Idag gick det riktigt dåligt under min lektion. Vi saknade all harmoni och mjukhet som vi hittat tidigare och nu var det bara stelt och spänt. Jag tog ett kvällspass också för att se om jag kunde lösa något då men det blev bara marginellt bättre. Usch, det här glömmer jag genast och så tar vi nya tag imorgon.

Ok, so the blog post of today will be in English. I have some friends that are not speaking Swedish so I have promised to once in a while write in English. Here we go. Today the handwork was much better than yesterday. Bröta was alert and “on” from the start and we got the nice fluent movements sliding between shoulder in and quarter in pretty fast. I am still focusing on explaining the outside leg aid and the bending away rein aid and to get the nice, smooth bow of the spine moving between the shoulder in and quarter in. This means not falling out on the outside shoulder when going to quarter in for us right now. We did pretty well.

Then I jumped up on the horse and totally forgot about the work in halt but started walking straight away. My soft side changed again, and today it was the left lead that was better and I was struggling a bit more to the right and did not get quite the softness that I got yesterday. Thank you Bröta, that was a very clear message that I am stiffening in my right hip again!

Anyhow, I got the very wonderful sensation that my stomach and inner hip is leading the way when riding. It was so clear in my body today and when changing between shoulder in and quarter in I just focused my hip rotation and stomach to outer or inner shoulder when turning. Truly an amazing feeling!

It is interesting how you change your point of view depending on where you are in life. I have always appreciated how Celina can always tell me what to do, how to do it and why I need to do things during my education. She knows the theory and biomechanics so well and I have appreciated these “technical” instructions very much, theory girl as I am. However, now I am more and more beginning to appreciate how she can guide me to the feeling of riding. Of course we have worked with this before, but I am getting sensations in my body now when riding that I have never felt before. I guess there is a time for everything in life and now is really the time for me to develop the feeling of riding, the timing, the softness and the breathing. It is such an exciting journey this, the education in academic art of riding.

As I said, the message from Bröta was very clear, that I was getting stiff in my right hip again, so after riding I went inside to do some stretching and salsa exercises to loosen it again. It will be interesting to do my short evening work tonight to test my hips!

#academic art of riding

Dagens kvällspass blev väldigt bra. Jag började stillastående i handwork-position. Det var totaldött och Bröta lyssnade inte alls när jag petade med spöet för att aktivera bakbenen. Då fick hon ett rejält rapp mitt på rumpan och därefter var hon alert och med på arbetet. Det är helt enkelt bättre att säga till på skarpen en gång än at smådutta hela tiden. Man börjar be snällt men om hästen bara ignorerar det får man säga till rejält så att de lyssnar. Därefter gick det fint att flytta både till höger och vänster och jag tror att både den ifrånsigböjande yttertygeln och ytter skänkel är lättare för henne att förstå nu.

Sen var det upp på hästen och göra samma sak. Vi stod nästan helt stilla i halten till vänster nu så jag måste ha lyckats stabilisera min vänstersits. Jag jobbade med att fånga upp ytterbogarna när vi gled runt till slutan.

Sedan jobbade jag en lite stund i skritt med att ta in bakbenen i min sits. Till skillnad från morgonpasset stannade hon nu kvar betydligt bättre i min sits och sprang inte iväg så mycket. Vi kunde växla flera gånger mellan öppnan och slutan med bibehållen form och balans. Det blev ett riktigt bra pass!

Någon kanske undrar om det inte blir jobbigt för hästen när jag skrev att det blir två pass idag och två imorgon. Givetvis måste man ju anpassa träningen efter hästens förmåga men nu är det skrittpass jag gör och dessutom blir det inte långa kvällspass. På en halvtimme tog jag in Bröta från hagen, fixade iordning henne för träningen, red och lämnade tillbaka henne i hagen. Men de korta passen ska verkligen inte underskattas! Det är riktigt bra för både människa och häst att känna igenom vad man jobbat med och få ytterligare lite mer känsla i kroppen för hur arbetet ska göras. Det behövs inte många minuter men det ger riktigt mycket till dagen efter.

