Idag gick det riktigt bra med Bröta. Lika dåligt som det gick igår, lika bra gick det idag. I work in hand från utsidan börjar det besvärligare högervarvet ge med sig och vi börjar nu kunna jobba i det. Fortfarande inte lika bra som i vänster varv men nu kommer vi runt på en volt av hyfsad storlek utan att falla in i mitten. Jag lär mig! Efter några minuters handarbete (så många som mina armar orkar) så var det dags att sittta upp. Jag jobbade med öppna och sluta på volten i skritt och när det fungerade fint gick jag ut på fyrkantspåret och jobbade med skolorna. Jag har ju ridit lite sporadiskt på raka spår men nu är det dags att börja arbeta med det på allvar. Det behövs ju till väpnarprovet och det är definitivt läge för det i utbildningen.

Efter skrittpasset var det dags för ett travpass på volten och jag jobbade med skritt-travövergångar. Jag vill ju ha en trav som börjar med en taktförändring, dvs vi går skritt, skritt, skritt, diagonal skritt, diagonal skritt, trav, trav , trav. Det ska alltså inte springas in i och iväg i traven utan jag vill att den växer upp under mitt säte. Jag samlar lite i sluta och ber därefter mjukt om en taktförändring i skritten genom små, fina underskänklar och samtidigt fokuserar jag mentalt på travtakten. Det blir riktigt fint och Bröta är väldigt duktig på detta. Hastigheten i starten är alltså samma som i skritt, men därefter får hon kliva på lite för det blir för tungt för henne att samla så mycket några längre sträckor. Det blir en så fin rund trav när man startar så här. Väl i trav så jobbade vi med öppnan och slutan och jag var väldigt noga med att Bröta stannade i min sits. Blir det jobbigt vill hon gärna springa iväg, speciellt i höger varv. Det är lite lustigt med högervarvet. Det är vårt svårare varv, men när vi har våra stunder och verkligen får till det i höger varv är det det bättre varvet. Det är väl när jag lyckas få ordning på mig själv som det blir riktigt bra. Hoppas Bröta har överseende med mig...

Med lilla Miramis var det groundwork och longering i skritt med fokus på skolorna, och därefter longerade jag i trav och jobbade med skolorna. Bakdelen ska flyttas ordentligt ut och in och sedan justerar jag framdelen efter det (om det behövs, med det behövs allt som oftast än så länge). I höger varv var traven mjuk och rund och fin och när vi hade en bra sluta bad jag om några galoppsprång. Även här är det en taktförändirng jag vill åt, inte en hastighetsförändring och banne mig om vi inte lyckades! På något sätt så kände jag takten av galopp i traven och i precis rätt ögonblick bad jag om galopp och fick det. Några få riktigt fina språng blev det innan jag stannade och berömde. Vänster varv i trav är inte lika mjuk och rund och galoppen blir då heller inte lika bra. Jag gjorde två fattningar i vänster varv men ingen av dem blev lika bra som högergaloppen. Nåja, det kommer.

Slutligen var det dags att sitta upp på Mira och höger varv var riktigt fint. Jag öka och minskade volten, dvs laterala hjälper, och hon var mjuk och fin. I vänstervarvet går hon emot min sits och innerskänkel lite pga av stelheter men i skritt fixar vi det åtminstone hyfast. Därefter bad jag om lite öppnor och slutor, diagonala hjälper, och slutligen travade jag. Höger varv var otroligt bra trav, rund och fin med sökning fram och ned men i vänster varv gick hon emot ännu mer än i skritten så det blev sisådär. Vi fick till en liten rundning på slutet åtminstone.

Hihi, jag har två travhästar!! Duktiga, älskade hästar!

