necessary to be prepared for the difficulties encountered in practice by a clear and firm theory. Theory teaches us to base our work on sound principles, and these principles, rather than being opposed to what is natural, must serve to perfect the nature with the aid of art. Practice gives us the ability to easily apply what we have learned in theory.”

Idag har jag haft min första riktiga lektion och jösses vad bra och nyttig den var! Celina är bara så otroligt komplett som instruktör! Idag var det stångbett på för första gången på ett bra tag och nu ska jag lära mig handens fina hantverk ordentligt. Jag ska jobba på att känna efter och ta emot information om hästen kropp via handen.

Jag måste bli mycket mer konsekvent i de direkta och indirekta tygeltagen, och se till att jag kan begära mer och mindre ställning utan att samtidigt få en sidförande verkan av den indirekta tygeln. Handen ska i princip föras som en joystick. Neutralläget är ovanför manken och tar du handen över manken till någon av sidorna blir det en sidförande, indirekt tygel. Tar jag handen framåt längs mankammen ger jag en större ram och mer framåt och tar jag handen emot mig kortar jag ramen och samlar upp. Givetvis måste jag ha bakbenen med mig för jag kan inte bara korta tygeln och tro att hästen samlar för den skull. Mer ställning får jag om jag vrider min underarm så att jag ser naglarna och mindre ställning får jag om jag vrider armen så att jag ser klockan. Det viktiga är att alltid återgå till neutralläget, ge en hjälp i taget och ge i handen. Jag har väl helt enkelt fuskat lite och bett om ställning och sidförande samtidigt, så nu är det lite svårare att bara ställa.

Vi började arbetet i stillastående. Först och främst gäller det att sitta rätt i, andas djupt och komma ner i sin egen tyngdpunkt under naveln. När det fungerade vred jag min tygelhand och bad om ställning. Jag höll 3+1-fattning, dvs stångtygel och ytter kapsontygel i en hand och inner kapsontygel i en hand. Om ställningen inte togs för stången hjälpte jag till med kapsontygeln. Fick jag även en sidförande effekt flyttade jag bara tillbaka bogen till neutralläge med en sidförande tygel åt andra hållet och sa att nej, inte flytta bogen, bara rotera huvudet. Här fick jag börja känna efter om jag hade genomsläpplighet i hästen (tyskan har ett bra ord för detta, durchlessigkeit) och kunde kände henne söka fram till handen. När jag kände blockeringar fick jag börja fundera på var i hästen de fanns och korrigera. T.ex kände jag en blockering under mig och den berodde på att bröstkorgen inte roterade ordentligt. Jag bad om mer rotation i min sits och lite mer ställning och voila så hade jag en mjuk häst som sökte fram till handen. I det här läget kände jag hur oerhört nära varandra öppnan och slutan ligger. Bröta blev väldigt ambitiös och ville göra allt för mig så vi började vobbla lite fram och tillbaka mellan öppnan och slutan. Där får vi jobba lite på att hitta lugnet i både mig och hos henne så att hon kan vila i mina hjälper och inte behöver prestera hela tiden.  Hmm, sådan matte sådan häst. Det där med att hela tiden vilja prestera är ju något som jag själv är skyldig till och jag fick mig en riktig aha-upplevelse om det idag.

När vi började skrittarbetet fick jag först andas och hitta min tyngdpunkt. Därefter plockade jag först in inner bakben i min sits och när det var på plats så bad jag ytter bakben komma in i min sits. Först därefter kunde jag be om ställning i nacken. Så länge hästens bakben inte kliver på fram mot tyngdpunkten så kan man helt enkelt inte göra något finlirsarbete. Det var här min aha-upplevelse om prestation kom. När jag hade Bröta fint i min sits och skulle gå vidare i arbetet spände jag mig i min iver att göra rätt och göra det genast så det blev bara pannkaka. Dessutom for min egen tyngdpunkt rakt upp i bröstet. När jag andades djup och tog ner min tyngdpunkt under naveln så var Bröta direkt i min sits igen och det blev mjukt och fint. Det här hände flera gånger. Jag spände mig och min tyngdpunkt for upp i bröstet och Bröta föll ur min sits och hjälper, jag andades djupt, fick ner min tyngdpunkt och Bröta kom in i min sits igen. Så tydligt och en riktig tankeställare för mig!