#ridkonst

Idag var det dags att träna på min läxa på egen hand. Jag började stillastående från marken. Det var oerhört segt åt båda håll i början och jag fick fundera på vad som var fel. Jag kände att bakbenen inte var på plats och bad då dem att blir aktiva och då släppte energin fint igen om ryggraden och allt blev väldigt lätt. Både till vänster och höger gick det lätt och ledigt och jag jobbade med den ifrånsigböjande tygeln och ytter skänkel som varit lite svåra tidigare.

Sedan var det dags att sitta upp, och vis av lektionen igår så fokuserade jag på att sitta ordentligt i vänster varv. Det fungerade mycket bättre idag även om det blev några få steg. Även i det stillastående arbetet från ryggen kände jag framgångar idag! I höger varv så fick jag verkligen känslan av att fånga upp bogen precis innan den faller ut i slutan så det blev väldigt bra. I vänster varv var det betydligt svårare att fånga upp bogen så jag fick använda spöet lite på bogen och säga stopp. Det blev hyfsat även här så jag är nöjd med det stillastående arbetet! Det har ju inte varit någon favorit varken för mig eller Bröta men nu börjar jag inse hur bra det är och hur fin kommunikation man kan få. Riktigt kul!

Sedan fortsatte jag med skrittarbetet. Eftersom vänster varv är det jobbigare nu så började jag i vänster, fortsatte med höger och sedan lite mer i vänster varv. I början fick jag vara väldigt sträng mot Bröta då hon ville springa ur min sits mest hela tiden. Men nu är det slut med det och jag kan vara mycket mer envis än Bröta! Efter att ha blivit påmind femtielva gånger så började hon faktiskt stanna kvar sitsen och vi kunde få lite mer arbete utfört. Växlingarna mellan öppnan och slutan som jag hade så svårt för igår gick betydligt bättre idag och jag kunde faktiskt behålla formen däremellan några gånger. Det gäller att sitta till i precis rätt tidpunkt för att påminna Bröta att stanna kvar i sitsen. Sen var det fortsatt arbete med balansering, flytta bogen lite ut eller in i skolan jag rider för att få hästen precis mitt emellan hjälperna. Dessutom är det förstås det där med att andas. Men om jag andas djupt och sitter till i takt med hästen så blir allt så mycket lättare. Flera gånger fick jag påminna mig själv om att slappna av men det roliga nu är att jag faktiskt också kan slappna av när jag tänker på det. Ibland kan man ju känna att man är stel som en pinne men man kan helt enkelt inte slappna av. Mitt tips då är att försöka andas djupare, ner i magen. Det är lätt att spänna sig och börja andas högt uppe i bröstet. Men om du bara kan ta några djupare andetag har det i alla fall för mig varit lättare att slappna av. Ibland kan det dock kännas som om man inte kan andas djupt heller. Då har jag prövat att medvetet spänna ut magen och göra den stor när jag andas in och dra in magen när jag andas ut, även om jag bara andas i bröstet.  Genom att härma andningen i magen och medvetet överdriva den kan det vara lite lättare att till slut få till de djupa andetagen.

Jag ska försöka få till ett nytt pass ikväll, och två pass imorgon också så får Bröta vila på måndag och sen är det lektion igen på tisdag. Jag är här som månadselev och får då 3 lektioner i veckan. Det är samma upplägg som jag hade som praktikant Gotland och som även Bent praktiserar för sina praktikanter. En del kanske tycker att det låter lite med tre lektioner i veckan men det är alldeles precis lagom för då hinner man träna på egen hand och få kunskaperna att sätta sig i sin egen kropp. Man blir medveten om vad som är lätt och vad som är svårt och kan sen jobba vidare med det svåra under lektionerna. Det är detta som är så bra med att vara här som månadselev, man har gott om tid. (Fast när det är dags att åka hem kommer jag säkert tycka att det är alldeles för kort tid och att jag borde stanna åtminstone några månader till…)

När jag var klar med Bröta väntade en trevlig överraskning, Wicki och Unni från Danmark hade anlänt med sina hästar för en träningsvecka. Det blev ett kärt återseende. Vi träffades på Gotland då de var på väg att avsluta sina praktikantperioder när jag kom och påbörjade min. Det ska bli så kul att prata häst hela veckan!