#ridkonst

Idag tränade jag och Mira från marken. Först blev det groundwork med öppna och sluta och därefter blev det longering i öppna och sluta. Longeringen i skritt fungerar ganska bra, och i höger varv fungerar både öppna och slutan i trav men i väster varv blev det totalstopp vad gällde sluta. Jag fick helt inte in bakdelen alls. Då har man som tränare ett val: Ska man ignorera det eller ska man ta itu med problemet? Ja om man ignorerar det så lär man hästen att det är ok att inte lyssna och kroppen blir förstås inte mer gymnastiserad heller. Men ibland låter man trots allt bli att korrigera för att man av någon anledning inte orkar eller vet vad man ska göra. Då får man gå hem och fundera igenom en strategi för att åtgärda felet. Ibland är det ju dessutom så att man inte ens ser att det är något fel överhuvudtaget och det sker ju oftare ju mer nybörjare man är. Men nu var det så att jag såg problemet och ville åtgärda det, för jag vet att Mira kan och nu behövde jag bara förtydliga. Hur gör man då? Att stå och vifta kraftigare med spöet för att få in bakdelen fungerade inte alls utan jag gjorde halt och bad om att bakdelen skulle komma in. När det fungerade började vi i groundwork-position igen och bad om att bakdelen skulle komma in och slutligen släppte jag ut henne på longen och bad om bakdelen in i skritt. På detta sätt bygger jag gradvis upp vad det är jag begär och gör det lätt för hästen att göra rätt. Därefter bad jag om trav igen och frågade om precis samma sak, dvs bakdelen in, och voila, det fungerade. Kontentan av det hela är alltså om något inte fungerar, gå tillbaka till en situation där det är lätt för hästen att göra rätt och öka gradvis svårighetsgraden tills du är där du önskar. Mira gjorde det riktigt bra till slut och hon var riktigt duktig mentalt också och stannade hos mig trots att det var väldigt mycket liv och rörelse runt paddocken. Jag satt slutligen upp men kom bara ett halvt varv för sen kände jag att det skulle vara lite för mycket begärt med ridning också med alla störningar runt. Vi är ju trots allt ganska färska i ridningen och det är dumt att riskera något. Men ett bra markarbetespass blev det!

#ridkonst

Jag har varit iväg på en konferens i veckan så det har inte blivit någon träning på ett tag men idag var det dags att sätta igång igen. Ja det märks ju när man inte tränar för jag blir lite stelare i kroppen men man kommer ju in i det snabbt igen. Jag började med Bröta in hand från utsidan. Vänster varv känns bra men höger är lite besvärligt. Där blir det lätt en för liten volt och jag får inte riktigt med mig Bröta i min egen kropp. Vet inte riktigt vad jag gör för fel men jag får väl bara fortsätta och pröva mig fram. Och går inte det så får väl Celina titta på mig och korrigera mig under en månad eftersom jag ska åka till henne i Tyskland som månadselev! Ska bli jättekul! Jag tittade även lite på Bröta i longen, öppna och sluta och även lite galopp. Galoppen håller sig relativt lugn men det behövs lite mer styrka och balans för att få den riktigt rund och fin. Slutligen blev det lite uppsuttet arbete och påminnelse om att Bröta ska stanna i min sits. Ett bra första pass där vi fick känna på varandra igen efter ett litet uppehåll!