Ett par gånger när jag ställde mer i nacken (dvs roterar skallen) svarade Bröta med att ställa men även dra ner huvudet. Det var så härligt för när jag hade henne i min sits kunde jag bara sitta till lite och i sitsen be henne komma upp lite med huvudet.

Efter lektionen var jag oerhört trött rent mentalt för det var ett enormt fokus jag hade. Det är verkligen här och nu som gäller och strunta i alla störningar runt omkring.  Jag var så trött att jag fick gå och vila en stund efter lektionen. Det var dessutom ett led i att jag själv inte alltid behöver prestera utan kan få bara vara. Efter pausen var jag pigg och alert igen och njöt av att se Celinas träning.

#ridkonst

Igår var jag iväg med Celina hela dagen och tittade på när hon höll lektioner och så fick jag köpt ett par ridbyxor till. Jag insåg att jag kommit ner som månadselev med endast ett par ridbyxor! Jaja, det var kul att titta runt i tyska ridsportaffärer. På kvällen tränade jag Bröta en stund för att känna på henne efter resan. Det var lite stelt och kantigt för både ryttare och häst men det ska vi ändra på nu.

Jag ägnade en del av gårdagskvällen och morgonen åt att stretcha mina höfter och idag hade vi vår första lektion, där jag visade Brötas och mitt arbete. Skritten blev till slut mjuk och fin men någon bra trav fick vi inte till. Vi struntade i den och tänkte det är dumt att bråka och stressa fram den när vi nu har så gott om tid.

På eftermiddagen kom två lass med hö som vi lavade in på skullen och så byggde vi en liten gräshage till Bröta. Produktiv dag idag alltså!

Idag har varit ännu en lugn dag och jag har tittat på Celinas träning. Det är så kul att se hennes hästar igen och se deras utveckling. Det var ju ett knappt år sedan jag såg dem senast och mycket har hänt sedan dess. Bröta har fått vila även idag och jag tror att det verkligen spritter i oss av vilja att sätt igång. Själv sitter jag och rider i tankarna och Bröta verkar också intresserad av att sätta igång. Imorgon ska vi iväg hela dagen då Celina håller lektioner hemma hos sina elever, men jag tänkte ta ett eget pass med Bröta imorgon så är vi sedan redo för våra lektioner.

Jag har precis avslutat Bents nya bok ”Academic art of riding” och jag gillar den skarpt! Det är mycket nytt sedan de två tidigare böckerna och går in lite djupare på detaljerna, men ändå väldigt lättläst. Kan verkligen rekommenderas för alla som kommit en bit på vägen. Är man helt nybörjare är nog de två tidigare böckerna lättare att börja med. Jaha, då får jag väl sätta tänderna i Guérinière nu då!

Det var ju inga problem med internetuppkopplingen så jag kan blogga som tänkt!

Det blev en lång resa till Tyskland. De sista 15 milen var enorma köer på autobahn så när vi äntligen rörde oss framåt i 30 km/h tyckte jag att det gick undan. Dessutom var det lite extra spännande då jag i god tid hade laddat ner en offline-gps till telefonen men ståendes på båten på väg att köra ut i Kiel insåg att jag bara fått online-versionen. Hmm, jag hade iallafall skrivit ner på papper hur jag skulle köra och det gick utmärkt ända ner till Dulmen där jag körde vilse och sedan blev upphämtad för vidare guidning till gården. Det är bara att skratta och se glad ut. Lång resa som sagt och vi var båda väldigt nöjda med att komma fram.

Såhär nöjd var Bröta med att vara framme. 

Jag stupade i säng redan vid nio och idag har jag tittat på Celinas träning och i övrigt har Bröta och jag bara tagit det lugnt och vilat. Min powernap blev visst 2 timmar lång och nu ska jag snart krypa till sängs igen, sådär lagom till nio. Hur kan man bli så trött av att sitta i en bil och köra? Det kanske är all stress från jobbet också som nu bara rinner av mig så jag kan bli sådär härligt hej och hå och bara ta allt som det kommer.

Gonatt!