#ridkonst

Som mäklaren säger location, location, location säger jag som ryttare timing, timing, timing. Det är så viktigt att kunna sätta in rätt hjälp i rätt stund och detta stod på dagens schema.

Passet började med stillastående handwork och det går lite bättre för varje gång att hitta och ta bort blockeringarna så att vi flyter runt mellan öppnan och slutan. Det är just att komma runt i slutan som vi har lite problem med. Jag har helt enkelt fuskat tidigare och mer tänkt vinkling av bakbenen, dvs halten, än slutan. Antagligen för att det har varit så svårt för mig emellanåt att komma runt i slutan. Men nu börjar jag hitta det och då tränar jag runt, runt, runt istället. När det blir lättare för mig att hitta runt mellan skolorna plockar jag in halten igen och begär vinkling av benen.  

Idag fick jag låna Celinas Bent-Stubben-sadel och de är helt gudomliga. Jag har ju ridit i en sådan förr, när jag var Celinas praktikant, men sedan dess har jag ridit barbacka. Barbacka är jättebra för att träna balansen och jag har helt enkelt ingen sadel så då är det inget annat att göra än att rida barbacka. Problemet med barbacka är att både Bröta och Mira är väldigt breda och det känns i ljumskarna. I sadeln kommer jag upp en aning över ryggen och då blir det lite smalare för min ljumskar och då kan jag slappna av bättre. Härlig känsla av att sitta i en Stubben-sadel igen.

I det stillastående arbetet insåg jag att min vänstersits är väldigt ostabil. Det var stört på omöjligt att stå stilla och arbeta för Bröta flyttade sig hela tiden något steg, vilket berodde på att jag lättade ur sadeln. Jag fick instruktioner om att sitta till och bli stabil men det var lättare sagt än gjort. Till slut lyckades vi ändå stå stilla och flytta runt mellan skolorna. När jag bytte till höger sida var det inga problem att stå stilla. Jag är betydligt mer stabil till höger och detta är ännu ett bevis på att min högersida nu är den bättre sidan. Helt otroligt med tanke på vår tidigare historia och problem i höger varv.

Efter det stillastående arbetet var det dags för skritt och arbetet med timingen av hjälperna. Först fick jag hitta min volt och sätta en öppna eller sluta i Bröta och därefter började jag plocka in bakbenen i sitsen. Ju mer uppmärksam jag blir på min sits desto mer inser jag hur mycket Bröta springer ur den. Jag fick jobba rejält med att sitta till för att få henne stanna kvar i min sits. Samtidigt får jag inte stanna kvar i stumheten utan jag får sitta till och därefter genast cirkla mina höfter och begära schwung. När jag hade bakbenen på plats började jag balansera upp Bröta mitt emellan hjälperna och sedan skulle jag försöka börja växla mellan öppna, sluta, framåt och samling. Här kom verkligen timingen in. När jag växlar mellan framåt och samling gör jag det genom att sitta till och minska mina höftrörelser. De höftrörelser jag syftar på är alltså den cirkel fram ned, bak upp som en helt avslappnad höft gör om den följer hästryggens rörelse. I samlingen tänker jag mindre fram och mer upp i mina höfter och när jag går fram tänker jag större cirkelrörelse. I framåt hade jag dock lätt att bara släppa iväg Bröta och låta henne springa ur sitsen. Jag skulle tänka mer passage i fram. Jag vill alltså inte ha en fram och fall på bogarna utan en fram och upp och därför är passagetanken bra för mig. I slutan tänker jag mig mina höftrörelser mot inner bog och i öppnan mot ytter bog, för att visa vägen jag vill ta till hästen. Det var lite svårt med timingen för när jag växlade mellan öppnan och slutan tappade jag ofta min sits en aning. Jag fick alltså sitta till och långsamt, långsamt växla mellan skolorna. Ge det tid och sitt till i precis rätt ögonblick och så tygelhjälper på det. Jo tjena, simultankapacitet som heter duga krävs här!

Min läxa över helgen blir att träna på timingen av hjälperna och att rida längre och längre perioder i balans. Jag ska nog faktiskt ta ett pass till nu på kvällen och känna av hur vi rör oss.