Med Mira gör de korta viloperioderna underverk! Hon var så mjuk och fin idag så jag blev riktigt rörd. Jag jobbade först i groundwork. Ibland har vi lite svårt med den sista lilla biten av ställningen men det blir bättre och bättre. Vänster inner bog som gärna ville skjutas in i slutan börjar hålla sig fint på plats och då kommer rundheten som ett brev på posten. Vi jobbade lite med skolorna på longen och växlade mellan öppna och sluta i både skritt och trav för att få till rundheten. Detta gör jag som en del av den pedagogiska träningen för att träna på vårt a, b, c. Skänkel- och tygelhjälper måste förstås mentalt och kunna utföras gymnastiskt med kroppen så det är bara att träna, träna och åter träna tills det sitter stensäkert och rent kroppsligt är möjligt att göra. Vi fick till en riktigt fin, rund trav emellanåt och det är helt fantastiskt med tanke på hur oren traven var när jag köpte henne pga av de inaktiva inre bakbenen. Slutligen satt jag upp en stund och lilla Miramis svarade så fint för de laterala hjälperna, dvs inre resp. yttre tygel och skänkelhjälper, när jag ökade och minskade volten, och hon sökte fint fram och ner. Vi jobbade även lite med öppnan dvs de diagonala hjälperna. Mira har ju fortfarande lite stelheter kvar men hon kämpar på så fint och vill verkligen göra rätt. Bara hon förstår så försöker hon och det är så kul att vi har kommit till detta stadium. Hon gillar verkligen träningen och det är det bästa kvitto man kan få av sin häst!

Oj vilken dag! Vissa dagar känns det som om utvecklingen tar ett stort skutt och idag var en sådan dag.

Jag började med in hand-arbete från utsidan med Bröta och nu börjar jag få lite kontroll över mig själv och därmed även Bröta. Vi lyckades få till öppna flera gånger och hålla oss på en stor volt. Det har lätt blivit så att framdelen går in och forstätter in på en pytteliten volt för att jag inte är där och ber om att inner bak kliver ut mot tyngdpunkten, men idag lyckades jag åtminstone emellanåt koordinera mig rätt. När jag sedan tappar bort mig själv går jag för nära och det blir sluta istället. Men idag kändes verkligen som om jag börjar greppa detta i min kropp. Kul!

Sedan var det dags att sitta upp och jag var direkt medveten om att ha kvar Bröta i sitsen och hör och häpna men hon stannade faktiskt lydigt kvar i sitsen för det mesta. Jag jobbar med öppnan och ber bakdelen kliva på ut och framdelen kliva in och runt på volten. Även uppsuttet har vi lyckats komma in på för liten volt för att jag inte är snabb nog att be att hon kliver ut med inner bak mot tyngdpunkten nu när jag ber att bogarna ska mer in än tidigare, men idag lyckades jag ganska bra och då gör Bröta fina öppnor. Vi jobbade även lite i trav, med fokus på öppna och att stanna kvar i min sits. Ja det blir förstås även lite slutor men öppnorna är de viktigaste. Vi fick fina travstarter där jag bara ber om en taktförändring, inte hastighetsförändring, och då börjar hon trava så mjukt och fint under mig. Ja idag kändes det som om flera saker klickade! Världens bästa, älskade Bröta!

Med lilla Miramis var det samma sak, ett stort skutt fram i utvecklingen. Jag började med lite öppnor och slutor i groundwork och de börjar blir riktigt runda och fina nu. Sedan var det dags för in hand från insidan och förklaringen av öppnan, dvs spö på ytter bog och min kropp som inner skänkel. Det var betydligt lättare för Mira idag än vad det varit de senaste dagarna och jag fortsatte med öppna-arbetet på longerlinan. I höger varv faller hon fortfarande lite för mycket på ytterbogen men vänstervarvet börjar bli riktigt fint och det var trots allt en stor förbättring! Det är bara att jobba lite mer i höger varv så ska det nog också bli bra. Jag kan ju iallafall be bogen komma in igen när den fallit ut och då får vi några fina steg innan den faller igen. Jag jobbade även lite med slutan i skritt på longen pch sedan var det lite trav och öppna. Man blir så glad äver att se sin vackra häst avspänt trava på och söka fram och ned. Slutligen satt jag upp en liten stund och utvecklingen känns som sagt väldigt tydligt i ridningen där allt blivit så mycket mjukare. Vi ökade och minskade volterna samt jobbade lite i öppna och sluta. Sen fick världens bästa häst gå ut i hagen och hon riktigt njöt av vår lilla kli-stund och gäspade.

