I all vår träning vill vi bli ja-sägare. Det blir roligare och bättre för både dig och din häst. Ni skapar en trevlig inlärningsmiljö och både du och hästen ser fram emot träningen. Tänk själv på hur det var när du gick i skolan. Var det något ämne som du inte alls gillade? Berodde det kanske på att du inte var så bra i ämnet och hela tiden fick känna dig "dålig"? Hur tror du hästen känner i träningen om vi hela tiden säger "NEJ"? 

Vi som tränare måste fundera på hur vi ska förklara så att det blir lätt för hästen att göra rätt. Om hästen inte gör det vi ber den om beror det i princip alltid på att den inte förstår eller på att den rent fysiskt inte kan utföra det vi ber den om. Den kan t.ex ha muskelspänningar och stelheter i leder som gör att den rent fysikt kanske inte klarar att ställa sig korrekt till höger. Vad gör vi då? Drar vi allt vad vi kan åt höger för att tvinga huvudet dit? Nej, givetvis inte! Vi kan bara lugnt och metodiskt jobba på att förbättra ställningen lite grand varje dag. Vi kan locka och pocka och försöka få hästen till att slappna av och därmed lyckas bättre med ställningen, men så fort vi brukar våld på hästen måste den spänna sig själv för att skydda sig mot de krafter som plötsligt verkar. Be om minsta möjlig lilla förbättring och översvalla sedan hästen med beröm och godis. Blir en "ja-sägare". Varje litet steg mot en förbättring bör uppskattas och berömmas.

Hur skulle du själv reagera om du får höra hur duktig du är och att det är fantastiskt att du försöker med något som är svårt? Du skulle allt ge lite extra för att försöka ännu lite bättre, eller? Precis detta är vad vi vill uppnå i träningen med hästen. Det blir en så positiv stund att hästen gärna vill göra både dig och sig själv lite extra glad och stolt, så den ger dig allt vad den kan. Säg bara tack och var nöjd! Celina Harich, min tränare, brukar säga att om du ber om så lite som bara 1 % förbättring per dag så är du 100 gånger bättre på tre månader. Det är väl inte fel?

Du och din häst tränar och helt plötsligt fungerar ingenting. Det blir frustration för både dig och din häst. Vad ska du göra för att få det rätt? Jo, du ska hitta den minsta gemensamma nämnaren!

Vad är då den minsta gemensamma nämnaren? Jo, det är den nivå där du och hästen gör övningen på rätt sätt. Ett exempel: Du och din häst försöker göra en öppna i groundwork på volten. Inner bakben går inte alls ut och hästen "vägrar" göra rätt. Dumma häst som redan gjort det här tusen gånger om? Eller? När frustrationen ökar i träningen måste vi hitta strategier för att får ner energinivån och hitta ett sätt att säga "ja, ja, JA" till hästen under träningen istället för att säga "nej, nej, NEJ".

Vi som tränare måste alltid hitta ett sätt att göra det lätt för hästen att göra rätt. Precis som vi själva inte är på topp varje dag så är inte hästen det. Ja, hästen "borde" kanske kunna det vi begär, men just idag kanske det är svårt? Då ska vi inte börja bråka utan försöka möta hästen där den är just nu. Om det inte fungerar att göra en öppna i groundwork idag, kan vi då göra halt och be hästen flytta ut inner bakben? Om det går fint, då kanske vi i halt kan flytta ut inner bakben, genast komma fram i skritt och be att hästen tar ut inner bakben under 2 steg? Gick det fint? Ja men stanna då genast och beröm hästen så att den förstod att det var precis det vi bad om. Går det kanske att repetera men nu ta 4 steg i öppna? Underbart! Då är du på väg och har lyckats vända den dåligs nej-stämningen mot en positiv ja-stämning. Både du och hästen är nöjda och harmoniska och kan lämna träningen och känna er väl till mods. Du känner dig väl till mods för att du som tränare lyckats möta din elev (hästen) där den var idag och hästen känner sig väl till mods för den lyuckades med uppgiften den fick att lösa. Det är en win-win-situation! Där har ni en fin grund inför nästa träning, och då kanske det går att göra en groundwork-öppna direkt i skritten?

Hur gör du när du tränar? Blir det lätt lite irritation och "småbråk", hästen går inte dit du vill och och du får ta till hårdare och bryskare hjälper än du skulle önska? Då skulle jag vilja slå ett slag för att följa minsta motståndets lag!

Har du någon gång dansat och känt att du inte kan följa eller föra partnern för att du helt enkelt står på fel ben? Din balans är på fel ben och din kropp är på väg åt ett annat håll. Innan du kan följa/föra så måste du trampa om och hitta balansen igen. Precis så är det även med våra hästar! Om vi t.ex ber dem flytta bogen åt höger och vi får ett motsånd så kan det mycket väl bero på att de "står på fel ben". De är i oblans och kan därför inte flytta åt det håll du vill, utan de måste först trampa om och hitta balansen. Det är här minsta motståndets lag kommer in. Om du vill flytta bogen åt höger men inte får ett svar, be om något steg till vänster, balansera upp hästen och så ber du på nytt att bogen flyttar sig åt höger. Se där, helt plötsligt var det kanske mycket lättare och du kunde förbli mjuk och fin i dina hjälper?

Försök att bortse från tankar som att "min häst måste lyda mig omedelbums". Lika lite som du skulle kunna följa din partner i en dans om du står på fel ben så kan hästen det. Straffa den inte för det utan hjälp den bara i balans och be sedan på nytt om samma sak. Och le stort medan du gör det!