Trevlig midsommar!

#ridkonst

Jag fick en fråga på gårdagens blogginlägg om balansering. Om hästen faller på ytter bog och jag flyttar ut bogen mer, blir det då inte väldigt snett? Ett kort svar, om du bara rider bogarna så ja, då faller hästen än mer, men om du också rider bakbenen så blir det inte så. Detta är att rikta framdelen på bakdelen. Det blev ett långt inlägg så välj själv om du vill ha långa eller korta varianten.

Idag har jag ridit ett pass till med balansering på schemat och jag har känt efter och diskuterat med Celina men vi har inte exakta ord för vad som händer. Jag ska göra så gott jag kan att förklara och hoppas att det åtminstone kan bringa lite klarheter.

Passet med Bröta blev riktigt bra idag. Jag funderade verkligen på balansering igår eftersom det var så svårt och jag tror att mycket av mina tankar på något sätt satte sig i min kropp över natten. Min allra viktigaste tanke var den om min stora styrka men också min nackdel. Jag vill mycket! Jag har en stark vilja och älskar akademisk ridkonst och vill upptäcka all små nyanser som jag kan tänkas hitta. Det är bra men jag blir lätt för ambitiös och då blir min styrka min nackdel. Jag vill gärna göra genast, på en gång och helst redan igår. Då blir det lätt att jag i vild panik testar allt på en gång för att lyckas istället för att andas djupt, känna efter och därefter göra bara det som behöver göras. Bröta är precis likadan, överambitiös och vill gärna göra allt på en gång. Det är väl som man säger, du får den häst du behöver eller förtjänar. Genom att Bröta är likadan får jag jobba med mig själv så att jag kan hitta lugnet för oss båda. Det kommer nog att vara bland det svåraste som jag gör på en häst. Att sitta och göra ingenting och känna efter och först därefter göra något. Inte bara med liv och lusta kasta sig ut i görandet. Men det var så oerhört tydligt igår i mina tankar att det är den pusselbit som jag måste få tag i nu för att kunna gå vidare. Nu får jag helt enkelt utnyttja min vilja till något positivt, att jobba på att känna efter och tänka till. Det gäller att fokusera sin energi dit man vill ha den.

Passet började som vanligt med arbete i stillastående. Ibland är Bröta som en vägg, det går inte att flytta åt något håll. Klart att Celina ser vad som är problemet men idag fick jag jobba på att gå igenom Brötas kropp och själv hitta vad som är fel. Det kan vara frustrerande att som elev ha sin instruktörs ögon på sig och ”blint” famla runt. Man vill bara visa hur duktig man är och så stressar man istället. Men det är ett viktigt led i att göra sig oberoende av sin lärare. Sist och slutligen ska man ju själv klara av att träna sin häst även när instruktören inte är där. Dessutom var det en chans för mig att börja ta det lugnt och tänka igenom och känna efter i Brötas kropp innan jag började göra. Jodå, till slut lyckades jag placera och balansera upp henne och ytterskänkeln som var så svår igår fungerade bättre idag.

Sen var det upp och hoppa och samma sak stillastående från ryggen. I skrittarbetet fungerade det betydligt bättre idag så nu ska jag försöka förklara hur jag gör.

För att ens börja tänka på att balansera upp hästen mitt emellan hjälperna måste man kunna styra sin häst och rida den på en volt i öppna och sluta. Det innebär att man kan arbeta bakbenen in i sitsen. Vad jag menar med det är att bakbenen kliver in till tyngdpunkten och bär.

All rörelse är dynamisk, även den rörelse som sker då man står stilla. När man står stilla så rör man på sig ju trots att man inte förflyttar sig. Man kanske lägger lite mer vikt på ena benet och efter en stund byter man ben. Man kanske vinklar bäckenet lite, flyttar en axel osv, osv. Att stå helt blickstilla utan minsta rörelse är helt enkelt svårt och jobbigt. Men denna dynamik måste man förstå även i hästens kropp. Även om man jobbar stillastående så förflyttar vi ju hästens vikt och då kan allt hända. Bara för att hästen igår föll på ytter bog betyder det inte att den gör det idag och för att den nyss inte bar upp med inner bak kanske den i nästa stund inte bär ordentligt med ytter bak. Det är denna dynamik som man måste lära sig känna i hästens kropp.