#ridkonst

Idag jobbade jag först Bröta en stund in hand från utsidan. Först stillstående och då flyttade jag bogar och bakdel in och ut och sedan skrittade vi och jobbade på öppnan. Det kändes som om jag kunde koordinera mig lite lättare i rörelse idag och vi hamnade inte på en så pytteliten volt som igår.

Sedan satt jag upp och fokuserade på att ha Bröta i min sits och inte låta henne springa iväg. Det blev en hel del stopp i början men sedan började hon lyssna lite mer och väntade på mig. Det ska kännas som om jag går med Brötas bakben när det är bra. Hon får inte ta större kliv än vad jag släpper fram i min sits. När det kändes hyfsat började jag med öppnorna och jobbade med de diagonala hjälperna, inner ben och ytter skänkel. Jag blev riktigt nöjd på slutet och det var Bröta också. Efteråt när vi hade vår lilla kli-stund gäspade hon otroligt mycket.

Med Mira var det fokus på diagonala hjälper i groundwork, in hand från insidan och i longering. Det blir lite lättre för varje dag och kvaliteten ökar så då får man vara nöjd. I groundwork har vi stunder då hon är riktigt rund och fin, men det bli lite svårare i longerpositionen så vi jobbar på att få till samma kvalitet där, och att hon inte ska falla på ytter bog då jag ber insidans bakben kliva in mot tyngdpunkten. På slutet satt jag upp och red en liten stund och under den sista lilla ridstunden var det så uppenbart hur arbetet går fram. Celina-kursen gav så otroligt mycket och vi har gjort stora framsteg denna vecka!

#ridkonst

Idag var det dags at träna Bröta för första gågnen sedan kursen och jag började lite med work in hand från utsidan. Stillastående gick det riktigt bra i vänster varv men höger är lite besvärligare. Precis samma mönster som jag ser när vi börjar gå. Jag begär inte så mycket just nu av oss utan det är mer så attjag ska hitta min kropp och mina positioner så att jag kan be Bröta om att följa mig. Jobbigt, krävs lite tankeverksamhet!

Därefter var det daga att sitta upp och jag jobbade på öppnan och de diagonala hjälperna. Jag gjorde detta i både skritt och trav och mitt udner traven insåg jag att jag glömt det viktigaste, att hålla Bröta i min sits så hon inte springer ifrån. Ja då var det bara att be om det och se genast gick det mycket bättre. Vi fick ta ett litet skrittpass till efter traven för att öva. Vänster varv gick kanon men höger var jobbigt och hon ville springa iväg från min sits. Jag får se til latt fokusera på bara detta ett tag så det blir naturligt.

Med Mira var det också fokus på de diagonala hjälperna och öppnan. Jag jobbade förrst i groundwork-position och därefte välxlade jag mellan in hand från insidan och longering. In hand-position från insidan gör att jag kan lägga spöet på ytterbogen och agera innerskänkel med min kropp så at det blir tydligt. När jag förklarat med in hand-positionen släppte jag ut henne på longerlinan och bad om samma sak och så växlade jag lite melllan dessa. När jag fått till det hyfsat i longeringen satt jag upp på henne och bad om samma sak och det gick ritkgit fint. Jag satt bara på henne några minuter, men jag vill inte tappa ridnginen helt så därför kommer jag sitta på henne nästan varje pass även om det bara blir några minuter.

#ridkonst

Igår då jag kom till stallet var Bröta halt så med henne blev det ingen träning. Tror att hon sprang lite för vilt med de andra hästarna när hon kom hem från kursen i söndags kväll och lyckades vricka sig lite lätt. Det är en ganska liten hälta så det ska nog bli bra med några dagars vila. Men det innebar att Mira får all fokus vad gäller träning just nu.

Både igår och idag körde jag samma typ av pass, med en början en stund i groundwork. Nu fokuserade jag på att få reaktioner på hjälperna, och att flytta bakdelen in och ut. Sedan var det dags för longering och samma sak där. Ber jag om något så förväntar jag mig ett svar. Svaret måste inte vara rätt men en reaktion vill jag ha, för att lära Mira att inte ignorera mina hjälper.