Då var det dags att uppdatera bloggen igen. Det har ju varit tyst ett tag och det beror på att jag, sambon och hästarna har flyttat till Holland, Groningen närmare bestämt. Här ska jag jobba ett år, och samtidigt har jag tänkt träna mina hästar ordentligt, då jag nu bara har några timmars körning till min tränare, Celina Harich. Kul! Det har varit en relativt lugn period då jag inte har krävt så mycket av hästarna. De har fått tid på sig att komma in i ett nytt stall, en fin paddock paradise, men nu har vi så smått börjat träna igen. Bröta och jag börjar hitta tillbaka till en fin mjukhet i ridningen och Mira utvecklas helt enormt i groundwork och longering. Jag är så stolt över båda mina fina pållar. De tog resan från Sverige riktigt bra och kom snabbt in i nya rutiner och nytt stall. Nu ser jag fram emot resten av året!

Den här statyn finns på mitt jobb. Tyckte den kändes väldigt passande för mig... Det blir ett bra år det här!

Under två dagar har nu Bröta och jag jobbat från marken, lite groundwork men framförallt med longering. Vi har jobbat med att flytta bogarna och med ”dragläget”, dvs att få Bröta i min tyngdpunkt och genom att förflytta den fram och bak få Bröta att kliva på framåt eller samla upp sig lite. Vänster varv såg fint ut i både skritt och trav men i högervarvet ville hon lägga sig en aning på ytter bog så jag fick jobba med att flytta den ordentligt både ut och in. När hon hängde lite på ytterbogen ville dessutom ställningen inte riktigt gå igenom, men så fort jag fick bogen på plats så kom ställningen och mjukheten i hela hästen.

Det riktigt spännande arbetet kom i galopp. Den som följt bloggen ett tag vet ju att Bröta gärna kör på i tempo fett ös medvetslös när det gäller galoppen, men vi har jobbat på den under sommaren. Jag fattade galopp och hade koll på min egen tyngdpunkt och sedan jobbade jag med dragläget i galoppen. Jag utgick från den hastighet hon själv valde, sedan manade jag fram henne genom att ta fram min egen tyngdpunkt och efter några steg samlade jag upp min tyngdpunkt och även Brötas och fick lite lugnare galopp. Igår var det ganska vilt och vackert men idag började hon lyssna riktigt fint på dragläget även i galoppen, och det blev en riktigt bra galopp till slut. Detta efter bara två dagars fokus på draglägets verkan. Jättekul!

"Att ständigt gå tillbaka och förbättra grundarbetet är inte att backa, det är att ta bättre sats för kommande storverk!"     Anna Lindh

Denna rad förgyllde min dag idag. Det är så sant. Just nu backar jag med mina hästar för att förbättra grunderna. Hur många gånger har jag inte "börjat om"? Det har skett många gånger och det kommer att ske om och om igen. För varje gång lär jag mig mer om mig själv och om hästarna. För varje gång hittar via nya vägar och nya kvaliteter. För varje gång hittar vi mer harmoni. För varje gång lär jag mig att bättre och bättre lyssna till hästarna. Jag hittar min egen väg genom hästarnas underbara värld.

Nu har jag fått några dagar på mig att träna på ridläger-materialet och nu börjar det kännas mer naturligt i min egen kropp. Fokus på ridlägret var att föra hästens bogar för lätta, indirekta tyglar och att hitta "dragläget" i sitsen, där jag alltså genom att föra min egen tyngdpunkt fram och tillbaka får hästen att öka och minska hastigheten. Det var strängeligen förbjudet att minska hastigheten genom att dra i tyglarna, utan avsaktningen skulle endast ske för sitsen, alternativt minska volten för ytter indirekt tygel.

Ja det var fett ös medvetslös under ridlägret med Bröta men nu har vi fått till en hyfsad hastighetskontroll för tyngdpunkten och för det mesta rätt böjning. Ibland blir det lite utåtböjt när jag hamnar ur balans och trycker med ytterknäet, alternativt om ytterbogen far ut för mycket. Skritten fick vi hyfsad kontroll på redan under ridlägret och idag kände jag att vi fick koll på traven. Jag märkte att Bröta trängde med inner bog i vänster varv så den fick jag hålla lite extra koll på, men när jag väl fick koll på den så gick Bröta riktigt fint. Jag tränade på mjuka varvbyten och omböjningar utan att falla vare sig in eller ut. Duktiga Bröta och duktig mig själv! Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man gör förändringar.

Intresse, nyfikenhet, nya sanningar, nya vägar, pröva, back to basics, förtvivlan, desperation, hopp, aha, nu tränar jag vidare på det här. Dödstrött.

Ja mitt ridläger för Elise Nilsson innehöll allt från glädje till desperation och var mentalt väldigt krävande. Jag trodde att jag var på rätt väg men på vägen smög det in sig fel, fel som var lättast att bortse från. Att behöva erkänna det är jobbigt men samtidigt är jag en person som inte kan bortse från nya kunskaper och jag brinner så starkt för den akademiska ridkonsten. Jag vill verkligen lära mig att föra hästen i lätthet, i en vacker dans. Det lyckas jag med från marken men ridningen har jag mer problem med och under ridlägret för Elise fick jag upp ögonen för vad jag behöver förändra. Jag behöver rida på och få med mig bakbenen ordentligt och sluta använda tyglarna för att bromsa, utan bara göra detta genom att flytta min egen tyngdpunkt, alternativt minska volten. Söta Bröta är ju en väldigt känslig madam och är extemt tydlig med när hon är missnöjd. Låt mig säga att Bröta var väldigt missnöjd med mig under delar av lägret! Det var väldigt jobbigt för mig men till slut började jag förstå hur jag skulle föra Bröta och vi började hitta samarbetet. Älskade, tydliga Bröta. En dag kommer din känslighet och tydlighet göra mig till en duktig ryttare!