När jag rider Bröta på volten så ser jag alltså först till att andas djupt och mentalt koppla ihop mig med Bröta. Sedan börjar jag styra och bestämma väg och sedan börjar jag jobba med att få bakbenen på plats. Sedan börjar jag känna efter om jag har mer vikt mot någon tygel. Celina beskrev det bra som att om man känner vikt mot en tygel så beror det ofta på att hästen vridit halsen, dvs att sidan på hästens huvud börjar gå uppåt mot himlen. Bakbenen jobbar inte på ordentligt och skallen hänger inte rakt framför ryggraden.

För att åtgärda detta och få hästen mitt emellan hjälperna behöver vi alltså balansera upp hästen. Jag ber bakbenen komma på plats och flyttar bogen åt det håll som hästen trycker på tygeln. Trycker den till vänster flyttar jag bogen till vänster. Nyckeln är förstås att bakbenen måste jobba. Det går inte att bara använda tyglarna för då kommer hästen att falla än mer på bogen.

Igår när jag funderade på det så kom jag på en liknelse. Tänk dig att du själv står och lutar åt ena sidan. Precis innan du faller tar du ett eller ett par steg åt det håll som du lutade dig och placerar dina ben under din tyngdpunkt så att du hittar din balans igen och kan stå rakt. Du kan knappast ta ett steg åt det håll du inte lutar dig för du är redan så ur balans att det skulle få dig att falla. Jag tänker mig att det är lite lika här med hästen.

Om du har prövat att flytta en häst som faller på bogen åt höger till vänster så vet vi hur svårt det kan vara, rentav omöjligt om hästen är mycket ur balans. Men att flytta hästen åt det håll den redan är på väg åt går bra och då får vi lite tid på oss att sortera ben och balans och därefter kan vi flytta den till vänster igen utan större problem.

Nu är det ju inga enorma rörelser i balanseringen heller. Jag rider antingen öppna eller sluta och flyttar lite ut eller in i skolan, dvs jag går inte ur den skola jag redan rider. Byter hästen skola har vi flyttat alldeles enormt för mycket. Jag har väl ingen exakt känsla för hur mycket jag flyttar men det känns som om det bara är några centimetrar. Kom ihåg att det är finlir det handlar om. Det är alltså detta som är att rikta framdelen på bakdelen. Vi balanserar framifrån och bak.

Är man riktigt duktig kan man balansera om hästens bakben direkt och känna resultatet i handen, men dit är det ljusår för min del. Man varför vill man balansera? Ja givetvis för att få hästen att bära korrekt. Vi vill med handen kunna placera skallen hängande rakt från ryggraden och få kraften från bakbenen att gå rakt igenom hästen.

Ja jag får säkert anledning att återkomma till balansering många gånger framöver, men det här är vad jag kan ger er idag. Det finns såklart mer att upptäcka här men detta är så långt jag kommit just nu. Tack för frågan Ellinor, den fick mig att tänka till en extra gång över vad jag egentligen gör och det lär jag mig själv massor på!

#ridkonst

Idag stod det balansering på schemat. VI började passet i det stillastående arbetet i handwork-position. Idag fungerade tyglar och inner skänkel fint men ytter skänkel var som bortblåst. Den försvinner ibland och det innebär ju att Bröta inte riktigt förstår den. Jag fick inte riktigt med mig ytter bakben och därmed saknas ju en del av formen och då går det inte att flytta hästen på ett lätt sätt mellan hjälperna. Med lite arbete fick vi till slut ihop något hyfsat och då satt jag upp. Bröta svarar bättre på handen från handarbetespostionen än uppsuttet, men skänklarna svarar hon bättre för uppsuttet. Nu gick det fint att aktivera både inner och ytter bakben men jag fick vakta så bogarna inte flöt ut.