På Celina-kursen pratade vi en del om ledarskap och partnerskap med hästen.Vi ska vara hästens partner och vi vill att den frågar oss vad den ska göra om den blir orolig. Vi tar över ledningen så att hästen kan slappna av och bara följa. Dock är inte ett partnerskap något som tas med våld. Vi vill ju att hästen ska tycka om att vara med oss och vi vill vara vänner. Jag är inte någon envåldshärskare i relationen med hästen utan vi är kompisar. Men man får ett bra partnerskap med strikthet, tydlighet och konsekvens. Jag visar hästen vad jag vill och ber om ett svar. Svarar hästen fel får jag tydligare förklara vad det var jag ville. Svarar hästen inte alls får jag se till att pocka på uppmärksamheten och göra mig själv till det mest intressanta i omgivningen så att hästen lyssnar på mig. Med Mira har jag haft lite för lätt att vara för "snäll". Jag ber om något och märker att jag ibland inte får något svar på mina hjälper och då hittar jag på ursäkter åt henne. Detta är ju i längden faktiskt inte alls något snällt och leder bara till en häst som inte lyssnar, blir avtrubbad och stel. Nu måstejag alltså bli väldigt strikt och se till att få reaktioner på mina hjälper.

Detta har jag fokuserat på under gårdagens och dagens pass. Även i ridningen måste jag bli lite striktare och där ber jag nu först och främst om lateral böjning och sökning mot yttertygeln. Det blev lite protester först men sedan gav hon med sig och mjuknade. Några pass till så blir det en god vana och då kan man börja använda finare hjälper. När jag har en hyfsad böjning har jag även prövat på trav. Det är som att traven är så självklar för Mira och mig nu när vi faktiskt har prövat en gång. Jag är inte det minsta orolig för att trilla av utan litar på vår förmåga till detta. Jag har väl hyfasd balans också eftersom jag ridit Bröta barbacka så länge. Det är en riktigt spännande period nu och vi fick så otroligt mycket matnyttiga tips med från kursen. Jisses vad det ska jobbas framöver!

Sadel ja. Både Bröta och Mira blev mätta på kursen för en Branderup Stubben-sadel. Lyckligtvis har de samma storlek så det räcker att skaffa en sadel, inte två. Jag fick ju rida i dessa sadlar när jag var på Gotland och de är helt fantastiska. De hjälper verkligen sitsen till det bättre! Ja det är bra kvalitet och det kostar ju förstås så för tillfället får jag hålla mig till mitt schabrak för att skydda byxorna mot damm. Men man får se det positiva med barbacka också, det blir bra balans och lätt att känna hästens rörelser under sig.

#ridkonst

Ojojoj, jag vet knappt vart jag ska börja. Det här har varit en så fantastisk helg och just nu är jag så fullproppad av olika tankar, inslag, information, känslor, upplevelser m.m så jag vet knappt vad jag ska ta mig till. Det har varit en så fantastisk helg på så många sätt att jag blir alldeles rörd. Tack Jenny, Monica, Marit, Frauke, Ellinor, Emma och Celina för denna helg!

Med min söta lilla Bröta började jag arbetet i hand från utsidan denna helg. Det har jag aldrig prövat på tidigare men Celina föreslog det och ju mer jag tänkte på det desto mer rätt kändes det och så här i efterhand inser jag att detta kommer hjälpa mig otroligt mycket och var precis helt rätt att införa nu. Celina känner ju oss väl så hon hade nog en tanke bakom sitt förslag...