Efter en stund i stillastående började vi skritta och då ska jag göra precis samma sak som i halten. Balansera upp hästen precis mitt emellan hjälperna. Jösses, det är svårt! Jag får jobba hårt på det i halten men i rörelse är det ju hundra gånger värre! Vi for fram och tillbaka som en full sjöman mellan ytter och inner bog. Det är som att balansera på en knivsegg. Faller hon på ytter bog ska jag flytta bogen utåt tills hon är mitt emellan igen och faller hon på inner bog ska jag flytta hennes bogar inåt tills hon är mitt emellan igen. Dessa förflyttningar, eller balanseringar, gör jag i öppnan och slutan och det är små, små förflyttningar det handlar om. Jag gjorde för mycket i början och det var därför vi for fram och tillbaka. Less is more gäller verkligen här! Sen ska man förstås komma ihåg att andas och slappna av samtidigt som man styr och försöker känna efter i hästen vad som händer och korrigera därefter. Det är svårt att känna vad som händer så här har jag verkligen en utmaning! Men vi fick några riktigt fina steg på slutet och det är ju en helt fantastisk känsla att ha hästen precis mitt emellan hjälperna. Nu måste jag bara hitta dessa ögonblick igen och igen tills de blir en vana. Då jäklar blir det rida av!

Eftersom det var så svårt gjorde jag ett eget andra pass med Bröta på eftermiddagen. Jag fokuserade på att hitta det minimala och att verkligen försöka känna efter vad som hände under mig. Jag fick till några fina steg igen och då var jag nöjd. Bröta såg riktigt stolt ut efteråt också. Min fina lilla pålla!

#Ridkonst

Idag stod det skolning av handen på schemat och jag jobbade i stillastående hela passet. Jag är ju ganska grön på handarbetet från utsidan och jag satte ju precis på ett stångbett igen så handarbetet har jag aldrig gjort med två tygelpar. Men jag fick en liten aha-upplevelse i handarbetet och utropade att det är ju precis som i ridningen. Fniss, jo handarbetet är precis som i ridningen, det vet nog vem som helst som sysslar med AR men skillnaden nu var att jag kände det i min hand, att jag fick samma känsla av att ha hästen precis mellan hjälperna som jag har haft uppsuttet. Det var riktigt häftigt!

Och nu är det officiellt, Bröta och jag har definitivt bytt ”chokladsida”. Min låsning i höger höft smälte bort i salsan och mina yinyogaövningar och jag har nu lättare för att föra Bröta mellan hjälperna i höger varv. Idag fick jag återigen jobba på att använda handen för att få information om hästens kropp. Om hon inte är precis mellan hjälperna, var är det då det fallerar? Ibland fick jag be om lite mer bakben och ibland flytta bogarna ut eller in. Det är ett enormt finlir att verkligen ta emot informationen i handen och inte bara skicka ut signaler. När hästen är precis mellan hjälperna så är det så oerhört lätt att glida runt mellan öppnan och slutan. Det är så löjligt enkelt så man fattar inte vad som varit problemet tidigare. Är det inte enkelt så är problemet förstås att man inte har hästen helt mellan hjälperna, dvs inte i helt korrekt form och då tar det emot lite var stans. Jag fick tänka på att vakta min hand lite så att den inte visade fel väg. I början vill jag bara ta handen fram respektive bak i öppnan och slutan, men jag måste följa den båge som hästen ryggrad utgör. Annars skickar jag ut kraften ur hästen.

Bröta och jag måste också jobba mer med den ifrånböjande tygeln, för den förstod hon inte riktigt. Det är lättare att göra från hästryggen än från marken för när du sitter på berättar ditt inre sittben var hästen ska böja sig runt och sittbenet är ju inte där när man jobbar från marken. Jag gjorde precis samma arbete uppe på ryggen som från marken. Känna efter i handen var hästen har blockeringar och åtgärda dessa. När hästen är mitt emellan hjälperna sakta smyga runt mellan öppna och sluta. I slutan måste jag också speciellt i vänster varv tänka på att yttertygeln agerar stopp så att hon inte faller ut på ytterbogen. Det är bågen i min handrörelse och riktningen som jag måste jobba på. Ja det här var ett väldigt nyttigt pass! Får jobba mer med detta såklart men det känns så häftigt att jag ens börjar greppa vilka fina nyanser man kan få och ge i sin hand.

#ridkonst