Till att börja med jobbade jag i stillastående och det svåra är att man nu inte längre vill att hästen böjer runt ryttarens kropp utan böjer ifrån för ytter tygel. Jag började med tvåhandsfattning för att lättare kunna ställa inåt och sedan flyttade vi bogarna inåt och utåt. Bröta är ju i en väldigt behändig ponnystorlek, men det blir ändå ganska jobbigt i armarna. Vi jobbade lite med öppnan och slutan stillastående och sedan satt jag upp och red lite. Första passet var Bröta lite spänd och vi fokuserade på avslappning och lite öppna.

Pass två började åter med work in hand från utsidan och först jobbade vi lite i stillastående. Först med tvåhandsfattning och därefter med enhandsfattning. Vi flyttade bogar och jobbade med att separera böjning och ställning och därefter lite öppna och sluta och sedan var det dags att börja röra sig framåt. Mja, det tog en stund innan jag fick in rätt rörelsekoordination i mig själv. I öppnan skulle jag gå ifrån henne och ta henne med mig och det tog ett tag innan jag kom på hur jag ska göra för jag gick tydligen emot henne i början och då blev det sluta istället. Vi fixade det lite hyfast till slut. Sedan satt vi upp och då fick jag en uppenbarelse gällande öppnan. Jag har helt enkelt tagit bogen alldeles för lite in och istället stoppat upp henne för tidigt för att förhindra att vi faller in och gör volten mindre. Nu fick jag ta in bogen mer och då började jag känna svinget i diagonalen inner bak-ytter fram. Så kändes öppnorna när jag var på Gotland men jag har tappat bort det på vägen så det var jätteviktigt att få koll på igen.

Pass tre med Bröta började med work in hand precis som de tidigare passen, först i stillastående men ganska snabbt gick vi över mot skritten. För att man inte ska behöva springa som en blådåre måste hästen vara ganska samlad och jag hade lite problem att koordinera mig själv för att dels kunna samla och dels kunna göra skolorna, men det är bara lite tid och träning som behövs så ska det nog kännas mer naturligt. Jag fick ihop mig själv i både öppna och sluta ett par gånger, med ena varvet som klart favoritvarv för mig. Hehe, någon som tänkte oliksidighet ;)? När jag gjorde halt skulle jag tänka lite mot skolhalt och det var egentligen först då jag började samla Bröta för att förbereda skolhalten som jag fick till den samling som jag bör ha hela tiden. Det var riktigt kul och jag ska jobba mer med detta hemma! Efter in hand-arbetet så var det uppsittning och mer öppna-arbete. Nu fick jag till diagonalen igen och vi jobbade även i trav och gjorde riktigt fina travöppnor där. Det var här som jag insåg hur precis rätt i tid in hand-arbetet var för då jobbade vi med böjning från ytter tygel och det fick jag fortsätta med i ridningen för att få till mina öppnor. Det var så otroligt kul och Bröta var så duktig!

Nu måste jag börja jobba med galoppen uppsuttet för traven är så bra att jag bör gå vidare och testa galoppen. Nu är det dessutom bara galoppen som hindrar oss från väpnarprovet. Jag ska jobba mer intensivt med traven någon vecka till och sedan en vacker dag då vi har en fin, samlad sluta så ska jag be om ett galoppsprång eller två och se vad som händer. Tur att det är mycket man att hålla i på lilla yrvädret, min älskade lilla häst!

Lilla Mira har varit enormt duktig i helgen! Det är hennes andra kurs någonsin och hon är ju förstås inte så van att åka iväg men hon var mycket duktig och inte alls speciellt orolig över den nya miljön. Men hon är ju avlad till stridshäst i flera hundra år så psyket är det ju inget fel på! Lene Dursben som är uppfödare har gjort ett fantastiskt jobb för denna ras och har gett mig min lilla diamant Mira. När Celina såg Mira för första gången nu under kursen tyckte hon att Mira blivit så vacker. Hon börjar få en nacke och har satt fina muskler.

Första passet med Mira var ett groundwork/longerpass. Jag behöver bli ännu tydligare på att kräva en reaktion på mina hjälper. Där jag alltid är väldigt strikt med Bröta är jag en riktig mjukis med Mira och hittar på ursäkter åt henne. Det hjälper dock inte Mira i längden så nu måste jag bli lite mer strikt med henne också. Vi jobbade med ordentliga svar på mina hjälper, att flytta bakdelen ut och in i öppnan och slutan och be om ställning i nacken. Sedan var det dags för longering och det var likadant där, att be om tydliga svar på mina hjälper och tydligt ta ut eller in bakdelen. Sedan var det dags för trav och där fick jag till en riktigt rund och fin trav när jag jobbade mer med halvhalter och inte lät henne springa iväg. Vi prövade även lite galoppfattningar men de blev inget vidare. Jag ska ha henne rundare och be om galoppen från slutan så ska det nog gå fint med galoppfattningarna framöver.

Pass två med Mira började några varv i groundwork men sedan var det fokus på ridningen. Jag fick först jobba lite med de laterala hjälperna (dvs insidans tygel/skänkel resp. utsidans hjälper) för att öka och minska volten. Vi vill få Mira att böja sig för de invändiga hjälperna och fylla ut utsidan och söka ytter tygel och när det var hyfsat på plats så var det introduktion av de diagonala hjälperna, dvs inner skänkel och ytter tygel för öppnan och inner tygel/ytter skänkel för slutan. Jag har helt enkelt även här varit för snäll och låtit henne gå iväg lite och inte böja ordentligt. Men hon kan och jag ska inte göra ursäkter längre utan se till att få vad jag ber om. Det mår vi båda bäst av i längden.

Pass tre började med lite groundwork och work in hand från insidan för att tydliggöra de diagonala hjälperna. Jag gick alltså i in hand-position på insidan och min kropp agerade innerskänkel och spöet på ytter bog agerade yttertygel. Det blev mer tydligt för Mira att det var diagonalerna vi jobbade med. Sedan var det ridning och då började vi med böjningen och utfyllnaden mot ytter och sedan jobbade vi med de diagonala hjälperna. Vi fick några fina steg och då tyckte Celina att det var dags för trav. Ja, jag har ju förstås haft de tankarna själv och i fredags pratade jag med Celina om att det kanske var dags för trav denna helg. Sagt och gjort, jag bad om trav och så travade vi. Det var bara att ta ett litet extra tag i manen, lätta lite från ryggen och komma upp på lårens insidor så att det inte blir för jobbigt för Mira och sen bar det iväg. Sa jag att jag skulle slappna av också? Ja till slut lyckades jag slappna en aning. Vi kom runt på volten och travade några varv åt vardera hållet, så nu har jag två travhästar! Min lilla Mira börjar bli ridhäst! Celina sa att jag kommer aldrig trilla av Mira, för så fort hon blir lite osäker stannar hon och vänder huvudet mot mig och frågar om det är ok eller inte och vad vi ska göra. Hennes pyske är så otroligt bra. Under vår första trav så kom det in en fyrhjuling i ridhuset (jag förstod inte ens först att den var inne i ridhuset utan hörde den bara och trodde den var utanför). Det gick lite snabbt och ingen hann stoppa dem och de hade tyvärr inte vett nog att fråga först om det var ok att komma in. Men Mira var lugnet själv och berördes inte alls av det och tur var det för annars hade det skett en olycka. Min modiga, vackra älskade stridshäst!

Ja den här helgen har varit så otroligt bra och jag är så nöjd med Brötas och Miras prestationer, och inte minst mina egna prestationer! Jag själv har faktiskt också varit riktigt duktig denna helg och jobbat järnet med mina hästar och försökt hitta avslappning och kroppskoordination och samtidigt ge de andra deltagarna en bra kurs. Vad roligt vi har haft och så jag redan längtar till nästa Celina-kurs! Ibland är livet helt enkelt bara så underbart!

#ridkonst